Jag tycker alltid att man ska ta morrande på allvar. Jag skulle tipsa om att se till att det inte går så långt att valpen behöver morra. Om det är för att han vill vara ifred, så har barnen gått för långt om han måste ta till morr. Lär dig valpens signaler, så att du kan stoppa barnen då valpen börjar känna sig obekväm. Hur gamla är barnen?

Barnen är 7 och 9 år gamla och är väl tillsagda att han ska få vara ifred i sin korg men ibland ligger han hos mig i soffan och jag klappar honom och allt är bra och så kommer barnen och vill klappa de med och då kan han morra. Inte helt lätt att se den signalen innan. När han ligger i sin korg eller ligger och tuggar på ett tuggben så kan jag mer se det och hindra dem innan men så är det inte alltid. Han är extremt mammig och vill helst vara med mig hela tiden. Då kan det ibland vara så att han bara vill vara med mig och då duger ingen annan.

#2 Aha, så uppfattade jag det inte i ditt första inlägg. Är det i situationer där du och valpen befinner er i soffan, och barnen inte får komma nära? Då skulle jag lyfta ner valpen från soffan och ta upp barnen istället.

Det kan vara i olika situationer, både i soffan som jag beskrev i inlägget innan och när de tex när de leker med honom och sedan lyfter upp honom. Han vill då antagligen inte bli lyft utan vill fortsätta att leka på golvet. 

Men som du skrev så är det nog en bra ide att lyfta ner honom när det sker i soffan så att han fattar att jag inte gillar det.

Jag tillhör dom som tycker det är bra/helt okej att en hund morrar. Det tillhör faktiskt hundens språk. Får den ovett för att den morrar så kanske den biter direkt den gången den verkligen vill vara ifred.

Att morra är ett sätt för en hund att visa att den inte tycker om en situation och då är det upp till oss hundägare att läsa av situationen. Morrar den enbart i soffan t ex, så ta väck valpen och låt den vara ifred på annan plats.

Lär dig även "calming signals": när en hund slickar sig om läpparna, gäspar, blinkar eller tittar bort (dock är det skillnad på att titta bort och ge en tyst varning, då syns ögonvitan m.m.) när man klappar den eller gör andra saker typ "kramar", gosar osv så ger hunden dig dessa signaler för att säga "jag tycker inte om det här, sluta".

Jag tror inte att det är någon hund som börjar morra på en gång, utan att de ger alla dessa signaler först och sen morrar när signalerna inte fungerar. Det är väldigt många hundägare som missar dessa signaler och reagerar bara när de morrar. 🙂

Jag tycker inte att det är okej att morra, det ska inte behöva gå så långt. Vår hund går iväg när han inte vill mer, fortsätter då barnen säger vi ifrån.

#7 Varför är det inte vara okej att morra? Alla hundar är inte likadana och morr är en mycket viktig signal och är något som man absolut inte får ta bort, då kan det sluta illa och hunden istället attackerar utan förvarning.

#8 En uppfostrad ska inte attackera. Första tecknen på attack är morra + massa andra signaler självklart. Jag tycker man ska stoppa det innan morrning. Det ska som sagt inte behöva gå så långt. Även om han är stel runt barnen är det heller inte bra. Ska jag ens behöva förklara varför det inte är okej att morra mot barn Teddies matte?

Jag tycker inte heller att det är ok att han morrar och vill därför lära mig hur jag ska hantera det. Jag har redan pratat med barnen om att låta honom bestämma när det är nog med kelande, lek osv men kommer säkert att behöva följa upp det. Särskilt min son har väldigt svårt för att sluta gosa med honom. Tack Cazzos för tipsen på innan morr. Ska observera det och även försöka lära barnen. 

Men om det nu har gått så långt att han morrar när tex min son har honom i famnen och han vill ner ska han då bara sätta ner honom eller ska jag agera på något vis?

Det kan inte bli så att hunden känner att den bestämmer över barnen för att så fort han vill ner och inte klappas mer så sätts han ner osv? Kanske en dum fråga men bättre att fråga för mycket än för lite ;-)

#9 Morr är en mycket viktig signal och är något som man inte får ta ifrån hunden, att man tycker att hundar inte skall behöva morra är en annan sak, men alla hundar är inte likadana, en del är mer osäkra än andra och då får man se till att hunden inte behöver ha denna osäkerhet.

Är en hund osäker kring barn är det viktigt att den ger ifrån sig signaler så ägaren kan göra något åt det, än att hunden genast skulle försvara sig utan några förvarnande signaler.

Ts: Hunden kommer aldrig tro att den "bestämmer" över barnen, något sådant existerar inte. Tycker den det är obehagligt i famnen på barnen skall den inte behöva vara där. Du skall se till att hunden inte råkar ut i dessa obehagliga situationer, du måste skapa trygghet hos hunden och själv bli en trygghet så att hunden själv kan bli mera trygg i sig själv.

Finns det någon anledning för barnen att bära hunden överhuvudtaget? Annars kan ju det vara en enkel regel för barnen att följa, att man faktiskt inte får lyfta hunden. Menar inte att det är hela lösningen, men som en av flera delar.

