Nej alltså det är ju individanpassat, men de valpar jag träffat och där inräknat min hund och hans syskon var på oss hela tiden, allihopa var framma och klättrade ochy hängde i håret och rev upp armarna på oss med deras små vassa tänder. 
Vi fastnade för just W då han kom fram mest av dem och kröp upp i knät och både sov imellan åt och sedan även lekte mycket. 

Låter som att ni inte passar ihop med valpen, det kan få konsekvenser senare i livet när ni ska börja träna osv. Om hunden inte känner kemi mellan er, eller tvärtom att ni inte känner att valpen är rätt för er kan det göra att mycket kommer bli svårt. 
Och då är det bättre att låta valpen komma till ett hem där den verkligen trivs med sina ägare. 

Så nej, det brukar inte vara så när man letar sin valp. 🙂

#1. Precis, vi tackade nej till valpen. Men uppfödaren insisterade på att vi skulle komma förbi imorgon igen, när valpen var mer vaken och sådär. Det är ändå en bit att åka och vi fick, som sagt, ingen kontakt alls med valpen i fråga, så vi sa nej till det också. Så jag ville väl mest få stöd i tanken att det var rätt val, så behöver jag inte grunna på det senare. 

Förhoppningsvis finns just "vår" valp någonstans därute 😊

Synd att vi inte klickade, för det var en väldigt fin valp. Jag hade börjat förbereda mig mentalt på att äntligen få hem en valp också .. Men men, han får det säkert jättebra hos någon annan!

Min malteservalp, alltid denna malteservalp, när jag ska berätta något ofördelaktigt om någon vovve, är väldigt självständig och AKTIV, inte alls "medgörlig", trots sin storlek- liten lyckas han med de flesta ofog- Trots/p.g.a. att jag själv fött upp honom.

Nu äntligen vid 8 månaders ålder är han mer "ok".

Varför skriver jag detta? Inte för att man ska behöva vänta så länge på temperamentförändringar. Men valpar genomgår så många hormonförändringar under denna period i sitt liv- Påfrestningar för valp och människor.

Om jag inte från början bestämt mig för att behålla honom hade jag säkert sålt honom. Nu är jag glad att jag inte gjorde det.

Boris

Molly sov när jag kollade på henne. Men uppfödaren väckte valparna och bar upp Molly till mig, hon darrade till och sedan slickade hon hela mitt ansikte… sedan lunkade hon runt på golvet för att sedan somna i mitt knä med sin bror.
Jag visste i alla fall att hon var min 😊 Tänk att jag blir varm i hela mig när jag tänker på det, haha.

Man går nog mycket på magkänslan, vad som känns rätt. Drar man sig till en valp så är det troligen rätt valp. Drar man sig inte, ja då är det nog inte rätt valp.

Min valp var "mobbad" i sin kull, det visste jag ej när vi valde henne. men nu i efterhand vet jag det.

När vi skulle hämta hem henne så kom alla valpar å var helt galna! Förutom våran Doris såklart..Enligt uppfödaren så var Doris blyg och tillbaka dragen. 

Men efter några dagar här hemma insåg jag snabbt att hon var blyg och tillbaka dragen pga av att hennes syskon var hårda mot henne.

Här hemma är hon motsatsen till vad hon var hos sin mamma och syskon!

Jag tror att alldeles för många väljer den vildaste valpen och den som är framme hos en mest när man hälsar på och det kan ju vara väldigt fel valp, speciellt om man är nybörjare. Beror helt på vad man är ute efter för valp.

Kan ni inte hälsa på valpen igen ? Träffa valpen utan mamma/syskon ?
Se vad som händer då ? :)

Det fanns en sån valp i den kullen vi köpte från också. Den ville helst bara ligga under en stol och sova. Inte osäker, skygg eller rädd. Bara ointresserad. Enligt uppfödaren hade den valpen den personligheten, och det tycker jag att en seriös uppfödare borde ha noterat och nämna om man tittar på valpen. Vi valde en annan valp då vi söker en hund som är social, öppen och gillar aktiviteter. Den andra valpen skulle nog passa bra till någon som har en lite lugnare livsstil än vi.

Det viktiga är att man klickar med hunden. Jag hade också tackat nej om det inte kändes rätt.

