Det är klart att man inte ska avla på tex skygga hundar, men det finns ingen perfekt hund. 

När man avlar vill man gärna ha en av det motsatta könet som väger upp de brister den andra parten har. 

Tex om en hund är liten och nätt (men fortfarande inom ras standarden) så kanske man inte vill para med en annan liten och nätt för då kan de bli FÖR små. 

Man kan så klart inte tänka att ena hunden har dåligt temperament och väga upp det med att para med en med bra temperament. och det är inte bara så att för att man tar två "motsatser" så blir det automatiskt bra. 

Men som sagt om ena hunden har en brist i något vill man ju gärna att den andra partner har det "extra" bra så att säga.

Jag skulle aldrig para mentalt dåliga hundar, men däremot mindre "skönhetsfel" som inte direkt är diskvalificerade. Om man har en tik med lite runda ögon kanske man väljer en hane med bra ögon, har man en lite för ljus tik kanske man väljer en mörkare hane, är tiken lite stor väljer man kanske en mindre hane osv. 

Frågade du varför de valde just den kombinationen? En seriös uppfödare skulle säkert gärna svara på alla frågor om just den kombinationen, varför hon valde den osv.

#2 haha, det var det roligaste.. Vi studerade hundavel i skolan. Parar man en stor och en liten hund blir det inte lagom stora hundar, hälften blir stora och hälften blir små. Parar man istället en t.ex en liten tik med en normalstor hanne så får man hälften normalstora valpar och kanske hälften små… 😛

Jag hade personligen inte strukit en uppfödare som var ärlig med att hundarna hade brister. Tvärtom. Sen hade jag kanske strukit det pga vad bristerna var - särskilt om det var att hunden var skygg (för en sheltie ska inte vara skygg och det är inte kul för valpköpare med en skygg valp.)

En uppfödare som anser sina hundar vara perfekta hade jag dock backat undan lite för. Antingen har hundarna fel - gud vet hur allvarliga - som uppfödaren döljer för en, eller så ser uppfödaren inte sina egna hundars brister och kan då inte avla på ett ultimat sätt för att kompensera bristerna. 

Avelsmässigt finns det ytterst få "perfekta" hundar, även de bästa exemplaren har säkerligen någon mindre brist antingen i sjukdomshistorik, utseende eller mentalitet. 

Däremot kan man ju tycka att sin egen hund är perfekt som just hund :) men nu pratade jag avelsmässigt.

#3- Vadå det roligaste? 🤐
Oftast parar man inte en liten tik med en ännu mindre hane, eller hur? 
Utan då väljer man oftast en hane som är större än tiken.
Eller hur hade du gjort?

#5 Ser du någonstans att jag skrev att man skulle para en liten hanne med en liten tik ? Nej. jag skrev om man har en LITEN tik, ska man para den med en NORMALstor hanne. Då får man hälften normalstora (enl rasstandard) och kanske hälften mindre ^^  Generellt så är det oftast så att hanen är större än tiken. Men jag menar om tiken är _FÖR_ liten. Vi säger såhär så kanske det är lättare. Har du en LITEN hane, så parar du den med en NORMALstor tik (så får du hälften normala valpar och kanske hälften små) , inte en STOR tik, då får du hälften stora valpar och hälften små 🙂

#6 fast det blir ju inte direkt hälften hälften heller. Det blir ju aldrig exakt med genetik. Men har man en liten hund och inte vill ha mindre hundar så tar man ju en större avelspartner, för då minskar i alla fall risken att det blir små hundar. Sedan kan det ju alltid vara små gener som slår igenom i alla fall, det vet man ju aldrig. 

Som jag skrev i tidigare inlägg om ena parten har något lite sämre villman ju gärna att den andra har det extra bra för att öka chansen att det slår igenom hos avkomman. Men man kan ju aldrig veta exakt hur det blir, men det ökar ändå chansen.

#7 Nej det blir inte Exakt hälften hälften, men det blir normalstora valpar till större del än mindre valpar. Det minskar tyvärr inte risken att få små valpar, eftersom tiken är liten.  Har man en liten tik och parar den med en större, så visst då får man hälften stora och hälften små, men varför skulle man vilja ha en överdrivet stor och en överdrivet liten valp? Bättre att para med en normalstor så får man proportionerligare*stava* valpar. Men självklart ska man väga upp brister, men man ska göra det på rätt sätt…

#8 fast det stämmer inte riktigt heller, "stora" gener kan slå genom en liten hund och tvärtom. 
Sen kan det vara så att en hund fortfarande är inom rasstandardens kriterier men i den lägre skalan och har superbra andra egenskaper som man vill föra vidare inom rasen. Men då kanske man inte vill använda en liten hane eftersom man vill minska risken att få för små hundar. 
Eller tvärtom för stora. Om man ser till "min" ras så ska de inte bli förstora så då kanske man inte vill använda två stora avelsdjur från "stora" linjer

#9 Jo det gör det, Det var vad vi fick lära oss i skolan då uppfödare kom och undervisade just om detta ämnet. Är dom innanför kriterierna behöver man inte tänka så, då är det ju enligt rasstandard. Menade hundar som är över eller under kriterierna.

