Jag hade också kalla fötter! Jag visste att jag ville ha hund men tänkte som du "tänk om". Jag hade ångrat mig om jag inte tog chansen att äga en hund. Jag känner mig komplett med en hund vid min sida.

Men man lever i nuet. Om man skulle bli arbetslös så får man ta det då. Man kan inte planera allt!

Skulle det vara så att ni får heltidsjobb båda så kan man ju lämna på hunddagis eller hos dagmatte och då bestämmer man med dem hur mycket aktivitet den ska få.

Jag hade kört på om jag vore dig! Du kommer nog bara ångra dig om du inte tog chansen att få äga en hund.

vad säger din sambo om det?
vad har du/ni tänkt på för ras?

Sen är det ju också så att även arbetslösa kan ha hund! det är ingen omöjlighet :)

lycka till =)

Håller med Noa-Nisse. Och man kan som sagt inte planera allt. Kör på tycker jag :)

Man klarar det man vill. Jag lever på pension och det är inte fett, men man lär sig prioritera

Jo då det går att ha hund när man är arbetslös. Men det gäller att ha en del pengar sparade att ta av för planerade och oplanerade händelser.

jag och min sambo köpte hund när vi har heltidsanställda bägge två. Jag som matros på stena line och min sambo är cnc operatör. jag jobbade två veckor/månad ( läs totalt ute ur hund och sambos liv) Då tog min sambo med honom till jobbet, han ligger på kontoret och kommer ut kl nio, ett och ca halv fem på promenad. De veckor jag var hemma var han hemma med mig, och med mig överallt. Det har funkat jättebra för oss och hund, och vad jag kan minnas har vi inte betalat en krona till hundvakt. ( dock har vi åkt iväg, men med vänner/släkt som vakt) Ibland vill man så mkt, och gör stora planer, men är det första hunden man har själv så låt allt växa fram.

Säger annars som föregående talare: go for it! man måste satsa för att att kunna vinna.

Alla kan bli arbetslösa eller hamna i svåra situationer. Det är mycket att planera när man ska skaffa hund och man binder upp sig inför många år framöver men ingen kan ju med säkerhet säga vad som kommer att hända en om tio, tolv eller femton år.

Vet man att man löper en större risk att bli arbetslös i framtiden måste man självklart se till att man har en buffert som täcker både för ens eget leverne och hundens. Man får försöka uppskatta hur mycket pengar som krävs i månaden för att leva och sedan spara ihop de pengarna så att man klarar sig med hunden i några månader om det skulle krävas. Känner man sig osäker kan man ju alltid skaffa en arbetslöshetsförsäkring också, och så vara med i a-kassa såklart.

Tack för lugnande ord. :) Jag får helt enkelt se till våren om vi känner oss redo eller ej. Har vi pengarna? Har vi någon plan för hösten? Om nej, ja då kan jag lika gärna vänta lite till. Om ja, då får vi kanske helt enkelt ta risken och köra på - efter all väntan!

Som ni säger: man kan inte planera hela sitt liv och förvänta sig att det blir exakt så. Så jag får kanske släppa kontrollbehovet lite och våga chansa

Jag har i hela mitt liv drömt om en egen hund. När jag var 16 och drömmen blev sann så slutade jag oroa mig för framtiden, det var ju min dröm att vara hundägare!

Jag har aldrig haft kalla fötter gällande mitt liv som hundägare. Jag har fått välja bort en hel del grejer pga hundarna, men det har alltid varit, är och kommer antagligen alltid vara värt det.

Ekonomiskt är det tufft som student, men det går runt. Mina föräldrar hjälper mig med veterinärkostnader om det behövs, allt annat står jag för själv. Det blir inte mycket kvar varje månad men som sagt, det går runt. Hundarna får sina försäkringar betalda, dom får bra mat och all utrustning dom behöver - och för mig är det viktigast. 
Jag har en väldigt tur då mina föräldrar ställer upp som hundvakt dom få gånger det behövs.

Som dom andra har nämnt, du vet ingenting om hur framtiden ser ut. Det kan gå käpprätt åt skogen, eller så kan det bli hur bra som helst.

Vi har många hundar och skulle aldrig kunnat ha det om inte min man jobbat hemma på gården. Jag börjar 05,00 och jobbar heltid, så jag kommer hem skapligt tid på dagen för att hinna med aktiviteter och rastningar på eftermiddagen.

Jag är arbetslös men har inga problem med att ha hund. Försöker alltid lägga undan pengar som man kan ha till veterinärbesök och andra saker till hunden. Jag har haft lite jobb sen jag slutade skolan och då har jag kunnat ordna hundvakt och det kommer jag nog göra om jag får ett heltidsjobb också. Känns som att det är väldigt dyrt med dagis just nu iallafall. Sen så vill man ju gärna ha ett jobb där man kan ta med sig hunden, hade varit perfekt. Men man måste ju ta alla jobb som erbjuds.

Det ordnar sig alltid på något sätt. Och visst var det lite läskigt att skaffa hund men tvivlade aldrig på att jag inte skulle klara det.