Hund med panikångest?
Hej mina kära hundvänner!
Här kommer ännu ett LÅNGT inlägg, men snälla läs och ge oss all hjälp vi kan få! Vi behöver råd nu :)
Jag har tidigare skrivit en tråd här om mitt och sambons nuvarande "projekt", vår nya omplacering, Silja. Den tråden finns att läsa här.
Vi har nu haft Silja i vårat hem i 1 vecka och det har för det mesta fungerat mycket bra. Hon trivs i lägenheten, hon går mycket bra ihop med våra två katter och med oss. Hon älskar att sova i sängen, under täcket, så jag och sambon turas om att skeda med henne varannan natt så hon blir nöjd! 😉 Silja är en fantastiskt fin hund och hon vinner våra hjärtan om och om igen för var dag som går. ❤️ Att en hund kan ha så mycket livsglädje, trots sex år av otrevligheter i sitt bagage!
Men vi har upptäckt ett litet.. "problem".
Det är såhär att den första dagen hon var hos oss tog vi bara små korta kisspromenader runt huset för att hon skulle få se sig omkring i rätt takt. Vi ville ju inte direkt visa henne runt hela stadsdelen första dagen då det redan är massa annat som är nytt och okänt. Så vi tog det lugnt, satt ute på gräsmattan utanför huset någon timme och så.
Dag nummer 2 tog vi promenader runt kvarteret, inte heller så långa, de tog väl ca 10 min/promenad. Där efter har vi förlängt promenaderna lite i takt med att hon börjar känna sig trygg hemma.
Nu har vi upptäckt att Silja får anfall likt panikångestattacker vid lite längre promenader. Och då menar jag promenader som är ca 20-30 minuter. Det händer inte varje gång utan när hon blir osäker/skrämd. Men det händer i alla fall 1-2 ggr per dag.
Det går till såhär:
1. Vi går ut från lägenheten, Silja känner sig trygg och glad. Viftar på svansen och håller den ganska högt. Hon drar inte i kopplet. Hon nosar och ser sig nyfiket omkring.
2. Silja börjar efter en stund att sicksacka på vägen från höger till vänster, höger, vänster osv och drar i kopplet. Hon droppar svansen och drar bak öronen. Här börjar hon också lyssna och titta mer än hon nosar.
3. Silja blir skrämd och börjar "skena" i kopplet. Hon drar in svansen mellan benen, blir helt okontaktbar och bara drar och drar i kopplet. Hon lägger hela sin tyngd i halsbandet och om man hade tappat kontrollen här hade hon skenat iväg tills hon inte orkat springa mer. Hon nosar inget alls, öronen ligger bakåt och hon hyperventilerar medan hon vill springa sin väg.
4. Vi får försöka leda hem en vettskrämd hund som praktiskt taget hänger i kopplet, piper, flåsar, inte får någon luft. Man får många sneda blickar av mötande personer som säkerligen tror att vi misshandlar denna stackars hund, som vi bara vill hjälpa.
5. När hon kommer ca 5 meter från vårt hus börjar hon åter känna igen sig. Hon lyfter svansen, börjar söka ögonkontakt igen och blir helt plötsligt samma glada tjej igen. Nu när paniken släpper kan hon kissa, massor! Det blir väl en 10-20 ggr på dessa 5 meter fram till porten.
Såhär blir det alltså på ungefär hälften av våra promenader. Det är jobbigt och stressande för både Silja och oss, och vi skulle gärna vilja ha tips och råd på hur vi ska hantera detta. Vi vill ju hjälpa henne, men allt vi har provat har ännu inte fungerat. Vi har försökt stanna kvar och låta henne se att ljuden inte är farliga. Men hon slutar inte skena förrän vi kommer hem, om vi så sätter oss ner i en hel timme bredvid oljudet.
