Mitt tips är att undvika situationer där du vet att tillrättavisning kan vara nödvändigt och fokusera på saker som stärker relationen. Funderat på Dogparkour? Checka ut dogparkour.se eller gå med i Dogparkour sweden på fb :)

Vad är det du vill att hunden ska göra när du tillrättavisar den? Vad är det den ska förstå? Det din hund säger till dig är att den vill att ni ska vara kompisar (som motsats till att den ska gå runt och vara rädd för att du ska straffa den) och att den tycker att ni har en bra relation. Den behöver inte gå runt och vara låg med dig bara för att du har sagt till den. Tvärtom, den försöker skaka av sig det så fort som möjligt och ja, då är det så den är. Du kan, och bör inte, försöka ändra den personligheten. 

Att dina hundägande kompisar inte förstår sig på din hund säger tyvärr inte särskilt mycket om din hund, mer om er. 

Om din hund inte går att ha lös så går den inte att ha lös. Det är bara att träna och träna, öva miljöstörningar och få bort tanken att du ska "straffa den" eftersom "den vet vad du menar". Om en hund misslyckas så kan det vara av en massa skäl: du har inte motiverat hunden tillräckligt (vad är väl en förutsägbar godbit mot en doftfläck?), du har inte övat tillräckligt många störningar och tillräckligt många situationer, eller så är hunden väldigt självständig och bryr sig faktiskt inte så himla mycket om att motiveras och lockas eller straffas heller för den delen - den vill bara göra sin grej.. Och då får du acceptera att du inte ska utgå från att du kan ha din hund lös vid alla tillfällen. Strunt i att straffa den - för hur straffar man en lös hund som sprungit iväg, utan att samtidigt straffa att den kommit tillbaka till dig eller att du hunnit ifatt den? Med elhalsband? Med att kasta stenar på den? Med att skrika ord som den ändå inte bryr sig om? Nej. Det är för människans behov man gör sådant, hunden kan fortfarande tycka att det var mer värt att springa iväg en stund. Även om det leder till en utställning av matte. För hundar är inte robotar. Vi kan inte totalt styra dem genom vår vilja.

Din hund låter helt normal om än inte lika lyhörd/vek som vissa goldens är. Men i och med att du har haft hunden i flera år är det kanske hög tid att du börjar acceptera dess personlighet och inse att du fått ett självständigt exemplar. Hunden gillar dig och känner sig trygg med dig, så trygg att den vågar gå egna vägar. Det är något du ska vara stolt över. Att den ibland inte kommer på inkallning ska inte straffas, om än inte heller belönas. Slutar du tänka på tillrättavisningar kanske du får tillbaka träningsglädjen igen och börjar se din hund efter hur DIN hund är, inte efter hur andra hundar är eller hur du tycker att de borde vara. Den gör inte fel för att jävlas och den gör inte, nödvändigtvis, fel för att du inte är tillräckligt roligt. Den kan helt enkelt tycka att andra saker är roligare i stunden. 

Om din hund bättre ska "förstå" tillrättvisningar kan du bara göra dem hårdare.. och hårdare… och var hamnar du sen? Antagligen i en sämre relation och ännu en träningsvägg där träningen blir negativ och inte positiv. Du kommer ha mycket roligare om du släpper de där tankarna helt och lägger träningen efter kriterier din hund faktiskt klarar 99/100 gånger. Dvs ha inte hunden lös om det bara leder till problem, tillrättavisningar och tjat.

Inkallning kan vara jättesvårt! Hundar är egoistiska. Blir man sur kommer inte hunden. Om det alltid blir godis och lek oavsett när hunden kommer spelar det ingen roll för hunden hur lång tid den tar på sig. Det som har funkat bäst för mig är att spela oberörd. Jag jobbar inte för att fånga hundens uppmärksamhet, den får anstränga sig för att få min.

Jag ropar en gång, eller ingen alls om jag tycker hunden har för dålig koll på mig. Sen går jag åt andra hållet och skiter blank i om hunden kommer eller inte. Man får vara på ett säkert ställe så klart. Det bästa är om man kan gömma sig så man fortfarande ser hunden. Även om hunden är försjunken i en kissfläck brukar den inse att den har blivit "lämnad" efter ett tag och börja leta efter matte. Hinner de bli lite rädda ett par gånger brukar de komma när man går åt andra hållet, fast man får såklart göra om det då och då. Mina hundar gillar kurragömma, de har blivit så bra att jag oftast inte hinner gömma mig ordentligt.

