Rädd och nervös = aggresiv och skällig
Hej, alla hundägare!
Jag skulle behöva lite tips och råd, för jag börjar känna mig riktigt hjälplös. Urax är nu nio månader gammal, han är väldigt nervös och rädd. Han reagerar genom att skälla hysterisk och gör utfall mot både hundar och människor.
Vi har haft honom sedan han var sex veckor gammal, han är en blandras mellan schäfer och någonting annat (säljaren hävdade att han var en renrasig husky, men så var det ju inte). Under hans första två månader fick vi inte ta ut honom alls för vår veterinär, som menade att han inte får visats utomhus innan han har alla sina vaccin. Så jag gissar att redan där förlorade vi mycket av den första träningen att vänja honom vid att vara utomhus och runt andra djur och människor. Men när han fått sina vaccin började vi ta ut honom och i parken brukade vi släppa honom och där fungerade han ganska bra med både hundar och människor. Lite rädd och osäker, men han reagerade inte aggressivt och efter ett tag började han leka med en annan hund där och betedde sig bra med människor.
Men nu har det successivt blivit värre sedan dem numera inte tillåter lösa hundar i parken och därmed har vi inte kunnat ta dit honom och jag antar att han har gått tillbaka till att bli ännu mer osäker och nervös. Häromdagen hade vi med honom på jobb och det var helt komplett omöjligt att ha honom där, han skällde konstant på både telefoner, kunder och människor som gick förbi utanför och det slutade med att vi fick sätta honom i bilen eftersom han skällde ut våra kunder. Eftersom vi bor i Mexiko är människor här inte lika toleranta som svenska kan vara, de blir rädda och förbannade medan jag upplever svenskar som lite mer toleranta och förstående med svåra hundar. Han skällde oavbrutet i bilen.
Hemma har vi flera hyresgäster och folk som kommer och går, och han beter sig bra med dem. Han skäller på folk som går förbi på gatan, men slutar när jag ropar in honom. Det är liksom utanför hemmets dörrar som det kaosar, och även om han inte får springa i parken längre så går vi ut med honom dagligen. Till exempel igår hittade vi två lösa hundar med ägare som vi tänkte att vi kunde försöka med, så vi släppte honom och lät honom försöka bekanta sig med hundarna. Han gillade inte hanen, så dem var snälla och kopplade honom vid ett träd, så vi kunde försöka med tiken. Han gjorde utfall även mot henne och när sedan en random person gick förbi gjorde han utfall mot denne också som självklart blev livrädd och sprang iväg. Sedan försökte han ge sig på hanen som var kopplad och då blir ju självklart han aggressiv eftersom det känner sig med utsatta när dem är kopplade. Och jag har så svårt att veta hur jag själv ska bete mig, jag försöker att i hålla mig undan och visa att jag är säker och bekväm med situation för att han ska känna av det. Men när han sedan gör utfall mot människor så måste jag ju ingripa och då blir han bara ännu mer förvirrad och uppjagad… Vi har funderat på att skaffa en till hund för att han ska bli mer hundvan, ha en vän och kanske kunna bli mer självsäker, men vi bor i Mexiko och planerar att flytta till Sverige snart och kostnaderna och allt pappersarbete för att frakta en till hund till Sverige är för mycket för oss…
6 veckor är ju olagligt att ta valpen ifrån mamman :p
Se*Ocarinas
www.ocarinascattery.webs.com
www.cuntcat.blogg.se
#1- Förstod du inte att TS bor i ett annat land än Sverige där reglerna säkert ser annorlunda ut?
#1I Sverige ja…men inte i Mexico vilket TS gör.
Nej läste inte det. Då beror det nog på att hunden fått beteendestörningar pga detta.
Se*Ocarinas
www.ocarinascattery.webs.com
www.cuntcat.blogg.se
Vet ni vad som utlöst detta beteende? Har han någon gång blivit skrämd/påhoppad eller är han bara ovan?