Vad tråkigt att det vart så på första mötet. Jag ger rådet åk dit igen o träffa valpen tycker ni att det inte klaffar då hade jag faktist pratat om detta med ufd kanske det planeras annan kull valpar som kan vara intresant o spara en valp av den kullen?

Vi har träffat endel valpkullar och ingen har vart ointreserad tvärtom, nyfikna framot även den där lilla som inte är så jätte intreserad av än busar o ger pussar. Men visst denna valp kanske är självständig och var dessutom lite trött.

1 åkt och hälsa på valpen igen. Be ufd om att få ta ut bara valpen för hälsa bra, vissa valpar vågar inte groffa åt sig uppmärksamhet om alla andra valpar gör det.

2 är den helt ointreserad så gå efter vad ditt hjärta säger, prata med ufd och be om stå kvar på foderlistan för nästa lovande valp.

Lycka till och jag håller tummarna att valpen visar sig mer framot o busig mot er oxå  ;)

Vad trist att det kändes så! Kanske är det här inte valpen för er, men känner ni att uppfödaren och tiken bra riktigt bra kanske ni skulle åka dit igen? Annars finns det ju många andra fina valpar och bra uppfödare .

Jag kan inte säga att jag fick nån speciell kontakt med min valp första gången. Jag träffade honom inte förrän dagen jag tog hem honom men hade pratat med uppfödaren på telefon innan. Alla valpar var framme och hoppade kring mina fötter, jag lyfte upp den som var "min" och hade honom i knäet en liten stund. Sen sprang han runt och lekte med sina två syskon innan de somnade i en hög. Kan inte säga att jag kände nåt speciellt med honom, men i efterhand är jag väldigt glad att just han blev min. Bandet till hunden byggs ju upp efter hand och en åtta veckors valp är ju som en bebis.

Ja jag känner nog lite som #8. Min valp var en av 11 små svartingar och det var knappt att jag kände igen henne i flocken…

Men jag litade på uppfödaren som valt ut valpen till oss. Och det blev så bra: En liten energisk, arbetsvillig och stabil tjej som passar oss perfekt.

Om jag valpen hade undvikit oss eller betett sig avvikande hade jag dragit öronen åt mig, men hon utmärkte sig inte alls och det var helt OK för mig. Från den stund jag bar ut henne från uppfödaren har hon varit MIN och helt otroligt perfekt och rätt för mig. Det går fort att knyta an…

Men känns det inte rätt där i början då ska man nog lyssna på den känsla som köpare och det behöver inte betyda att det är något som helst "fel" på valpen, utan bara att ni inte är rätt tillsammans…

#9. Jag tänker likadant. Det var inte fel på valpen MEN det var helt enkelt inte vår valp. Synd, då den var söt, bra exteriört och hade bra föremålsintresse (fördel om man vill träna). Men men. Nu väntar jag på en kull som föds om två veckor och hoppas att det känns bättre när det är dags att träffa dem🙂

Trist att det inte "klickade" mellan er 🙂 Men det finns ju som fler alternativ. Hoppas det blir bra med den kullen som föds om två veckor. Spännande väntan!

Vad är det för ras?

Jag hittade en hund som passade på pappret väldigt bra för mig (det var en älder foderhund), men när vi kom dit så klickade vi inte alls. Alla andra hundar var framme och supertrevliga, men den hunden typ igonerade oss, inte rädd eller liknande utan bara totalt likgiltig. När jag åkte därifrån kändes det inte bra. Nu var det lite andra saker som gjorde att jag tackade nej också, men jag tror jag hade sagt nej även om allt annat hade varit bra. För det kändes verkligen inte rätt. 

ett par månader senare hade en annan uppfödare valpar som vi åkte och tittade på, de var 5 veckor då tror jag. Och ena valpen var framme hos oss hela tiden och när alla andra valpar + mamma gick in i valprummet så stannade valpen kvar och somnade, helt ensam, på en filt ute på verandan där vi i satt. Då visste jag att det här är VÅR hund och det kändes 120% rätt. 
Det var så värt de extra månaderna av väntan kan jag säga, och nu har jag verkligen min drömhund!

När jag var och tittade på min hund när han var 8 veckor så var han sååååå pussesjuk, skulle hela tiden fram och nosa och slicka.