Enda metoden som faktiskt verkar funka på min hund är att stanna varje gång han drar och vänta på ögonkontakt innan vi fortsätter. Var skeptisk innan och visste inte om jag hade tålamodet att stanna och vänta varje gång han drog. För det gäller att vara konsekvent och stanna varje gång. Men jag testade och han fattade ganska snabbt galoppen. Redan första promenaden märkte jag skillnad. Nu är han snabb med att ta kontakt och har börjat inse att det inte lönar sig att dra.

Vi har aldrig riktigt haft några problem med dragande. Hon har gått ganska fint själv och kan ibland gå för långt fram så det tar emot, men då brukar hon automatiskt stanna upp. De gånger hon drar(tex när vi går promenad med andra hundar) stannar jag bara upp och väntar på att hon ska ta kontakt och ibland leder jag tillbaka henne så hon går med slakt koppel.

Envishet.

Stannade varje gång han drog i kopplet. Stod helt stilla tills HAN gav efter i kopplet. Bara han tog ett steg bakåt så kopplet slakade lite så gick vi framåt. Det tog tid men när polletten trillade ner så drar han inte mer.

Men det viktiga är att inte DU gör något med kopplet, drar i det eller så så att det slakar, för då lär sig inte hunden. Stå där med spänt koppel tills HUNDEN släpper efter.

Stanna om han drar, belöna vid ögonkontakt eller om han kommer tillbaka mot dig. Belöna varje gång han går precis där du vill ha honom. Kan starkt rekommendera att träna inomhus först med lite halvslakt koppel och gå runt, runt, runt tills du naglat fast positionen du vill ha honom i. Gå sedan ut och upprepa med slakt koppel.

På min golden bytte jag bara håll. Numera drar hon sällan i kopplet på vanliga promenader men kan göra det tex om vi är iväg på tävling eller ny rolig plats. Två ändring av riktning eller ett hallå räcker i dagsläget.

Min mudi är hopplös. Ja envishet hjälper inte på honom utan det bästa är en pet i baken när han kommer för nära. Men han drar i stort sett alltid lite när vi börjar promenera o är man inte konsekvent så blir det några gånger man måste säga till under promenaden. Med honom måste man ta det stegvis känns det som. Nu har jag kommit så långt att han inte tokdrar utan mer sträcker på kopplet o går där. Vilket jag kan acceptera. Är jag under en promenad riktigt konsekvent så slutar det med att han istället för att utforska omgivningarna går fot vid min sida o det vill jag inte heller. Nu väger han bara 14 kg så det är inte så jobbigt att han honom längst ut på kopplet bara han inte tokdrar. Kan väl säga att jag väljer mina "fajter" med honom.