Här är ett klipp med Cesar när han tränar bort vaktbetende. Den är dubbad men man hör de engelska språket lite bakom. Sen ser du tydligt vad han gör också. Det börjar vid 6 min.

http://www.youtube.com/watch?v=ko32zFZVDfo

När det gäller vaktandet, kör byteshandel, om du nu öht måste ta grisörat från hunden. (Varför behöver du göra det?)
Om du behöver ta grisörat, ha med någon miniliten godis, ge den och ta örat. Ni byter godsak med varandra helt enkelt. Se sedan till att inte ta saker i onödan. Behöver hunden inte vakta så är det också mindre troligt att den gör det.

Om han drar efter katter ute så föreslår jag att du har på honom en långlina eller liknande, så att han är kopplad och du kan stoppa honom, men att han ändå får extra frihet. Han ska helt enkelt aldrig få chansen att jaga, och samtidigt kan du träna inkallning och då vara så rolig du bara kan, så att du blir roligare än katten. Är du roligare än katten så kommer hunden komma till dig och inte jaga katt.

När det gäller kattlådorna, gör det enkelt, fixa en liten upphöjning eller liknande som katten kommer upp i, men inte hunden. Sedan när ni fått till bra inkallning kan du köra inkallning när du ser att han är på väg mot kattlådorna. Är du konsekvent med det så kommer han till sist sluta springa till kattlådorna och istället gå till dig för att få uppmärksamhet.

När det gäller "mannen som talar med hundar", fundera på om det inte är roligare att din hund lyder för att den gillar dig, tycker att livet är kul och att den känner att den kan ta initaitiv för att testa sig fram till vad du vill, istället för att ha en hund som inte gör något fel för att den helt enkelt inte vågar chansa på något. (Det sistnämnda är nämligen vad Cecar Millan verkar tycka om något väldigt. Själv föredrar jag det förstnämnda)

#2 Vill bara påpeka att det är bra att kunna ta mat från sin hund, även om maten nu är dens när man har gett det. Det handlar ju inte bara om det i slutändan. Har hunden lärt sig att den får ha maten ifred kanske den tar andra saker som är mindre lämpliga och om man då vill försöka ta bort det och hunden blir agressiv är det inte så kul.

Det jag gett mina valpar, det får dom behålla - vilken även skapat tillit så jag inte har några problem att ta något ifrån dom.

Däremot om man hela tiden ska lära dom att man ska ta grejer ifrån dom, så triggar nog det vaktbeeteendet än mer.

Det bästa är att agera byteshandel. Byt mot ett annat grisöra eller annan god sak, så valpen frivilligt släpper det du vill ta ifrån den. Då lär den sig bättre att inte vakta sina grejer, jämfört med om du bara ska ta dom ifrån den.

#3
Jag är fullt medveten om att det är bra att kunna ta mat från sin hund. Just därför har jag lärt in "loss" på samma sätt som jag lärt in vilket trick som helst. Säger jag "loss" så släpper mina hundar vad de nu råkar hålla i, helt utan att det blir bråk.

Att bara gå och ta saker hur som helst i tid och otid gör oftast bara att hunden blir osäker på om den kommer få ha kvar sin mat eller vad det nu kan vara, och då börjar den vakta. Gör det till något kul att lämna saker till matte istället! Eller kör byteshandel, så blir det en mer neutralt laddad händelse när saker "försvinner".

Först vill jag påpeka att det är en tik så det är inte han utan hon. *Fniss*

Och sen menar jag att ibland måste man få ta saker ifrån dem. Hon vägrar t.ex släppa den när man ska gå ut, och jag vill känna att jag inte behöver vara orolig för att ta ifrån henne den.

Och sen vill jag påpeka att vi kör med tack tack och inte loss. När det gäller mat, leksaker, eller när hon snott något som inte är hennes så lyssnar hon på tack tack, det är endast grisöronen man inte får röra.

Hon blir helt besatt av dem, så råkar man peta på henne när hon har den, tex att man går förbi och råkar putta till henne med foten så blir hon vaktig och gör utfall.

Det är sådant jag vill hindra. Självklart tar jag den inte ifrån henne utan en rimlig anledning. Men jag vill veta att jag inte har en hund som gö utfall.

Hon lyssnar på inkallning och sådant, men när hon får upp vädring på katten så spelar de ingen roll. Då sticker hon oavsett.

(Har dock bara hänt en gång hittills.)

