Jag skulle (som jag gör mot mina hundar) det är att gå i mellan apporten och hunde, alltså ta den ifrån hunden och, visa att det inte är okej beteende. Sen säga "nej matte/husse får ta den" och man måste visa säkerhet och inte osäkerhet. Det är vad jag skulle göra.

Men jag är inte expert…

Men om hunden har apporten i munnen då?

Ska kanske tilläggas att ägaren ryggar undan när hunden morrar och självfallet ger ju det hunden övertaget i situationen. Eftersom jag själv har schäfer så vill jag ju verkligen få ägarens relation till hunden att fungera och inte orsaka en massa rabalder om rasen. Anledningen till det är för att folk har misstagit mig och en bekant för att vara denna person i första inlägget.

Jag skulle gissa att hunden helt enkelt från början inte har förstroende och tillit. Bygg relation från början. Visa hunden att man inte är konkurrent om föremål, strunta i seriös träning ett tag. Satsa på att lära hunden att människan inte stjäl saker. När hunden äter, gå förbi och kasta lite korv ed i skålen. När hunden har en leksak, samma sak. Sen kanske sätta sig bredvid, gäspa, titta åt ett annat håll och ge godis ur handen, sen kanske kasta en godis en bit bort och ta föremålet. Kanske rent av lämna tillbaka föremålet direkt efter, och hela tiden göra så att hunden inte ser sin förare som konkurrent till föremål.
Hundar är egoister och ekonomer, de gör saker för att de som individ tjänar något på det. Om de bara blir av med föremål och får skit för det, tar de troligen i mer och mer.

Om de lär sig att byta och att de tjänar på att lämna ifrån sig något, så kan det fungera smärfritt.

Detta tar dock tid. Finns nog ingen quickfix, förutom att skrämma eller våldföra sig på hunden så att den aldrig mer vågar morra, vilket jag absolut inte rekommenderar.

Min hane är ganska vaktig och högg ofta efter bollen när jag försökte ta den. Jag visar varje gång att om han försöker ta bollen från mig blir det ingen mer lek, jag går undan och lägger händerna bakom ryggen. Sen rör jag mig sakta mot bollen. Varje rörelse han gör mot den så åker min hand bort. När jag väl lyckats få bollen rör jag mig också mycket sakta. En rörelse mot den och den hamnar på backen och är tråkig igen. Bollen kastas BARA när han är lugn och en bit bort från mig.

Sen jag började göra så har han blivit mycket bättre.

Jag försöker nu att lära honom "tack", dvs man säger tack och erbjuder en godis som då byts ut mot apporten, som så småningom ska bli ett kommando. Men detta går inte så bra än när han är uppe i varv, så är han det ignorerar jag tills han själv ger ifrån sig leksaken.

Som #3 nämner så finns det ingen tillit och vad det låter som en väldigt dålig/obefintlig relation mellan ägaren och hunden.

Kanske har dom hamnat i en ond cirkel där dom båda blir arga och frustrerade på varandra.

En bok du kan rekommendera till din bekanta är "bra relation" av kenth svartberg.

#3 Nej tillt finns det absolut inte i deras relation, det syns på långa vägar.

Min bekanta har provat att köra byteshandel i form av boll(eller vad nu hunden har) för godis. Hunden har sedan valp varit hos personen och i och med att h*n är så himla osäker på sig själv, och sedan även rädd för hunden är ju inte positivt på något sätt. Det jag har sett och hört så bryr sig inte hunden om korvbiten/frolicen när han väl har föremålet i munnen, skulle han mot förmodan släppa föremålet för att äta godiset så lämnar han föremålet precis bredvid och vaktar då föremålet så min bekanta vågar inte sträcka fram handen eller knuffa undan hunden med foten/benet. Min bekanta har provat ta en boll från munnen, det slutade med ett bett i ansiktet och två på armen.

Och min bekanta förstår inte heller faran i det hela utan skyller allting på att "hunden är trött", "hunden är leksugen", "hunden skojar". Ja det kanske säger en del om min bekantas hundförståelse.  Min bekanta förstår inte allvaret i hela allting.

Då min bekanta inte vill/förstår/kan ta till sig råd och tips så kör denne på den väg h*n själv tror fungerar bäst. Och det har ju visat sig att det inte fungerar alls utan det förvärrar situationen.

Jag själv har sagt att jag är villig att hjälpa, men då måste denna bekanta ta till sig mina råd och tips. För h*n beundrar min lydnad(dennes egna ord) och drömmer om att få likadan lydnad på hund. Men helt ärligt, jag går inte nära hunden i onödan då han är så förbaskat opålitlig. Enda sekunden är han i form av ett lamm och andra vill han slita en i stycken. Har blivit biten en gång av honom och  min bekanta kom med förklaringen "att han vill leka".

