Beror helt på ras/raser, förkunskap, engagemang, oförutsedda händelser, skulle jag säga. Jag tror inte att någon köper en hund med inställningen att den ska gå dem ur händerna i unghundstiden, men däremot har jag förståelse för att det händer. Tror få människor säljer en hund lättvindigt.

Självklart inte!
Det många inte tänker på när dom skaffar valp är just att den kommer att växa upp och bli ett litet monster som man som ägare måste tämja, typ. Det är för många som inte läser på innan om hunden de skaffar utan köper mest för att den ju är så söt, men det är klart dom är söta när dom fluffiga små snubblar runt… 😉

Själv tycker jag att det är så synd med bortförklaringar som allergi när hundarna omplaceras, det förstör ju något otroligt för de som verkligen omplacerar just pga. allergi. Så svårt kan det inte vara att skriva ut att man inte klarade av hunden….

Nej,det behövs absolut inte en super människa för att klara av hunden,utan istället behövs det ett stort intresse för hundar.Är hundra på att du skulle kunna sköta om en unghund alldeles utmärkt. :D Själv är jag nu 11år men när jag var 9år så ville jag ha en hundvalp så mamma o pappa gick med på det,valpen klarade jag alldeles utmärkt av.Idag så märker man inte att en 9åring skulle ha uppfostrat Milou Så hitta den Ras du vill ha och köp den ;)

Dom flesta som säljer sina unghundar har inte intresse och kunskap för att ha kvar hunden, och som sagt säljs oftast dom hundarna som är i "trots/spök" åldern. Hundarna blir jobbiga, behöver mer aktivering och uppmärksamhet än när dom var små söta valpar ;)många tror nog att hundarna är uppfostrade och klara. Har själv en "omplacerings hund" som jag fick i tidigt ålder för att gamla ägarna inte klara av hon :)

Jag tror det finns många som skaffar en hund och tror att den kommer bli en lugn och lydig hund att att göra ett skit. Hunden ska bara "finnas" där och vara ett sällskap. Men en hund blir ju inte lydig ioch lugn helt av sig själv utan det kräver engagemang och om man då om man har inställningen att hunden bara ska vara en pryl i möblemanget som är trevligt att ha bara när det passar människan så kommer det inte fungera….

Det krävs mycket av dig att orka mer eller mindre. Det är påfrestande och jobbigt och man vill ibland slita av sig håret. Men det är värt det, helt klart. Har man tålamodet så klarar man allt :)

Jag är en trött människa och har ont i muskler och leder pga sjukdom och ja, det var ett helvete för mig … men att ha klarat av det galant stärker ens självförtroende och bandet mellan ägare och hund :)

Bara man är beredd på att det tar kraft, tid och tålamod så klarar man av valp och/eller unghund!

Gud vad skönt och kul att höra att det inte är ett mission impossible :). 

 Tack för alla svar! :)

Jag vill veta hur vanligt det är med helt plötsliga allergier?

Ibland känns det onekligen som att man måste vara supermänniska för att orka med en valp/unghund. Periodvis kan dom små liven vara riktigt tålamodsprövande men vet man bara vad man ger sig in på så ska det nog gå bra. Det är mycket jobb och slit (varierar ju förstås beroende på ras, individ osv) men man får ju så mycket tillbaka, framförallt när hunden blir vuxen och förhoppningsvis någorlunda väluppfostrad :) 

Angående plötsliga allergier så tror jag väl inte att det är så vanligt. Däremot kan det ju hända att man skaffar barn som blir/är allergiska… Min pappas sambo blev iofs väldigt plötsligt allergisk efter att min lillasysters Bearded Collie rev ner en vas hos dom.. ;) före "vasincidenten" gick det hur bra som helst att ha hundarna där, efter det var det totalförbud för att hon helt plötsligt blivit så väldigt allergisk ;) När hon inte är hemma brukar dock hundarna få komma in och det har då aldrig hänt att hon märkt av att dom varit där.. haha ja vad ska man säga :P

Hahaha 😂

#8 Jag själv blev plötsligt allergisk som 23-åring, från ingenstans. Så nog kan det hända.

Jag måste säga att det är rätt svårt det här med att skaffa hund om jag bara får inflika lite då jag tycker det passar in här, och inte vill starta en egen tråd 😇

Det jag tycker är största problemet är inte att valpen måste tränas, eller att den hamnar i spökåldern osv osv. Utan det är att man måste ha tid att vara hemma. Man kan ju i stort sett inte jobba det första året om man ska följa vad vissa här inne har sagt. Att man ska börja ensamträna hunden vid 6 månader med några minuter åt gången. Det kan ju ingen med ett vanligt jobb göra, ta ett års ledighet/säga upp sig bara för att skaffa valp. Även om man är två så går det ju inte! Det är något som avråder mig och min pojkvän just nu från att skaffa valp, jag får försöka hitta nån intressant distansutbildning om det ska bli tal om valpköp. Vilket känns jättetrist då vi verkligen vill skaffa hund NU! Vi har till och med vart och hälsat på olika uppfödare redan för att skapa kontakter till senare. När man ser alla fina hundar och valpar blir det ju bara svårare att låta bli att inte vilja köpa nu! För tillfället känns det som att vi aldrig kommer kunna skaffa hund om vi inte blir stenrika och kan vara hemma/jobba hemifrån.

#11 Ja visst kan det hända.. skrev ju bara att jag inte TROR att det är SÅ VANLIGT..? 

Och sen tror jag inte heller att pappas sambo helt plötsligt blev hyperallergisk i samband med att hennes vas kraschades, men det är ju en annan femma.