Sjävklart är jag inte hård mot henne hela tiden, hon testar sig fram med allt möjligt och är nyfiken. Hon hoppar t.ex upp i sängen och sådant, vi tillåter att hon är i säng och soffa, även kökssoffan, men INTE på bordet. Och det funkar hur bra som helst. Hon är inte ett dugg rädd för att testa sig på saker. Och det vill jag absolut inte att hon ska vara heller. Men lite pli får det allt lov att vara.

Jag fostrar henne på det sättet att jag vet vart jag har henne, jag vet vad hon lyssnar på och så. Inte för att hon inte ska få vara den hund hon nu är. Hon är hur fri som helst. Så länge det är saker som är acceptabla. Men gör hon något oacceptabelt så säger jag ifrån.

Jag sa inte att jag använder Cecars metoder hela tiden fullt ut på exakt allt. Utan bara saker jag anser är problem.

Hon får tex gå in igenom dörren före mig och sådant, men då vet hon att hon ska sitta ner innanför dörren för att låta mig ta av kopplet och eventuellt bli torkad.

Jag använder det bara som knep. Jag vill inte ha någon Robot hund utan en hund som mår bra, uppför sig och är lycklig.

Ni behöver inte gilla mina metoder. Men jag trivs med dem och dem funkar för henne. Då ser jag inget problem i det.

Jag frågar om tips från er för att höra era åsikter och se om jag kan utföra saker på ett annat sätt men att få samma resultat.

Sen måste jag påpeka att jag har två katter som riskerar att fara illa ut för hennes utfall, då hon reagerar lika starkt på dem. Jag vill känna att jag kan ta kontroll över en sådan situation och helst inte behöva råka ut för det.

#6

Ursäkta att jag skrev "han" och inte "hon", just den biten läste jag uppenbarligen slarvigt.

När det gäller vilket kommando man har, så spelar det absolut ingen roll om du kör med "tack tack", "loss", "toalett" eller "skrivbord" som kommando, jag tror att du förstår vad jag menade ändå ;) Däremot skriver jag gärna "loss" eftersom jag då inte behöver fundera på om läsarna förstår eller inte förstår vad jag menar att hunden ska göra.

Hur agerar du när hon blir så "galen" när hon har grisöron? Kan du prova att byta ett grisöra mot ett annat grisöra? Måste hon få just grisöron, eller kan hon klara sig utan dem och få annat istället som inte är lika "laddat"? Om det är bara grisöron som det blir problem med, så hade nog jag låtit bli grisöronen, just för att slippa bråka med hunden, det blir så tråkigt om man behöver hålla på så tycker jag.

Inte heller mina hundar får bete sig hur de vill, hade de fått det så hade jag aldrig satt mig och skrivit om hunduppfostran och hundträning i ett forum ;)

Måste måste hon inte. Men hon tycker om dem så jag tycker hon kan få sådana.

Jag tar henne i nackskinnet och lägger henne ner och försöker få henne att bli undergiven (heter det så? Gud vad trött jag är)

Håller med övriga. Mina morföräldrar hade en hund som vaktade ben, han fick helt enkelt inga ben just därför. Min vovve har en tendens att bli vaktig när han har fått tag på något som han vet att han inte får ha. Jag har också fått tipset om byteshandel. Det behöver ju inte vara godis heller, utan om din hund gillar att leka kan du kanske byta mot favvo leksaken.

Hoppas det ordnar sig. Har hört att det är ett problem som försvinner snabbt om man tar tag i det.

#10 Att ta en hund i nackskinnet och lägga ner den för att den ska visa undergivelse, är nog det dummaste man kan göra.

Hundar VISAR varandra undergivelse genom att lägga sig och blotta magen, det är inte så att andra hundar BRYTER NER den.

Det enda som händer om man bryter ner en hund, är att den blir osäker. En korrigering/tillrättavisning ska LEDA till att hunden visar sig undergiven, alltså att HUNDEN visar att den förstått. INTE att man bryter ner den.

Valpen är tydligt osäker på att få behålla grisörat, den känner osäkerhet helt enkelt. Varför måste du ta det ifrån den? Det här pratet om att man MÅSTE kunna ta ifrån den mat förstår jag inte. Varför skulle man måsta det?

Ett tips kan vara att ge hunden något på sig, som signalerar att det är okej att vakta.
En sele, speciellt halsband (vissa "uteliggare" bland annat, använder scarves), eller vad som helst som hunden har med sig eller på sig.

