Ska man ställa ut måste man ju ha det? Alltså om man ska satsa på det.
Men gäller ju samtidigt att det känns rätt med valpen personlighetsmässigt.
Men man ska aldrig köpa en hund för att den är söt eller liknande (i förstahand), sett de som gjort det och brukar sluta med omplacering då de inte vet vad det är för hund de köpt utan gått främst på utseendet.

Jag som inte ska ställa ut eller liknande går mer på personlighet&mentalitet än utseendet i första hand.

Som #1 skrev så ska du ställa ut så får eller tja, ska du ju ha det om du vill lyckas. Där emot ska du alltid se till hundens egenskaper och personlighet innan du ser till utseende så att du inte köper en hund för den är söt/fin/snygg

Absolut!

Om jag vill ha en viss färg så utesluter jag många andra, jag ser inte felet med det inte heller om man väljer en ras som har två pälsanlag eller upp antingen upp/ner öron.  Ser inte fel utseendet med personligheten man eftersträvar.

Det är klart att man får ha det. Själv går jag efter hälsa och temperament i första hand (hur man nu kan se det på en 8-veckors valp, men då får man ju lita på uppfödaren…), men nog har jag krav på utseendet också. Jag är ju intresserad av utställning och då finns det ju vissa krav.

Självklart får man ha krav på utseendet om man köper valp. Men man kan nog inte ha för höga krav, då kan det sluta med att man inte får någon valp alls.

Ja

Ja

först ska man gå efter mentalitet och hälsa, och sen är det bara att ta den man klickar för. Du ska leva med hunden i 10-15 år så då gäller det att allt är bra :)

#1 - Inte är det väl så illa att det brukar sluta med omplacering när man går på utseendet? 👍 Vilket med andra ord betyder, att det nästan alltid slutar med omplacering ifall man väljer den sötaste valpen? Men du kanske upplevt det så, och det är ju ganska allvarligt i så fall?🤐

Om jag var tvungen att välja mellan utseende och personlighet så skulle jag självklart välja den med bäst personlighet. Hundar är väl alltid fina, och ens egna är väl alltid den finaste i ens egna ögon! Men det här hjälper ju inte om man ska ställa ut förstås, som många säger.

Själv tycker jag det är himla svårt med personlighet - de förändras ju så mycket från att de så små! Så länge de inte är märkbart skygga eller på något sätt upplevs konstiga, så är det nog ingen större fara om man då skulle ta den sötare av dem 😛 Man har ju hört hur folk fått en vild och tokig valp för att de gick på metoden att "ta den som flyger på en först"! Ja det finns skräckhistorier vilken valp man än väljer. Mycket handlar ju faktiskt om uppfostran. Och lyckligtvis blir det ju oftast hund av de flesta hundar!

#9 Jodå det finns många som enbart går på utseendet, inte vad hunden är gjord för, de har tagit sig vatten över huvudet och omplacerar för att de inte reder ut det, tyvärr inte ovanligt.  Finns flertalet såna på bland annat blocket, både valpar & unghundar.

#10 - Ja jag vet, det är heltokigt! Men när du sa att det "brukar" sluta med omplacering så undrar jag om det verkligen är så illa? För det innebär ju då att det "nästan alltid blir omplacering", så fort man väljer en valp som är fin men inte rätt personlighet? Men jag ska inte märka ord på något sätt - det kan mycket väl vara så att du upplevt det så, och då är det verkligen tragiskt i så fall!!!

#11 Skrev inget om personlighet eller hur? Skrev de som väljer valp enbart på utseendet, och inte vad hunden är gjord för att göra, t.ex de som väljer siberian husky för att de är så söta men inte intresserad av drag eller liknande.  Och sedan får de en jobbig hund istället för att de inte kan tillgodose hundens behov. Är så jag menar. Och det är inte alls ovanligt att detta sker. Och när sånt sker så tycker jag ordet "brukar" passa bra in.
Som sagt, inte skrivit något kring personligheten.

Jag har tänkt att i framtiden skaffa en labrador, pga att jag gillar labradorers personlighet och uppförande, passar för mig, vad jag ska ha hunden för etc. Sen har vi tänkt skaffa en gul labrador, har haft svart innan. Ser liksom inget fel med det? Kollar uppfödare osv, har hittat en där aveln går på hälsa och personlighet (och från hundar som den jag vill ha) som har gula… Skulle inte köpa en gul lab vilken som helst utan de andra egenskaperna är ju också viktiga, viktigare än pälsfärgen ;) Sen finns ju hundraser med mycket större variatione där pälsfärg och sånt kan variera oerhört mycket där det kan bli svårt dels att veta vad för färger det kommer bli i en viss kull och dels hur pälsen kommer bli när hunden växer upp. Tex Eurasier,som valpen på min profilbild, han är idag mycket mörkare! Nästan rävröd päls på sina ställen, med svarta tippar. Jättefina färger, men inte alls som när han var liten, och det hade kunnat gå åt vilket håll som helst. Hans pappa är ljusare än honom och mamman black/tan. Valparna var 50/50, vi skulle egentligen fått en black/tan men uppfödaren frågade om vi kunde tänka oss att byta med henne. För oss var färgen inte viktig och det klart vi ville ha det där charmtrollet! :)