Jag vill påpeka att det är en trygg valp vi har och han har stort förtroende för särskilt mig och låter mig göra i princip vad som. Han följer mig runt men klarar sig också på egna små upptäckter eller lekstunder. Bästa han vet när dock att leka med mig eller ligga i mitt knä. Jag tror inte alls vi har ett trygghetsproblem. Han leker även gärna med barnen men de är inte fullt så känsliga för vad han vill och tänker ibland mer på vad de själva vill, tex nu vill jag gosa med hunden. Det är då dessa situationer uppstår. Jag tror inte att han är otrygg med dem bara att han säger det här vill inte jag just nu. Han är grymt "mammig" och barnen kan bli svartsjuk på att han bara vill ligga i mitt knä på kvällen och vill då gärna klappa eller lyfta över han till sitt knä men det vill inte han, han vill vara hos mamma.

#13 Och då skall heller inte barnen tränga sig på, lär barnen vad de får och inte får göra med hunden, vill hunden vara ifred från barnen så låt den vara det.

Min (eller ja, familjens hund men mest min) morrar åt mina 2 småsystrar på 3 och 5 år när hon inte vill längre. Kan vara att hon har en leksak och de kommer och ska ta den ifrån henne och börja leka, eller när de klappar och håller fast henne för mycket. Hon är uppfödd i en stor barnfamilj och hon älskar barn. Blir jätteglad när hon ser barn ute! Jag ser hennes morrande som en varning att "nu vill jag inte mer" och då är det inte hunden som ska ändra på sig utan mina syskon som får sluta med det de håller på med.

Blir hunden behandlad på ett sätt som den inte tycker om/känner obehag av så är det inte hunden som ska få tillsägelse. Den kan inte hjälpa att den inte tycker om  vad som pågår just då. Hundar tänker inte på konsekvenser och följder. Den tänker inte "jag borde inte morra även om jag känner mig obekväm med detta eftersom det kan leda till att jag kanske skadar barnen genom att bita." Hundar tänker i nuet, just nu tycker den inte om behandlingen och morrandet betyder att den vill ha en ändring innan morrandet eskalerar till ett nafs eller bett.

Så om jag var du skulle jag acceptera att hunden morrar när den inte tycker om behandlingen av dina barn. När det gäller scenariot som kan uppstå i soffan när hunden vill ha di för dig själv så se upp då det inte blir ett vaktbeteende, alltså att han börjar vakta dig och inte låta någon annan komma nära. Jag tar det som att hunden inte vill att barnen ska komma nära, han accepterar inte barnen. Det är skillnad på att morra när de behandlar honom "illa" (enligt hunden) och att morra när de närmar sig utan att ha "gjort något". Gör som de andra sagt, sätt ner hunden och ta upp barnen i famnen för att visa att de också får vara där. Du kan också låta barnen få öra en del grejer med hunden så att han lär sig lyssna på dem. Låt dem hålla kopplet ibland när ni är ute och går, låt dem "träna"/utföra kommandon (när hunden kan kommandon, inte låta barnen lära hunden för då kan det bli tokigt), låt dem mata hunden osv. Eftersom du skriver att hunden accepterar att du gör allt med honom och han inte accepterar allt barnen gör med honom så är det brist på tillit mellan barnen och hunden. Låt dem få en bra relation till hunden tidigt genom att göra sådant du också gör med honom.

Blev ett långt inlägg men hoppas du orkar läsa! :)

Tack Tregly, ligger nog mycket i det, uppskattar ditt långa inlägg :-)

Det bästa är nog att inte låta barnen bära hunden om det nu är så att han inte tycker om det (morrar varje gång). Samt att på hans plats, dyna, korg eller dylikt så får inte barnen störa honom på något vis. Så han har en lugn plats där han får vara ifred :) Så är det enkelt för både barnen och hunden förstå.

Ärligt så skulle jag aldrig någonsin låta barn bära mina hundar - det är bäddat för att riskera problem. Barn måste lära sig handskas med hundar på rätt sätt och att bära runt en hund för et barn kan gå så fel. Barn kan lätta bära fel, tappa greppet osv eller råka lugga hunden.

Mina barnbarn får inte ens leka med mina hundar om jag inte har full koll. Jag har vallhundar och den yngste kan lätt gå upp i varv och börja skälla om barnen är för hetsiga.

För min del så vill jag att barn ska lära sig ta det lugnt med hundar - oavsett om det är en valp eller vuxen. Valpar kan lätt göra illa ett barn med sina vassa valptänder om det blir för vilt och då får valpen skulden.

Ta det lugnt, låt barnen respektera valpen och låta den vara ifred när den ligger ner. Låt hellre barnen under uppsikt få hjälpa till att ge den mat, lära den små trix osv - men aldrig vilda lekar eller störa när den vilar/sover🙂

Den här videon är grundlig och enkel att förstå tycker jag, det var därifrån jag fick min tidigare kommentar ifrån, dock tar hon upp lite mer i videon än vad jag skrev. 🙂