Då utmanar du hunden lite, så den vaktar - och låter det vara okej.

Men när föremålet inte är på hunden skall du säga ifrån skarpt, bestämt men mjukt. Det skall inte råda tvivel om vem som bestämmer.
Rör ALDRIG hunden i det läget, om du inte måste.
Den skall vika sig för blickar och kommandon.

Sedan (dagen efter, eller så) utmanar du hunden igen, med föremålet på sig, men säger då inte ifrån.

Då lär sig hunden mycket fort att inte vakta om det "inte är okej".
Dock måste du, med denna metod, låta hunden få vakta också ibland, fast bara när du själv avgör. 

Hoppas det löser sig.

Jag bad inte om att bli tillrättavisad, jag bad om tips på hur man kan gå till väga när det sker sådana problem.

Men jag ska prova bytes"handel" med henne och se om det funkar, det har jag faktiskt inte tänkt på

#14 Att få tips om när man gör helt galet, kan åxå leda till att problemet försvinner :)

#12 Fast nog är det väl bra att kunna ta saker/mat ifrån sin hund. Det kan ju finnas många olika anledningar till att man behöver det. Ts skrev ju till exempel att hunden vägrade släppa örat när de ska ut på promenad. Det är ju inte bra att hunden vaktar bara för att man kommer nära heller. Visst ska man inte gå runt och ta saker/mat ifrån hunden regelbundet, men ibland behöver man faktiskt det och då ska man ju kunna göra det utan att bli biten.

#16 Jag tror att man måste hantera det från ett annat håll helt enkelt.

De problem jag tagit upp här har bara hänt 1 gång hitills, så det jag frågar om är tips på hur jag ska hantera situationen…

Vad är det om är så svårt att förstå?

#18 Testa med byteshandeln som du skrev att du ska göra. Har som sagt hört att det ska ordna sig väldigt fort när man väl börjar träna.

#18 Det är nog ingen som inte förstått, och du har fått lite olika tips. Själv tipsar jag om att jobba med tillit och relation framför allt. OM valpen har grisörat i munnen när ni ska gå ut, so what? Låt valpen ta med det ut?  Ni har, enligt mig, inte kommit så långt i er kommunikation att valpen låter dig ta det, och har det bara hänt en gång, så lär det inte vara någon fara för att hunden ska bli aggressiv, det är bara en valp som visar osäkerhet.

#20 Fast det finns ju andra anledningar till vakt. Min hund gör det tillexempel för att han vet att jag backar och att han får ha kvar saken. Har ingenting med vår relation att göra, han har helt enkelt lärt sig att han får som han vill när han biter efter mig. Men det är det ändring på nu. Jag tänker inte backa mer och nu är det byteshandel som gäller.

#20 Men då har det väl med relationen att göra?

#22 Jo det har det i och för sig. Tänkte mer att du menar att man har en dålig relation till hunden, och det har jag inte. Blev lite defensiv där just eftersom jag tolka det som att att du mena just dålig relation, men det gjorde du kanske inte. Nu hamna jag i skamvrån.

#23 Jag kanske uttrycker mig alldeles för klumpigt och fåordigt, men jag menar INTE att relationen är DÅLIG, men däremot att det handlar om relationen, precis som du nu förstod :)

#24 Jo precis! Jag och min hund har en bra relation men en osund sådan. Men det är det ändring på. Tror nog det var min tolkning lika mycket som hur du uttryckte dig. Men nu är vi på samma sida igen.

För att hålla mig till ämnet, så säger jag än en gång byteshandel. Jag har inte riktigt kommit igång med det själv så jag kan inte berätta om några resultat, men jag är säker på att det funkar. Du får jätte gärna uppdatera oss sen ts.

Ja det ska jag göra! Jag ville bara ha lite tips på fickan då jag vet att schipperke är vakt hund, har aldrig haft vakthund förut så ^^

Det finns ju många raser som ör relativt utpräglade vakthundar.

Men vaktbeteendet är ju lite olika.
Framför allt olika syften och orsaker till vad som vaktas och varför.

Men vänta nu lite.

De problemen du beskriver i ditt första inlägg har alltså hänt EN gång? Varför bry sig om det då?

Om vi tar grisörat som exempel, kan det inte ha varit så att den enda gången hunden blev knäpp när du försökte ta det, så var hunden övertrött och reagerade lite allmänt "tokigt" på allt möjligt? Är det så, ja då behöver det inte vara så att det någonsin sker igen.

