Detta är inte om mig själv utan en släkting.

Hon skulle fylla 45 och hade två schäfrar och en labrador och var väldigt aktiv med de två schäfrarna innom lydnad (dock ej tävlingsnivå) och labben apporterade hon mycket med.

För några år sedan fick hon diagnosen ALS och hundarna var 2, 4 respektive 7 år då. ett år efter diagnosen så var det knappt hållbart så hon var tvungen att sälja sina hundar vilket var jättesvårt och hon grät mycket för hundarna var hennes ALLT. Hon hade inga barn eller någon man.

De två schäfrarna kom till samma hem ute på landet och de nya ägarna var jättesnälla och kom och hälsade på ofta och snacka om att hundarna blev glada när de kom hem till henne :'D

Den äldsta hunden (labben) var svårare att sälja då han både var gammal och hade allergier som han åt dyra mediciner för.

Men hennes systers barn hjälpte ofta till med att gå ut med labben. Ca 7-8 månader efter schäfrarna blev sålda blev labben också såld men tyvärr bara några dagar efter omplaceringen så försökte hunden rymma och blev påkörd av en bil och dog efter två dagars veterinärvård… Tråkigt och Sorligt. Ca 1 år efter det dog min släkting också :/

Min syster har det så just nu. Hon har fått problem som gör att hon inte någonsin mera kommer att ha möjlighet att ta hand om sin hund som är en stor blandras. Men hon valde att avliva honom. Han var så pass gammal att det hade inte känts rätt att lämna över honom till någon annan.

När jag kastrerade min APT (american pitbull terrier) fick han bara gå korta sträckor i en månad, vilket inte var enkelt när han är van att gå i alla fall en lång promenad om dagen på en halv-en mil. Men jag tränade t.ex. sök inne vilket han fick lära sig från grunden. Nu tycker han att det är jätteroligt och är superduktig. Jobba också på fokusering, hur mycket han söker sig till dig, olika trix och annat. När ni väl är ute, jobba där också! Låt honom gå balansgång, olika sorters terräng, om det finns inhägnad, släpp honom och kasta pinnar, boll eller vad som helst som han tycker om. Finns oändligt mycket man kan hitta på med sin hund. Man ska bara komma på vad först :)

#3 i en månad :O vad hade hänt då? min hanhund behövde bara ta det relativt lugnt i 10dar medans stygnen satt kvar

Sorry för ot :(

Men iaf min sheltie kräven en hel del , Nu var inte jag sjuk dock utan hon var det ! Hon hade operart bort halsmandlarna och innan op så fick hon ta det lugnt ca 1 månad pga antibiotika osv ! efter op så var det koppeltvång i en vecka med lugna promenader och min hund tappade livlusten totalt när hon inte fick gå långa promenader och leka och springa och träna ! Hemskt att se kan jag lova ! om jag tex är sjuk och hon inte får träna blir hon på tårna och försöker liva upp stämmningen hela tiden :) Så hon klarar av att bara få promenader en kortare period lös då där hon får springa och stäcka på benen busa runt osv men får hon inte det heller ja då ser man verkligen vad hon lider :(

Både Aussie och Terv är två väldigt krävande raser, har jag hört

Båda mina har inga problem med att ta det lugnt. Nu när skolan har börjat igen hinner jag inte med lika mycket som jag gjorde på sommarlovet, så vi kör rätt hårt på helgerna och lugnare på vardagarna, inga problem alls.
Nu har jag varit riktigt sjuk sen i tisdags och varit mer eller mindre sängliggande. Dem har fått 5minuters rundor 5 gånger om dagen i 3 dagar nu och dem är lugna och sover mest hela tiden. Det svider dock i mattehjärtat att inte kunna ge dem mer men vad ska man göra liksom.

Så mina har inga problem med passiva perioder. Men oj vad glad dem kommer bli när vi kör igång igen när jag är frisk.

Jag har precis tagit över en sheltie som har omplacerats på grund av att hon krävde mer än vad ägaren kunde erbjuda. Tiken blev skällig och stressad. Ägaren har tre andra hundar, en bc och två aussies. Men sheltien krävde helt enkelt för mycket.

Har två blandisar, den ena typ schäfer och den andra typ flatte. En gång blev både jag och min sambo sjuka samtidigt i influensa, och efter flera dagar kröps det lite på väggarna. Men de lekte med varann och fick ut mycket energi på det sättet. Sen om det blir lite nån period brukar de få leta upp sin egen mat och så kastar jag en eller annan boll tvärs över lägenheten.

