Hej!

Jag är 22 år och lever ett klassiskt samboliv (snarare än ett klassiskt studentliv) och satsar på att skaffa hund till nästa år. Är dagmatte/hundtränare åt två hundar i dagsläget men har aldrig haft en hund själv. Pga detta är jag osäker på om jag ska satsa "fullt ut" på den första hunden eller om jag ska vänta och ta ett lite "mildare och säkrare hundkort" först för att känna på hur det är att vara hundägare - utan en massa ambitioner.

I dagsläget känner jag nämligen att jag har hur mkt tid som helst att ge en hund och att jag tycker lydnadsträning med daghundarna är givande och roligt för oss alla. Hade gärna blivit hundinstruktör/tränare så småningom. Mitt mål med "min hund" är därmed att tävla i lydnad och gärna försöka komma upp i elitklass. Dels för att det är utmärkt aktivering och dels för att det blir ett delbevis på att man har den grundläggande kompetensen för att bli hundtränare. MEN tänk om jag inte alltid komma känna såhär? Tänk om hunden jag köper inte alls är motiverad till lydnadsträning, men ändå kräver en himla massa tid. Och tänk om min tid inte räcker till… och så står jag där med min "krävande hundras".

Exempel på hundar som är aktuella för elitlydnaden är ju klassiska bruksraser eller klassiska arbetshundar: Schäfer, Belgare, Tollare, Aussie, jaktgolden, flatten. Dvs KRÄVANDE hundar.

Är väldigt kluven…