Här i USA kastreras så gott som alla som inte går till avel när de är runt 6 månader och de har inga problem med tillväxten. Vad gäller HD så har det inget med hormoner att göra. Jag tror snarare att om det på något som helst vis har yttre påverkan så är det för lite kalk och calcium, men allra mest genetiskt. (OBS, spekulationer).

Digger, 12 år, kastrerad ung, blandras, friska leder men lätt artros.

Absolut - tidigt kastrerade får "tillväxtstörningar" i form av att dom ofta blir högre, men samtidigt mer klent byggda än normalt. Musklerna blir sämre, vilket i sin tur borde kunna påverka även ledstatus då muskler och ligament hjälper till att hålla allting på plats så att säga.

Den tidigast kastrerade hund jag träffat i verkligheten, var en golden som kastrerats vid 6 månaders ålder. Trevlig, men ful som stryk då den var långbent, gänglig som en unghund, dåligt musklad trots aktivt liv och en förfärlig päls. ingen hade upplyst dom om att det mesta var biverkningar av kastreringen…

#1 - jag lovar dig att om du tar en kull av någon ras och kastrerar hälften tidigt och låter andra hälften vara intakta till 2 års ålder - så kommer du se en stor skillnad i storlek och muskulatur mellan dessa hundar.

Nej ska inte påverka växten. 
Finns flertalet hundar som kastrerats från 6 månader och de har växt som de ska och blivit normalbyggda.

Går samma "myt" eller vad man ska säga kring katter också att de skulle stanna i växten eller inte växa som de ska.

http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf

Sidan 8 och 9 tar upp det som frågas.

Apache och Frodo är också kastrerade tidigt och även om Frodo är ung ännu så utvecklas han normalt hitills, och Apache har blivit grov som en tunna nästan med kraftfulla muskler. Jag ser många feta hundar men de rasrena jag ser som även dom kastrerats tidigt ser inte alls ut som höga unghundar. Schäfrar, goldens, cattledogs, etc.

Det syns på de flesta djur som kastreras tidigt (hästar, hundar, kattdjur) mm att tillväxten ändras i flera aspekter. En hingst blir maffigare musklad än en  valack som kastrerats tidigt. En lejonhane som kastreras tidigt, blir hög, men ser ut som en lejoninna i kroppen och utvecklar ingen man.  Listan kan göras lång 🙂

Men kastrerar man en hanhund tidigt, så vet man inte senare hur den skulle sett ut om den fått växa färdigt före kastreringen - men garanterat hade dom haft grövre muskulatur osv.

Tack för svar! Musklerna blir klenare, men höjden växer de färdigt på med andra ord?

#8 - dom kan även bli högre än om dom inte blivit kastrerade tidigt. Inte ovanligt.

Russin: Vart kommer din fakta ifrån? Förutom en golden du ''träffade en gång som var ful som stryk''. Sett flera fula hundar och det har inte med kastering att göra (eller jag kan iaf inte lägga fakta att det skulle vara det) Min hund kastrerades när han var prick 6 månader, allt med honom blev bättre, han blev snyggare (växte i kroppen och är grovast i hela sin kull) och han bygger finfina muskler såfort han får arbeta. Han har ett otroligt mycket bättre humör än innan, och han har aldrig haft problem med att lära sig lyfta benet trots att han är kastrerad tidigt. 

Tycker det är lite väl att ta i så mycket att det vore avsevärd skillnad, tycker inte du skall jämföra lejon och hästar med hundar, hingstar bygger upp en sk hingstnacke som man brukar vänta med att kastrera tills efter de byggt upp den om man vill ha den, kastrerar man sen tappar de inte nacken och ser du allvarligt skillnad på en valack och hingst om du går förbi en hästhage? troligen inte. 

Lejon är dessutom så förnurliga att de lejon vi ser på tv med en vacker lång lejonman inte är så vanligt som man lyckas tro, väldigt många hanar får inte den perfekta lejonmanen slingrad runt hela huvudet. De flesta har bara en liten krans på sin höjd.