Alla kan reagera konstigt någon gång ibland, det är sådant som händer eftersom varken djur eller människor är färdigprogrammerade robotar. Om vi människor visar djuren att det inte händer något speciellt den enda gången som något blir tokigt, utan istället uppmuntrar allt det bra, ja då är det mycket troligt att det där tokiga aldrig sker igen.

Så som du skriver i ditt första inlägg så låter det som om hunden får grisöron nästan varje dag och alla dagar blir hysterisk, att den går i kattlådan precis hela tiden osv.

Slappna av. Tokiga saker kommer hända då och då när du har hund. Om du inte gör någon stor sak av det, ja då blir det inte heller någon stor sak av det. Du behöver inte starta någon problemhundsutredning bara för att någonting oväntat hänt en enda gång.

28 tycker du har en klar poäng.

TS jag har oxå kattbajsätande hund, lösningen är enkel

1 skaffa stor kattlåda med tak, ta bort luckan och ha öppningen innåt. 2 sätt för kompostgaller så inte hunden kommer in i badrumet

3 köp en stor vanlig plastlåda med hög kant 

Jag kör alt tre här hemma stor låda med hög kant. Ang vaktnadet så anser jag andra gett dig bra positiv bytelshandel funkar fint sen fattar jag inte varför man ska knycka saker från sin hund. Låter helt absurt det är väl ingen som knycker ditt godis när du tagit första tuggan.

Katter brukar lära sig att inte gå nära en hund när den äter något - det har åtminstone mina katter alltid gjort.

Att ta en hund i nackskinnet och vända upp ner på den är ett säkert sätt att få hunden att INTE lita på en - och kommer alltså bara att förvärra vaktandet !

Angående vaktandet så tyder det på bristande tillit från Din hund. Och genom att brotta ner den på rygg så har Du gjort klart för hunden att Du inte går att lita på i situationen när hunden äter grisöra.

Det Du bör göra är:

1. Inte göra som Ceasar gör i filmen. Gör Du så kommer problemet öka och snart kan Du inte ens närma dig din hund när den äter mat/tuggben.

2. Börja med byteshandel snarast. Ge hunden ett grisöra, när det är dags att vara ner. Vet inte varför man ska ta ut hunden på promenad precis när den äter grisörat. Om det tar så lång tid för hunden att äta upp, så får man ge mindre öron alt. dela på dem eller ge dem direkt när man kommit in från promenaden så att hunden kan njuta av sitt öra i lugn och ro. Byteshandel går till enligt mig…hunden får ett öra. Efter en stund går man förbi och kastar till hunden en god godisbit. Detta gör man några gånger och snart kan man komma så nära att man lägger ner godisbiten precis vid hunden. Efter lite träning eller om hunden inte är så vaktig så kan man snart ta grisörat, ge hunden en köttbulle, när köttbullen är slut ger man tillbaka örat.

3. Låt hunden äta i lugn och ro, på en plats där den kan ligga ifred.

Lycka till…

Changrila och Maja2 (och andra!) har gett dig väldigt vettiga svar, ingen anledning att bli defensiv och undra "vad som är så svårt att förstå." Du har nämligen fått svar på dina frågor där, och även blivit tipsad om hur du ska fortsätta lära din hund - och vad du ska sluta med.

Vad är det som är så svårt att förstå ;)?

Tycker det är en självklarthet att man ska kunna ta ifrån sina hundar ben/godis/mat eller vad som helst, när som helst.
De får lov att vakta ben från andra hundar, men inte människor.
Jag tycker att det i första hand är en säkerthetsrisk då man aldrig vet vad hunden får tag i, eller vem de är som försöker ta något från hunden. De är sällskapsdjur, inga vilda djur som behöver vakta något från sin ägare.

Jag har själv aldrig kört med byteshandel när de gäller mat, hundarna ska släppa det, thats it. Och det gäller ju att träna in det.
Eftersom din hund redan lärt sig "tack tack" så tycker jag att du ska träna ännu mer på detta och använda kommando så fort du vill ha något från hunden. På så sätt lämnar hunden över det till dig och förstår vad du vill. Träna med ben och annat som hunden inte är lika glad i. Alltså om en leksam är nivå 1, så är ju grisöra nivå 10. Försök att hitta lite olika steg för att försvåra det efter hand som det går bra.