Hade inte min bekanta haft detta förståndshandikapp så hade jag sagt rakt ut vad som är problem och hur jag tycker och tänker om h*n relation till hunden. Men hundens uppfödare gjorde "misstaget" att säga rakt ut sina åsikter, det slutade med att ägaren hotade med att begå självmord, numera ljuger för uppfödaren om att denne har tävlat och fått den och den placeringen med dessa poäng. Ägaren har inte ens tävlat!

#4 Byteshandel fungerar inte, tyvärr. Annars hade jag bett denna bekanta träna detta moment 24/7 om man kan säga så.

#5 Alltså det måste jag faktiskt beundra min bekanta för, h*n håller tålamodet uppe och blir aldrig frustrerad över hunden misstag. H*n kör endast på positiv förstärkelse. Men tyvärr så fungerar inte denna metod på hunden, han behöver verkligen tydligare regler för vad som är ok och inte. Dvs en korrigering kan krävas i situationen då hanhunden gör utfall, men istället för att korrigera iform av ett "fy" eller ett "nej" så täcker min bekanta över ögonen på hunden och klappar om. Så på det viset berömmer ju h*n hunden i fel situation. Vilket jag har påpekat flertalet gånger, men ingen förändring sker. Och jag vill ju gärna behålla den kontakt jag har idag med min bekanta då uppfödaren bl.a ber mig uppdatera om läget samtidigt som jag försöker leda in h*n på rätt spår.

Säger som 3 med. Men annars så funkar det kanske med byteshandeln? Allså ha med sig 3 bollar o kastar en i taget byter till boll 2 för att det ska ske ett byte? Kasta när hunden då släppt den tidigare bollen. 3 bollar är bara för om hunden vägrar släppa och därmed har 2 sen i munen :P Bytelshandeln kan man göra oxå fast med godis du får den om jag får bollen ett plus är att leken forsätter samt att den belönas igen när man kastar bollen.

#7 Om du läser mitt inlägg i #6 så har jag förklarat att byteshandel fungerar inte :( Väldigt tråkigt då det hade varit ett toppen sätt.

8 aha missa jag helt

#9 Ingen fara :)

#6

Det din bekanta sysslar med är ju inte lönsamt vare sig för hunden eller h*n, samt min erfarenhet av utfallshundar är att om hunden är blockerad/stressad så funkar sällan verbala/fysiska tillsägningar och dom kan till och med trigga hunden.

Om din kompis vill fortsätta med mjukare metoder kan denna söka upp "skvallerträning" för att försöka få bukt med utfallen istället för att hindra hunden att se det som "retar" den.

#11 Ja det borde ju vara någonting, men eftersom hunden är så oberäkenlig så vet man aldrig när hunden gör utfall. Vissa gånger sitter han jätte fint still och bryr sig inte, och när man minst anar det så kastar han sig ut i kopplet och gör verkligen allt för att få tag på den förbipassande.

Jag och många fler har flertalet gånger suttit och studerat hunden för att försöka läsa av den när utfallen kommer. Men det är ta mig tusan omöjligt! Till och med instruktörer/träningsmedlemmar i TG har bett min bekanta avlägsna sig ifrån platsen då hunden skäller, hugger ägaren, gör utfall, sliter sig ur koppel och halsband.

Jag känner mig helt jäkla rådlös! Jag vill verkligen hjälpa denna person att få bukt på hunden, men det är så svårt när h*n inte kan ta till sig råd och tips från människor i verkliga livet utan litar blint på vad h*n läser/får för sig/hör talas om.

#12

Har hunden blivit hälsoundersökt?

Jag undrar som #13, har smärtproblematik och annan sjukdom kunnat uteslutas? Vid sådana här rejäla problem är det viktigt att först kunna utesluta sådant.

#6 Sedan måste jag bara påpeka att positiva metoder inte betyder att man inte kan vara en "hård" förare- belöning och liknande betyder inte per automatik vekhet.
Personligen tror jag inte att problemet ligger i att din bekante använder sig av positiv träning, utan i att denne är förståndshandikappad och kanske inte kan ta till sig information på ett bra sätt och använda det fullt ut på ett sätt som gör hunden tryggare. Hunden verkar vara väldigt osäker, och jag skulle råda din bekante att efter utredning hos veterinär, kontakta en hundpsykolog som kan lära honom om hundens beteende, samt utreda vad de behöver hjälp med för att få en trygg hund och förare.
En hundpsykolog ska kunna berätta allt ägaren behöver veta, på ett sådant sätt att ägaren kan tillgodogöra sig informationen. Att din bekante reagerar så starkt på er kritik verkar mest bero på att personen med handikappet blir osäker på vad ni menar, och reagerar med panik och ilska. Har du och dina vänner läst på om handikappet och förstår på vilket slags nivå personen befinner sig på? Anpassa er kommunikation efter vad denne klarar. Du vill ju uppenbarligen hjälpa, men verkar osäker på hur du ska bete dig med din bekante.