#9 Okej! Men talar du av egen erfarenhet eller har du vetenskapligt belägg för det där om höjden?

Det är vetenskapliga belägg, men har inga forskningsartiklar jag kan ta fram och visa  tyvärr. Har även egna erfarenheter från hundar jag träffat/känner. Men det behöver inte handla om jätteskillnad i höjd, utan om några centimeter (allting är relativt när det gäller hundar då det finns så många raser med olika storlek)

Däremot finns det även forskning om ökad risk för cancer som gjordes på rottweiler och tidig kastrering (samt diverse andra negativa effekter). Har inte artiklarna själv, men någon annan kanske har ?

#12 Okej! Jag sökte på det själv nämligen men hittade inget direkt. Men då är min spontana tanke… Hur kan du veta att höjden beror på kastration? På samma sätt som du nyss sa att "man inte vet hur han skulle se ut om man inte kastrera". Några centimeter tänker jag trots allt är ganska svårt att sätta orsak på?

#13 Ja precis. Men det finns också mycket som visar på att kastrerade hundar är friskare, så det är ett ständigt ställningstagande här i livet, haha. All denna forskning…

Jag är lite halvdålig på engelska så jag tänker inte leta, men det ska finnas en artikel publicerad av Dr Rick Rosebrock säger att tidig kastrering påverkar tillväxtplattor på ett sätt som gör att vissa ben växer långsamt under en längre tidsperiod , vilket orsakar att kastrerade djur växer sig större än de som inte är kastrerade. Kanske går det att googla fram den om man är intresserad 🙂 Har inte läst just den artikeln, men den kanske är intressant.

"Spay/neuter of immature dogs delays the closure of the growth plates in bones that are still growing, causing those bones to end up significantly longer than in intact dogs or those spay/neutered after maturity."

"Spay/neuter before 5 ½ months of age is associated with a 70% increased aged-adjusted risk of hip dysplasia compared to dogs spayed/neutered after 5 ½ months of age" 

Detta kommer från artikeln som #5 länkade till. Nu vet jag ju inte hur tillförlitlig artikeln är och jag vet inte heller vad "immature dogs" innebär men om man är mycket intresserad kan man ju kolla upp 🙂 Dessutom är det väl inte många som kastrerar innan 5 1/2 månad…

#10 På vilket sätt fick din kompis ett bättre humör? #17 Undrar då hur det är i åldern 7 månader. 5,5 månader godkänner väl knappt någon veterinär, som tur är?

#18 ingen aning… Har bara läst artikeln som länkades till. Skulle gärna vilja veta själv då min pojk är 6 månader och jag funderar över kastrering. Väldigt diffust uttryckt med "immature dogs" men samtidigt förstår man ju eftersom olika raser mognar så olika tidigt…

#19 Hihi ja, det är det jag säger. All denna forskning!

#18 Innan hade han svårt för andra hanhundar, han kunde jucka på hundar trots att hunden röt ifrån och han juckade även på kuddar och på folks ben ibland… sen kastrerade vi honom rätt snart efter prat med veterinären och sen dess har allt gått åt rätt håll, han umgås med hanhundar och tikar och har inte juckat en enda gång sen kastreringen. :-)

#21 Jag har samma problem med min! Speciellt på människor. Jag har dock alltid tänkt att juckandet är en överslagshandling eftersom han gjort det sedan han var leveransklar i princip. Och det har faktiskt blivit bättre ju äldre han blir. Mycket avledning och träning på hur man hälsar… Andra har trott att han har testo-känningar eftersom han också lyfter på benet, men det har han gjort sedan 2,5 månaders ålder. Så jag vet inte… Han ska oavsett kastreras. Inte av dessa orsaker, men man kan ju hoppas att de ändå blir bättre efter kastreringen! Så skönt att din vovve blivit bättre!

#10 - gemensamt för hund, katt, lejon, häst mm av hankön är att alla dessa tillverkar testosteron …om dom är intakta 😉 Så visst kan man jämföra.Men folk får kastrera sina djur när dom vill - men tyvärr tycker jag att det negativa aldrig nämns och jag har träffat många som ångrat sig efteråt för dom inte visste vad som kunde ske.