Jag har alternativa hem till mina hundar som jag vet kan ta hand om dem en längre tid om det behövs. Tex om det skulle bli struligt med jobb exv om jag skulle behöva flytta till ett annat land ett tag eller att vi måste bo isär. Det såg jag till att fixa innan jag skrev under adoptionspapprerna, så att de alltid ska ha ett hem.

#3 En hel månad?! Vad det något särskilt då? För så länge har jag aldrig hört någon rekommenderat :) ca 8-12 dagars lugna promenader har jag hört och har folk jag känner fått rekommenderat :)

Min APT skulle ta det lugnt i 10 dagar med korta promenader, sedan ta det lugnt i 3 veckor, inte släppas lös eller så. Efter 11 dagar tog jag bort stygnen. Men han tog av sig tratten och käkade upp stygnen, så det tog ännu längre tid och han hade tratten i ca 2½ v. Det var jätte irriterat, inflamerat och så, så fick antibiotika.

Men i vilket fall skulle han ta medicin 7 dagar, korta promenader 10 dagar, ta det lugnt i 3 v, ta stygn och tratt efter 11.

Har varit sjuk nu i en vecka nu(influensa), och det är först idag som jag har haft ordentlig ork att göra speciellt mycket med hundarna. Har tre hundar hemma, varav den ena är min mammas hund. Två shelties, och en BC.

Våra hundar är vana med mycket aktivering och härliga långpromenader. Lite svårt givetvis när man är så illa sjuk.

Tack och lov har jag världens bästa mor som ställt upp väldigt mycket när jag varit sängliggande. Så mycket har väll löst sig, de har fått sin mycket enkla och grundläggande motion i form av promenader och spring i trädgården. De har även fått leka med aktiveringsleksaker, och jag har stundvis försökt ta mig upp för lydnad och shejpingträning med dem. Korta stunder - ofta. Gärna precis efter att jag vaknat efter att ha sovit.

Jag har väll inte märkt någon större skillnad på sheltiesarna. Må hända att de blivit lite gladare när de sett att jag gått upp och gått mot dörren. Men nej, inte annat. När det gäller border collien så är han väll mer stressad än innan. Lite hispigaree och har mindre tålamod så att säga, även mycket mer intensiv i allt han gör. Det märks även de korta träningspass vi haft att han lagt till extra krut. Han har av naturen väldigt mycket föremålsintresse, och han exprimenterar gärna med våra skor. Inte att han biter sönder dem, utan han tar skor och gömmer dem. En under vardagsrumsbordet, en ligger i en fotölj. Den sista lägger han i matskålen…

Ang. matskålen så har han en jättesöt tendens att lägga den i matskålen och sedan "stirra" ut den. Sedan plockar han ut den - sedan lägger tillbaka den. et.c. et.c.

För sheltiesarna funkar det med mindre aktivitet. Men inte i längden för min BC. Han hade nog gått i taket tillslut. *ler* Nu börjar jag bli bättre ordentligt, så nu kommer aktiveringarna ÄNTLIGEN igång igen. Må tro att jag har haft skuldkänslor för att ha varit sjuk….

Mitt liv har tagit en stor vändning nu då jag nyligen gjort slut med min pojkvän sedan 8 år. Har två Schäfrar på 4 resp 13 år. 4 åringen är en aktiv tränings och tävlingshund, som nu står heeeeeeelt på paus tills jag ordnar upp min livssituation.
Eventuellt så får han vara hos ngn vän tills dess, skittungt och jobbigt, men så blir det ibland.
Han är smått understimulerad nu, men han är dräglig och accepterar tillvaron. Det är nog mest mitt egna samvete som spelar in då han fortfarande får motion osv, men inte alls på samma plan som innan.

Min blandis tik schäfer/terveuren är en ganska krävande hund. Nu har jag turen att bo mitt i skogen på egen gård, så hundarna är ute på gården mest hela dagar och aktiverar sig. Så på så sätt har livet funkat även om vi av ngn anledning dragit ner på promenader och aktiviteter.

I vintras hade vi dock vansinnigt med snö och kom knappt ut öht, fick uppskottat på framsidan av huset så vi kunde ju rasta vovvarna, men annars var allt översnöat. Även om vi fick våra promenader, så blev det mindre aktivitet än vanligt. Tiken blev naturligtvis smått uttråkad och började härja med den andra hunden mer, och likaså katterna fick smaka på en hel del "bus-ryck" från henne.

