Det låter som att det här barnet har fått dåligt rykte och genom att ni vuxna vet att barnet gör "dumma" saker och kanske är elak mot era barn så är eran inställning omedvetet negativ. Hunden känner ju av hur du känner när barnet har varit hos er och knackat på. Du kanske blir irriterad eller känner typ "åånej" så förs ditt humör över på hunden….

Det var min första tanke iaf…..kanske är helt tokigt!

#1

Kanske kan det vara så. Däremot så betedde hon sig såhär redan innan vi ens visste vad detta barn höll på med, så det håller inte riktigt där heller.

Sedan så känner jag mig inte irriterad eller så när detta barn kommer heller, inte medvetet iallafall.

#2 Nej ok, då spricker min teori en aning! Hmm fortsätter fundera

Ja och jag har så svårt att beskriva hennes beteende i ord/skrift, men jag ser en beteende förändring även om jag inte riktigt kan sätta fingret på det.

Tänkte först att hon kanske var på väg att bli en gammal surtant, hon är ju ändå snart 11 år. Men det spricker på det att hon beter sig inte så emot/pga andra kompisar till min son.

#4 Det viktigaste för allas säkerhet är ju att hon slutar, så att hon inte skadar/skrämmer barnet. Svårt att veta varför hon gör som hon gör…

Jo visst är det så, att det inte är ett okej beteende.

Jag skulle kunna förstå om hon betedde sig annorlunda i det ögonblicket detta barn vistas här, men att hon är förs'ändrad resten av dagen tycker jag heller inte är normalt.

Hon är jättestirrig och totalt odräglig. Jag kan inte göra något alls utan att hon får tokspel och skäller som en galning. Det räcker med att jag stänger ett skåp, går på toa etc vardagliga saker.

Och detta kommer i samband med att detta barn har varit här. Sjukt nog.

Jag tycker att du ska prata med barnets föräldrar, se om ni kan fika tillsammans utomhus utan lek och stoj, då barnen är lugna. Ha hunden kopplad och belöna henne när hon är lugn. Jag tycker att sådana här barngrejer löser man bäst gemensamt. Vill föräldrarna inte fika, kan du ju göra som du gjort vid andra tillfällen hunden skällt, och påminna henne om att inget farligt händer?
Barnet kan ju mycket väl utstråla övermod och översitteri (om det är så att det är elakt mot andra), och att det är det hon reagerar på? Hemmet är ju hennes revir och hon kanske tycker att han är hotfull och finner situationerna obehagliga så att hon därmed vill skrämma bort honom.

Har du sett hur han agerar kring din hund? Stirrar han, rör sig stelt eller är han avslappnad och naturlig? Ibland kan man undra varför en hund reagerar på ett visst sätt med en del, och då gör man bäst att sätta sig in i hur hunden kan uppfatta situationen. :)

Lycka till i varje fall! :D

#7

Det här barnet har väl inte haft ett annorlunda kroppsspråk som skulle knna uppfattas negativt, vad jag har märkt.

Däremot så har detta barn både skällt och fyat hunden, trots att vi har sagt att det är vi (vuxna) som tar hand om den biten.

Det var en incident när detta barn var hemma hos oss och halva huset rasade typ in. Jag överdriver inte när jag säger att möblerna flög omkring, för att det härjades så mycket och detta barn struntade fullständigt i vad jag sa.

Jag vet inte riktigt vart detta barn bor, bara i vilket område. Ryktesvägen säger att det är "struligt" hemma, men vad det betyder vet jag inte då jag inte känner denna familj.

Men de saker som har varit på tapeten det senaste är väl att detta barn kastar sand, slåss, hotar, kör på andra medvetet med cykeln osv. Det har gått så långt att min son vill inte längre vara ute ensam pga detta barn, och detta barn verkar inte ha någon större respekt för andra vuxna heller, för jag vet att det är flera föräldrar som har sagt ifrån.

#8 Kanske är så att hunden blir orolig för att barnet är oroligt då, om dom har det struligt hemma….