Ett annat sätt är att låssas hitta godis, kanske ännu godare än vanligt, typ lever- eller köttbitar. När man "hittar" godiset kan man ju inte låta bli att säga "Oj vad gott" till sig själv, sen kryper man ihop så ingen ser att man har hittat något. De flesta hundar burkar bli nyfikna och komma. När de vet vad det handlar om men kommer när det känner för det kan man plocka upp godiset och gå där i från. Besvikelsen brukar bli stor. Ser ut som de tänker "Matte satt inte och väntade på att få ge det fantastiska godiset till mig, den bästa hunden i hela världen. Hur ska jag fjäska till dig det då?" Nästa gång brukar de ha mer bråttom ;) Med andra ord, de får anstränga sig för att få mitt beröm/godis/lek, jag står inte och väntar på att få belöna när det passar hunden.

Här kommer ett monsterinlägg, ledsen för det. Jag har en tendens att skriva långt…

Jag är mycket dålig på att förklara och att förklara min hunds beteende skulle kräva en hel bok. Jag märker att jag förklarat för dåligt i era svar och ska därför försöka förtydliga och förklara bättre. Dock är Gibson en hund som både jag, mina hundvänner samt f.d. hundlärare håller med om att man måste träffa för att förstå exakt vad man menar. Det är ingen tvekan om att han inte är som alla andra hundar och jag fick när jag skaffade honom modifiera metoder och tankesätt tillsammans med mina lärare för att kunna träna och motivera honom. Annars satt han mest och tyckte att jag var töntig som ville att han skulle göra något. Nu har vi arbetat upp detta och jag kan träna både shaping, lockalura o.s.v. utan problem, men lite anpassat för just Gibson.

Egentligen tror jag att vi skulle behöva gå privat för t.ex. Heidi Billkvam eller annan instruktör igen för att någon ska kunna se problemet och hans beteende då det är så pass svårt att beskriva, men det kostar ju en del och därför är det något jag får spara till och prova längre fram om jag fortfarande inte kommer vidare. Kurs är tyvärr inget alternativ p.g.a. mitt jobb.

#1 Det är svårt att undvika situationer där han gör fel då det oftast är i vardagssituationer och sådant jag inte kan förutse då han inte gör sakerna varje gång han får möjlighet utan bara ibland. Det är även olika saker varje gång han får för sig något vilket gör det mycket svårt att förutse.

Jag har lagt träningen på en sådan nivå att han alltid ska lyckas och så att vi håller oss på en nivå där det är roligt för båda två - just för att stärka relationen. Gör även annat som tidigare byggt upp vår relation, så där tycker jag att det går bra. Problemet ligger i att han inte tar åt sig när han gjort fel, vilket gör att jag blir frustrerad.

#2 Straffa tycker jag är fel ord. Jag lägger mycket olika betydelser bakom att straffa och tillrättavisa. Att tillrättavisa behöver för mig absolut inte betyda att man straffar eller trycker ner sin hund, utan bara berättar att det där blev inte så bra - såhär gör vi istället. Jag är jättenoga att efter en tillrättavisning visa vad jag vill och gör någon slags övning så att han gör rätt och så att jag får avsluta med en belöning och något positivt. Det jag vill att han ska förstå är att han har gjort ett fel och såhär vill jag att han gör istället. Precis som tiken uppfostrar sina valpar till att inte göra ditten och datten. Jag har regler som han kan och de flesta följer han just för att han vet vad jag förväntar mig av honom. Jag måste kunna ställa krav på sådant han kan sedan länge. Självklart vill jag inte att han ska vara låg eller gå runt och vara rädd för mig men så är det inte och så har det aldrig varit. Jag tänker inte låta det bli så heller, men det finns skillnad på att ta åt sig av en tillrättavisning och att vara rädd för att göra fel. Jag tror att de olika värderingarna man lägger i olika ord gör att det blir ett litet missförstånd mellan oss här.

Både jag och mina hundägande kompisar (många av dem) är utbildade instruktörer i allmänlydnad och några i olika sporter. Vi är inte bara hundägare, vi har gått en treårig hundutbildning. Att varken jag, dem eller våra lärare förstår sig fullt ut på min hund tar jag som att han inte är som vanliga hundar. Men så är det och det har jag accepterat, jag kan inte göra allt med honom för han är inte gjord för det. Därför tränar vi det han tycker är kul och vi har inga som helst tävlingsambitioner för han är en skogsmulle som inte skulle trivas med att träna inför tävling. Han vill inte ha sådana slags krav på träningen, och därmed vill inte heller jag det. Så jag tycker visst att det säger något om honom, men detta är som sagt mycket svårt att förklara för någon som inte träffat honom.

