klart han kommer bli glad, så du behöver inte oroa dig :) istället tycker jag att du ska vara glad över att han går att lämna bort längre perioder till andra, vissa hundar svälter sig själva när husse och matte åker bort.

Ja det är ju tur att han inte svälter sig, men hade kanske varit skönt att veta att han saknar oss också :P

#2 fast jag skulle nog tyckt det vart skönt att hunden inte saknade mig (om det varit min hund), för då skulle jag vetat att hunden mådde bra istället för att gå runt och vara olycklig :)

Mjo, det är väl rätt själviskt av mig egentligen att tänka så:P

haha men jag klandrar dig inte, innerst inne hade jag också tänkt så ;)

Du behöver nog inte oroa dig, han blir säkert jätteglad åt att ser er igen sen :)
Vår tjej blir så glad att hon tjuter när hon får åka hem till "farmor och farfar", men även om det är superkul att få vara i deras stora hus så blir hon ändå jätteglad och go när hon kommer hem igen till sin alldeles egna plats bredvid matte i soffan :)

Va glad att han trivs där låter ju kanon bra hundvakt som bor jätte bra om man är en hund :) Jag förstår vad du menar o när vi lämnade Enja efter några veckor hemma hos oss till ufd pga vi skulle på semester oxå så gick tankarna tänk om hon glömt oss… Men icke hon var så glad när hon hörde oss igen o hon älskar sin ufd o hennes hundar :) Så för oss är det himmla skönt att veta vart man lämnar sin hund o känner hunden sen den var i magen :D

Jag hade varit överlycklig om det var min hund! Förut gnällde och skrek hon bara jag var på toa eller i duschen. Och det kändes hemskt att lämna henne då, men nu har det gått över som tur är. Jag tror absolut att han kommer vara glad när ni kommer, och ni ska se det som en positiv grej, att han mår så bra även om ni är borta :)

Jo det är ju bra att han mår bra, det är ju det viktigaste såklart. Jag längtar så tills jag få se honom igen. Min sambo ska åka och hämta honom imorn så kommer de hem båda på torsdag :)

Som de övriga säger behöver du inte vara orolig Det är ju som när man var liten ungefär, det var superkul att vara hos far eller morföräldrarna men det var aldrig som hemma. Så tror jag även det är för hundar.

Jag lämnade min 5 månaders valp hos min pojkväns farmor i tisdag så vi skulle iväg i cirka 5 timmar. Hon hade busat runt och ätit som hon skulle och hon hade kissat utomhus och inte inne och hon hade tillslut somnat. Det var första gången någonsin hon varit ifrån mig så länge..

Det roliga med min valp är att hon känner så stor frihet på nåt sätt att vara hos andra där reglerna inte är lika starka och de bus hon gör hemma gör hon inte hos andra.. hon älskar människor över allt annat och hon älskar verkligen min pojkvän.. så när vi kom och hämtade henne såg hon först min pojkvän och glömde liksom bort mig lite men det gör mig ingenting. Jag tycker bara om när hon tyr sig till andra också, för det kommer underlätta för mig i framtiden.

Men hemma.. då är hon en svans efter mig! Hon vill vara med mig överallt.. följer efter och tyr sig enbart till mig. Mig nafsar hon inte på men hon prövar alla andra vart deras gränser går..

Som mamma sa: barn är likadana.. blir lite annorlunda borta men känner sig bekväm och avslappnad hemma. Precis så är min valp :). Kopplar bäst av hemma och sover om vi inte leker eller så. Men hos andra är hon överallt..

Som de andra säger; va glad att hon trivs och mår bra. Du är ju ledaren och det kommer märkas :). Var själv orolig att hon skulle tappa sitt tycke till mig men jag ser så klart och tydligt att hon anpassar sig efter situationen.. och det är okej för mig.