Vår hund gjorde så i höstas, varpå vi bestämde oss för att göra promendaderna mycket roligare (leka mer, mer nytt osv). Som på beställning kom snön dagen efter och vi sparkade snö, kastade snöbollar, tränade "stanna", gick nya vägar (gärna lite "off road") och sen den dagen har det bara hänt en enda gång att hon vill gå hem igen, och det var när det var 20 minusgrader :)

Så mitt tips är helt enkelt att göra promenderna till mer än bara en promenad. Lek, tjoa, spring, gå nya vägar…

(förutsatt att han är frisk & kry och inte har ont någonstans)

Sådär kan min tik också göra. Då tar hon kopplet i munnen pch försöker visa att hon vill hem. Jag brukar be henne släppa och fortsätta gå och bli lite fånig typ, pipig i rösten, säga att hon är duktig, kampa med kopplet osv och sen brukar hon vara glad resten av promenaden och bli väldigt busig av sig. Jag har en förmåga att glömma bort att promenader ska vara roliga och inte bara att man ska gå liksom. Jag förstår att min hund gör som hon gör ibland. ;) #1 gav väldigt bra tips för att göra det roligare under promenaden. :)

Så kan Trixie göra när hon inte gillar underlaget eller vädret. Om det har regnat mycket eller snön precis har smällt så kan man glömma att gå i skogen med henne så hon avskyr att bli lerig om tassarna. Likadant om det regnar, då kan hon försöka gå hem efter 10 meter. 

Det är sällan jag låter henne bestämma att vi ska gå hem. Jag brukar få henne att gå lite till och sedan om hon har gjort det hon ska så kan vi gå hem.

Har du kollat att han hör och ser ok? Det kan bli så om de börjar få försämrade sinnen…

Första frågan är om du gått hem när hunden gjort så ?

Har träffat en del hundar som fått detta för sig och där ägarna gått hem - och så jag dom fått fortsätta så. Mitt råd är att aldrig gå hem när hunden gör så, utan fortsätt.

Är han rädd och osäker av sig ibland? Kan du dra dig till minnes att han blivit rädd eller hänt nåt? Tänk på att han hör mer än vad du gör och kanske också känner av vad som ligger i luften s a s. Kan också va att det är nåt kroppsligt som stör., att han inte mår riktigt bra.

Kaxe, min hanne, polarhundsblandning , har x antal rädslor och kan reagera utan att jag ser eller hör nåt…och ibland känner han nåt direkt vi kommer utanför porten. Han vill in om han är på det humöret eller han hör nån smäll, men då får man avleda honom så gott det går , oftast med godis.  Nyårsafton måste jag ju gå in när det smäller som värst, då hinner han inte samla sig och är inte intresserad av något annat.

Grosan, min Alaskan Huskytik, kan tycka att vädret inte är ok. Regn, kallt mm, då kan hon vända när hon är klar. Ingen idé att försöka nåt roligt, hon är inte intresserad. Men oftast går hon rundan med en jäkla fart. Men nu har hon troligtvis en "lindrig" livmoderinflammation, då vill hon ut men gör det hon ska o sen vill hon bara in igen. Mår hon inte bra eller är på det humöret så är det bara att gå in.

Du kanske inte blev mycket klokare av vad jag skrivit :) men som jag skrev…kan vara att han inte mår riktigt bra eller att något annat hänt. Hoppas det löser sig.

Har haft en hund som gjorde så på olika ställen ibland och det visade sig vara en rädsla/stress som låg bakom det. Något jag upptäckte när vi gick bakom en av grannarnas extremt dominanta hane, när den hade kissat mot en stolpe var det kört, min vände och ville bara hem. Testade att stå stilla tills han lugnat sig men han blev helt hysterisk och började gny som attan. 

Jag kunde aldrig "bota" honom hur jag än försökte men till sist flytta vi därifrån och sen var det inga problem längre eftersom hundens doft inte fanns i hans närhet längre.

Kanske är någon doft er inte gillar efter en annan hund eller liknande?

Min familjehund när jag växte upp var otroligt lat. Han ville gå så kort som möjligt (de här började kanske när han var 8 år eller nåt), så när han märkte att vi inte skulle ut på lång promenad (alltså till något sätlle han tyckte var roligt) så vägrade han gå, man fick bokstabligt talat släpa med honom.

Jag brukade gå en runda som var ganska cirkulär och hade man honom lös så genade han så han slapp gå hela…

Sådär gjorde vår gamling när han började komma upp i åren (runt 8 år), han blev helt seg och det var som att han inte orkade gå, men han gör det aldrig längre, tror det slutade när vi skaffade hund nummer 2. Nu är han 14 år och går så duktigt, men lite långsammare går det såklart. 

Men eftersom ni redan har en till hund så är det nog knappast ett sådan problem. Han har inte ont någonstans då?