Dobermann har jag haft tidigare, dock inte min egna hund utan gemensam när jag bodde hemma. Det är en rolig ras att träna med, rätt så självständig om man jämför med till exempel schäfer. 

De kan vara svåra i tonårsperioden och de har väldigt mycket sjukdomar tyvärr. Eftersom det är en bruksras kräver de en arbete och aktivering för att må bra. De är pigga och energiska i arbete och inte så svårmotiverade men kan ha dålig koncentration. Passar till bruks, IPO och är väldigt duktiga på drag, jag tränade drag och lydnad med familjens hund.

#1 Tack! 😃hur mycket motion behövde han om dagen?

Finns Lagottoromagnolo.ifokus.se du kan gå in och kolla på.

Lagotton är en aktiv hund, ingen ren sällskapshund utan måste få arbeta med både kropp och knopp för att må bra och fungera i vardagen. De är väldigt allround så de passar till det mesta och hänger med på i princip allt. Spår är t.ex. en alldeles utmärkt aktivitet.

Min får ett par timmars ren motion per dag och sedan förutom lite lättare träning per dag några ordentligare pass i veckan, ex. spår eller träning i grupp/på klubb (ex. rallylydnad).

Vi har en Tax, som sällskap-, jakt- och viltspårshund. 

Hon kan vara väldigt aktiv. Det är väldigt svårt att trötta ut henne fysiskt. 

När hon jagar är hon ute några timmar (tex en morgon och förmiddag). Då har ju hållit igång och spårat rådjur i skogsterräng nästan hela tiden och är trött psykiskt och sover gärna resten av dagen. Likadant vid spårningen blir hon trött psykiskt, men det håller inte på så länge så det tar inte ut henne helt. 

Tiden då jakt inte är tillåten brukar vi cykla med henne 2-3 gånger i veckan. Annars går jag alltid med henne 60-90 min per dag.

Hon kan även ligga och sova en hel dag utan att hon blir rastlös. Och vara med oss ute på sjön när vi fiskar älskar hon.

Jag har en Dobermann och kan inte påstå att de kräver speciellt mycket fysisk motion. Dock kräver de en hel del mentalträning, fast förare och tydliga regler (samt en ängels tålamod). 

En aktiv bruksras med ett speciellt lynne och sätt som inte passar alla. Mycket vakt i vissa och de är mer eller mindre skarpa. 

Finns en del sjuka led men även friska, samma sak med mentaliteten, finns både bra och dålig. 

Ingen hund jag skulle skaffa som sällskapshund enbart. 

Dobermannen är som en Ferrari, svårkörd - men när handlaget sitter sällan omkörd 😉

Jag har ju haft shar-pei i rätt många år innan jag skaffade lancashire heeler, så jag känner ju till båda raserna🙂

Vad gäller shar-pei så har inte rynkorna med temperamentet att göra, men det kan skilja sig mellan de olika hårlagen vad gäller temperament (och horsecoat är oftast mycket mindre rynkig än brushcoat). inte alltid men om man gör en liten generalisering så kan det skilja sig. Horsecoaten (den korthårigaste) kan ha mer jakt-och vaktinstinkt och även mer reservation mot främmande. Man kan många gånger märka skillnad i valpkullar med båda hårlagen när det gäller temperament. Båda är dock lika urmysiga mot sin familj och mot människor som står nära. Dock är hälsan dålig i rasen vilket gjorde att jag valde byta ras efter mina 4 shar-pei och en valpkull. Väldigt låg meddellivslängd på runt 6 år.

Men jakt-och vaktinstinkt finns i shar-pei och även omd et skiljer sig åt så får man räkna med det. En lugn familjemedlem som älskar att vara med på allt men inte kräver massor aktivering. Ingen direkt förig hund och det behövs lite fantasi om man vill träna, då en shar-pei ifrågasätter om varför den ska göra en sak flera gånger😉

Heelern är en väldigt pigg, förig och otroligt läraktig hund som vill vara med på allt och lite till. Vill använda sin mentala förmåga och behöver både motion och mental aktivering. Stark flockkänsla och kan ha svårt för främmande hundar, men fungerar bra med hundar bara dom får chansen att lära känna dom. En mycket frisk och sund ras som oftast lever väldigt länge och ger sin ägare väldigt många skratt med sina upptåg.

Bonusbild på min sista shar-pei Puma tillsammans med min första heeler Mini (som här är valp).