#23 Jag förstår din tanke, men jag personligen skulle nog inte bli den som skulle ångra. Ifall jag INTE kastrerade och det skulle bli något fel som kunnat förebyggas om jag kastrerat, finns det ju lika mycket att ångra åt det hållet. Man kan alltid ångra. Ett ödesdigert resultat kan det ju bli vad man än väljer.

#24 - får jag fråga vad för fel kan uppstå om man inte kastrerar ??? Det finns knappast något som kan bi fel för att man väntar tills hunden är färdigvuxen 🙂

Dom hundar jag träffat som kastrerats tidigt har aldrig växt upp mentalt, dom har varit fast i den dryga valpsinnet.

#25 Nej det har du helt rätt i, jag skulle faktiskt lägga till lite i kommentaren men du hann före, haha! Mitt utlåtande handlade om kastrering generellt. Om man överhuvudtaget ska kastrera eller inte. Nog kan det vara klokt att vänta med kastrering till de är större än 6 mån. Risken är väl att saker de fått försmak på livets goda och problembeteenden lättare biter sig fast ju längre tid det går. Men där gäller ju liksom alltid uppfostran.

Om man är osäker är det ju bara att vänta. Kastrerar man för beteendeproblem i tonåren är det fel i mina ögon. Alla djur trotsar i den åldern. Vill man inte att det ska ske olyckliga parningar osv så kan man väl vänta tills hunden fått växa färdigt. Så, frågan är varför kastrera tidigt över huvud taget? Kastrerade själv min när han var 7 månader då min bror har en tik. Ångrar mig idag, trots att han växt till en biffig sak. Tänker mer på den mentala biten. Men var 17år då och viste inte bättre… Men att kastrering påverkar växten, ja det borde ju göra det men enligt veterinären osv så gör det ju inte det men varför chansa? :)

Ja hela orsaken är att han ska in på hunddagis där kastrering är ett krav :/ Men jag vill ju vänta så länge som möjligt. Jag hade ändå tänkt att kastrera en dag, men det här med hunddagiset gör ju att det definitivt måste ske innan könsmognad… Alla hunddagis i mitt område säger detsamma.

#28 Hur påverkades han mentalt?

#29 så tråkigt, aldrig hört talas om :( jag har ett mindre hunddagis o där är det inget krav på kastrering. Tar dock inte emot löptikar. Min hund blev till pga olycka på ett pensionat btw :) tycker det är synd att du ska behöva stressa ett stort beslut bara för att de inte kan sköta din hund på dagiset! Håll honom borta från löptikar kan de väl göra. #30 jag vet ju såklart inte om det påverkade honom mentalt men han är en osäker o pipig hund. En gosig nallebjörn som kan tas med överallt och inte aggressiv alls men dock osäker och mammig. Äter b.la inget om jag är bortrest, vilket jag sällan är. På grund av kastreringen? Ingen aning men hade jag fått göra om en sak hade det varit det. Låt hunden växa upp så man ser vad det blir för individ först :) Här är min snygging btw ;)

#27 - följdfråga. Vad för "felbeteende" skulle unna bita sig fast ? Menar du parningsvillighet, så vet jag flera hanar som kastrerats vid 9-10 månaders ålder som kan och gärna parar med häng (fast det kan inte bli valpar då givetvis) om dom får chansen. Jag vet även många som kastrerats vid hög ålder (5-10 års ålder)  som helt tappat intresset för löptikar, så man kan inte säga generellt att alla hanar som kastreras tidigt släpper intresset för löptikar😉

Vanlig stökighet i "tonårsåldern" hör uppväxten till då hormonerna kör sitt eget race då. Det brukar lugna ner sig framåt 2,5-3-års åldern.

