Kan svara på den tredje frågan. Det beror på vad som står i avtalet, och vad du kommer överens om med uppfödaren. Vissa vill inte att du lämnar tillbaka valpen, vissa tar tillbaka valpen. Vissa uppfödare låter dig även ta hem valpen på prov, men det är ganska ovanligt har jag för mig. För att undvika en sådan situation är det bra att få umgås mycket med hundar utav rasen man vill ha, kanske låna hem en hund under en tid av just den rasen så att man lär känna rasen. Läs mycket, träffa så många du kan o.s.v.

Sedan finns oftast dolda fel försäkringen, där du antingen får pengarna tillbaka eller byta valpen mot en annan valp om det visar sig att valpen du köpt från början var sjuk eller hade något "fel" från tiden hos uppfödaren. Till exempel hjärtfel och andra ärftliga problem och åkommor.

Jag är inte så jätte kunning men jag vet att vi tog till baka två valpar för de fick förhinder o inte kunde ha kvar de 2 de hade köpt, men det är en sak från uppfödare till uppfödare. Men som #1 säger träffa mågna av den rasen och ta reda på så mycket som går

Nej rasvalet har jag inte ångrat men jag tror inte att staffe blir nästa ras om jag skaffar en till hund i framtiden. När vi köpte vår hund så hade vi återköpsgaranti eller vad det kallas, alltså om vi av någon anledning inte skulle kunna ha kvar hunden så köper uppfödaren tillbaka honom.

Jag har aldrig ångrat rasvalet och kommer nog aldrig äga en annan ras. Men jag har ångrat mitt val att skaffa hund och hade pratat med uppfödaren om att hon får tillbaka åbäket för jag stod inte ut. Jag hann ta förnuftet till fånga och behöll min hund och tur det… hon vart lugnare ;)

Ja, min uppfödare tar emot min hund om jag skulle behöva göra mig av med henne.

När man har ett pubertalt åbäke på 33 kg kan jag i mina mörka stunder ångra att jag skaffade hund och dessutom en relativt stor sådan. Men för det mesta tycker jag det är härligt att ha hund! Uppfödaren skulle köpa tillbaka honom om jag ville det, eller hjälpa till att omplacera honom. Inte för att jag tänker göra det.

Ja, Blandningen min hund är, är en blandning av sten tuff papillon och trött amris, detta har resulterat i en morgontrött hund (kanske ca 12 på eftermiddagen vaknar han helst, medans jag är uppe 9) och en extremt bestämd liten skit som absolut inte kan ta att man säger till honom. 

Dock är ju fortfarande han min allra finaste skatt, men själva blandningen och de raserna han är är never ever igen! :)

Haha ja….min schäfertik är en omplacering som kom hit i all hast och varje gång hon ställer sig och vrålar på en hare så känner jag att herregud…vart är närmsta lyktstolpe jag kan knyta fast dig vid och bara dra därifrån. 😃

Tur som har det inte hänt än, vi försöker istället jobba på det så det INTE ska hända….😉 Trots allt jäkla liv så är hon en av de finaste hundar jag mött med ett underbart lynne. 😊

Ja. Jag ångrade att vi valde den blandning vi valde.
Dels så stödde vi oseriös avel och dels var schäfer inte rätt för oss.
Vi var inte beredda på hur mycket rasen krävde. Och till råga på det visade det sig att vi hade totalt olika uppfostringmetoder som krockade rejält, vilket inte gav bra resultat. Hade vi varit på samma plan hade det gått bra, tros att rasen inte var vad vi trodde. Men den här instabila uppfostringen gjorde hunden förvirrad.

Dessutom var det helt fel tid i livet för mig att skaffa hund. Jag mådde itne alls bra och var långt ifrån en stabil människa. Det var för mycket att skaffa valp, insåg jag sedan. Och att vårt förhållande var långt ifrån bra gjorde inget bättre.

Man har lärt sig sin läxa. Inte stödja skitavel, kolla upp raser och planera ordentligt, och vara på en bra plats i livet.

Så kan det gå när man åker och tittar på valpar 😃

Nej har aldrig ångrat rasen jag har, kommer definitivt skaffa fler!

Jag har faktiskt aldrig ångrat rasvalet, trots att mina töser är väldigt olika och tycks ha tagit fasta på olika delar av rasbeskrivningen. Men jag hade nog också ur som hittade "min" ras för det finns inte många anda raser jag själv känner passar in på allt som jag söker i en hund. Så nej, jag har aldrig ångrat mitt rasval och så  länge som jag har hund så lär jag ha Borzoi.
När det kommer till att lämna tillbaka hunden så beror det nog mycket på säljaren. De flesta seriösa uppfödare kryssar i återköpsrutan då de själva är måna om sina hundar och deras avkommor. Så det beror nog mest på säljaren. Själv har jag möjligheten att lämna tillbaka båda mina töser om det skulle vara något. Speciellt min yngsta tös vet jag skulle få ett toppenhem genom uppfödaren om så skulle vara fallet och det ger ju mig som köpare en enorm trygghet.

Rottisen, nej. Mopsen, njaa. Kan inte säga att jag ångrar det, men har nu upptäckt att en lite mer krävande ras skulle passa mig bättre.

#3 Varför inte? *nyfiken*

Nej! Min Portugisiska Vattenhund är helt perfekt för mig. Jag är glad varje dag för att jag vågade köpa en hund som på papperet verkade vara för svår. Vi utvecklas tillsammans och vi lär oss nya saker varje dag . Älskar hennes entusiasm för all typ av träning och motion. Hon får aldrig nog och är aldrig tjurig eller sur. Hon är dessutom fantastisk duktig på att slappa med matte i soffan emellanåt. 

Ja hon kräver motion, aktivering och pälsvård! Men  inte så farligt som jag trodde och dessutom är det ju så kul och mysigt. 

Världens bästa kompis har jag här hemma och ska jag någonsin ha en hund till så blir det en till Portis!

Min första egna hund var en jack russell terrier, för krävande hund för mig på den tiden och helt fel ras för mitt syfte men hon lärde mig mycket!

#12 Staffen är verkligen en underbar ras. Som jag sa har aldrig ångrat mitt rasval. Men jag kan tycka att de är lite flamsiga (även om det var något jag visste om innan vi skaffade rasen) sen om jag nu ens skaffar en till hund i framtiden får det gärna vara en ras med lite mer motor. Men man ska ju iof aldrig säga aldrig.😉

Bara när jag ligger i soffan däckad av förkylning. Även om min hund brukar känna av att jag är sjuk och anpassar sig till det så är det inte så jäkla kul med en aktiv ras. Ett par dagar går det bra men sen märker man hur han behöver få aktiveras. Då önskar man att man hade en sällskapsras.

Sen kan jag tröttna på den här "älskar allt och alla" mentaliteten. Önskar ibland att man hade en ras som var mer reserverad mot andra människor och hundar.

Annars är jag nöjd med mitt rasval.

#15 Okej I see :)