Återigen så har jag inga tankar på att straffa honom, men att visa vad jag inte accepterar. Absolut kan jag ha honom i koppel och inhägnader resten av livet, men då kommer vi till en punkt där han inte längre skulle vara lycklig. Han är en hund som behöver få springa lös och lalla runt i skogen för att vara lycklig. När vi haft perioder där han bara kunnat gå i koppel då vi inte haft tillgång till sådan mark där jag känner mig säker att släppa honom så har han blivit deprimerad. Lyckan när han sedan blir släppt för första gången på länge är obeskrivlig. Så om summan blir att jag aldrig kan ha honom lös så skulle det vara snällare mot honom att avliva honom, det lider han inte av. Därför kommer tyvärr inte det på fråga. Självklart tar jag ändå mitt ansvar som hundägare och har honom bara lös på platser där jag vet att han klarar det, men även då kan det då och då hända att han hittar något spännande att sticka till.

Det är klart att jag inte kan styra honom hela tiden och jag har tränat inkallning med och utan störningar av alla möjliga slag. Jag har haft flera olika belöningar och provat de flesta positiva metoderna (då hårda metoder inte passar mig som tränare). Han är självständig - ja, men jag tror fortfarande att det går att lära honom att vara självständig men respektera min vilja. Jag har kommandon som betyder att han komma när han vill eller att han ska komma åt mitt håll. Men kommandot för att komma ända fram vill jag ska fungera just för att det annars kan innebära fara för honom. Det kommandot vill jag att han ska förstå att det inte är förhandlingsbart.

Jag tillrättavisar aldrig när han väl kommit tillbaka, då har det skeppet seglat redan. Men om jag kommer fram till honom samtidigt som han fortsätter med sitt beteende trots att jag ber honom att sluta så kan jag, enligt mig, tillrättavisa eftersom att han då ännu inte gjort något som är rätt. Därmed förstör jag inget på så sätt. Där kan jag oftast (beroende på vad han gör) inte belöna bort honom från den situationen. Jag straffar inte min hund och jag gör inte på något sätt illa honom - det skulle jag aldrig kunna göra. Men tiken tillrättavisar valpar genom att t.ex. nafsa och jag anser att jag, även om jag inte är någon hund, som ledare ska kunna tillrättavisa när han gör något han vet att han inte får göra.

Jag har accepterat att han är som han är men har fortfarande tron på att han kan lära sig, allt handlar om hur man ska lära in det och den nöten har jag inte knäckt än. Självklart har jag accepterat att jag inte kan ha honom lös jämt, och därför har jag inte det. Men vi blir aldrig fullärda och inte heller våra hundar. Nej, jag kan inte ändra hans personlighet men han kan lära sig att det är positivt att lyssna på mig.

I vanliga fall när han gör något "fel" kan jag bryta honom och locka med honom till något annat så att jag kan vara roligare och belöna istället, men i vissa situationer är det oacceptabelt att göra vissa saker då det innebär en fara för honom. T.ex. då vi tränar mot jakt - han måste lyssna för annars kan han bli skjuten, påkörd eller något annat livsfarligt. Det finns en skillnad i att lyda och lyda för jag vet att jag inte har en hund som någonsin kommer vara den där lydiga hunden. Men jag vill att han ska lyssna på mig när det gäller.

Åt det hållet, med hårdare tillrättavisningar, skulle jag inte låta det gå. De behöver inte bli hårdare, men de kan bli tydligare. Och det är där jag vill ha hjälp. Hur jag ska göra mig såpass tydlig att han förstår. Jag har lyckats med det i de flesta situationer, det är bara här jag inte kommit på hur jag ska vara så tydlig som möjligt än.

Jag försöker träna så att han hela tiden ska lyckas men det är svårt när man aldrig kan förutse vad han ska få för sig för idé då han hela tiden hittar på nya saker. Det handlar inte bara om att kunna vara lös utan om att i vardagen lyssna på mig när jag ger ett kommando som det är nolltolerans på. Det kan handla om att låta bli katten, inte sno mat eller att vara lös med mycket mer. Det är jätteolika.

#3 Det är ju det! Jag ger bara godis när han kommer direkt, just för att han inte ska tro att han kan komma när han känner för det och få godis. Har även kört på att låta honom ha koll och gå åt ett annat håll men det fungerar ju tyvärr inte på alla platser. När jag kan göra så funkar det oftast toppen, men tyvärr passar det inte alltid i alla situationer heller.

Även godiset har jag kört på och allt sådant fungerar i träning men när det väl gäller - när han absolut måste komma så har man inte tid att göra sådant och det är där det blir fel. När det gäller att faktiskt lyssna utanför träningen - även om han inte vet någon skillnad på träning och inte träning vad gäller sådana här saker.

Inte heller jag väntar på att belöna utan han får jobba för det, men som sagt så händer det att man hamnar i skarpt läge och då måste det fungera. När han då någon av dessa gånger väljer att inte lyssna trots att man lagt ner massor av träning så blir jag (tyvärr) frustrerad då han vet mycket väl att han gör fel.