Svårt att arbeta bort det kanske om nu barnet är så "stojjigt"

#9

Ja och det känns en aning knepigt att säga åt barnet att aldrig komma hit mer henne för att "hunden inte gillar dig".

Även om barnet är en bråkstake så beror det på något som troligen inte är dennes fel.

#10 Nej precis, det kan man ju inte göra, alla barn förtjänar en chans. Man kan ju försöka prata med barnet om hur man ska vara runt hunden, att man ska vara lugn och snäll för att hunden blir rädd annars. Barn brukar vilja vara snälla med djur men barnet i fråga kanske inte är van att vara med djur….

Och försöka få hunden att lugna sig, sluta bete sig stressat….

Låt hunden slippa barnet, kanske begränsa ytan för den eller barnen eller låt dom vara utomhus.

#11

Förutom att barnet har fyat hunden osv så upplever jag inte det som att barnet är elak mot djur på något vis. Troligen har det väl mer att göra med att barnet kanske ville vara snäll och hjälpa till att fya, även om allt blev helt fel.

#12

Nu är detta barn inte inne hos oss på så vis, utan mer bara i dörren. Men det räcker för att hunden ska bli stirrig.

Hela bottenplan är helt öppen planlösning, dvs att vardagsrum kök och hall har varekn skiljeväggar eller dörrar, så det blir lite svårt att "stoppa bort" hunden under tiden barnet vistas vid vår dörr.

Känner igen detta problem, två hundar med olika saker dom reagerade negativt på.

Men tänker man efter var det ett avvikande betende, men det kan även vara så att om någon är rädd, känner hunden av detta och reagerar.  Inte så kul att dom kan vara så, men det gäller att skapa positivitet hos hunden, för det betendet som dessa personer har.

#14

Förvisso reagerar hon negativt på berusade människor och har alltid gjort, men det är väl förvisso kanske inget konstigt.

Fast jag upplever inte det som att barnet är rädd för djur/hundar alls, så jag tror inte att det är det som är problemet heller.

TS    Du tror inte detta barn har någon typ av bokstavssjukdom? Typ ADHD? Hundar märker ofta av detta snabbt. Har själv kanske en son med det och hunden (samt fd hunden) märke snabbt vilket humör han hande innan han stängt dörren så vissa dagar hälsar hon /dom glatt som vanligt vissa ser de bara vem det var sen går hon/dom o lägger sig. Tåls att säga att våran son har alltid vart snäll mot djur/kompisar/mindre barn men har lite eldigt humör ibland mm

Om ett barn är extra aktivt/bråkigt och gärna bufflar på så att säga så drar sig Shanti undan. Huttar barnet mot henne morrar hon och kan nafsa till. Dock är det bara vissa barn hon gör så emot. Troligtvis mot dom barn som är extra bråkiga eller livliga. Jag brukar inte göra annat än att avgränsa stället där Shanti vet att hon kan dra sig undan om hon vill. Det är svårt att få en hund att gå emot sina stresskänslor gentemot vissa barn.

"16

Ingen aning om barnet i fråga har någon bokstavssjukdom. Tycker inte att det verkar så, men å andra sidan så är jag inte expert på dessa heller.

En del människor kan man se direkt på deras beteende tycker jag, medans andra är lite mer "svårsedda" eller vad man ska säga.

Däremot så tycker jag att min hund brukar vara mer försiktigt med de som är sjuka eller svaga av någon anledning.

Minh hund kan vara ganska bufflig och "hårdhänt" när hon hälsar på folk, men tex nyopererade, gamlingar med rullator etc som på något sätt är fysiskt nedsatta är hon jättelugn och försiktigt med (förutom mig då :p).

Vet inte hur det är med psykiska/neurologiska (?) sjukdomar dock.

Haft en hund som inte gillade personer i obalans tuggade på dessa.   Även en annan som var lika mot tex om någon haltade, inte lätt detta när hundarna var jätte goa mot resten av besökarna. Inte lätt att ta beslut att avliva, dom blev kvar ändå.

18 Det kan vara svårt o se, endel märks det inte direkt på :) Men som sagt hundar brukar märka av dom snabbt.