#13 Det är så vitt jag vet vanligt att vuxna utvecklar allergier. Vad det beror på går nog bara att gissa, men med tanke på hur vi lever och vad vi utsätter våra kroppar för till vardags så tycker jag inte det är märkligt alls. 

Jag svarade bara på din fråga, har inte läst något om någons pappa.

Är väl kanske lite hur man är som person och vad valpen/unghunden är för en individ. En del valpar/unghundar är väldigt enkla, medan andra är som tre bataljoner dagisungar.
Sen kan jag lätt erkänna att jag lyfter lite på ena ögonbrynet när jag hör folk beklaga sig över att t ex deras cavaliersnorvalp är "huuur jobbig som helst".  Troligtvis en reaktion från min sida som bygger på att jag har lite att jämföra med 😉Alla dessa annonser med allergier känns ju lika tråkiga var gång man ser en, men samtidigt kan jag i dagens "träna hund-träna hund-träna hund"-klimat som råder för hundägare förstå om man inte riktigt vill skriva ut egentlig orsak. Förhoppningsvis är ju folk ärliga när intresserad köpare dyker upp så att inte dessa sedan står med t ex en unghund som har diverse grejer för sig och som kanske kan bli krävande att jobba bort i kombinationen med nytt hem.

Nån supermänniska behöver man verkligen inte vara (även om man faktiskt får intrycket från olika håll ibland). Jag är rätt övertygad om att är man bara väldigt medveten om vad man skaffat (dvs påläst om rasen/rasblandningen), vad som kan komma att krävas av en (ibland är det faktiskt rätt bra att måla lite fan på väggen så känns det inte så farligt sen) och är påläst om rasen/rasblandningen så behöver det inte bli så förbenat urjobbigt. Sen är det väldans bra om man besitter förmågan att kunna vara konsekvent, positiv och fantasifull - då har man så att man löser det mesta 👍

#14 Sorry, my mistake. Jag trodde du skrivit till mig men det var ju ts som skrivit i #8 :)

Man måste ju inte ta ett års ledighet för att vara hemma med en valp? 
Visst ett par månader, men ett helt år är helt löjligt! Finns ingen som kan ta ledigt ett helt år… 

Ju längre man väntar innan man ensamtränar desto svårare är det, tyvär. Jag brukar börja med ensamträning redan andra/tredje veckan. Sen blir det lite ensamträning nu i början när man går på toa, hämtar vatten, eller gör något snabbt.

#11 men du har hund nu fast du är allergisk? Jag är så jäkla rädd för att bli det nu men varför skulle jag helt plötsligt få det nu? Enligt läkaren jag prata med sa att man har större risk att drabbas om man har allergier i släkten eller har dåligt immunförsvar! Nu ska jag inte läsa sånt här för jag är så jäkla känslig och får panik och ångest.. Jag är sjuuukt rädd men måste säga till mig själv att jag inte kommer att bli det

#12. Jag vet folk som har jobbat och skaffat valp. De har löst det genom att spendera hela semestern med valpen, sedan har de samkört med någon bekant som också har valp och växlat mellan att passa varandras valpar, då de har jobbar på olika tider. Förhoppningsvis kan man lösa mycket sådant om man ser till att skaffa sig ett litet nätverk med andra hundmänniskor som kan hjälpa varandra :). Men ja en distanskurs är ju också en otroligt smidig lösning för att "köpa sig" längre tid för att vara hemma med valpen.

#19 Min pojkväns mamma har ju hund och jobbar deltid/halvtid eller nåt åt det hållet, så hon hade säkert hjälpt till att se efter hunden. Fast jag är mycket så att skaffar man ett djur så ska man ha tid för den också och kunna erbjuda det bästa, fast det är ju lite svårt att tänka så med just hund när de inte får vara ensamma flera timmar om dygnet 🤓

Det kan ju vara så också att vi överanalyserar och letar efter nackdelarna och inte tänker så mycket på fördelarna vi har. Just nu så hade det inte gått ändå, jag är mitt uppe i flytt från min lägenhet samtidigt som pojkvännen letar hus. Men inom ett halvår/år vill jag gärna ha en valp 🙂

Tack för ditt svar förresten, det gjorde saker och ting lite klarare, inte lätt att tänka på allt själv haha!

Jag tycker gott man ska fundera flera gånger innan man skaffar sig en hund eller valp. Har man tid hur långt fram kan man planera, skaffa livlinor när det krisar vem kan ta hunden då osv.

När vi skaffa Enja hade jag målat upp en bild av att valpar är massor med jobb , de biter på allt. De sover inte om nätterna, man får springa ut dygnet runt varannan timme. Man får alltid ett eller flera bakslag i valpens utveckling/träning trots osv. Men Enja har alltid vart en enkel hund även som valp, bakslag har vi inte haft någon alls hon är snart 3 år.  Så valpar/hundar är helt olika vissa kanske bara hör det är så lätt med valp o sen skaffar dom sig en som kräver en hel del, alltid uppsikt för att inte bita sönder en stol osv.

Hundar är olika som 15 skriver, vissa kräver mer vissa inte även inom samma ras kan det vara som dag o natt :) Är man rikigt valpsugen så tycker jag man ska leta bra ufd och åka och hälsa på träffa deras hundar o sen se kanske på valpar. Ta inte första bästa utan åk iaf till 2 olika uppfödare :)

#20. Tro mig jag är också duktig på att "måla f*n på väggen", men det är ju för att man är så mån om att det ska bli bra 😛

#18 Ja jag har hund ändå. Jag tål mina egna bättre än jag tål andras, det verkar som om min kropp vänjer sig.