#10 Det är klart att man måste tänka på sådant. 

Om man nu ser på tex storlek så kan ju en linje hundar vara små och fortsätter man para de med små hundar så får man mindre och mindre hundar. Det är ju så man fått fram de monstruösa avelsdefekterna man har idag. 

Man avlar kortnosade hundar med kortnosade hundar, så får man kortare och kortare nosar…

Beträffande "min" ras, så är ju den generellt liten, så där är tikarna så ofta större än de hanar man vill para med. Yorkshireterrier får ju högst väga 3,2 kg enl. rasbeskrivning och för att avla på en tik får inte den väga under 2 kg, helst mycket mer och då föredrar man en liten hane för vaparnas skull.

I större raser är det ju vanligen tvärtom. Jag önskar att många fler uppfödare än nu ställde ut sina hundar eller tävlade med dem inom bruksraser så "kennelblindhet" inte blev så utbredd.

Och alltid koll på stamtavlan så man slapp många surpriser.

Celia

Att avla på en skygg hund är aldrig okej i mina ögon men mindre skönhetsfel ser jag inget fel med om den andra hälften i kombinationen kan kompensera det på ett eller annat sätt, det finns trots allt ingen perfekt hund alla hundar har något litet fel. Var glad att de var ärliga i stället för att hålla tyst om de små skönhetsfelen, det finns otaliga uppfödare som gör det sistnämnda i stället.

jag trodde att man bara parade fina hundar, men så var inte fallet upptäckte jag. Jag kanske inte vill riskera att få en skygg valp eller en som får runda ögon eller för lång kropp eller för mycket päls eller för lite päls eller.. a ni fattar. Om jag hade en kennel så hade jag bara parat de finaste och de med bäst mentalitet 

Men vad uppfödare säger till mig är att dom ska kompensera upp felen med att para tiken/hanen med en tik/hane som inte har de felen men som har andra fel som den andra inte har och det ska då jämna ut felen.  hmm.. 

Jag trodde inte mina öron.. men men. Jag är inte så kräsen på min lilla tuss då jag inte ska ställa ut henne men man vill juh ha en som följer rasstandarden, hon har runda ögon och det sa jag till uppfödaren att jag inte ville ha men det blev dom inte innan hon blev 11 veckor (nu skiter jag i det eftersom hon är den bästa) och jag fick som svar av uppfödaren att mormorn hade runda ögon. Hade man inte parat den tiken hade inte det "spritt" sig vidare

Är det så svårt att hitta "fina" hundar? mindre fel kan man nog inte komma ifrån men kan man inte ta dom som felen inte syns på?. En person hade parat sin tik som hade waay too long rygg ( såg ut som en stor limpa:S) nej den hade jag verkligen inte tagit någon valp efter.. undrar vilka problem den hunden har eller kommer att få med tiden

Det finns alldeles för lite gener i nästan alla raser idag, de flesta raser är så läskigt inavlade att deras situation är värre än några av de mest utrotningshotade djuren på Jorden.

Storbritanniens 10.000 mopsar är bara ett exempel - de är så inavlade att de är likvärdiga med en population på bara 50 distinkta individer.

De enda kriterier jag tycker man bör selektera bort hundar från avel är dåligt temperament och bristande hälsa. Så länge de ser ut som sin ras såpass att en amatör lätt kan känna igen den, bryr jag mig inte om några smådetaljer som gör att ingen domare skulle placera den inom utställningsringen. (Kanske det t.o.m är bättre, då utställningsringens skönhetsfixering förstör raser också.)

Skönhetsfokusering inom aveln innebär dels avel på extremer, mer och mer karikatyriserade hundar (alla distinkta detaljer hos en ras överdrivs mer varje årtionde), men det innebär också att man bara använder det fåtal hundar som "passar bäst in i mallen" inom aveln. Det innebär ett mer och mer homogeniserat utseende, vilket ju är vad man inom utställningsaveln vill (fast personligen tycker jag det blir enormt tråkigt när alla hundar inom en ras ser ut som kloner av varandra), men det innebär också en enormt begränsad genpool.

En speciellt eftertraktad avelshane kan få hundratals, t.o.m tusentals valpar, bara för att han ser bra ut, även om han har ett hälsofel. (Det förekommer inte i den skalan inom SKK längre dock.)

