Min valp sprang i själv, men simmade aldrig. Sen kastade jag ut favoritleksaken och peppade honom, då simmade han. Jag har själv mer eller mindre badat iår, när jag skulle låta Flynn simma lite längre och så han själv blev stadigare i sitt sätt att simma.

Min egna hund hoppar i frivilligt, bara springer i helt lycklig, totalt kär i vattnet. Min mammas hund (en pudel) skulle inte gå i vattnet för något.
Så man kan inte tvinga en hund att gilla vatten antingen gillar dom det eller inte, Man kan dock ta dom i "strand kanten" och låta dom doppa tassarna, men vill dom där ifrån ska man inte hålla fast dom!

Vissa hundar kommer ju aldrig gilla att simma och då är det ju bara så. Jag har kastat ut pinnar i vattnet och sen finns det ju leksaker som flyter det kanske muntrar upp hunden att springa ut i vattnet 😛

Det är ju en bra oc mild mltionsform

Vidar kunde tänka sig att blöta tassarna bara. Sen var vi ute och lajvade en vecka, så varmt på dagarna att det bara inte gick att orka med, typ 28 grader i skuggan, paviljongerna var otäckt varma, skuggan svalkade inte. Min dåvarande golden älskade att simma, Vidar tyckte hon var galen, och blötte fortfarande bara tassarna. 

Jag kände att han måste får prova och känns hur skönt det är att svalka sig helt, i den svala sjön som finns 5-10 min gångväg från lägret. Jag kopplade honom, och gick med honom ut. Han gick glatt i till magen, stannade sen. Jag var envis, inget dra i kopplet, bara stå och vänta, tala om för honom att han måste. Han tog tillsist helt själv de där sista stegen, och simmade lite. Sen gick han med och badade flera gånger om dagen. Gillade bättre att hoppa från klippan. Han gruvade sig lite, sen tog han ett skutt ut på 1,5 m djup, simmade 30 sekunder, sen upp på land igen.

Nu badar han väldigt gärna, och simmar, bara det är varmt. Han gillar inte att simma, men att svalka sig när det är varmt. Han vet helt enkelt att det är skönt efteråt.

Badpojke, han vikarierar som vattenapportör.

Jag har märkt att det ökar chansen att få en hund att bada om man badar själv och med en vän som har en labrador eller annan vattentokig hund. :) De ogillar att bli övergivna oftast så de hänger med och blir rikligt belönade. :)

Jag har gjort en del tappra försök att få äldsta hunden att gilla att simma. Hon är nu 9år och nej hon gillar hon fortfarande inte att simma. Det hon gillar är att studsa runt i vatten så länge som hon bottnar. Hunden på 3år har hoppat i vatten från det att hon var liten och hon simmar runt så fort hon får chansen. Och yngsta hunden på 2år är precis som den äldsta. Han går ner i vatten och plaskar runt varje chans han får men simmar har han bara gjort gångerna som han har ramlat i. Med det vill jag säga att jag tror att man helt enkelt får acceptera att det inte går att få alla hundar att gilla att simma

Vill den inte så vill den inte. Varför måste den gilla att bada?

som #7 skriver, det brukar gå väldigt bra om man själv badar och simmar ut en bit, eller att man har med sig några väldigt badglada hundar ^^

Min hund är av en ras som tydligen ska avsky bad och vatten - men efter att han fick uppleva havet med en labbe så går det knappt att gå förbi ett vattendrag utan att han ska kasta sig i XD

Ett dragplåster är alltid ett bra knep annars, och att själv hoppa i, som tidigare skrivet så vill de ju inte stå ensamma kvar på stranden. Visa det roliga med att simma och bada, gör nåt den älskar men i vattnet. 

min förra var livsfarlig när de kom till vatten, hon älskade inte att bada utan hon ÄLSKADE att bada. Och då i precis allt hon kom över, hav, sjöar, diken, gyttjebad, kärr. 
Årstid kvittade också, mitt i smällkalla vintern och 30 minus hindrade inte henne från att ta ett "uppfriskande" isbad.

Nuvarande hund har vi inte presenterat för vatten än, han har gått till kanten och kollat men de har vart för kallt för både honom och oss att bada. Men när vi gör de så ska vi själva hoppa och göra det till en kul grej. 

Förra jycken på bilden när jag försöker soltorka henne efter hon hittat största vattenpölen nånsin (den syns lite i bakgrunden)

Min lilltjej på 10 månader är nog mer nyfiken på vatten, men hln är så klumpig så hon liksom trillat i nu tre gånger, det sluttar från badkant till vattnet vid vår närmsta sjö. Lillsnutta

Min lilla welsh corgi pembroke tjej 2år är inte särskilt förtjust i vatten och bad och har aldrig varit. Men hon har alltid varit nyfiken på vatten (vilket nog är en förutsättning) jag bestämde mig tidigt för att jag vill att hon ska gilla att simma eftersom det är bra träning, framförallt varma sommardagar :) vi tog det lugnt och lite i taget och med mycket beröm och lek vid vatten och i vattenbrynet ;) viktigt att inte skynda på eller tvinga fram något. i år har vi redan simmat med henne flera gånger och om jag och min sambo tycker det är kul tycker hon också om det :D vi brukar kasta pinne så simmar hon och hämtar vi köpte även en flytväst så hon ska känna sig mer trygg och slippa få vatten i öronen för ingen gillar ju det. Dessutom kan det vara skönt att få lite flythjälp om man är en corgi med lång kropp och korta ben :P när vi har haft med flytvästen kan hon knappt vänta på att få hoppa i plurret ;) Tipsen som många ger om att bada själv och ha med en hundkompis som älskar bad är jättebra tips som funkar bra :D men jag tror det är som med mycket annat, mattes/husses humör och inställning-leenden smittar :D