Puma hade varit väldigt sjuk strax före bilden togs och är därför rakad på magen efter ultraljud - därav avsaknaden av päls. Hon var den mest underbara hund jag haft och även den snällaste hund jag någonsin ägt❤️

En huvudbild på Puma. Det är nu 2 år sedan hon gick bort.

Mina två lancashire heeler Mini och Polly

#2 Han hade stort behov av att röra sig, det räckte inte att bara aktivera mentalt utan han behövde få motion också. 

Svårt att säga exakt hur mycket (eftersom det inte bara var jag som tog hand om honom) men han var mer nöjd om han fick dra eller springa i terräng än att gå en koppelpromenad i två timmar, att bara gå gjorde ingen stor skillnad. Han behövde få sträcka ut och springa helt enkelt. Annars tycker jag #5 beskrev rasen på ett bra sätt, den kräver en viss typ av förare helt klart!

Vad fin Puma är/var  :)

#11 - tack. Hon var en pärla och gick även i avel. Tyvärr fick hon sent i livet en ärftlig rassjukdom, vilket kändes oerhört trist då hon har avkommor. Tyvärr fick 3 av mina 4 shar-pei den sjukdomen (shar-peifeber och amyloidos) vilket gör att jag inte vill utsätta mig för risken med det igen. Jag älskar rasen, men känner att det är för mycket risker.

Här en gammal dålig bild på Puma som valp tillsammans med tidigare svarta horsecoaten Selma som jag hade då. Där ser man skillnad på både päls och typ (som ofta följer med hårlaget)

#12 Horsecoaten ser mycket friskare ut, men frågan är, var hon det? Jag är intresserad av att skaffa en shar-pei senare i livet då de verkar dunderbara hundar, men är inte speciellt intresserad av en superrynkig med "bullnäsa" osv. utan mer åt bonemouth shar pei'en.

#13 - nej hon var inte frisk. Hon var grav allergiker och fick somna in som endast 4,5 år pga det. Hon hade smalare huvud även före allergin bröt ut, men på bilden är ansiktet insjunket lite pga kortison. En shar-pei fäller ut muccinet i huden om dom får kortison och tappar då alltså sin "kuddighet" i ansiktet och i resten av huden. Allergi är inte ovanligt i rasen trots att många försöker hävda motsatsen. Jag har blivit kontaktad av allt för många med hudproblem pga allergi genom åren.

Även horsecoat är väldigt rynkiga som valpar även om dom oftast är slätare och mindre rynkiga som vuxna. Här en ännu sämre bild på den svarta tiken Selma när hon var 8 veckors valp. Man kunde inte tro då att hon skulle bli så rynkfri som vuxen😉

#15 Hmmm, du lurar mig inte nu va? Det är samma hund va? 😂 Nejmen, lär inte bli en Shar Pei förrens aveln är bättre iaf, vill ju ha en hund som lever dubbelt så långt än det…

Haha, nä jag luras inte. Hon var ett russin från nos till svansspets som valp😃 men redan som 7-8 månader hade hon växt i det mesta. Kostymen var för stor i början.

Hörde en gång att shar peis föds i en vuxen hunds hud och så får kroppen växa in i huden i efterhand. 😃

#18 - det är faktiskt nästan så. Inte direkt föds då rynkigheten börjar komma runt 4 veckors ålder. Dom har en enorm "kostym" mellan 8 veckor till ca 4-5 månader och efter det börjar dom växa i den🙂

Om det är så måste de riktigt rynkiga sharpisarna ha kopiöst mycket hud som puppisar, fniss

Tack allihopa! 🙂

#6 hur mycket motion i timmar behövde puma?    Puma var riktigt söt!

#5-10 jag tror jag skippar rasen, just för mentalitet. 😉

En shar-pei älskar att hänga med på allt och går gärna en timma eller två i skogen, men dom klättrar inte på väggarna om man inte gör det varje dag och ligger gärna kvar i soffan och myser om det regnar. De flesta shar-pei avskyr vatten och regn är ett nedra påfund enligt dom…

Så egentligen behöver dom inte flera timmars motion, men motion är alltid bra för kropp och själv - men det är en ganska lugn ras som absolut inte kräver det.

