Han kan ha ont! besök veterinären och kolla om allt står rätt till.

Om det är en hane så kan du prova att ta bort kulorna

Lite svårt att avgöra om avlivning är rätt när man inte vet vad som hänt. Men om det är ett beteende som uppkommit nyss så tycker jag du ska göra som #1 besöka veterinären för en grundlig undersökning.

Det är ju ganska relevant att få veta vad som hänt som gjort att din hund bitit så det blivit blodvite.

Som #1 skriver kan det bero på smärta, men det kan ju också bero på helt andra saker. Så vad har hänt? Du skriver anfall?

#1 Det har vi iof inte gjort, men han verkar inte ha det. Man kan klappa och så när han inte är arg utan att han bits, eller reagerar. Mao tror jag inte att han har ont.

#5 Det är svårt för oss att veta om du inte berättar vad som hände. Man kan inte sitta här och skriva om man tycker att någon ska avliva sin hund utan att veta vad som har hänt.

Men krya på dig med fingret iaf!

Jag tycker som de andra sagt om att besöka veterinär men sedan tycker jag också att du ska ta kontakt med en bra hundinstruktör, berätta om problemen och sedan gå någon kurs för den instruktören. Det är läskigt med hundar som bits men för många aggressiva hundar finns det en annan lösning än avlivning.

Jag tycker iaf att man aldrig kan rekommendera avlivning utan bakgrund. Hur ska man kunna avgöra om hunden bör avlivas bara genom att få veta att den bitit hål i ett finger?

#2 Redan borttagna

#3 Visst kan vi göra så men frågan är om det kommer hjälpa. Under lång tid har han morrat när man kommit nära, det började när han satt i bilen på golvet där man hade fötterna, kom man för nära morrade han ljudligt och vissade alla tänder. Sen blev det värre och värre, morrandena blev till små tjuvnafs, till bitande och några gånger har det börjat blöda. Idag var det riktigt mycket.Och han gör det lite närsom. När man lyfter upp honom, för att dra exempel.

#4 Ja, anfall. Kan se om jag lyckats filma det. Han blir…. en helt annan hund. Lyrisk, han ser ut som en varg som ska hugga in och äta. Ska döda bytet liksom. Han drar upp läpparna så långt det går, morrar/skriker eller vad man ska säga, och kommer han nära så biter han och håller kvar.

Idag gjorde han det, jag trodde jag skulle dö av smärta så jag slog till honom i ren panik och då släppte han. Nu är jag livrädd för honom, jag vågar inte gå nära honom längre. Låter säkert töntigt att jag är dödsskrämd av en liten papillon. Men han är horribel, och jag klarar inte av att ha honom sådär mer. Antingen slutar han bitas eller så får han dö.

Vad han gjorde, han sprang iväg och kom inte på inkallning som han alltid gör annars, jag lyckades fånga honom och tog tag i honom och han blev helt till sig. Jag brukar alltid hålla ungefär vid halsen (löst naturligtvis så att han inte stryps), för att undkomma bitning. Lyckades jag med först men sen råkade jag släppa och då anföll han mig.

Låter som om jag pratar om en rottweiler när jag beskriver hans anfall, men i alla fall, brukar man inte avliva när de börjar bitas?

Kan du berätta i vilket sammanhang han bet?

#10 Beror ju på anledningen till varför hunden gör det.

Låter inte som han är aggressiv utan att han reagerar på något. Låter som smärta, så det är det första ni bör kolla upp.

Det kan också vara att han inte känner sig trygg och försvarar sig, även om det inte är vanligt att hundar biter hål då.

#11 "Vad han gjorde, han sprang iväg och kom inte på inkallning som han alltid gör annars, jag lyckades fånga honom och tog tag i honom och han blev helt till sig. Jag brukar alltid hålla ungefär vid halsen (löst naturligtvis så att han inte stryps), för att undkomma bitning. Lyckades jag med först men sen råkade jag släppa och då anföll han mig."

Varför tror ni att det är smärta? Har bett min lillebror kolla igenom honom, man kan känna och klämma och han blir inte arg.

Jag tycker inte att det låter som en rottweiler. Jag tycker att det låter som en liten, rädd hund som är dödsförskräckt för människor. Jag tycker att det låter som att han är så rädd att han tror att han måste försvara sitt liv.

MEN, nu har jag bara sagt vad jag tycker att det låter som. Jag har ju aldrig sett din hund så jag kan ju inte säga något egentligen. Men det låter som att ni behöver hjälp. Kontakta en hundinstruktör som kan lära dig och din hund att inte vara rädda för varandra längre.