#12 - Jaha, om vi talar olika raser så förstår jag. Där har jag också hört fall där folk omplacerar för att de valt fel sort. Även om det kanske inte just brukar bli omplacering, utan bara har skett någon gång! 😛

Men jag uppfattade inte som att TS talade om olika raser utan snarare valpar i en kull, eftersom hon funderade på färg och pälstyp, hos någon som jag antar är en uppfödare?

Och då menar jag att det kanske låter lite hårt att det "brukar" bli omplacering om man väljer den sötare ur kullen. Men som sagt, jag vet inte hur det är i din omgivning. Jag tycker det är tragiskt om du har rätt!

#14 Jag tolkar TS inlägg som överlag när man väljer hund 🙂Alltså inte från enskild kull.

#14 - Då förstår jag! 😂 Jag tolkade/tolkar det som att hon ska ha en specifik ras och står inför val av valp i en kull!👍

#16 Spännande hur olika man kan tolka meningar ändå 🙂

Det bästa är väl om man hittar en ras som har det man vill ha i en hund OCH som även har ett utseende man gillar! ;)

#17 - Ja eller hur!

Men du TS - vad menar du egentligen med valet av utseendet på din valp? 🤦‍♂️

Pratar du om en RAS generellt nu, eller talar du om utseendet på VALP i en KULL?

Ja det tycker jag, så länge man har det som krävs för att ha rasen.

Skulle aldrig få för mig att köpa t.ex Lahsa apso även om den säkert hade fin personlighet. Utsidan måste tilltala mig också och inte bara personligheten.

Självklart.

Jag föll för både Apache och Frodo utseendemässigt först, sedan tänkte jag om det funkade med den typen hund nu, och med Apache frågade jag mig själv noga om jag var okej med sån blandning och tänkte ut vad worst case scenario var. Sedan åkte jag och träffade dom och åkte hem med dom när det klickade. :) 

Chinese Crested har jag velat ha i tio år så där krävdes lite mindre tänkande, men annars så föll jag för utseendet först.

Med Ixxi brydde jag mig inte om färg osv öht, jag valde ras och mina föräldrar sa att de hellre hade tik och så litade vi på uppfödaren att para ihop oss med rätt valp. Och rätt blev det. :)

Ja, jag skulle då inte köpa en hund som jag tycker är ful. Men däremot hör jag alldeles för ofta "jag vill ha en sån hund för att den är så fin". Alltså inte ok att köpa en hund för att den är fin och sedan inte veta vad man har i änden av kopplet.

Ja absolut

Detta är inget jag tycker är jätteviktigt men undrar mest vad andras åsikter är eftersom jag pratade om detta med en kompis igår och vi var oense.  :)

Jag menade mest om man väljer från en kull valpar från en ras man bestämt sig för.

Tex. En kull chihuahuaor som kan ha olika färger/lång- korthårig päls och sankt Bernhard som kan födas både lång- och korthåriga i samma kull.

Så om ni tycker att det är ok att välja en valp för att den har önskat utseende ur en kull.  :)

#25 Absolut! Det är ju klart upp till var och en, men när jag fick välja mellan Frodo (som nu är en nedklippt puff) och hans vita puffbror som för övrigt var mer framåt och okej med främlingar så valde jag fortfarande Frodo för jag hade drömt om en svart kines i många år. :) Jag är van vid hundar som inte är helt okej med främlingar så det kändes inte som ett problem att han var reserverad. :)

Jag har själv väldigt starka preferenser vad gäller färger och sånt inom många raser.. Skulle jag tex skaffa cocker spaniel skulle jag helst inte skaffa blue roan eftersom jag inte är överförtjust i den färgen..

