Har ingen erfarenhet, men stackars lilla hund. Vad jobbigt för er.

Skickar styrkekramar till er!

Nej vad hemskt! Styrkekramar från mig och vovvarna.

Det låter oerhört jobbigt för både dig och hunden.

Jag kan ju bara säga hur jag troligtvis skulle göra i den situationen… men då skulle vissa säkerligen kalla mig grym…

Du måste sätta dig ner och verkligen fundera hur du ska göra. En så pass ung hund som redan är så pass illa däran 

Avundas inte din situation och du har tuffa beslut att ta. Hoppas verkligen du får bra hjälp i dina beslut av veterinären.

Tack för ert stöd. Det värmer.

Vi är så otroligt, otroligt ledsna här hemma. Känns så enormt orättvist mot en så glad och go hund…

Lider verkligen med dig! Inget roligt beslut att ta…men att en hund ska gå på smärtstillande resten av livet låter varken roligt eller smärtfritt :(

Jag har fått ta bort en hund som var 11 månader gammal. I hennes fall fanns inte mycket att göra för hon hade kraftigt förstorat hjärta och vätskefyllda lungor men beskedet kom plötsligt. Kvällen innan lekte hon och var som vanligt för att tidigt på morgonen hålla på o drunkna pga vätskan i lungorna. Vi kunde fått några veckor till om hon fick starka hjärtmedeciner och vätskeutdrivande. Hon skulle inte kunna eller få leka, gå lös eller ens promenera mer än kanske 10 min. Hon skulle under tiden ha ont och vara trött o tillslut skulle hon dö pga syrebrist eller drunkning.

Jag fick ta farväl av min första valp och allt kändes fruktansvärt och orättvist.

Tänk noga efter på vad chansen till ett värdigt hundliv är. Är de värst att ha en ung, underbar, glad hund som inte får leva fullt ut. 

Lola som min hund hette finns på något sett alltid vid min sida och hon gav mig så mycket bara på den korta tiden. Det är snart 3 år sedan och   jag saknar henne såklart men jag har ju min lilla Norma som för övrigt precis hade börjat sitt liv 1 dag gammal när Lola fick somna för evigt.

Usch va rörigt jag är inge bra på att skriva men det jag vill säga är väll att ni skall tänka efter noga, att de är ok att tycka livet är orättvist och att vara ledsen, det är okej att sörja men de är också ok att gå vidare och vara glad och om man vill skaffa en ny liten underbar varelse som jag lovar kommer sno ert hjärta precis lika mycket.

Styrkekramar i massor 

Tack för stödet!

Det är hemskt men som du säger, en hund som älskar att hoppa, springa och busa ska inte behöva ha ont och gå på smärtstillande. Hon ska kunna ha kul och inte gå igenom smärtsamma operationer och rehab som kanske inte löser problemet.

Hon har fått strosa fritt vid stranden idag. Lukta efter kaniner, gräva fram tång och skälla på svanar. Livet för en liten hund. Nu ligger hon och sover på favoritplatsen i fotöljen. Älskade hjärtat.

Fy vad hemskt! Styrkekramar <3

Hon är väldigt vacker! Älskar lapska vallhundar.. Kommer defenitivt skaffa en i framtiden.

Nej har ingen erfarenhet av detta. Jag tycker man kan göra ett försök att ge upp utan att försöka är väl synd anser jag.  Jag skickar en massa strykekramar o skickar kramar till lilla Asta

Lite mer detaljerat kring det hela om någon undrar. Har fortfarande inte hört något från veterinären så vi väntar fortfarande. 

http://www.dajegard.se/2013/02/14/kaos/

Har haft en hund som hade detta problem, båda benen sågades av men läkte fel så hunden som idag har ett nytt hem anpassat för dennes aktivitetsnivå är numera en sällskapshund(kan aldrig tränas hårt). Benen är snedställda och ojämna.

# 12 Tack! Även om det är dåliga nyheter så är det skönt att veta hur det gått för andra med samma diagnos. 

Vi har hört från Läckeby nu iaf. Veterinärerna diskuterar fortfarande. De har även konsulterat Ole Frykman på http://herrgårdskliniken.se som verkar veta vad han håller på med! De hör av sig med mer info när de har kommit fram till mer. Fallet är uppenbarligen väldigt oklart och svårt. Skönt att veta att de engagerar sig ordentligt i alla fall!

#13 Ja det är ju inte alla hundar som får dåligt resultat.

Jag håller tummarna att det går bra för din vovve..

Vår veterinär ringde upp oss nu i kväll och berättade vad de hade kommit fram till i fallet Astá.

Ole Frykman har tittat på artoskopifilmen och på röntgenplåtarna och tycker vi ska ta prover för autoimmuna sjukdomar som kan vara anledningen till hennes besvär. Att hon har en armbågsdysplasi är konstaterat men frågan är om den är så allvarlig att det är den som orsakar hennes hälta. Vissa hundar har denna form av armbågsdysplasi (vi uppfattade det som att den var ganska grov men det var kanske något vi missuppfattade) som Astá har men går hela livet utan att påverkas nämnvärt av det. När de blir äldre kan de bli lite stela och halta pga pålagringar i leden orsakad av det felaktiga sätt som benen belastas.

Eftersom inget syns på röntgenbilderna och hon heller inte har nämnvärda skador på brosket i lederna så är då frågan om det är detta som är problemet.

När vi var inne hos veterinären innan jul med hältan i vänster framben så fann de en inflammerad led i en av tårna. Detta verkade vara det som orsakade hältan denna gång. Eftersom detta också var en led som blivit dålig så KAN det peka på att kroppens immunförsvar inte riktigt hänger med på vad den ska reagera på utan "attackerar" egna celler i kroppen.

Det finns tydligen två olika varianter i denna sjukdomskategori. Den ena är mer aggressiv och den andra är mildare. Eftersom hon inte har skador på brosket så KAN det peka lite mot den mildare varianten. Veterinären beskrev det lite som reumatism för att vi skulle förstå det hela. Behandlingen mot detta verkar vara bland annat kortisonsprutor.

Även om detta inte heller är särskilt bra så verkar det lite lättare att ha att göra med än om vi behöver såga av hennes ben!

Vi ska in på onsdag igen för att ta blodprov samt prover på ledvätskan. Skulle det vara den sjukdom vi nu pratar om så kan man då se autoimmuna celler i proverna. Då kan man konstatera sjukdomen.

Skulle det inte finnas några av dessa celler så bokar vi in en tid så att Ole själv får se och klämma på henne för att försöka analysera problemet.

Det känns lite mer positivt även om vi inte alls är säkra på något ännu. Återkommer när vi fått provsvaren!

Håller tummar o tassar 😃

fick svaren på proverna nu och hon har inga autoimmuna sjukdomar vilket känns väldigt bra! 

Dock så kvarstår ju problemet och vi vet inte vad som orsakar inflammationerna i armbågarna. Om två veckor ska vi till Ole Frykman så får han titta på henne och antagligen kommer han vilja ta nya röntgenplåtar.

Hoppas han hittar vad det kan vara så vi kan arbeta på att få bort problemen!