Känner du själv dig minsta stressad/orolig när hon konstrar/möte med män då du vet att hon har svårt för detta? 

Eftersom du skriver att hon har svårt för män så skulle det vara bra om hon blev hanterad av ljust en man, dock viktigt att mannen är konstant lugn, kanske till en börja med i samma rum (ett rum där hunden känner sig trygg, mannen sätter sig på golvet), kolla inte på hunden, rör inte hunden, ignorera och var lugn.  (Förutsatt att hunden inte är osäker på det sättet att den gör utfall.)

Finns säkerligen flera med mera tips men detta skulle kunna vara en början, svårt att utvärdera utan att ha träffat hunden. Hoppas allt löser sig för er.

#1 tilläg: Så snart hunden är lugn, låt mannen lämna rummet, detta samt all träning med osäkra hundar är väldigt tidskrävande och att avbryta träning pga. tiden ger ofta mer skada än nytta så se till att ha gott om tid för all träning.

Åh …. så jobbigt för dig! Låter verkligen inget vidare. Håller med #1 att det är svårt att utvärdera när man inte träffat hunden …  men det Jag kan bidra med är att berätta att jag har tre fd gatuhundar. En från Portugal och två från Spanien. Samtliga var väldigt rädda för män när de kom, speciellt två av dem. Eftersom jag varit singel alla år jag haft hundarna, och inte direkt umgås med någon, så har jag inte tränat genom att de fått träffa män, utan har helt enkelt bara stärkt dem så att de inte längre är rädda. Nu gör de ingen skillnad på män och kvinnor, de vill bli klappade och kelade med, av vem som helst :)

Vad har jag då gjort? 

Vi lever väldigt tajt. Det är lixom jag och hundarna. De sover i sängen, under täcket.  Vi promenerar, tränar både alla tre tillsammans och var för sig. Jag har egentligen inte gjort nåt särskilt, utan försökt vara en trygg lugn punkt. Jag ÄR lugn, stabil, trygg i mig själv. Jag höjer aldrig rösten (mot hundarna … fniss)  DET tror jag har hjälpt dem. Om det kan hjälpa Din, har jag ingen aning om, då din hund dessutom har fysiska problem. Det kan ju spela in. 

Hoppas att det löser sig för er!

Hon har ofta inga problem med de män hon träffat. Som mitt ex avgudar hon. Min far kissade hon på sig när hon träffade första gången efter att hon kommit hem till mig igen. Nu är de världens polare. Min träningskompis kille hade hon jätte svårt för och reagerade stark på. Men han satte sig ner och ignorerade henne, efter en stund gick hon fram och sen va det bra. Nu accepterar hon honom, men inte mer än så. Jag jobbar på hunddagis och när det kommer in nya människor skäller ju de flesta hundar, är det kvinnor skäller hon först och jag går till henne och med lugn röst säger åt henne att "nu är det bra" då slutar hon skälla, men jag märker att hon är stressad/uppjagad. Kommer det en man blir hon näst intill hysterisk. Trots att de inte ens tittar på henne. Jag är själv en ganska lättstressad människa, fast mina vänner säger att det inte syns på utsidan. Men det är ju klart hunden känner det ändå. Jag försöker hålla mig lugn och ta långa andetag, men har jag en dålig dag eller känner att kunskapen tar slut. Blir det lätt att jag blir irriterad. Jag vet att det är fel. Men jag jobbar på det. Det är ju extra svårt när hon har sina fysiska problem också. Men jag känner att beteendet har funnits innan. Men att det sedan jag fick hem henne igen har det eskalerat. Jag är lite orolig då det faktiskt är en jakthund och när jakten inte funkar så känns det som om hon inte får ut den energin som hon borde, fast jag gör annat för att kompensera. Känns dock inte som om det räcker för henne :/

Har det blivit värre nu när hunden är mer stilla? 

Jag håller med #1 i att det kan vara en bra övning att göra. Min första tanke var att ta hjälp av en lugn man som har tålamod och tid att bara stå/sitta och vänta utan att ta kontakt med hunden. Typ prata med dig tills hunden blir lugn även om detta tar timmar. (vilket det förhoppningsvis inte tar) och så fort hunden är lugn så går mannen därifrån utan att ta kontakt med hunden. Göra det flera gånger så hunden lär sig slappna av för att få mannen att gå. 

Gör ni mycket passivitetsträning annars? 

Hoppas allt blir bra med ryggen och tumören!

