Ville bara visa min underbara vovve Emil. Han är en Sheltie i sina bästa år som fått en viktig roll här i livet. Det började egentligen med att pappa skiljde sig i höstas, från ett 20 årigt äktenskap och blev ensam. Men i vintras hände det som inte får hända, min bror hamnade i koma och vi vakade vid honom länge. Den otroliga stressen för pappa blev för mycket så han fick en hjärnblödning där i stolen bredvid min bror. Hela vårt liv vändes upp och ned. Två dagar senare somnade min bror in. När pappa äntligen fick lämna sjukhuset började rehabilitering. Vi hjälpte honom så gott vi kunde och han blev ju bättre, men det var väldigt jobbigt psykiskt för honom då han var så ensam mitt i detta. Alla vi syskon bor långt från honom… Så jag gav honom en av mina käraste ägodelar, min lilla Emil. Har inte ångrat det en enda sekund, man ser och hör på pappa hur han lyser varje gång han berättar om något de gjort. Emil har gått från stallhund till en riktig terapihund, som förr haft svårt att varva ned och ju mer man tränat med honom ju mer har han varvat upp, till detta. Till långsamma promenader, följehund i allting och han är bara så himla nöjd. Han älskar pappa och pappa älskar honom. Verkligen en klippa min lilla Emil ❤️