Jag har gjort så med alla mina att jag har badat själv och lockat i hunden. Sen har jag hållit under hundens mage så hunden får hjälp att flyta. Då känner hunden mod att våga börja simma. Den är trygg i famnen hos mig (man får aldrig tvinga eller göra något som skrämmer hunden), jag är själv med så hunden har någon den litar på och den känner trygghet i att den upplever att den flyter utan problem. När dom fattar det så kan man som med barn hålla mindre och mindre under magen och snart inser dom att dom kan det här med att simma. Alla mina har lärt sig att gilla att simma när jag gjort såhär.

Kan tänka mig att det är bra att ha flytväst på till en början, så får dom ju också lite flythjälp i början.

I början har jag bara kastat pinnar men då känns det som om dom inte blir helt trygga, dom tar sig snabbt upp på land igen och vill liksom inte "ligga i o simma" på samma sätt. När jag hållit under magen så har dom efter det blivit som tokiga i att få simma, och inga pinnar behövs utan dom gillar att simma för simmandets skull, helst tillsammans/bredvid mig. Jätteroligt att kunna simma en tur tillsammans.

Det där med att hålla under magen är också bra! Man kan också hålla så att hunden inte behöver simma utan bara kan slappna av och njuta av svalkan.mollys första sommar var iskall så vi kunde inte gå ner tillsammans med henne och tyvärr är det ju så att man inte alltid kan bada tillsammans med hunden. Jag upplever inte att vår corgitjej stressar upp efter att ha hämtat pinnen och vi behöver inte kasta pinne för att hon ska simma, det är mer en rolig aktivering precis som på land ;) men det är väl olika för alla ;) Jag tycker att flytväst är en trygghet för både mig och hunden. Det är inte enbart i början, vi köpte vår i april. Om man tittar på vattenträning i rehabiliteringssyfte används flytväst också där. Men det är ju inget måste :D jag och min kompis kom på en ganska bra grej med flytvästarna, att hundarna inte växer ur dem i första taget så de håller hela hundens liv. ;)

Så här långt har jag haft *vårvalpar*, de har därmed tidigt fått chansen att bekanta sig med vatten. Som jag sedan underhåller varje år.

Jaktcockern är en badgalning, kan bada året om, om han fick…

Storpudeln lite mer kräsen… vill ha det lite varmare i vattnet. Har varit i några gånger och badat (apporterat).

//Lena

#15 Jag menar inte att hunden stressar upp sig av pinnen. Nu kan jag kasta pinne eller leksak och han apporterar fint. Men när jag skulle lära honom att simma och jag började med att kasta pinne i vattnet (för att jag själv inte ville bada) så var liksom uppgiften "hämta pinnen och gå upp på land" vilket gjorde att han inte ägnade så mycket tid åt att ligga och simma och lära sig uppskatta själva simningen och bli trygg i den. När jag då gick i och simmade så hängde han inte alls med mig ut utan ville bara ha min pinne och springa upp på land igen. Upplevde också att han inte riktigt blev modigare och klarade mer utan han hade hela tiden fokus på "att komma upp med pinnen på land". När man är med dom i vattnet och håller under magen och vi bara hade fokus på "att simma" så märkte jag sån otrolig skillnad på honom, han lärde sig att uppskatta simningen i sig. Nu kan han gå i vattnet och simma ensam bara för att få ligga i och simma. Och när jag är med honom i vattnet så simmar han fint bredvid mig så vi kan simma en tur och han uppskattar själva simningen.

Samma med min förra hund, lärde även henne att simma genom att hålla under magen och hon älskade simma även om hon aldrig gillade att hämta pinnar. Men hon blev som tokig när hon fick se vatten. Hon bara skulle i och bada och simma, kunde simma runt runt i cirkel om sjön inte var så stor.

Yay, mina vovvar har varit duktiga i dag :D , jag tror att jag har hittat ett sätt att så småingom få dom att börja simma. Mina vovvar är inte super intresserade utav leksaker men godis går alltid hem och bacon det är det ultimataste utav det ultimataste. båda vovvarna hade bara ryggen över ytan och mumsade bacon. Unghunden vågade nästan börja simma, hon tog det avgörande klivet men ångra sig mitt under agerandet :D . Men dom verkade tycka att det va rätt så skönt att bara stå där, känns som att vi har kommit väldigt långt i dag med tanke på att dom knappt vågade doppa tassarna innan, och dom gick inte i väg heller efter att dom hade fått bacon biten utan stod kvar och vänta på mer och njöt av den härliga svalkan. Bacon is the shit

Jag brukar ha hunden kopplad och bara gå ut. Då vänjer dom sig, och har dom inte simmat innan så får man göra det roligt och i korta stunder. Att bli lämnad på stranden medans matte är i vattnet är ju inte så kul ;) så då brukar dom följa med.

#19 oki, jag hade dom lösa så de inte skulle känna sig tvingade på något sätt