#31 Söööt! Tack för ditt svar. Jo nog är min gosse också en sällskapsgris - ibland. Han är likadan med pip och sällskap - ibland. Men det handlar nog mycket om uppmärksamhet. Men äter gör han nog alltid :P Förhoppningsvis så fungerar han ändå på dagiset, eftersom han gillar att vara själv också - åter igen, ibland! Haha. Han ligger gärna för sig själv en del av dagen. Men han blir nog inte könsmogen hans första månad på dagiset ändå (6-7 mån) så då har vi åtminstone chansen att se hur han fungerar själv, med andra hundar o.s.v. De kräver nog inte att det ska ske bums, hoppas jag.

#32 Åh nä, tolka det inte som att jag säger "fel"beteenden. Det kanske inte är helt fair att kalla det för "problem"beteenden heller, men nog låter det lite snällare i alla fall? Jag tänker bland annat på att jag bor i stadens hundtätaste del. Jag tror han skulle må dåligt och känna sig stressad av att ha sin starka drift kvar, men aldrig "få". Och det finns ju därefter mycket som kan utvecklas utifrån stress. Det finns ju många defintioner av "problembeteenden", men det är väl främst eventuella stressbeteenden JAG är orolig för. Tack för ditt engagemang Russin! Uppskattar alla relevanta åsikter. Nästan… ;)

Alltså bara en tanke om kastrering.. Om man har så mycket problem med jobbiga hanar så att man måste göra ett kirurgiskt ingrepp för att "få kontroll" är det inte aveln man ska kolla på då? Jag menar är det bättre att avla på de hanhundar som växer ifrån de stressbeteenden som kan dyka upp i samband med könsmognad?

#35 - Jag är tveksam till att man överhuvudtaget kan avgöra om en hane automatiskt kan växa ifrån ett stressbeteende eller inte. (Om vi inte talar extremfall nu, men vem vill avla på dem?) Det mesta handlar väl om hur hundägaren hanterar hanhundens stress och förebygger problemen?  Det kanske är därför många väljer att kastrera, för att de inte kan (eller tror att de kan) hantera en normalt sugen hane 🙂

Sammanfattning: stressbeteenden växer inte alltid bort automatiskt - de arbetas ofta bort.

Det vore ju därför synd att döma och sålla bort en kanonhund som upplevs"stressad" och inte duglig till avel, bara för att hundägaren inte kan hantera den riktigt.

Och vilken ung könsmogen hane skulle inte reagera med iver, i ett extremt hundtätt område där det kanske är så "illa" att någon tik ständigt går i löp? Klart det finns hanar som reagerar mindre, men att en hund reagerar starkt på det, betyder ju knappast att de inte är vettiga att ha i avel (anser jag).

Men generellt, visst har du rätt att man enbart ska avla på hanar som är goda i sinnet. Men även testosteron-stressade hundar som bara är väldigt sugna, kan ha kanonsinne och få supervalpar. I många fall måste man måste bara hjälpa hunden att finna ro, och det kan vara nog så svårt när könsdriften kommer in i spelet.

Men som jag skrev i början, förhoppningsvis fungerar det redan så bland seriösa uppfödare - att de inte avlar på hundar som är s.k. hopplösa fall eller extremt stressade. Jag själv skulle aldrig vilja sälja valpar som jag skulle bli orolig för i framtiden. I så fall skulle jag snarare oroa mig över de blivande ägarna, och hur de skulle hantera den naturliga stress som kan uppstå hos en sugen hane!

🙂

Det finns ju kemisk kastrering också. Som en slags mellanväg (apropå #24 och #25 där det låter lite som att det bara finns två val). Vi provade det på en av hanhundarna men det visade sig att han blev väldigt vek, så han fick behålla kulorna till sist. Har inte så mycket att göra med tillväxt kanske men tyckte det var relevant som alternativ.

Aveln bör absolut kollas på, då vissa raser har gått till att hanarna ska vara så gräsligt maskulina i utseendet att dom knappt är hanterbara i vardagen - så visst behöver även de sidan bättras på.

Tror det är individuellt, men att risken alltid finns.
Känner en sheltie som kastrerades innan könsmognaden..
Han har kvar valppälsen (ser inte jätte snyggt ut), är väldigt liten & klen & har dåliga leder.