Det är oftast något som "utlöser" paniken. Igår var det lekande skrikande barn i en lekpark som blev för mycket för Silja. Idag tänkte jag undvika lekparken och gick istället mot travbanan. Då kom det en bil körandes med en hästtransport där hästen konstant sparkade i väggarna. Detta oljud blev för mycket för Silja. En annan dag var det en helikopter som körde mycket nära marken.
Vi börjar se samband mellan oljud och en skenande hund. Men hur ska vi arbeta vidare med detta? Vi kan ju inte undvika alla överraskningsmoment när vi är ute.
Ni som har läst min förra tråd vet också att hon är ganska överviktig, så långa sköna promenader utan stress skulle verkligen behövas för denna dam, då hon behöver röra mycket på sig.
//Jossan
kanske ska ni återgå till kortare promenader och sitta vid huset. det låter som det gått lite för fort fram för silja även om ni bara vill väl och gått långsamt fram redan. en del hundar måste man ta det väääldigt försiktigt med. försök bygga på er relation och kontakt så hon litar på er och när hon verkar redo utöka promenaden. går det inte då heller börjar ni om igen.
Gå samma rundor där hon är trygg varje dag några veckor och utöka senare- hon har ju nyss kommit hem till er!
Hon är osäker, utsätt henne inte för skrämmande saker i början av er relation utan gå på platser ni vet är trygga för hunden, undvik höljudda platser.
-
Jag skulle som de andra sagt, backa och börja om med endast korta trygga rundor igen ett tag till.
Sen undrar jag om ni börjat träna någonting mentalt med henne? hundar som är lite mentalt trötta på ett bra sätt, har ofta inte lika mycket energi att fokusera på läskiga saker. Så ni kanske kan börja träna lite enkla saker som sitt, ligg, vacker tass osv hemma, bygger även upp en relation där hon förväntar sig att ni är lite roliga :)
Kanske ett bra tips även är att lära hunden "ryggsäcken"? Man sitter ner med hunden mellan sina ben, och stryker/klappar lugnt över bröstet på hunden, dvs du sitter som en ryggsäck bakom hunden. Man börjar lära detta i lugn hemma miljö, kvällsgos framför tvn tex. Målet är att hunden ska förknippa denna position med lugn och trygghet och slappna av även i stökiga miljöer, det kanske kan vara ett hjälpmedel när ni senare råkar ut för läskiga ljud på promenaderna för att hjälpa henne komma ner i varv. om man bläddrar ner lite i artikeln så står det lite om ryggsäcken: http://www.evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=12
Jag förstår att när det är så plötsliga ljud som skrämmer henne som man inte kan kontrollera själv när de ska hända så är det svårt att träna, men om ett par veckor när hon är mer inbodd och ordentligt trygg med er kanske ni kanförsöka gå närmare ställen som ni vet låter, så ni kan börja på långt avstånd att bara sitta, innan hon får panik. ge godis, kanske träna nåt trick om hon är kontaktbar och sedan gå hem för att prova lite närmare nästa dag.
de är de tips jag har, förutom att kanske kontakta en hundtränare med positiva metoder, tex från immi eller liknande, som kan hjälpa er i framtiden.
Tack så himla mycket för alla bra tips ni har gett mig! Vi satsar verkligen allt på denna vovve och vill att allt ska funka :D
Tyvärr blir man lite låst och blind på sin egen situation när det är något som inte funkar 100%. Nu har jag fått nya synvinklar och råd av er så vi fortsätter träna! Börjar idag om med korta promenader och kör så ett tag till innan vi vågar oss längre 😉
//Jossan
Jag skulle nog köra dom rundor som är säkra och ta en promenad per dag där ni går ett par steg längre och göra så att så fort hunden börjar visa obehag så stannar ni - inte går hem, utan stannar och sätter er ner och sitter där tills hunden är lugn. När hunden är lugn, så kan ni vika av hemåt igen. Det kan ta tid, men det är även svårt att övervinna rädsla om den hålls ifrån det hela tiden, så därför är obehag på långt avstånd bra så ni kan ta det i etapper. Därför stanna direkt vid minsta tecken, så det inte hinner byggas upp och så vara kvar där tills alla är lugna. Då kan ni göra några trix eller liknande innan ni går iväg igen till lugnare marker.
