![[Penny&Skoja]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Björnfamilj och 2 lösa hundar , hemsk upplevelse
Igår var jag med om det värsta i mitt liv . Vi var ute runt skidspåret och gick jag och mina 2 sheltisar . Vi hade gått nästan hela och var på sista biten då jag plötsligt hör en hundvisselpipa / fågel läte . hör det några ggr och fortsätter att gå efter ca 200 m så springer min älsta tik in i skogen och uträttar sina behov när hon plötsligt får syn på något står och kollar vad hon tittar på men ser inget förens hon hoppar bak och skäller till. Då ser jag 10-20 meter står det nämligen en björn med 2 ungar Jag , älsta tiken och björnarna står i en triangel . unghunden springer i väg åt färdriktingen vi gick medans jag får hjärnsläpp och skricker h-vete också och kallar in hundarna samma sekund jag vänder på klacken och rusar ca 200 m till en väg . När vi kommer till vägen stannar jag snabbt och börjar tänka vad gör jag nu ? Kopplar hundarna och får panik igen då kommer en bil som jag stannar och får du sjuss till min bil .
Tankarna har rusat hela kvällen och idag att tänk om hunden sprunigt fram ? Tänk om unghunden inte kommit . Tänk om björnen sprunigt efter oss tänk om vi hade hunnit gå förbi för då hade jag jätte långt till nästa väg .
Tankarna rusade också när jag sprang i från björnen , Kommer den efter oss. Jag kommer dö . hundarna skällde medans vi sprang så fick panik över det .
Ja hemsk upplevelse som i nuläget känns både skrämande och spännande att vi fick se björnar på så nära håll att hundarna skötte sig så bra som dom gjorde och framför allt vi klarade oss!
Har ni varit med om något liknade?
Usch usch usch! Jag är oftast livrädd när jag går i skogen, för jag vill inte stöta på något vilt djur överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag stött på en björn. Men de säger ju att man ska vara tyst, backa sakta, ha ögonen på björnen och inte springa. Utan som sagt gå baklänges därifrån tills det är säkert. Tur att inget hände er!!
Kamera: Canon EOS 760D
Objektiv: Canon 10-18mm, Canon 18-55mm, Canon 24mm, Canon 50mm, Tamron AF 55-200mm
Blogg: http://www.jarnefjordfoto.blogg.se
Fy! Jag hade skitit på mig!! Och Etsa hade garanterat sprungit fram till björnarna….mardrömms scenario!!
Skönt att det gick bra för er, men förstår att du va räddare än rädd!
Undrar om så många hundar verkligen medvetet skulle vilja springa fram till björn, dom flesta blir nog ganska rädda och scenariot är nog värre om björnen följer hunden till husse/matte som inte har lika stor chans att klara sig undan en uppretad björn.
≧◔◡◔≦
Hon kanske inte skulle springa ända fram men hon skulle nog kolla vad det va för stor "hund" 
#5 Mest troligt skulle din hund INTE springa fram till björnen …
Tur att det gick bra! Men som #1 skriver så ska man aldrig springa då det kan trigga igång jaktinstinkten.
/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com
#7 Nä jag vet att man inte ska springa men jag hade inte så mycket att säga till om och jag tror att jag ville få hundarnas uppmärksamhet på mig och inte vända sig om när vi vände för att kolla påbjörnarna .
Idags läget tycker jag det är rätt häftigt =)
#8 Okej, ja det förstår jag :) mäktigt
/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com
#9 men jag tänkte faktiskt precis när jag började springa att fasen man ska ju backa lugnt därifrån men kroppen vägrade lyda jag kunde bara inte sakta av . Ja det är mäktigt nu i efterhand =) Särskilt att dom stod så nära
Starta ny diskussion