Jag har en hund som vi jobbat med i flera år med skvallerträning och annat för att han varit osäker vid hundmöten och agerat ut. Nu äntligen har vi hittat en metod som funkar.
Gå raska promenader i kort koppel (givetvis får han gå i löst koppel för att rasta och nosa stundvis) och sedan bara säga nej när innan han börjar hetsa upp sig vid hundmöten.
Idag har vi en mycket trevligare hund som går att stoppa innan han börjar tokskälla å göra utfall.
Hundar kan ju ha mentala brister som göra tt det inte spelar någon roll vad ni gör. En sån hund kanske mår bästa av att avlivas. Men det måste ni ju avgöra själv.
"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"
Blogg http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf
Som Vizzla säger så kan ni ju prova skväller träning, eller att ta tag i beteended innan hunden sätter igång. Se även till att berömma!! så fort hunden får förbi en annan utan att bry sig/bry sig mindre än vad den gör nu. Var inte för uppspelt när ni berömmer bara, ett lugnt och trevligt "braaa, duuktig" etc räcker.
Öva på kontaktövningar, avslappningsövningar etc. Börja inne, gör det sedan ute osv. Om ni vill att hunden ska kunna omgås med andra hundar (vilket inte är ett måste eftersom hunden är rädd) så hitta en enda lugn och stabil hund som kan vara "lekkompis" med eran. Introducera dem stegvis.. på avstånd.. gå en promenad tillsammans etc, koppla inte lös hundarna med en gång.
Att avliva tycker jag inte är ett alternativ, ni får istället se till så hunden slipper situationer som den inte klarar av. Ni har antagligen väldigt mycket jobb framför er, men kämpa vidare!
//Ambrose
Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se
#1 Här gäller som dem andra sa lite andra regler och vi fick honom absolut mycket tidigare än vad vi egentligen skulle. Men han kom inte till oss från mamman, utan från en skitig bur i djuraffären, så han fick det ändå bättre genom att komma till oss. Han fick mjölkersättning och fick sova med oss under den första tiden som ett substitut för mamman, även om det såklart inte samma sak.
#5 Min kille skrämde honom en gång när han var valp, han blev inträngd i ett hörn och kissade på sig av rädsla. INTE OKEJ, min kille fick en redig utskällning för det. Men utöver det har inte hänt honom något, jag tror väl mest att han är ovan. Jag skulle inte vilja avliva honom, då jag känner att det mesta av hans beteende ligger hos mig och min oförmåga att hjälpa honom. Hur gör jag när vi möter en hund, också i kort koppel? Säger jag nej och går därifrån eller nej och låter honom bli kvar? Han beter sig ganska bra mot andra hundar på avstånd när han är i koppel, till exempel hundar som är inne på tomter och börjar skälla brukar han kunna ignorera när jag tar hans uppmärksamhet. Alltså jag ser mycket förbättringar i honom varje dag, han vill ju, men sedan som när vi tog honom till jobbet häromdagen så känns allting helt hopplöst igen. Jag vill ju ha en hund som jag kan ta med mig, ha ute och ha lös. I det här landet är hundarna utlåsta på framsidan hela sitt liv, får aldrig komma ut och skäller hysterisk vid minska ljud och rörelse på grund av understimulering. Jag vill inte ge samma öde till min hund.
#4 Varför tror du det? Mentaliteten beror förmodligen snarare på att den är uppfödd av valpproducenter eller BYB. + Att den inte fick gå ut öht innan den var fullvaccinerad. Ett tips är att läsa tråden/trådstarten innan man svarar.
#7
http://blandrashundar.ifokus.se/articles/4d712e7eb9cb46221d0449f3-skvallertraning
I mitt info hittar du flera länkar till olika bra artikelsamlingar om hundar o hunduppfostran. http://blandrashundar.ifokus.se/users/4d71226ab9cb4620e90338df-vallhund
Oavsett ekonomi så är det inte en bra idé med en till hund, chansen för att den smittas av nuvarande hunds beteenden är stor.
Lycka till!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Starta ny diskussion