Jag tycker det är tråkigt att så många verkar tycka att hanarnas naturliga (köns)drift är ett sånt problem? Läste man inte på INNAN man beslutade sig för en hane? Om man vill vara säker på att slippa allt "tjorv" med en hane varför köpte ni/man då inte en tik istället? 🤔

Har själv 2 hanar och umgås ofta med både andra intakta hanar och tikar, ibland har även någon tik löpt när vi varit på utställning. Visst kan dem blir lite stirrigare/påverkade om dem får hälsa/komma för nära men det kommer ju inte som en överraskning direkt att dem reagerar? Antingen hade jag extremt tur med "omanliga" hanar (vilket jag inte tror då den ena uppvaktar om han får och han ser väldigt maskulin ut/god könsprägel) eller så hade jag helt enkelt lite koll vad jag valde för kön innan… 😇

Nu menar jag inte att de som kastrerar är dåliga på något vis jag menar rent generellt, varför blir man så förvånad och får "felbeteenden"? Många gånger när en hane juckar på människor/hundar osv är det ett stressbeteende. Detta går(i många fall) att träna bort så varför ta den "lätta vägen" och kastera så ofta 😕

#40 Jag tycker du uttrycker ganska bra vad jag delvis försökte få fram i min flummiga text, haha. Om vi talar om normala hanar så går det mesta trots allt att jobba på.

Dock så känner mitt samvete att jag ska runda av mina kommentarer nu eftersom jag, liksom fler, går lite för Off Topic nu. Vilket var en vädjan från TS att vi inte skulle göra!

Min avslutande kommentar är att jag inte heller är emot kastrering på något sätt, så länge det är ordentligt genomtänkt. Jag kommer antagligen kastrera min egen i framtiden, men först efter att han vuxit till sig.

Huvudsaken är att vi gör det bästa för hunden! 🙂

#41 Ja, det blev nog en aning off topic min kommentar 🤐 Känner bara att jag blir lite frustrerad, för vill man inte ha "hanhundsbeteende" så varför väljer man inte den "lätta vägen" och skaffar tik? Då slipper man kastrera en ofta fullt frisk hane…

Ja, som du säger så länge man tänker på hundens bästa. Lite synd bara att det ska behövas och att det hos många blivit en självklarhet eller vana att kastrer hanar😕

Ber om ursäkt TS att jag gick off topic men som sagt, tycker att många kanske borde funderat på dessa "problem" innan man valde kön…

Jag tycker dom flesta hanar är rätt odrägliga periodvis fram till 2,5-3 år ålder, för att sedan bli helt annorlunda och drägliga även tillsammans med löptikar.

Vet kompisens cavalierhane som smet några gånger som 1-2 åring och va oerhört juckig och odräglig under samma tidsperiod. Vi har inga problem att promenera tillsammans ens när mina tikar höglöper. Jag har använt honom som provhane innan jag åkte iväg och parade ena tiken med den tilltänkte och han blev inte minsta värre för det av att bara" nästan-få-komma-till" 🙂 Hanen lyssnar både på när tikarna säger ifrån och när husse säger till under promenaderna och det är deras allra första hund. Självklart vill hanen, för han har ju könsdrift - men han klarar att behärska sig som vuxen.

Jag tycker även att hanar som får promenera/träffar med tikar under hela löperioderna (givetvis kontrollerat) lär sig bättre självbehärskning än hanar som har ägare som tar långa omvägar så fort dom hör ordet löptik. Hanar som får lära sig hela löptiden, lär sig när det är lönt att uppvakta mer närgånget och lär sig slappna av under den tiden löpet inte handlar om höglöp.

Det jag menar är att ge hunden en chans - de flesta hanar har inga problem att vistas där det finns löptikar om dom bara får växa upp och bli vuxna. Sen finns det givetvis översexuella hanar och gravt testosteronstinna hanar med tendenser till aggressivitet pga det och då tycker jag det är helt okej att kastrera - men det vet man inte förrän hunden är vuxen (och med vuxen menar jag åtminstone 2-3 år)

Så vitt jag vet så har testosteron en funktion i tillväxt och utveckling och kan därför rubba tillväxten om man kastrerar innan den vuxna hunden är färdigutvecklad. Däremot tror jag personlighetsförändringarna som kan uppstå är mer individuella än något man kan säga generellt, jag känner minst lika många valpiga hundar som är kastrerade som okastrerade. Måste säga att av Hugo och Kenzo så är Kenzo (den okastrerade) den mycket valpigare av dem, och jag tror mer det handlar om ras och individ än om kulor, faktiskt.

