de hör till åldern.. som jag fick höra av lotta, kallade hon de spökåldern eller något sådant:P Ecko kom med in i de i 5 månaders åldern tror jag. Han vart rädd för de mesta.. plastpåsar som flyger förbi, och borrar som du säger. Men de går över.. Visa inte att de skulle vara något att vara rädd för. Låtsas att du inget hört eller sett. Då tar han de inte så hårt. om du pjoskar med honom och säger stackare blir de bara värre.
Om någon/några månader är de över.. eller så kan de vara någon viss sak som etsar sig fast.

Frankie kom också in i spökåldern när han var runt 5 månader.:) Han vart jätterädd för vägskyltar, såna där trianglar som sätts ut vid vägarbete:) Det var han jätterädd för och vågade inte alls gå förbi dem. Till slut gick jag fram till en sån skylt och sa till Frankie "titta så fin och snäll den är". (Tur ingen hörde eller såg mig då för i så falla hade jag nog blivit idiotförklarad:P. ) Rädslan slutade och sedan varje gång vi gick förbi en sån skylt så skulle han fram och hälsa på den:)

Kramar//Carro

Ja, det kan vara spökåldern.

Det kan variera och vara väldigt individuell, vissa hundar har den inte alls, andra kan ha perioder uppåt året.

Jag fortsätter gå fast han inte vill åt det hållet. Och en leksak i en park gick jag fram till och han nosade på den efter att ha gjort sig så lång som det gick ;)

Det låter som om han kommit in i sin första spökålder. Det är en jobbig tid för vissa hundar. Det finns massor med olika reaktioner på detta. Men det jag kan råda till är att gå ute mycket, låt honom vara med där det finns saker han reagerar på. Och sedan är det bara att snälltställa dig och klappa det han är rädd för. Oavsett om det är en soptunna eller en lyktstolpe :-)

Håller med Åsa här, och vad man också kan göra är att nonchalera det han blev rädd för, men möt då inte honom med blicken, för han söker en reaktion hos dig, och reagerar du då så har du talat om för honom att det är farligt som han trodde från början ;-).

Oki doki :)

Spökåldern är hundens sätt att lära sig hantera rädsla. Den "skapar egna monster" att öva på. Ganska smart, då dessa monster försvinner och är ofarliga, även om hunden skulle misslyckas. Hunden "leker" rädd, för att öva, och det sätt den lär sig att hantera rädsla på under spökåldern kommer den att använda sig av när den blir vuxen oxå.

Ett bra sätt om hunden tex blir rädd för en soptunna på den vanliga promenaden, är att först stanna när den blir rädd. Dock gäller det att inte låtsas om att man stannar för att hunden är rädd. Låtsas pyssla med något annat, eller bara stå och vila, titta inte på föremålet, utan låt hunden undersöka på lite håll. Den kommer troligen snart att försöka få något slags reaktion av soptunnan. Den kan prova att morra, skälla, attackera eller visa snälla signaler. Behöver hunden hjälp för att våga gå fram, kan man börja med att följa med halvvägs. Der är nämligen nyttigt för hunden att klara av detta själv, så länge den inte löser situationen med stress eller aggresivitet. Behöver den hjälp hela vägen fram, så ge den hjälp.

Gå sedan förbi soptunnan, kanske 20 meter, backa och gå förbi den igen, och gå så att ni inte bara passerar tunnan, utan även går förbi stället där den först upptäckte tunnan och blev rädd. Gå sedan fram och tillbaka längs dessa kanske 40 m långa sträcka till du inte får någon reaktion alls.