Hej! Här är några tips som kanske kan hjälpa på vägen. Jag skulle köpa en mjuk ihopfällbar canvasbur som ni lätt kan bära med er, det finns sådan som blir helt platta när man fäller i hop dem. Samt en mörk stor handduk. De första månaderna tills panikattackerna är under kontroll ska denna bur ALLTID följa med hunden oavsett om ni ska ut 5 min eller 2 timmar oavsett om ni ska på kurs eller till grannen. Tekniken går ut på att hunden måste få vila helt från synintryck då och då för att orka med längre promenader/utflykter samt att ni ska kunna hantera en panikattack ute utan att hunden måste gå hem.
En promenad kan se ut så här, Hunden får gå 5-10 min sen får den vila i buren som är övertäckt. Ha gärna med vatten som ni erbjuder. Ni sitter lugnt vid buren tills hunden är helt lugn och ligger ner. Låt den vila ca 5-10 min. När ni öppnar buren och ska gå igen så ska hunden ligga kvar inne i den, ge några godbitar och säg sedan varsågod.
Sakta utökar ni tiden som hunden får promenera innan ni låter den vila. Ni väljer också svårare och svårare ställen att vila på. Tex nära en traikerad väg, nära ett dagis men avancera sakta sakta så bygger ni för framtiden.
Får hunden en panikattack, sätter man lugnt in hunden i sin bur täcker över och pratar bara lugnande tills attacken är över. Ha gärna med någon liten bärbar musikspelare med någon lugn musik som ni spelar för att störa ut andra ljud. Ge er inte även om det tar hur lång tid som helst första gångerna, hunden ska ligga lugnt kvar när ni öppnar buren annars stänger ni den igen och bara talar lugnande. Sen tar ni ut hunden och drar hunden bara hemåt så försöker ni göra lite avledande godis sök, fungerar det inte så sätt in hunden i buren igen. Upprepa tills ni kan gå en bit bort från hemmet. Måste ni sedan snabbt gå hem så orkar ni så är det bästa att bära hunden för det är inte bra att låta hunden dra er hem. Det ska gå lugnt och fint till.
De första månaderna är det bra om hunden förknippar promenaderna med maten, ge all mat i form av olika sök och lek övningar ute. Det är lugnande och samtidigt får hunden något annat att fokusera på.
Sluta inte att ta med buren förrän hunden har klarat en panikattack genom att ni bara lägger den i buren, har den öppen och inte täcker över den. När den klarat det, lägger ni hunden utanför buren vid nästa attack, klarar den även det så är den redo för omvärlden utan sin trygga plats med sig. Men det kan komma bakslag och då kan ni ta börja om igen, ofta krävs det bara några promenader med buren igen för att hunden ska hitta sin trygghet och lita på er.
Parallellt jobbar ni hemma i tryggheten med att hunden ska vänja sig vid oljud, börja med lätta saker tex att gå över metallfolie, belöna med hennes mat. Låt henne plocka upp lite mat i en kastrull med en pingisboll i, nästa gång provar ni att lägga i en tesked som skramlar lite mer i kastrullen. Tillslut kanske det ligger en hel hög med skedar i kastrullen som hunden får röra runt för att få sin mat. Tappa saker i golvet, först jättelätta saker och beröm när hon kommer fram och undersöker vad som hänt, lägg gärna lite mat vid den tappade saken. Använd fantasin och se till att börja med lätta lätta saker och massor av beröm, då växer hundens självförtroende!
Det var några tips på vägen, skriv gärna meddelande om ni undrar något mer, det är inte alltid man följer alla trådar här! Lycka till!