Som tur var så var vi inte "insnöade" så himla länge, men tillräckligt för att katterna skulle fly så fort dom såg henne och den andra vovven tittade på henne under lugg och morrade XD

Så Ja, hon blir extra dryg när aktiviteterna minskar =)

Hade jag hamnat i den situatiuonen att jag hade haft svårt att aktivera min hund själv hade jag tagit hjälp av andra så långt det gick.. Omplacering känns som allra sista utvägen… Finns ju egentligen en hel del man kan aktivera hunden med som inte kräver så jättemycket tid, utrymme etc… men givetvis är det ju avgörande vad det är som man har som förhinder. Finns j uen del doggiewalkes som kanske kan hjälpa till också…

Nu var det inte jag som skadade mig utan det var min hund, men det är väl i princip samma situation.. Jag äger i alla fall en Terv som bröt benet förra sommaren, när hon var ett år, och det var väl ganska spännande då jag var tvungen att hitta på bra aktiveringsövningar där hon inte behövde röra på sig. I vanliga fall brukade jag ju vara ut på en långpromenad om dagen, lägga några spår i veckan och göra uppletanden och sånt men eftersom att hon brutit benet och bara fick gå ut för att uträtta behov så gick det ju inte längre. Jag var ganska orolig över det där eftersom att hon behöver ordentlig träning för att må bra och hålla sig lugn.  
Eftersom att hon hade ont och inte kunde gå ordentligt så var det inga problem de första veckorna. Vi tränade lite enklare trick och sånt där men när hon blev bättre i benet så krävde hon ju mer och mer träning igen men det var fortfarande inga problem. Även om hon var så ung så kändes det som att hon förstod att hon var tvungen att vara lugn och stilla så det gick överraskande bra under tiden hon var tvungen att vara konvalescent. Benet hon bröt var rakt av så veterinären var tvungen att skruva ihop det med en metallplatta och eftersom att metallplattan höll benet i rätt position så fick hon gå på kortare koppelpromenader ganska snabbt och efter några månader så kunde hon gå på lite längre koppelpromenader, det underlättade också mycket. Hon fick gå i koppel från juli till och med januari så hon tappade en hel del muskler så det har varit en del arbete med min lille hund. Jag är glad över att det slutade bra i alla fall. :) Hon skötte sig så bra under den tiden, min lille älskling. <3

Är inte den bästa på att aktivera hunden, (belgisk vallhund) men han trivs bra och håller sig lugn och glad. Bor på gård med stora fät, en aktiv hundkompis, dofter osv, han följer med till hästarna (hagen) och ibland på ridturer och följer med när jag ska till kompisar m.m… men det blir inte så många regelrätta promender eller träningar så. Han vart väldigt glad när vi började dra, men upptäckte då en sjukdom (borrelia) pga hältan. Ska fortsätta dra så fort han är friskförklarad, vi båda hittade en sport för oss och han älskar det :)

Men en väldigt trevlig hund, går fot lös, är lydig och mkt lugn inomhus (brukar lägga sig i närheten och halvsova), trevlig mot andra hundar etc. Doch väldigt energisk ute. Hade han inte rastat sig så bra på egen hand (springer som en tok, nosar, springer fram och tillbaka till en, hittar piinnar att släpa på osv) och om vi inte hade möjlighet till denna leken, så hade han nog haft en del beteende störningar.

En väninna har en jaktlabbe som är snäll och lydig i stort, men gärna förstör huset när hon är ensam och är väldigt uppjagad och springer runt och kräver uppmärksamhet  inomhus. Det har blivit bättre när de flyttade till hus och hon har hundkompis, vad jag förstått. Brukade få långa promenader, lite sök och så men inget riktigt jobb. Väninnan är hög-gravid nu och jag har inte en aning om hur mycket motion vovven får, om det bara är ute i trädgården eller om maken går ut med henne, men hon är lugnare inomhus iaf. Kan som sagt bero på mycket andra förändringar :)

Har haft lite kortare perioder då det inte gått att aktivera och träna som vi borde. Eftersom han fortfarande inte är vuxen så blir det ju också lite annorlunda, han kan ju ta sina tokryck genom lägenheten.

Men om jag varit sjuk brukar jagalltid sprida ut maten lite överallt så han får söka, kan jag ju iofsgöra även annars.

Det som var svårast var nog när han opererades och skulle hålla sig väldigt still i ungefär en månad ochsedan ta det lite lugnt ett bra tag till. Hur lätt är det med 6 mån boxer???

Och får han inte tillräckligt med aktivering så märks det, han kan verkligen bli "pain in the ass"