Lycka till i varje fall.

#13 Jo hunden har blivit hälsoundersökt. Inga anmärkningar enligt ägaren, vilket jag inte tror denne skulle ljuga om.

#14 Nej jag är absolut medveten om att man inte behöver vara en vekare förare. Utan ägaren får för sig att man ska träna ett moment på ett visst sätt och ett annat moment på ett annat sätt. Inget fel i det, men den här hunden behöver verkligen tydliga regler då han sedan valp inte fått lära sig vad som är rätt och fel.

När hunden var 5 månader så fick jag frågan hur man skall göra för att hunden inte skall nafsa i tårna och händerna när man leker med den. Så det kanske förklarar ytterligare litegrann om hur min bekanta är som person.

Jag har sagt åt min bekanta att försöka ta kontakt med en hundpsykolog eller en instruktör med erfarenhet av osäkra och dominanta hundar. Men min bekanta anser sig inte ha råd, har då försökt förklara för denne att det är väldigt viktigt att h*n får hjälp med hunden. För en vacker dag så kommer hunden bli omhändertagen.

Min bekanta har provat vara med på kurser där instruktören vet vad denna person är, men det har slutat med att h*n har sprungit där ifrån gråtandes och ansett att instruktören använder denne som hackkyckling när ägaren blivit ombedd att hålla i sin hund och inte låta han nosa på dem andra deltagarna i gruppen. Och det har absolut inte varit sagt illa, utan ett enkelt "Du måste hålla i din hund, för han får inte nosa på andra hundar när dem tränar".

Nej jag vet tyvärr inte specifikt vad för handikapp personen har, men mentalt befinner h*n sig på en 10-13 årings mognadsnivå. Ja du har helt rätt i att jag är osäker, för jag vill inte riskera att denna bekanta slutar prata med mig för att jag forumulerade mig fel i en mening. Så personen är väldigt känslig och tar mycket kritik/kommentarer/tips som negativt.

#15 Jag tycker att du gör ett toppenfint jobb som försöker hjälpa din bekante, men kanske det är så att de här sätten ni framför råden, tolkas totalt fel av personen i fråga? En vanlig 10-13 åring är väldigt känslig för kritik, och det handlar väldigt mycket om osäkerhet och kanske känns kraven på träningsnivån för enorm? Det blir fullkomlig kalabalik i hjärnan.
De med förståndshandikapp som jag känner är väldigt känsliga. De förstår att de är annorlunda, och det är självklart jättetufft för dem att hela tiden vara medvetna om att de inte "passar in". Ständigt bemöts de med osäkerhet, rädsla och till och med hat och förakt från omgivningen.

Är någon av era tränare vana att arbeta med barn, och kan omformulera exempelvis "Du måste hålla i din hund, för han får inte nosa på andra hundar när dem tränar" till "Vill du vara så vänlig och hålla kopplet kort, precis som de andra så att hundarna inte störs"?
Att träna med så många kan även det påverka din bekante, tränar ni i grupper jämt, eller har h*n möjlighet att träna på tu man hand med en tränare som går bra ihop med h*n? Din bekante behöver nog känna att h*n litar på tränaren, för att kunna ta till sig råden.
Jag misstänker även att h*n känner av er osäkerhet i hur ni ska behandla h*n, och det är fullkomligt normalt att bli osäker själv när man märker att andra inte riktigt beter sig som de gör med andra.
Personligen skulle jag ta tag i det här med att lära känna personen, se bortanför handikappet och på så vis kunna "nå fram".

Alternativet till det skulle väl helt enkelt vara att ni ingriper och ser till att hunden får ett annat hem om det är så illa att den annars kommer behöva omhändertas. Vilket du/ni än väljer är det viktigt att du är medveten om de långtgående konsekvenserna för det du/ni gör.
Får hunden ny ägare, kan den bekante skaffa en ny, och då är förtroendet till er förlorat och det kommer inte att bli någon bättring. Det andra alternativet är att ni lär er att bemöta personen på den nivå h*n klarar av och känner sig trygg med, och bryter mönstret av osäkerhet. Då är det inte bara din bekante som lär sig något, utan även ni. :)

Sedan måste jag bara fråga om röntgen gjordes under hälsoundersökningen? Det är som sagt oerhört viktigt att kunna utesluta fraktur eller andra saker som skulle kunna påverka. Min hund skäller gärna ibland när hon har ont, hon skulle aldrig morra eller skada någon, men alla reagerar olika på smärta. Själv ska jag ta med henne på röntgen nästa vecka och hoppas innerligt att det bara är en muskelinflammation eller dylikt då hon fått mer träning och motion sedan hon kom till mig. Hon är mitt lilla hjärta. :')