Hej!

Har en vovve som är ganska likadan. Visst kan man tycka att det är lite trist men samtidigt får man nog ta och acceptera vovven som den är. Min hund var tidigare livrädd för främlingar (har varit gathund och antagligen blivit illa behandlad) men efter träning så har detta blivit bättre men jag kan inte påstå att hon är överentusiastisk när hon träffar nya personer.

Till en början, när problemet var extremt, så hade jag en skål med godis utanför dörren och en lapp som förklarade saken. Folk fick helt enkelt ta med sig en godisbit in och kasta till henne. Nu är hon inte rädd längre men inte heller så intresserad till en början.

Mitt råd är att du ber folk att ignorera din hund och går den fram så får de låta vovven nosa, ev klia lite under bröstkorgen samtidigt som de vänder bort blicken. Min vovve gillar människor som hon känner och personer som är lugna och låter henne vara. Av dessa blir hon gärna kliad i timmar =)

glömde tillägga att hon bara är 13 veckor. kan det hända att hon blir tuffare med åldern?

Ah, jo det kan det ju. Hon är ju bara en lillplutt =) Försök att inte tvinga fram någonting bara! Är hon rädd/nervös i övrigt? Är hon, vad ska man kalla det?, icke-dominant?

ne det tycker jag inte att hon är, eller ja, rullator, barnvagnar och cyklar tycker hon är lite läskiga. men om man jämför med min mammas mini aussie som är rädd för allt och alla är hon en tuffing:)

när hon leker med andra hundar så är hon den underlägsna, men hon börjat lära sig att säga ifrån, när den andra hunden är för på..

Oki.

Detta är mina tips: Tyck aldrig synd om vovven (så att hon märker det) för om ledaren uttrycker medömkan så blir situationen ännu läskigare för hunden. Bete dig alltid som om allting är vardagsmat! Gäller ALLT; nya människor, barnvagnar, åska, andra hundar, bad, kloklippning etc. Klipper du vovver i pulpan så kollar du lite senare, utan att säga ett ord om allt ser ok ut. Detta skapar trygghet hos hunden och sänger nivån av ängslighet i största allmänhet.

Har du en vovve som inte är dominant utan snarare undfallande så kan du göra saker som att dra dragkamp och låta vovven vinna mest… OBS! Ska inte göras med hundar som är för dominanta!

Det första tipset är dock det viktigaste. Ömka aldrig hunden!!! Låter knäppt men så är det. Finns 1000 andra sätt man kan pyssla om sin hun på och änsglan ska man undvika att förstärka. Hade jag ömkat min vovve så hade hon nog varit ett vrak idag. Vi har gjord en massa saker som hon tycker är läskiga utan att jag varken tröstat henne eller rört en min, det är det bästa sättet att normalisera stänmingsläget på. Ignorera hundens nervositet och bete dig som vanligt i alla lägen!

jag tycker inte synd om henne eller tröstar henne, vet att det är det värsta man kan göra om hon blir rädd.

men va tycker du att jag ska göra om jag ska gå förbi en cykel, barnvagn eller rullator och hon vägrar gå förbi? ska jag lyfta upp henne och gå förbi, eller ska jag ta en annn väg? om den andra personen går förbi mig kan jag ju stå still, men om man ska gå förbi en barnvagn som står still så funkar ju inte det..

Åh! Lyft absolut aldrig upp henne!! Det är vekligen att "tycka synd om". Om det vore möjligt skulle jag dra förbi henne i kopplet utan att röra en mig (känns elakt men), alltså såvida det inte blir helt sadistiskt och hunden blir halvstrypt. Menar "dra förbi hunden" inom rimlighetens gränser… Annars så skulle jag stanna med vovven lite innan (så att hon inte förknippar det med barnvagnen) och förstätta gå lite senare. Bättre att göra lite jobbiga specialgrejer ett tag än att hon fortsätter att vara rädd hela livet. Om du stannar med henne så kan det vara bra att göra ngt avledande, typ pilla med godis, kasta en boll eller nåt.