#15 Eftersom det verkar som han inte vill att ni tar i honom.
Hur gammal är han? Hur länge har ni haft honom?

#14
Sorry, hade inte uppdaterat sidan på ett tag så hade inte sett ditt tidigare svar.

Jag tror att han helt enkelt svarade upp mot din 'korrigering'? Kände sig trängd och markerade?

#16 Vid inkallningen tog jag min allra sötaste, lenaste och snällaste röst som bara finns, det är bara då han kommer. Ingen hund kommer när man låter barsk och elak, och tänker bestraffa såfort den kommer.

Jag var mjuk, gav honom godis när han kom och tog försiktigt tag i halsvandet. Då gick någon spärr igång, och han blev helt manisk.

När man tar för hårt i vissa hundar (nu menar jag inte att du var elak mot din hund men olika hundar triggas av olika hantering) kan man väcka ett kampbeteende som egentligen är ofrivilligt hos hunden. Det kan vara precis som Nikkis säger, att din hund svarar på korrigeringen genom att försvara sig. Kanske du måste hitta ett annat sätt att korrigera hunden.

#20 Jag kanske missuppfattade men det lät i din beskrivning som om han inte kom på inkallning och att du därför fick hämta honom, och när du tog honom i halsen bet han. Inte att han kom frivilligt på inkallningen och sedan bet dig..

Men jag var jättelugn innan det hände. Lovar. Det var först när han blev helt jävla aggressiv som jag tog i hårt. Jag har testat att bara hålla löst också, hjälper inte det heller utan då lyckas han bita mig istället.

Ett annat sätt att korrigera, jotack, har du tips? Får gärna vara något av de jag inte testat med, och något som jag kan hålla mig ifrån honom så jag inte blir sönderbiten.

Jo, han kom till mig när jag kastade godisar på marken. Då kom han och ville ha mer när de var slut.

#22 Låter verkligen som ni borde ta hjälp av en duktig instuktör. Relationen med din hund verkar vara skadad för tillfället, men jag tror ni kan fixa det med hjälp. Så länge du är rädd för din hund så kommer det bara bli värre.

Tyvärr kan man inte berätta för någon annan hur de ska korrigera sin hund utan olika hundar svarar på olika saker, man får prova sig fram. Men jag kan ge några förslag. Man kan t.ex. korrigera en hund med rösten (en gruffig röst ungefär som om man morrar, inte en gapig röst som om man är upprörd), man kan också korrigera med kroppsspråket (göra sig stor, lugn och liksom klampa fram till hunden med väldigt bestämda steg). Om man handgripligen måste korrigera sin hund är det bättre att korrigera med kopplet (och då menar jag inte att rycka halsen av hunden, men att till exempel tvinga hunden att lugna ner sig genom att föra kopplet så att hunden sätter sig ner eller bara sitta still med hunden i kopplet så att det inte kan springa runt och jaga upp sig, d.v.s. tvinga hunden att koppla av). Korrigeringar där man inte måste ta i hunden är oftast bättre eftersom man triggar kamplust om man trycker på hunden (t.ex. för att sitta) eller håller fast den.

Men som jag sa tidigare, jag har inte sett din hund och jag är heller ingen hundinstruktör. Jag tycker att du ska be om tips från någon som verkligen kan sin sak.

Just nu tror jag att du är väldigt arg och besviken på din hund också. Försök att inte ta det personligt utan tänk att det finns en anledning till hans beteende utan att du förstår det ju nu. När du ens överväger att avliva din hund förstår jag att du är väldigt besviken men också rädd för att ha honom kvar.

Men som Hera säger tror jag att en instruktör kan hjälpa dig och din hund. Se det som en utmaning att få hjälpa din hund till en trygg tillvaro där han känner att du är den viktigaste personen i hans liv. Och att du får rädda livet på honom!

Tack för tipsen, har testat med röst och kroppspråk, kopplet kan vara svårt, det sitter inte på inomhus och det är ofta då det händer, det har aldrig hänt med kopplet på.

Ja, självklart ska vi boka tid för veterinär och ev. instruktör. Men finns det något vi kan göra emellertid, nu hemma? Finns det något jag kan göra nu? Pappa får binda honom i andra sidan huset eller på tomten när jag ska gå förbi. Så kan det inte vara, imorgon ska vi ta hem oss kommunalt och jag har ingen aning om hur det ska fungera…

Nej det är helt vansinnigt att vara rädd för sin hund, jag vet, han är min ängel, min bästa kompis, min skruttis och jag älskar honom över allt annat, men jag vill inte ha honom här längre.