Från Pedigree Dogs Exposed - The Blog:

_"…in 2008, Imperial College London, using Kennel Club data, published a paper that examined the population structure of 10 KC breeds.  In particular, it assessed the individual breeds' effective population size.  Bearing in mind that anything lower than 100 is considered critical by conservationists and anything under 50 as being a one-way ticket to extinction, here is what Imperial found:
__
Akita Inu - 45
Boxer - 45
Bulldog - 48
Chow Chow - 50
Rough Collie - 33
Golden Retriever - 67
Greyhound - 17
German Shepherd - 76
English Springer Spaniel - 72
__Flatcoat - 52
Pug -  38
Cavalier - 68
__Irish Red and White Setter  - 28
English Setter  - 27
Manchester Terrier  - 20
Lancashire Heeler - 25
Otterhound - 29
_(Och så några bra exempel)
Saluki - 107__
Labrador - 114_
Newfoundland - 181
American Cocker Spaniel 189
Standard Poodle - 377
Bernese Mountain Dog - 762"_

Alldeles nytt inlägg om inavel hos pudlar: http://pedigreedogsexposed.blogspot.se/2013/09/poodles-running-out-of-time.html

Så ja, med den enorma begränsningen som skett i genpooler de sista årtiondena, då kanske bara 10% av en hel raspopulations gener förs vidare, så tycker jag allt det runt att en hund måste vara överkvalificerad i alla områden för att överhuvudtaget vara värd att avlas på, är överdrivet.

Om du har ett syfte med din avel eller lånar ut hunden till en uppfödare som har det, din hund har klarat nödvändiga hälsotest och har bra temperament - kör på! (Med hänsyn till hundar som redan finns och behöver hem, naturligtvis. Jag säger inte till folk att börja babybooma med valpar, bara att ändra synsättet på vad man ska avla på.)

Jag tycker inte alls att man ska göra inavel av alltihop för det är jag emot. Men för det kan man väl använda fina hundar? Det är väl inte bara de fina som är inavel?? Hemskt det där du säger.. usch

Med skygghet tänker jag spontant: var det tiken eller hanen som var skygg? Nu avlar jag visserligen "bara" på kaniner, men hur avkomman blir beror ju inte enbart på arv utan även på miljö. Med kaniner är det så att parar jag t.ex. en skygg hane med en tam hona så tar i princip alla ungarna efter mamman och blir därför tama. Parar jag tvärtom så blir det igen likadant, ungarna tar efter mammans beteende och de flesta blir då skygga. Sedan kan man även fundera varför djuret blivit skyggt. Arv eller miljö, eller båda delarna? Ska man avla på en hund som är skygg tycker jag att man först ska kolla upp föräldrar och syskon. Är det flera som är skygga, ja då är det arv som spökar. Men jag skulle aldrig avla på en skygg tik, oavsett orsak, eftersom att det är hon som ska ge valparna den första uppfostran.

Och om hunden kanske har en skavank, vi kan dålig öronställning som exempel, så kanske dens föräldrar har bra öronställning. Då är det så att även fast hunden själv har dålig öronställning så nedärver den bra. Dock blir då nackdelen att hunden med skavanken lämnar detta i arv till sina avkommor. Men denna hund kanske i övrigt är ett kanondjur, så då vågar man riskera att avkommorna får anlag för dålig öronställning.

Sedan så finns det ju en rasstandard, men jag tror att de allra flesta uppfödare har en egen syn på ett "perfekt" djur (men som ändå följer rasstandarden) och hur man ska uppnå att få fram en sådan. Därför avlar vissa kanske på en viss "skavank", andra på en annan.

Hanen var skygg och hade för små ögon och tiken hade runda och lite för stora så hon tyckte att det var en bra kombo..

#14
Att para två i stort sett felfria hundar är ingen garanti att valparna blir lika fina, det finns aldrig någon garanti för det. Personligen hade inte jag uteslutit en kombination bara för att ena hunden hade något skönhetsfel dock hade jag inte valt en kombination där den ena hunden är skygg men det nämnde jag redan i mitt andra inlägg.

Bara för det så kan jag ta vår ena hund som ett exempel, två mycket fina föräldrar och linjer med flertalet champions i. Mycket lovande som valp men som nu i vuxen ålder ser ut som allt annat än den ras hon är. Alldeles för stora och runda ögon, för högt ansatta öron, bra pälskvalitet men längden och mängden päls kan diskuteras osv. Vill man vara garanterad en fin hund för utställning vilket jag antar att du är ute efter så får man i så fall se sig om efter en vuxen hund.

Alltid bra att kolla bakåt i stamtavlorna.

Celia

Nu va det så här att jag inte visste att man parade hundar med lite fel som den andra hunden skulle väga upp. Jag har mer koll på avel nu än vad jag hade för ett år sen. Jag trodde att man tog de finaste hundarna och parade dom, därför strök jag den uppfödaren direkt. Jag tyckte att det lät väldigt oseriöst

#10 Om man parar en stor hund med en liten hund finns det ingen garanti för att valparna får föräldrarnas storlek eller blir mittemellan. Alla hundar har gener från sina föräldrar och far-mor-föräldrar som inte sys på dom. En liten hund plus en stor kan bli ännu större än den stora. Eller ännu mindre beroende på hur föräldrarnas föräldrar ser ut.

Det finns heller ingen garanti för att det blir häflten-hälften, både tik och hane ger lika mycket arvsmassa. Det blir inte fler stora om hanen är stor än om tiken är det. Däremot kan man styra storleken till viss del genom utfodring men det är inget jag rekommenderar för det innebär i princip att dom får för mycket eller för lite mat. Inget av det är speciellt bra.