#22 Okej, då drar jag även bort den rasen från min lista! 😃

Är det någon här som skulle kunna skriva lite om rasen Vit Herde hund? 😊

Här är några länkar till där ägare av raserna skrivit hur de upplever rasen. :) Vissa är mer andra mindre hjälpsamma. :)

1. …..Tax, normalstor sträv & släthårig. http://vovve.net/Raser/Tax/omdomen.asp

2. shar pei både med och utan rynkor. (har du redan fått info om)

3. boxer. http://vovve.net/Raser/Boxer/omdomen.asp

4. staffen. http://vovve.net/Raser/Staffordshire-Bullterrier/omdomen.asp

5. dobermann. (har du fått info om)

6. Lancashire heeler. (har du fått info om)

7. Lagotto. (har du fått info om)

8. Vit herdehund http://vovve.net/Raser/Vit-Herdehund/

#24 Tack! :) ----------------- Hur mycket mer kräver en bruks boxer än en "vanlig" boxer?

Staffen är en väldigt pigg och glad ras som är med på det mesta. Fler och fler staffar kommer ut på tävlingsbanorna nu och som det går bra för, bland annat i agility och viltspår. Inom weight pull är antalet fler. Det är en hund med mycket will to please, samtidigt som den kan ha ganska mycket egen vilja.

På Staffordshire bullterrierklubbens hemsida finns en bra text som jag tycker stämmer. 😛 

Är du en lämplig ägare till en Staffordshire Bull Terrier? Om du vill ha en hund som…

- Är liten & kompakt men samtidigt muskulös & stark.
- Ser imponerande ut men som är en känslig & vänlig själ.
- Älskar människor mest av allt på hela jorden.
- Är livlig och uppsluppen och som älskar att vara med dig hela tiden.
- Sällan ger upp eller tröttnar.
- Har kort slät lättskött päls.

Är du dessutom en person…

- Med stort tålamod och lång stubin.
- Som kan ta ett smärre missöde med lite humor
- Som är envis och konsekvent
- Som tycker att det är trevligt att hunden vill vara nära dig hela tiden.
- Som inte har som mål att tävla i elitklass i lydnad och/eller bruks.
- Som är lite barnslig.
- Som inte känner dig tvungen att vara utomhus i flera timmar när det är hagel och driv-is ute.
- Som ej är lättprovocerad.
- Som har mycket tid att spendera med din hund.
- Som känner att du kan ta den del människor som ser på dig och din hund med skräck i blicken.
- Som kan se till att din hund aldrig kommer skapa tråkiga rubriker i någon tidning.
- Som orkar med att din hund vill ha mycket uppmärksamhet.

Då kan en Staffordshire Bull Terrier vara rasen för dig!!

Ser man till mina två här hemma så är de som dag och natt, trots att det är samma ras. Hanen är mer kompakt till utseendet och kan vara envis som synden. Ibland är han helt enkelt så att saker och ting ska göras på hans sätt och i hans takt, det är lite björnen Baloo över honom. Tycker det är kul att lära sig saker, men är svårmotiverad och tröttnar/ledsnar därför väldigt fort.

Tiken däremot är mer högställd till utseendet och har ett stort will to please. Vill väldigt gärna lära sig något nytt och är lättmotiverad, kan dock bli lite ivrig i sina försök att göra rätt. 

Har med båda haft förhoppningen att hålla på med agility eller liknande, men hanen tyckte inte det var kul och tiken får jag tyvärr slopa det pga höfterna. Så vi ska prova lite mer nytt och se vad som kan tänkas passa.

Lägger in en bild på vad som enligt en staff är ett fullt normalt sett att sova på.

#26 Tänkte ställa dig lite frågor om det är okej, är själv också lite nyfiken på de olika bullraserna. De kan kanske vara något off topic, men jag hoppas att det är okej :). 

I ett citat skrev du nyss: "- Som kan se till att din hund aldrig kommer skapa tråkiga rubriker i någon tidning."                                             Är det viktigare för ägare av bullterrier att vara extra varsamma med sina hundar när de kommer i situationer med andra hundar, än för hundägare med andra raser? Jag menar, måste du som bullterrierägare vara extra varsam och försiktig när det kommer till hundumgänge?

Är lite nyfiken på hur ni resonerar kring hur man ska hålla dessa terrierraser. Med tanke på alla attacker som jämt och ständigt sker. Jag har hört från ett visst håll att man som bullterrierägare måste vara mycket försiktigare med att ha hunden lös och ha den med andra hundar och så än med andra hundraser. Tycker du att det stämmer?

Själv har jag tyvärr bara dåliga erfarenheter av bullterriers, och jag tror själv att deras tidigare användande som kamphundar har gjort dem mer "svårhanterliga" än andra hundar, om vad du förstår vad jag menar. Att man måste vara mer försiktig med en bullterrier än till exempel en sällskapshund. 

