Finns inte på världskartan.

Jag vet faktiskt inte. Min första sambo var plsdjursallergiker men vi flyttade ihop ändå. Han, jag och hunden. Jag dammsög varje dag i början och han kunde inte kela så mkt med Tinka. Så småningom vande han sig vid henne och efter ett år sov hon med oss i sängen:) När vi flyttade isär dröjde det inte länge innan han köpte en liten jackrusselvalp;) I dagsläget skulle jag nog ha en särbo om jag träffade en allergiker, fast jag är ju rätt nöjd med min nuvarande sambo;)

Nej, då jag skulle göra det klart redan från början att jag har djur och inte kan leva utan dom.

Sådant kan jag inte svara på förrän jag är i den siutationen.

Är själv pälsallergiker så han hade helt enkelt fått lära sig leva med det (som jag). Skulle aldrig! lämna bort min hund!!

Oj, svår fråga. Helt ärligt har jag funderat på det flera gånger. Tänk om man blir dödskär i någon, och sen är han är allergiker!

Svarar som Asta: Det kan jag inte veta förrän jag är där.

+ att jag får försöka lösa det då!

Har redan min sanna kärlek  Har en son som inte tål pälsdjur som liten då fick jag sälja hästarna och omplacera katterna, valde hans hälsa framför mina intressen saknar min Albin/hästen än idag. Sonen växte och vi flytta till landet o skaffa oss en katt samt fick jag en häst o fick låna unghästar som sällskap på den biten vart det mer pälsdjur igen. Nu klarar sonen av vissa hårtyper på hundar med CCD och Pudel vet vi att han tål till 100% då vi haft hemma flera st av dessa raser. men han tål ännu inte amstuff och schäfer och andra raser men visst klarar han av dom lite bättre 1 dag kan han vara med hundar han inte tål utan att få astma.

Aldrig i livet att jag skulle välja bort hundarna. Med största sannolikhet skulle jag aldrig börja träffa någon som var hundallergisk och därför skulle jag inte heller kunna bli kär i någon allergiker.

Nu har jag dessutom träffat en fantastisk man, som inte är djurallergisk och som tycker väldigt mycket om mina hundar, så jag behöver i nuläget inte fundera på hur det skulle bli om jag träffade någon allergiker :)

#8 Precis, så tänker jag också, inte troligt att jag behöver träffa någon allergiker.

Ja, jag har ju också en man och vi har just köpt hund ihop så det är inte något problem, men om något skulle hända så har jag ingen aning om hur jag skulle göra.

Svarar som #8.
Men OOOOOOOOMMMMMMMM det nu ändå skulle ske så hade han endera fått leva med det eller fått dra.
Oavsett vad så kommer jag Alltid att älska mig själv mer i slutändan och endast göra/ha sådant som får Mig att må bra. =)

Jag har ju redan hittat min mr fantastic och han ar inte palsallerkiger som tur ar men om det nu skulle bli sa att han forsvan skulle jag aldrig borja dejta en palsallergiker men om det nu skulle bli sa anda far den mannen antigen borja ta mediciner eller sta ut helt enkelt.

Ja annars far han vara sarbo tills djuren vandrat vidare.

Jag skulle behållt alla mina djur.

Flyttat te gård/hus eller liknande å haft dem där ute. Skulle aldrig slippa å ha hund i allafall. Så då säger ja nej, om man inte kan fixa de på nått sätt, eller bo isär rästen av livet hur jobbigt de än skulle vara. (får bo jämte varandra om de är så)

Jag säger som #5.

Jag tror det faktiskt är omöjligt att svara på, vem vet hur man känner då. Jag vet att jag aldrig skulle lämna ifrån mig min hund, men det är möjligt att vi antingen blivit särbos eller att hon fått flytta till mormor som hon avgudar.

absolut inte lämna ifrån mig mina hundar :)

Att någon man skulle kunna komma mellan mig och mina hundar, ser jag som helt uteslutet. Är det sann kärlek så måste det lösa sig på annat sätt… hundarna blir kvar.

Aldrig i livet!

Är också själv allergisk och det går många gånger bra att leva med djur ändå med hjälp av mediciner, nogrannare städning och så vidare. Hade det inte gått så hade vi fått bo på varsitt håll så länge jag har mina nuvarande djur i alla fall, dem hade jag aldrig lämnat bort.

Hade aldrig lämnat bort mina djur. Vet att om min sambo skulle bli allergisk skulle vi lösa det på något vis. Men om jag inte hade haft honom skulle jag aldrig dejta någon som allergiker faktiskt, då djuren har så stor betydelse i mitt liv.

Håller också med #5 där uppe! xD Aldrig jag skulle ge upp mina djur.. Karln får leva med det och om han vill stanna får han lära sig leva med dom och evt. ta medicin ;D

Jag skulle aldrig dejta en allergiker , Det är nog att det är bara jag och pappa som tål djur restan är allergiska ! Jag klarar mig nog inte utan hund :)

Jag har väldigt svårt att tro att jag skulle lämna bort min älskingsvovve för en kille (nu har jag ju redan sambo som tur e! ) Jag tror att jag skulle avstyra det hela innan det blev allvar. MEN, jag vet faktsikt inte om det går att svara på detta om man inte varit i situationen (och jag hoppas att jag aldrig hamnar i den). Om vi däremot fick barn som blev allregiska är det inte så mycket att göra…..Usch, hemska tanke! (Lite OT kanske…)

jag skulle hellre välja hunden än killen.

Kan inte svara, för jag vet inte. Nu har jag ju inte ens en hund för tillfället, så risken över att det händer är ganska liten ;)

Skulle aldrig lämna bort min hund, oavsett hur bra pojkvännen är.

Men alltså, det här med att aldrig bli kär i en allergiker.. Brukar ni genast fråga folk om de är allergiska eller inte?

#27 Om man har hund och är på G, så skulle jag absolut frågat…

#28 Om "man är på G" på något vis så såklart, men nu menade jag just detta med att man aldrig skulle bli kär i en allergiker. Man kan ju bli kär i någon utan att man har något på gång med personen.

#29 Precis. MAn brukar inte välja vem man blir kär eller förälskad i. Inte jag i alla fall :P

#30 Nej, exakt. Man väljer ju inte direkt vem man blir kär i, så tänker jag i alla fall.

Hade bott särbos i så fall :)

Min kille är allergisk. Vi är särbos och det får funka så länge det funkar. Jag kan tänka mig att byta till en allergivänlig ras, men inte att göra mig av med de hundar jag har, eller sluta med hunderiet. (95% av mina vänner är hundfolk.)