Jag hade också struntat i att lägga hunden ner på rygg. Det funkar inte för sånna här vaktbeteenden. Säg åt hunden på skarpen, lugnt men bestämt. Ta tag i grisörat och om hunden hugger så säger du skarpt nej och tar ifrån den örat. Men se också till att erbjuda örat tillbaka igen! På så sätt förstår hunden att bara för att du tar det så försvinner det inte.
Jag brukar gå fram till mina hundar och ta benet, belöna, och ge tillbaka benet. Aldrig att dom har så mycket som morrat åt mig.

Jag kan få mina hundar att spotta ut saker de tänker äta när jag säger loss. Ser inget fel med att ha 100% koll på vad hunden äter/har/stoppar i sig.

#33 Har Du haft hundar med stort resursförsvar?

De allra flesta hundar ska nuför tiden fungera som sällskapshundar, men fortfarande har de beteenden kvar, beteenden som kanske inte alltid fungerar så väl i sociala situationer med oss människor. Ett av dessa beteenden är just resursförsvar…..en del hundar har mindre andra väldigt mycket mer. En lite vekare hund kanske köper att man tar ifrån den en resurs, en tuffare individ gör det inte. Och med en hund som har en hög dos resursförsvar så är det bara byteshandel som gäller om man överhuvudtaget ska ha en god relation kvar med sin hund.

#34
Visst kan de vara raser som det är extra svårt med. Men jag tror att om man gör rätt från början när valpen är liten, så blir de heller inga problem senare.

Hur tycker du man ser på en hund om den narutligt har stort resursförsvar? Eller om den bara inte blivit "fostrad" rätt? Om du förklarar hur du ser det, så kan jag också svara på om mina hundar har det.

En hund med naturligt stort resursförsvar är ju en hund som har det från start. Annars är det ju ett inlärt beteende. Men för mig kvittar det om det är naturligt eller inlärt, jag använder mig av samma träning oavsett, eftersom resursförsvar för hunden är ett naturligt beteende som visar sig mer eller mindre hos individer inom alla raser.

En hund som "naturligt" har resursförsvar vid 8 veckors ålder är det nog väldigt få. Men visst är de många hundar som testar gränserna 1-2 gånger. Men mer än så ska det inte finnas någon anledning till, om man som ägare vet hur man ska hantera det.

Jag tycker att resursförsvar är naturligt för en hund som lever i stor flock och måste försvara sin mat för att kunna överleva. Som sällskapshund, nä. Finns ingen anledning till att belöna ett sånt beteende genom att ignorera det och låta de fortskrida.
(Då många verkar skriva "Varför ta det? Låt hunden morra och behålla sitt ben")

#37 Det handlar inte om att låta hunden morra och behålla sitt ben, det handlar om att inte försätta sig i den situationen överhuvudtaget.

"Konstigt nog"har jag aldrig haft en hund som varit "otrevlig" mot mig vad gäller ben och jag har heller aldarig haft problem med att få ta ett ben eller godis från mina hundar - men det beror kanske på att mina får ben väldigt ofta och får ha dom ifred 99,99% av tiden.

Dom kan morra åt varandra, men det är okej för min del så länge det inte går till överdrift. Dom får även morra åt katten ifall den missar att dom äter på något. Jag jobbar absolut inte bort morrande, för jag anser det är mer sunt att hunden muttrar att den vill vara ifred, än att riskera i framtiden få en hund som biter sin hundkompis/katten mfl utan att varna.  Mot mig ska de däremot inte morra, men så har jag jag heller aldrig försatt valpen/hunden i den situationen att den behöver känna det måste försvara.

Jag har ändå haft hundar med både mer och mindre resursförsvar och byteshandel på valp är enligt mig det lättaste sättet att skapa förtroende, så man med enkelhet kan ta ett ben eller annat under resten av livet utan att tilliten förstörs

En enda gång har jag haft en hund som vaktade rejält mot övriga hundar i hushållet när den gällde ben, men hon fick då äta avskilt från övriga för att inte riskera något.