Ja han är hund och nej han tänker inte och han lever i nuet o.s.v. men han vet vad som inte är accepterat. Annars hade han fortfarande hållt på med en del olater han hade när jag skaffade honom. Men på dem har jag lyckats vara tydlig nog och visat vad som inte är okej och vad han kan göra istället för att få belöning.

Hundträning är svårt men det är ju också lite tjusningen med det, lite jobbigt bara när man kör fast.

Tack för era svar!

Sele, lina och avbryt som korrigering istället för att låta det ske och sen skälla. Förebygg och beröm istället för att bli frustrerad. :) 

Men ha sele i linan så hunden inte tvärkutar och får whiplashskador. 

Metod: gör om, gör rätt! ;)

Tillägg: Och ha honom i denna sele och lina tills detta beteende är fixat, för jag vet att ni kan så bra framsteg som ni två gjort! 

En annan metod är att göra en vissling eller puss puss-läte som du klickar in så fort han tittar på dig. Ett "Hallå, titta på mig!" läte. Inte kommando, läte. :) Öka störningar och när det funkar ute så kommer du kunna avbryta med detta läte. :) 

En tredje metod är att träna in ett ligg istället för ett kom. Ett läggande är lättare och tydligare än ett kom då nåt lockar. Ibland är frestelsen helt enkelt för hög och rätt och slätt värt att få skäll för. 

Om nåt inte fungerar - testa nåt annat. :)

Jag tycker det låter som om du är på rätt väg med din hund! Mitt tips skulle vara att fortsätta arbetet med att kunna vara lös genom att ändå inte ge honom fria tyglar. Att fortsätta tvinga honom att hålla fokus på dig trots att han är lös, genom ganska snabba inkallningar tex. Tanken blir då att han fortfarande ska känna att han har ett mentalt koppel på sig, och tack vare det inte"balla ur". Ytterligare tips är att lära in ett stanna-kommando som han ALLTID måste åtlyda. Se till att det blir knivskarpt, så du kan utnyttja det på håll. Jag får känslan av att du har en hund som du snarare ska komma åt psykiskt än fysiskt, särskilt om han slår över i lekinviter vid korrigeringar.

Hej! Du kanske ska tänka lite annorlunda? Har hjälpt många med självständiga hundar och i många fall har vi strukit inkallning men så klart ersatt det med något annat. Nämligen en klar signal, jag föredrar visselpipa som skiljer sig från allt annat om man inte använder till annan träning så klart.

Lär din hund att tvärnita vid vissel signal. Välj det hunden erbjuder lättast, vissa hundar lägger sig gärna, andra sitter och andra står. Det viktiga är att hunden är helt stilla tills du sagt annat. Detta är ett sätt för att få en självständig hund att den ska kunna vara lös men den behöver samtidigt inte släppa allt intressant och komma in till dig. Samtidigt så måste den ju vara under kontroll men i de flesta situationer kan man undvika farliga situationer genom att hunden bara tvärnitar.

Gör detta under många månader och kalla aldrig in hunden under tiden, alltid använd stanna kommandot som du först tränat in så klart i lugna miljöer. Ge hunden sitt torrfoder i alla annan träning under dessa månader, bara när det är tvärnita, stanna övningarna kommer det godaste godiset fram. När hunden har stannat går du fram till den eller så kanske situationen löser sig och du kan ge frikommando.

Efter några månader kan du försöka med att lära hunden dirigering, passar ju en golden dessutom bra. Om hunden är frisk så välj med fördel bänkar och stenar, det brukar hundar tycka är extra kul. När hunden har tvärnitat pekar du med hela handen mot en bra sten/bänk/stock i närheten och lockar med jättegott godis. Hoppa och spring för att få med hunden till stenen. Belöna massor och koppla inte upp utan låt hunden få sitt frikommando. Tillslut brukar det gå att få hunden ganska nära sig genom att dirigera den närmare en själv, att hoppa från sten till sten eller bänk eller stock vad som nu finns tillgängligt.. Återigen så köper många självständiga hundar detta för att de inte behöver springa ända in till ägaren utan får göra något roligt på vägen.

Belöna alltid extra mycket när det väl är dags att koppla upp många självständiga hundar behöver lite extra lön för att köpa att bli uppkopplade när matte/husse vill. Men tänk på att göra stanna kommandot många många ggr varje promenad, då du bara går fram och belönar och sen ger frikommando igen. Stanna på visselsignal ska inte betyda att nu kommer matte och kopplar upp.

Sök också på internet efter olika lek kurser det finns ju kvälls föreläsningar och en dags kurser. Att kunna få igång sin hund riktigt genom lek är ovärderligt och tex Siv Svendsen är otroligt duktig med de flesta typer av hundar på något sätt får hon igång de flesta hundar på de mest finurliga sätt, finns klipp på youtube med henne. Lycka till!