Jag tycker inte du ska vara rädd för honom, strunta bara i honom istället, kolla inte ens på honom.
Men visa inte att du är rädd.
Kommer han till dig så gå där ifrån

Nej, jag har svårt för att ge tips på saker du kan göra själv. Det jag kan tänka mig är att till exempel sitta med honom i ett rum och ignorera honom tills du känner dig bekväm med honom igen (jag kan nästan garantera att han inte kommer attackera dig om du inte ens tittar på honom och inte säger ett ord). Sedan kan du göra kontaktövningar. När han tittar på dig (söker ögonkontakt) kan du berömma honom och ge en godis. Men ta inte i honom.

Jag vet inte om det är så men det verkar som att konflikterna blir när du närmar dig honom eller tar honom. Antagligen blir han överraskad. Försök att göra mycket övningar när ni har kontakt men där du inte behöver fånga in honom eller tränga honom på något sätt.

För det första måste jag ju bara påpeka, i fall du inte visste det sen innan, det blöder mycket och gärna ur just fingrar. Minsta rivsår/skråma ger gärna ett mindre blodbad innan det stoppas.

I övrigt håller jag med Nikkis.

Är du rädd för honom måste du antingen överkomma det eller lämna över träningen till någon annan.

Är det bara vid fysisk kontakt han biter? Eller har han nångång bitit även om du inte tagit i honom?

Kanske du ska vara ifrån honom en tid för att din rädsla ska lägga sig lite och så han kan få lite "semester". när han sen kommer tillbaka så är det nya och friska tag och du orkar säkert mer då.

Plus att hugo (om jag inte minns fel att han heter så?) kanske behöver bryta ett mönster genom att koma till någon helt annan, få nya rutiner och nytt kroppsspråk?!

#28,, trist att du känner att du inte vill ha honom där längre,, då kanske det bästa är för er båda att prova att omplacera honom till någon som vill ha honom.

svårt att ge råd när du känner så, han känner ju oxå av det.

Kanske är därför han blir så osäker?

//Linda

Jag hade kollat upp hos veterinär och sedan hundpsykolog.

Okej…han har inte ont någonstans. Jag är inte rädd för honom längre, och han har inte haft fler "anfall". Jag omplacerar inte bort honom, det skulle jag aldrig kunna göra.

Nu är han som en helt vanlig hund, och det har väl iof inte gått så många dagar men jag vet i alla fall något så när hur man gör för att hindra sådana utfall.

Dessutom har jag märkt att han aldrig gör så i mammas sällskap, och det kan ha och göra med att hon är hård i sin uppfostran. Kanske ibland lite för hård, så Hugo helt enkelt har stor respekt för henne och vet att han blir bestraffad om han gör något tokigt. (Aldrig slagen, det låter i texten som om han blir slagen och sparkad här hemma, jag vet, men så är det absolut inte. Vi är alla i familjen hundvänner och skulle aldrig komma på tanken att göra hunden illa. Men hon är hård och tydlig i sitt kroppspråk, tror det är därför.

Så det är något med vår relation, jag är väl för mesig. Ger efter lite, tillåter att han morrar. Men det ska jag inte göra mer.

#36 Sådant beteende bör man aldrig tillåta. Små saker, som att de morrar kan snabbt stiga och bli mkt värre saker.
Bra att du inser att du inte ska tillåta sådant mer. Lycka till med er relation! :)

lite mysko att han är "precis som en vanlig hund" efter knappt 3 dagar efter din trådstart.. Du skrev att han gjort så här många ggr under den senaste tiden.. ?

Jag tycker att det låter lite konstigt allting jag,,

Hur kan du veta att han inte har ont någon stans?

Jag skulle ta honom till en veterinär genast för en check.

/Linda

#38 Ja mysko och mysko. Så är det i alla fall, spekulera i om jag ljuger eller inte, det bryr jag mig inte om.

Jag tror inte att du ljuger,

hoppas att det blir bra iaf,

//Linda

Hundar kan absolut ha bättre och sämre dagar och det är vanligt att en hund svarar ganska snabbt om man själv ändrar sitt beteende. Fortsätt att jobba på det sätt som passar för er bara och tänk på att bara för att han beter bra nu så får inte du slappna av och strunta i uppfostran, fast det förstår ju säkert du också! Det låter som om din mamma har bra koll på hunden. Du kan säkert lära dig massor av att titta på hur hon gör, och även be henne om hjälp om något är svårt. Ni kanske kan ha träningsstunder tillsammans med hunden. Det brukar dessutom vara väldigt roligt att träna hund tillsammans. Jag och min sambo brukar gå ut tillsammans och träna vår hund, det är roligare att göra det tillsammans.