Vi hade en hund som, innan vi fick henne, bott på landet. Hon var livrädd för trafik men idag bryr hon sig inte ett skvatt. Hon gick runt darrandes och ville bara gå hem men jag låtsades att promenaden var heeeelt normal =)

det va det jag tänkte med att lyfta upp henne.. men att dra förbi henne går inte, hon stretar emot allt hon har och tjuter om jag gör det.. nu när jag var ute med henne sist gick vi fram till en cykel som stod still, först ville hon inte gå för nära, men jag ställde mig brevid cykeln och tillsut kom hon fram (20 cm ifrån) och luktade och du gav jag henne godis, är detta än ok teknik?

Det tycker jag låter helt ok! Fast jag tror att det är viktigt att hon inte förknippar godiset med situationen, för då blir det liksom att hon fokuserar på att det är något speciellt med cykeln ändå.

Gör såhär. Ställ en cykel ute på gräsmattan. Lägg ut en filt ganska nära. Lägg dig och läs en bra bok lääääänge och ha hunden med dig. Efter några timmar är cykeln inte lika läskig. Låtsas inte om den cykel alls. Kanske låter lite märkligt, men det fungerar. Vid upprepade försök glömmer vovven bort att vara rädd för något som ingen annan bryr sig om och som bara står där utan att röra på sig etc. Se för guds skull till att cykeln står stadigt så att den inte ramlar vid blåst eller liknande, du kan ju lägga den på marken på en gång. Är vovven så rädd redan så blir det ju katastrof om cykeln ramlar… Skulle den göra det så gör du som vanligt - låtsas som ingenting.

Det är bra att skapa en situation som är ännu mildare än den verkliga - En cykel som bara står/ligger helt still och en jättelugn matte som myser och läser bok = ett bra upplägg! =)

Obs! Du behöver inte berömma henne eller liknande efteråt. Var bara som vanligt! Ni har ju bara hängt på gräsmattan liksom =)

När min vovve hade varit med om ngt läskigt, som t.ex. då vi varit och TITTAT på hundträning, så var hon helt galen och upprymd då hon kom hem. Sprang runt överallt och var liksom helt euforisk, vet inte om hon var fylld av adrenalin eller nåt.

När hon var ny så hände det att hon slet sig ur kopplet och sprang hem när hon fick syn på en annan hund, men efter ett antal ggr av att titta på hundar och mattar som tränade (sjukt tråkigt) så kunde vi faktiskt delta själva. =)

tack för tipsen! ska testa detta men cykeln, får se vart jag kan hitta en rullator och en barnvagn bara:)

Hihi!!!! Ställ inte allt dit på en gång bara utan börja lite i taget!! =)

Kan trösta dig med att min vovve har gått från skräckslagen till helt vanlig, inte översvallande men riktigt trygg. När hon var ny bajsade hon på sig i min säng en gång när det kom in en "okänd" person i rummet. Stackarn. Nu kan hon bli trygg med folk på en halvtimme såvida de är lugna, hon krafsar på dem för att få kli =)

Min hund var likadan i början, hon var adopterad och hade blivit rätt illa behandlad så det satt i att vara rädd för främmande människor och alla hundar samt det mesta i området. Hon lugnade sig efter ett tag, men hade fortfarande problem med människor.

Nu säger jag inte att det är ända lösningen, men för henne hjälpte det mycket att få in en till hund i huset. Vi valde specifikt en med stort självförtroende och gå-på-anda. Efter bara några dagar studsade hon fram till främlingar och andra hundar i parken. Om något läskigt händer väntar hon tills han varit där och undersökt innan hon själv försöker sig på det.

Nu ville vi gärna ha en till hund också, så det var inte bara för henne vi skaffade honom. Men det var kul att se hur snabbt förändringen gick!

Låt henne ta steget att gå fram till folk, inte tvärtom.

Ogillar hon någon skall hon slippa den individen.