Hunddagis eller dagmamma finns ju också om man vill :)

Alternativt att man väntar med att skaffa hund. Det kan ju vara så att när utbildningen är klar och man fått jobb… så känner man att tiden och orken inte räcker till?

#1, Ett alternativ :)

#2, Tänker man långsiktigt och vill vara mer säker på vilken sin framtida tid för hund kommer att bli, så tror jag också att det är det absolut bästa att vänta tills efter studierna.

Men jag vet ju att det finns en hel del studenter som skaffat hund, och jag undrar hur de har tänkt sig sin framtida situation. Är nyfiken på det, då jag annars tänker att det bästa är att vänta, för att undvika eventuella omplaceringar…?

Jag skaffade min hund cirka ett halvår innan jag började plugga. Sedan pluggade jag på distans i 3½ år och var då i princip alltid hemma om dagarna. Nu har jag jobbat i lite mer än ett år och det löser vi genom att ha hunden hos min mormor eller mamma om dagarna (ibland hos syrran och moster) och varje fredag är husse hemma eftersom han jobbar in tid de övriga dagarna. Att hitta dessa lösningar började jag med när det var gott om tid kvar på min utbildning, hade ingen i familjen kunnat hade jag satt in en annons efter en dagmatte/-husse

Jag pluggade när vi skaffade hund, och min sambo var arbetslös. Perfekt läge att skaffa hund alltså!

Efter några månader började jag jobba heltid och min sambo var fortfarande arbetslös. Fortfarande perfekt!

Efter ytterligare några månader började jag jobba deltid och min sambo plugga heltid (han kunde inte studera något hemifrån, utan var borta mellan 6.30-16.00). Inte lika perfekt, men eftersom vi hade haft gott om tid att ensamhetsträna så klarade han att vara ensam de timmarna jag var borta. Jag jobba fem minuter från hemmet så jag kunde gå hem på lunchen, dessutom kunde jag styra mina arbetstider! 

Efter ca ett halvår började jag studera på distans under två månader. Perfekt igen!

Sen började jag jobba deltid och min sambo började även han jobba deltid. Jag styrde mina arbetstider så att Lion inte beövde vara ensam så mycket.

Nu i höst ska min sambo jobba 90% och jag ska plugga på distans, samt gå en hundinstruktörutbildning och vi har pusslat ihop våra scheman så att Lion endast är ensam några timmar var 4:e helg.

Jag tycker att det är självklart att man ska tänka igenom sin framtid ordentligt innan man skaffar hund, men samtidigt är det svårt att planera för flera, flera år framåt. Det är ju i princip omöjligt att veta vad man gör om 5-10 år. Allt kan hända! Men så länge man har inställningen att hundens välmående alltid kommer först så tycker jag att man har en bra grund! Vi skulle aldrig börja jobba 7-16 båda två utan att ha en riktigt bra lösning för Lion!

Det låter som om ni har löst det hela riktigt bra =) Kanske får man försöka styra vilket jobb man tar och påverka arbetstider så gott det går, flytta så man bor nära till jobbet (och då kan gå hem och rasta m.m.), och kanske söka arbeten som inte kräver att man är på ett kontor exempelvis (som jag är påväg mot) hela dagarna, utan att man kanske kan göra en del hemifrån. Igen: vill man så kan man.

Jag tycker bara att det vore så tråkigt om man skulle behöva en dagmatte/-husse hela dagarna, och aldrig få träffa sin hund. Ja, i slutändan tycker jag väl att en vanlig heltid är alldeles för många arbetstimmar = för få fritidstimmar för det man önskar att man hann med istället. Typiskt att bli hundintrisserad efter att man valt en utbildning så går mot ett kontorsjobb. Ingen hund än så länge alltså.

Tack för era kommentarer! De ger en bra saker att tänka på :)

Jag skaffade hund under tiden jag läste på universitetet. Vilket som sagt var en jättebra tid att ha hund. Men det blev struligt när jag började jobba efteråt. Jag valde ett yrke som innebar en del flyttande. Unfrt rn period fick hunden vara med på jobbet. Sedan kom det någon som var allergisk och då gick det inte längre.

Under en period fick hunden flytta hem till min mamma, där han sedan på slutet blev kvar eftersom hon så gärna ville behålla honom. Så det löste sig så, men jag tycker inte det var en bra lösning. Jag bör ju fixa det där jag är och inte vara beroende av min mamma. Idag hade jag nog inte gjort om det, idag hade jag väntat.