Håller helt med #40. En hane är ju en hane :) Håller även med det ni säger om stress. Finns mycket som kan göra en hund stressad. Över och understimulering. För mycket eller för lite närhet. För mycket eller för lite motion. Gäller att hitta rätt för din hund :) få balans. Och tror inte kastrering är lösningen. Även om jag inte är emot kastrering alls!

#42 Haha, jag visste ändå att tråden skulle sluta på det här viset, så det är ingen fara. Det gick ju nästan 30 kommentarer innan ämnet bytte riktning, så jag är väl rätt så imponerad ändå 😛

Det är ett jädra krångel det här med kastrering. Nu är det ju så att jag måste göra det p.g.a. kraven på den här stadens alla hunddagis. Men jag hade nog velat göra det ändå, eftersom jag som sagt bor i ett område med så många hundar. Alla i familjen äger dessutom tikar. Och jag skulle gärna bespara honom (eventuell) stress när det dessutom bor flera tikar i samma lägenhet som vi.

Skulle jag dock låta bli att kastrera, skulle jag säkert få bukt på honom. Som sagt, det blir som vilken annan träning som helst, förutom att utmaningen möjligen blir större eftersom könsdriften spelar in. Och jag skulle göra allt för att förebygga stressen. Vi jobbar redan idag massor på den stress som han redan har av andra orsaker. Han är nämligen en ganska osäker kille ibland. Men jag är inte den som ger mig.

Men nu måste jag ju kastrera honom, eftersom hunddagis är mitt enda alternativ. (Ja, det är faktiskt det.) Och då känns det svårt för mig att anklaga mig själv för att jag inte köpte en tik. För på samma sätt som jag berövar hanens "behov" genom att kastrera honom, hade jag berövat tikens "behov" genom att inte låta henne få valpar. För jag känner, att har jag en tik, så ska hon få valpar. Annars får jag dåligt samvete över det. Och valpar är ingenting jag vill ge mig in på, de närmsta åren i alla fall.

Så om jag inte borde ha hane, och inte heller tik, då slutar det med att jag inte skulle haft någon hund överhuvudtaget eftersom jag inte kan ge dem ett värdigt liv. Men ett mjukisdjur möjligen. 🤦‍♂️

#26 Stämmer i min erfarenhet med.

Här i USA säljs djur efter pet contract och show contract och Frodo köptes på pet contract. Det innebar att valpen är co-owned tills kastreringsbevis skickas till uppfödaren vid 6 månaders ålder, efter det skickar h*n in papper till AKC och valpköparen får hem papper där man kan registrera hunden. Jag ska fylla i ett kennelnamn och allt själv, och jag måste betala högre summa om jag vill ha en stamtavla tre led bakåt för att kunna tävla i sporter. 

Shelters kastrerar kattungar och valpar redan som 2-3 månader har jag hört medans de veterinärer jag varit i kontakt med har minimumvikt vilket brukar infalla runt 6 månader för katter och små hundar. 

De rasrena hundar jag mött har inte varit större än de intakta jag mött i sverige, men de har haft annorlunda päls, valpigare och lättare för viktuppgång. 

Jag vet inte vad som gäller för show contract, har inte läst på om det ännu. Men detta är mina erfarenheter och observationer. 🙂 Det är ju enorm överpopulation här så det försöks kastreras så gott som det går för att minimera fler djur i alla shelters där hundar och katter måste avlivas varje dag för att dom inte har plats. Jag visste att jag behövde kastrera Frodo när jag skrev på kontraktet och så fick det bli. 

Frodos mamma är högre än standarden men Frodo är fortfarande inom standards höjd trots att han kastrerats och han är 10 månader nu. :)