Mina hundar lägger sig gärna bredvid mig när dom tuggar ben och trycker dom även i min hand ibland - men dom skulle aldrig drömma om att ge benet frivilligt till dom andra djuren i hushållet så länge dom gnager. Däremot kan dom efter lite blängande, byta ben - gräset är alltid grönare på "andra sidan"

#38
Och varför inte försätta sig i den situationen då? Förstår inte varför man vill undvika ett problem istället för att ta itu med det. Både jag och mina hundar känner sig trygga fast jag kan ta vad som helst ifrån dom.  De är ju precis som att låta bli att gå på gräs ifall man inte vill att hunden ska äta gräs. Varför sätta sig i den situationen…
Jag tycker att de är väldigt bra träning som förstärker våran relation genom att dom kan lita på mig. Dom behöver aldrig vakta något ifrån mig. Det tycker jag är en mycket bättre vardag iaf.

#39
De är skönt när de är så! Mina hundar har heller aldrig morrat åt mig eller någon annan människa. Men sen får de heller inte morra åt katterna och definitivt inte kaninen. Jag ser det helt enkelt som att jag sätter mina andra djur högre än mina hundar, då jag inte vill att dom ska få för sig något. Sedan är katterna aldrig intresserade av varken deras mat eller ben annat än att de nosar på det. Och hundarna har också lärt sig att katterna kommer fram och nosar och går. No need for sura miner
Ibland sitter vår ena katt och äter ur samma skål som hunden ibland när de är matrester som är extra gott. Men aldrig något morrande där inte, de kommer överens.

Åt varandra så morrar dom såklart, vilket jag tillåter. För den andra hunden tar ju faktiskt benet. De byter precis som dina med varandra också Kvittar vilket ben man ger vem, det ska alltid bytas sinsemellan, haha

#40  Vad jag menar är att endera träna med hjälp av byteshandel redan från början, alt. låta hunden vara ifred med ben tex. Då uppstår inget problem man måste "ta itu med"  Så har det åtminstone funkat med alla mina hundar. Ingen av dem har någonsin morrat åt mig, men jag har aldrig försatt dem i den situationen heller, dvs inte pressat dem till att inte lita på mig.

#41 Så du menar att enda sättat att få hunden o inte vakta, är att köra byteshandel från de att den är valp, och gör man inte de är de bättre att låta bli?
Har man som ägare missat att träna eller visa hunden vad som gäller när den är liten, ska man då bara ge upp när hunden är äldre?

Men om du aldrig "pressat" dina hundar, hur vet du då att dom inte skulle börja morra eller markera ifall ett barn skulle gå fram? Eller om dom hittar någon benkota från ett dött djur i skogen som är 10 gånger bättre än alla ben man kan köpa typ.
Eller hur dom reagerar när någon just i en pressad situation behöver ta något ifrån hunden. Någon som passar den tex.

Jag tycker iaf att de är ett dumt tips att ge någon som har en valp på 4 mån att "måste du ta benet ifrån den?". Om hon inte tar itu med problemet så kan det i värsta fall förvärras. Och då blir det svårare att ta itu med, om inte omöjligt för en ägare som inte vet hur. Vilket får väldigt tråkiga konsekvenser.

#42 - vet att det inte var skrivet till mig, men svarar ändå.

Mina hundar är fenomenala på att hitta både benknotor i skogen och revbenspjäll eller resten från kycklingben i området eller runt badsjöar (jäkla folk inte kasta där det ska kastas). Det är faktiskt aldrig några problem, trots otroligt glupska hundar. Självklart försäker även dom att äta det dom hittar - men säger jag till så släpper dom. Just för att jag tränat byteshandel…

Inga andra har heller problem att ta något från mina hundar - inte ens barnbarnen. Däremot inte sagt att mina barnbarn får ta sådana saker från hundarna - för även dom fostras att lära hundarna vara ifred när dom äter/tuggar ben.

#42 Nej, det är inte ens något man Behöver träna från valp … mina hundar är ju fd gatuhundar alla 4, den äldsta är ca 6 år och jag har haft henne drygt två år. Ingen har tränat dem i byteshandel när de var valpar, men hon morrar aldrig ändå mot mig.  Däremot har jag tränat positivt, dvs aldrig hamnat i situationen där hon måst känna att hon ska morra mot mig heller. Håller helt med  #43

Jag tror att problemet är något man själv skapar. Mina hundar har gång på gång hittat ruttna älgskankar mm ute i skogen, och de har aldrig morrat mot mig någonsin när jag ber dem släppa, även om de morrar mot varandra när någon av dem kommer nära. Jag har jobbat mest med relation, tillit, kontakt och kommunikation med mina hundar, och kanhända det är därför jag aldrig haft det problemet. Men då har jag aldrig någonsin brutit ner någon av mina hundar eller på annat sätt brutit deras tillit heller.