Däremot anser jag inte att ett heltidsjobb innebär att man inte har tid med sin hund. I så fall borde man ju inte skaffa vare sig hund eller barn om man har ett heltidsjobb. Det är mycket tid kvar på kvällar och helger till både aktiviteter och promenader. Vi kommer att lämna vår hund till ett hunddagis nu när vi börjar jobba, går det bra så får han fortsätta, annars ska vi försöka hitta en dagmatte/husse. Vi tror ändock att om han trivs är det bra att vara på hunddagis där han kan bli lite uppfostrad av andra hundar och ta del i en flock också

Jag studerade när vi skaffade våran hund förra våren. Under sommaren när jag jobbade var han med sambon på jobbet till jag slutade och hämtade honom. När hösten kom så började han på dagis där han trivdes väldigt bra tillsammans med de andra hundarna. Han gick på dagis ett halvår och nu är han hemma om dagarna och vi turas om att gå hem på lunchen. Jag och sambon har turen att jobba om varandra lite (om man kan kalla det tur) så han behöver inte alls vara ensam särskillt länge.

Hade det inte löst sig så bra så hade han fått fortsätta vara på dagis så det hade löst sig för oss oavsett. Och som många andra säger så är ju dagmatte/husse en anna lösning så det finns ju alternativ.

#7, jag måste säga att jag blir lite glad av att höra att det kan vara möjligt att ha en hund även om man arbetar heltid :) Kanske innebär det också att man ibland kan ha råd att göra något extra roligt med hunden också, som att åka iväg på en tävling längre bort i landet, eller att då just ha råd med en dagmatte, daghusse, eller hunddagis.

# 7, #8 Om hunden trivs på sitt hunddagis, så kanske det som ni beskriver det, också kan vara en stor fördel: att hunden kan få lära sig av andra hundar och delta i en flock med inte bara människor, utan just med andra vovvar.

Återigen alltså, kan man så vill man? Men jag ska nog försöka vänta in min första betalda semester innan vi börjar överväga ett hundägande på riktigt, då har vi hunnit se lite om tiden finns för oss och om vi har råd med huddagis eller liknande.

Tack igen för era fina svar! Ni är verkligen hjälpsamma som tar er tid att fundera med mig..! :)

Absolut, hunddagis har många fördelar. Hunden får uppfostran både från andra hundar och andra människor samtidigt som den får lek och aktivering på tider då vi själva inte kan ge den det.

Jag går första året på universitet och saknar hund något så fruktansvärt, just nu skulle det vara opptimalt att skaffa en hund då jag bor i en marklägenhet med egen liten gräsplätt och jag får ha djur i lägenheten osv. MEN det finns inget som säger att det kommer se så ut längre fram, vill hitta en lgh närmare skolan och då är det inte säkert man hittar en man får ha hund i. Jag planerar oxå för att göra vissa utlandsstudier och vart skulle jag då lämna hunden? visst sådana saker går att lösa men det får man göra INNAN man skaffar hunden. Man kanske inte kan planera 10 år in i framtiden men man ska nog försöka planera så långt som möjligt och ha en plan B så man inte står där om 2-3 år och tvingas sälja eller omplacera hunden.

Vi har precis blivit med valp och jag har ca 1,5 års distansstudier framför mig :) Sedan är förhoppningen att jag ska få ett jobb inom vården, vilket innebär varierade arbetstider med både tidiga morgnar och sena kvällar. Som det ser ut just nu jobbar dock sambon natt, så nu finns det ALLTID någon hemma med hundarna (även de få ggr jag måste gå på föreläsningar i skolan). Perfekt!

Sen vet vi givetvis inte om han kommer fortsätta jobba natt om ett par år. Men då finns dels möjligheten att åka hem och gå ut med hundarna på rasten (sambon har inte så långt till/från jobbet), eller också att lämna dem hos min mor eller svägerska ett par timmar. Jag kommer för den delen också söka jobb så nära som möjligt, man är ju bekväm av sig :P

Fördelen med att vara två om hunden är ju att man kan anpassa sig lite efter varandra så att hunden inte behöver vara själv så mycket :) Annars är det ett evigt pusslande men det är nog som du säger; vill man så kan man.

Jag höll på att bli knäpp, min 18års dag kom ju aldrig (det var då planerat att jag skulle skaffa hund som en present till mej själv), jag väntade ända sen 2006 när vår spaniel dog. Så nu, äntligen har jag min lilla collie valp. Jag är studerande och dessutom pendlar mellan hem o. skola (1h åktur ena vägen). Jag har väldigt snälla vänner som ställer upp för mej på dagarna och det fungerar fin fint!

Jag tog hunden när skolterminen började nu på hösten, vilket var lite knasigt men han klarar sej utmärkt och är bara lite på 10veckor. Ingen symptom på stress eller att han skulle vara irriterad.

Dock har jag min framtid lite planerad, kommer flytta utomlands till sverige (ohja, ni hörde rätt, tyvärr bor jag i finland, haha) och hoppeligen få ett eget företag där.

Jag tycker det är riktigt okej att skaffa hund, man måste bara välja den som är anpassad till sej själv och en bra familjehund (om man har andra djur som jag har). Angående det ja, jag skulle nog ha något annat djur som sällskap, min hund och mina katter busar på dagarna med varann så :)