Jag menar inget illa med mina frågor, utan undrar bara hur en bullterrierägare resonerar :).

#27: Det är viktigare på så sätt att om något tråkigt händer får det större "effekt" i både media och hos folk. I och med att fördomar redan finns gällande dessa raser späs de bara på ordentligt om något händer. Därför bör man som ägare av en bullhund se till att ens hund är ett så gott föredöme för rasen/hundtypen som möjligt. För det är ju inte direkt någon hemlighet att media gärna skriver om när det händer incidenter med denna typen av hund, hellre än om någon annan typ av hund gör något.

Därför är jag försiktigare när det gäller vilka mina hundar får hälsa på. Mycket för att jag inte litar på andras hundar och hur de uppför sig, samt ifall ägaren har koll. Jag vet vilken typ av hund som mina klarar av/föredrar att umgås med (stabila individer med tydligt hundspråk), så då ser jag helt enkelt till att de slipper umgås med den typ av hund som de inte tycker om. En staff är väldigt sällan den som startar ett bråk, men blir de tillräckligt provocerade och påhoppade så svarar de och då ordentligt.

#27 Det är skillnad på Bullterrier och Staffordshire bullterrier

#29 Jo, jag skrev fel, finns det något samlingsnamn? Menar specifikt för bullterrier, staffordshire bullterrier, american staffordshire bullterrier och minatyrbullterrier.

#28 Det förstår jag. Alltid när det är något negativt som har hänt med dessa raser är det ramaskri i medierna, men när det för en gångs skull är något positivt, nämns inte ens rasen i artikeln. 

Förstår nu bättre vad du menar. Det är säkert en helt underbar ras om man bara ger den en chans och hälsar på den:).

Menar du Amstaff = AST = American Staffordshire terrier?

Bullhundar kanske? http://bullhundar.ifokus.se/

#31 Ja, jag menade American staffordshire terrier.

Bullhundar, tack!

#26 det lät bra! :) ------------------------------- --------- Hur mycket mer kräver en bruks boxer än en "vanlig" boxer? Någon som skulls vilja berätta om Terveuven?

Teddies matte har ju svarat bra ang lagotton men jag fylller på ändå 🙂

Lagotton är en arbetskrävande hund anser jag också. Har haft brukshundar förr och denna kräver lika mycket för att vara nöjd i sinnet. 

Vi promenerar ca 2 timmar om dagen och ägnar oss åt både spår, sökövningar och lydnadsträning ett par-tre gånger i veckan. Går mycket lös i skogen också. Jag märker direkt om vi slarvat då går han lättare upp i varv och kan ta till skall i ren frustration. Något som är lika viktigt för rasen är även att träna passivitet och miljöträning när dom är unga. 

Våran är bara 13 månader och världens mysigaste trevligaste hund men jag trodde inte jag skulle behöva jobba såå mycket som brukshundarna när jag köpte honom. Men han är oerhört kul att träna med, lättlärd till tusen så jag ångrar inte rasvalet men uppfödarna runt om i landet skulle tjäna på att förtydliga hur mycket arbete dom vill ha. Tror vi skulle se fler trevliga lagottosar då  👍

Kan ju förresten svara ang boxern också då det är såna jag haft 😉

Våra var avlade med inte alltför stor skärpa. Min dåvarande uppfödare ville ha arbetande hundar men som skulle fungera bra i barnfamiljer också. Dom var noga med korningspoängerna minns jag. Inte för höga men inte för låga poäng har jag för mig dom resonerade. Dom var heller inte så trubbiga i nosen som många är och dessutom lätta i kroppen. Båda var tikar och vägde inte mer än 30 kg så dom orkade jobba och var väldigt smidiga.

Vi promenerade liksom med lagotton ett par timmar om dagen, även cykelträning (när dom var unga och friska). Den ena ville jobba med nosen så det blev mycket spår och sök, den andra var en fena på lydnad.

Dom var ena riktiga soffpotatisar inne, lätta att ha med sig och fick dom mest hundrädda att älska dom. Tåliga och förlåtande till tusen. Gjorde galet mycket fel med den första då det var vår första hund men ack så bra hon var i mentaliteten och förlät oss alltid. Oerhört tålmodiga med barnen.

Dom ligger oss varmt om hjärtat men pga av deras låga livslängd som ofta beror på diverse sjukdomar så ville jag byta ras.