Jag var tvungen att välja min hund utifrån pälsen. Vi har allergi i familjen och var därför tvungna att få en valp med lockig päls. Han hade absolut inte varit den första jag lade märke till om jag fick välja fritt av de åtta valparna. Han var alltid lite bakom. Det bekymrade mig en hel del under dräktigheten och de första veckorna, att jag p.g.a. pälstyp inte fick välja valp utifrån personlighet. Väl när han var min, hade jag ingen kemi med honom de första veckorna heller. Han var "supertråkig", ville bara vara ifred och viftade aldrig på svansen. Men en sak ska man komma ihåg… Valpar förändras MYCKET under deras första månader! Herregud vad jag är glad att just HAN blev min. Jag gapskrattar varje dag åt roliga saker han gör, jag blir varm i hjärtat när han dansar av glädje mot mig och människor, och hans utseende framkallar nästan tårar! Och som 8-10-veckorsvalp var han alltså "supertåkig" och ointresserad av människor. När man får dem från ynka åtta veckor eller däromkring, har du ändå goda chanser att forma den hund du vill ha. Inte med allt (speciellt inte med starka rasegenskaper), men med mycket. Det låter verkligen som att jag förespråkar pälstyper, utseende m.m. framför personlighet. Det menar jag absolut inte! Jag ville mer dela med mig av en historia med mycket lyckligt "slut", och här gick inte personlighet före utsidan.

Är lite tvådelad i mina åsikter. Om man tänkt ställa ut eller avla på en blivande hund "måste" man ju nästan gå på utseendet (självklart väljer man inte den snyggaste om mentaliteten är kass). Ska man dock "bara" ha en sällskapshund skulle jag inte gå på färg eller hårlag i första hand, då skulle personligheten vara det viktigaste :)

28. Finns flera raser med lockig päls och olika färger med. Vi valde ras Pudel pga allergi men visst har vi gått på efter vad vi tycker är sött/fint ändå. Har en röd Pudel då valde vi en svart som hund nr 2. Klart ni kunde ha valmöjligheter även ni.

#30 - Nu har du faktiskt missförstått mig, Forest. Vad jag menar med att "Jag var tvungen att välja min hund utifrån pälsen", är att jag var tvungen att välja min valp i kullen utifrån pälsen. Eftersom det både är labbe och Pudel i en labradoodle så blir vissa mindre allergivänliga än andra. Jag hade t.ex. inte velat ta emot någon valp överhuvudtaget ifall alla blev scruffy och inte lockiga.

Det kanske blev lite otydligt att jag inte talade om rasval generellt nu, utan valpar i en kull. Och det kanske inte är så lätt för andra att veta att labradoodle-valpar kan bli väldigt olika - sorry! Men eftersom jag beskrev att jag var lite bekymrad under dräktigheten och även deras första veckor, så hoppades jag att man skulle förstå att vi talade om en avgränsad skara med valpar.

Självklart förstår vi också att det finns flera olika sorter som skulle passa vår familj - t.ex. Pudel, lagotto och även westie (trots rak päls) fungerar för oss. Men nu var det egenskaperna från Labbe/Pudel vi ville ha. Och då fick vi utgå från det, och därefter anpassa valpköpet utifrån pälstypen som valparna fick.

= Pälsen avgjorde för oss. Inte personligheten.

31 så ni valde då med andra ord en hund efter smak o tycke ändå kan man säga då ni uteslut andra raser. Jag förstår vad du menar han är söt helt klart och kul att han passar er så pass fint nu :)

#32 - Ja absolut! Vi uteslöt många raser, men väl när vi bestämt oss för en (bland)ras så fick utsidan avgöra. Jag gillar pudlar och älskar labradorer. Men eftersom vi aldrig kan ha en renrasig labrador så var det en fin lösning att få lite inslag från labben i den här mixen.

Men trådstartaren talar ju egentligen om valpar från en kull och inte raser generellt, så det var det jag spann vidare på. 😛 Därav min utdragna historia om min valp.

(Och tack! Han är riktigt go 😘 Men inslagen från labrador är jag tveksam till än så länge. Utsidan avslöjar lite labbe, men insidan, nja… Haha!)

Jag tycker lite både och. Låt oss säga att man valt en ras som man gillar mentalt och utseendemässigt, man letar upp två föräldrar man verkligen gillar, en bra uppfödare man trivs med och då en kull som är väldigt lovande. I denna kull har man tänkt att man vill ha en viss färg, om man då när man verkligen hittat en kull som passar perfekt, men bestämmer sig att inte ta en hund ur kullen på grund av att rätt färg inte dyker upp (och då menar jag en färg man gillar, blir alla valpar i kullen en icke godkänd färg/teckning så är det ju en sak). Då skulle jag tycka att utseendefixeringen gått väl långt. När liksom allt stämmer, man har lagt ner en massa tid för att hitta rätt kull, men struntar i det för att ens favoritfärg inte dyker upp. 