Det började innan hon varit mer stilla. Ett tag va det extremt och då ökade jag träningen lite, fast korta pass. Men nu känns det som om hon kan inte koncentrera sig i träningen. Jag har försökt med passivitet träning. Men hon skäller och jagar svansen. Stoppar jag henne från att jaga svansen börjar hon pipa och klättra på mig. Stod och prata med en bekant jag träffa under en promenad. Då hände just detta och ju längre vi prata ju värre blev hon. Tyvärr va min bekant tvungen att gå vidare, så fick avbryta. Men vi stod ändå i 25-30 min och pratade.

Att hunden jagar svansen, är ju ett typiskt tecken på stressbeteende/överslagsbeteende. Hur kan du aktivera henne nu, med tanke på rygg osv?

Det är ju inte så konstigt om hon har lite svårt att koncentrera sig nu när hon är stilla. Det är säkert mycket energi hon inte kan göra något med. Testa att ge henne mer mental träning medan hon är stilla. 

Har ni passivitetstränat henne när hon va liten? Jag tycker det låter som om hon skulle behöva lära sig ta de lugnt på flera olika ställen. Kan hon slappna av när ni är hemma? Om hon inte kan det är det nog hemma ni ska börja passivitetsträna där det inte är så mycket annat runt omkring. Sen när hon kan ta de lugnt där så ta henne till ett lugnt ställe ute där det inte finns så mycket runt om typ mitt i skogen eller något sådant. Det skulle jag testa om jag hade en stressad hund och aldrig när man har bråttom det måste få ta den tid det tar.

#6 Har du möjlighet att låta henne simma eller sliter det för mycket på ryggen? Annars ett väldigt bra sätt att göra av med energi samt bygga en starkare rygg.

Självklart kan jag vara helt fel ute, men vill dela med mig av mina tankar.

På mig låter det som en hund som inte kan avreagera. Tänk MH, hunden bygger på rädslorna vartefter momenten genomgås o till slut brister det.  Overallen som flyger upp, skrammel, spöken o sen skott, hundar som inte kan avreagera bygger på rädslorna o när den kommer till momentet skott så flippar den ut, det blir helt enkelt för mycket.

Hur är föräldradjuren mentalt? Hur fungerar syskonen?

Vad gäller rädsla/rektioner på män så är det väldigt vanligt o har oftast ingenting med att de blivit misshandlade av män, men det är lätt att skylla på.

Simning o fysioterapi för ryggen låter som en bra idé. I Stockholm finns några som är välutbildade o väldigt duktiga. För övrigt skulle jag låta henne vara o ge henne ett så tryggt liv som möjligt, utan att ställa krav o utsätta henne för saker som hon upplever som läskiga/farliga. Tills vidare iaf.

mvh

#6 Detta löser kanske inget problem men en tanke bara. Om hon är så lättstressad så kanske ni kan börja passivitetsträna i väldigt enkla situationer där hon är lugn från början. Eller har du redan testat det? 

Jag menar att när ni är ute på en promenad så sätt dig ner på en bänk eller en stubbe i mitten av promenaden och vänta på att hon lägger sig ner (eller ha något annat kriterium, det kan vara enklare eller svårare beroende på hur pass lätt/svårt hon har att varva ner). Utöka svårighetsgraden efterhand genom att hon ska ligga kvar längre innan ni går vidare. Efter ett tag kan ni vara på platser där det är lite mer störningar.

Glömde att skriva om hennes rehab. Hon simmar för att träna upp ryggen, samt novafon och massage för ryggen. I altiveringsväg är det mest viltspår och klickerträning. Har provar aktiveringsspel/boll mm men de blir hon stressad av. Går upp högt i varv och tar långt tid att komma ner. Passivitet träningen är väl sådär. Hemma är hon för det mesta lugn, men smäller en bildörr utanför eller en människa, katt går förbi börjar hon skälla direkt och kan fortsätta 10-15 min efteråt. Hon har börjat kunna ligga kvar när tex jag går iväg för att hämta någonting. Det kunde hon inte förut. Det som har blivit svårt är ju att ta med henne till kompisar, på marknader mm just för att hon är stressad. Hon skäller, klättrar på folk, snurrar, jagar svansen, piper. Hon bor idag med min andra hund. En jrt på 1 år. Han är väldigt lugn och när hon jagar upp sig så sätter hans sig oftast ner och tittar på mig. Så man tycker ju att han ska kunna lugna henne, men märker ingen skillnad om han är med eller ej. Hon är ju socialiserad redan som valp. Varit med i stall, på travbana, mitt jobb (hunddagis) jag och mina vänner går hundpromenader ihop. Ibland är vi 5-7 hundar och går både i skog och mer centralt. Träffat mycket människor. Hon har aldrig varit den där gosiga typen och det har jag sätt till att människorna jag träffar respekterar.