För mig personligen så är inte utseendet särskilt viktigt på en hund, jag kan lära mig att älska ett utseende med tiden. Jag letar hund efter personlighet, mentalitet, storlek och vad jag ska ha den till. Jag tycker det är ganska skönt att inte lägga så stor vikt vid utseendet på hunden, då har man mycket mer att välja mellan känns det som. =) 
Förr tyckte jag bruna kelpies var bland det fulaste som fanns, jag tyckte inte ens kelpievalpar var söta. Nu har jag två bruna kelpies och tycker fortfarande typ alla de andra färgerna är finare än de bruna, men jag tycker numera rasen är vacker och ståtlig (men vackrast för mig kommer nog alltid vara en riktigt stilig tervhane).

Vi uteslöt ju rasen som vi har nu för att min mamma och syster tyckte att den var så fruktansvärt ful. Så vi kollade på andra raser i ett halvår innan jag och pappa lurade iväg mamma och min syster för att hälsa på en lagottovalp, då smälte de och nu nekar de att de någonsin tyckt att rasen var ful. Men om de fortfarande inte hade gillat utseendet när vi hälsat på valpen så hade vi uteslutit en för övrigt perfekt ras på grund av utseendet. Sedan så bestämde vi att vi inte ville ha en vit lagotto, men när alla tio valparna i kullen vi ville ha valp ifrån blev vita så tyckte vi att det var självklart att strunta i det vi tidigare sa. Dessutom så valde vi den valpen med "fulare" teckning men härligare personlighet när vi i slutet valde mellan två individer. Så vi var väl lite både och.

#29 Sen var det ju det lilla kruxet att man aldrig kan veta om en 8 v vappe kommer att duga till vare sig utställning eller avel. Man kan bara utesluta diskvalificerande fel. Hittills har jag aldrig stött på en uppfödare som kryssar i annat än till sällskap i köpekontrakten.

En del av oss går på andra kriterier än föräldradjurens prestationer på skönhetstävlingar.

#34 När jag gjort det valet så väljer jag valp utifrån dess mentalitet.

Jag ville ha en sobel eller blue merle kh collie egentligen och sobeln jag skulle köpa blev såld. Hittade Jamie (Trefärgad) och jag tyckte han va superful! Dock var uppfödaren underbar och Jamie var en så glad och underbar liten kille så det blev han! Nu är han finast i världen

Tja jag som aldrig skulle ha en pudel….

Jag tycker kombon utseende, personlighet ska stämma med mina önskemål OCH behov. Jag har ju  (blandannat) en dvärg Pudel. Pudel står ju egentligen inte alls på min lista över läckra hundraser. knappt jag vågar erkänna men jag har inte gillat pudlar *hukar*.  Eng stafforshire, jack russel m.m är  min typ av hund.

När vi miste vår jack russel och stod hundlösa så var jag öppen för att prova något nytt. Eng staff strök jag från listan direkt även om de länge varit en drömhund. blandannat för att de har för lite päls för jämtländska vintern och vi tänkte att de passar kanske inte att ha med när vi åker skidor i fjällen. vi sa även ingen mer jack russel. De blev 2 vallhundsblandisar som är otroligt snälla med både våra barn och våra djur.

Slutligen dags för pudeln, hunden jag ALDRIG skulle ha. Vi hade 2 hundar men vi saknade att ha en liten hund. så spaltade vi upp allt vi ville använda vår nästa hund till och alla "krav" vi ville att den skulle uppfylla.  Vi läste på om massor av olika små raser tillsist kunde jag inte blunda för faktumet att Pudel passade oss utmärkt. De var verkligen ett praktiskt val. Så jag fick helt enkelt bortse från att jag tyckte de inte alls tilltalade mig utseendemässigt för allt annat stämde så bra. När vi väl valt att köpa Pudel så gjorde jag däremot val. Jag ville inte ha en svart Pudel (hör här varför..ja jag vet ..knasigt ;-) ) jag tyckte inte svarta pudlar gjorde sig så bra på bild och att deras ansikten var svåra att se. Jag ville inte ha en vit (av massa andra fåniga orsaker ;-) ). jag ville ha en röd eller aprikos. Det blev en aprikos. Idag älskar vi vår Pudel och tycker faktiskt att han är såå söt. vi får ofta frågan om vilken ras han är men jag struntar i att folk tror att vår fina Pudel är någon byracka ;-) han ser kanske inte typisk pudlig ut men rasen Pudel har verkligen vuxit på mig. jag älskar den. Så jädra tuffa små smidiga hundar och otroligt flexibla.  Han älskar att vandra i fjällen och är en riktigt cool liten frilufts hund.

#36 Likväl som du aldrig säkert kan veta att valpen duger till bruks, lydnad, vall eller något fysiskt krävande, har du otur kan du få fysiska fel eller en hund som inte vill valla t ex. Att köpa valp är alltid ett litet risktagande oavsett användningsområde. Angående utställning så vet du tydligen inte varför man ställer ut men du får självklart tycka som du vill.