Frågan som hoppar upp i mitt huvud är väl varför du vill sätta ut en sådan hund på foder? Jag som är gammal i forumet vet att du stretat länge med Ecko, att du kämpade på i alla fall medan du var aktiv här. Så jag tror inte att du är någon som ger upp på en gång. Men om han nu är så osäker som du beskriver låter det inte som någon bra lösning i mina öron att sätta honom på foder. Beronde på vad du anser att foder är? Är det att du ska kunna ta tillbaka honom framöver? (Det är det som får mig fundersam) Eftersom du inte omplacerar honom direkt. Vet ju att det inte handlar om något vanligt fodervärdsavtal då Ecko så vitt jag vet är kastrerad.

#1 Nej. Jag har stretat länge, men vet inte om jag inte riktigt räcker till.

Anledningen till att jag vill sätta honom på "foder" är just att jag vill vara helt och fullkomligt säker på att han får det bra. Om jag märker att det inte funkar, vill inte jag höra senare att "nej, vi avlivade honom". Det är hela orsaken till det. Att jag vill ha kontroll i början. Om det funkar, så blir han deras…

Du ska ha tummen upp för att du fattat ett sånthär beslut! Är otroligt svårt att skiljas från sin bästa vän även om man vet att det är för hundens eget bästa.

Det svåra är ju att hitta rätt hem, speciellt när det krävs att det nya hemmet har kunskap om detta eller är beredda att lägga både tid och pengar på att få hjälp med rädslorna.

Måste ändå säga att en annons på blocket inte är helt fel. Allt på blocket är inte bara skit med spontanköp, massproducering och vandringspokaler. Det är också ett ställe där Bra köpare också tittar(vanligtvis på alla bilder, för att resonera till alla hundar som säljs osv, men ändå), speciellt folk som är ute efter just en omplacering/äldre hund/något foderliknande. För att de inte vill ha valp eller för att de föredrar omplaceringar, för att de vill "rädda" någon…. Jag hittade min omplacering där och jag är då ingenstans en dålig köpare, säljarna tog god tid på sig innan de fattade något beslut och omplaceringen var ett helt normalt fall.

Så visst kan man ha tur på såna annonseringssidor. Om du är ärlig från start med rädslorna så får du undan många spontanköpare. Gå noga igenom svaren, lämna bara mejl som första kontakt aå du kan sålla själv i lugn och ro.

Hör runt bland bekanta, låt dem sprida ordet. Ibland finns det vänner till vänner till vänner som är perfekta…

#2 Jag förstår hur du tänker, absolut. Men se verkligen till att i så fall få ett sådant kontrakt skrivet mellan er. Det är inte bara att skriva något som båda parter skriver under och sedan tro att det ska vara en garanti. Det är mycket problem med dessa fodervärdsförhållanden och andra liknande avtal, särskilt dem med kontrakt man skrivit själv utan juridisk hjälp.

I övrigt håller jag med tsset. Jag vet många seriösa hund- och kattägare som funnit sina djur på Blocket av seriösa köpare.

Stor kram på dig, som tänker på Eckos bästa! Jag var ju oxå här, när du fick hem honom, och minns alla underbara foton.

Han är lite som min Vidar, rädd och troligen ännu mer rädd efter kastreringen. Vi bodde inte i en stad, utan i ett litet samhälle, och bara det var för mycket för Vidar. Visst, han fungerade och har aldrig varit en problemhund i mina ögon, men ett minster i många andras… När vi först flyttade ut i skogen, med 1 km till närmsta granne, började han varva ner. Nu fanns det inga människor eller hundar att vara rädd för hela tiden. De som kommer hit är till 95% folk han redan känner. Stressnivån sjönk, och landade på mer normala nivåer. Sen slutade han äta majs, och blev ännu lugnare. Han är som en ny hund, hela han. Folk som träffar honom nu förstår inte alls hur han kan vara, eller var tidigare.

Jag hoppas du lyckas hitta någon som kan ge honom allt han behöver, om du känner att du inte kan. HUR du ska göra det är svårare. Leta på forum efter folk som är vettiga. Kanske försöka kika på facebook efter hundfolk som känner nån som känner nån…

Skriv inte ett eget fodervärdsavlat, för fodervärd för hund är något helt annat än fodervärd för häst. Kalla det istället för att han ska vara hos någon på prov, betsäm ett antal veckor, sen träffas ni och diskuterar, är båda parter nöjda, kör ni ett par månader eller mer, och om det fortfarande fungerar, skriver ni över honom på nya ägaren. Det går säkert att skriva någon form av kontrakt på detta. Sen är ju frågan om det blir juridiskt bindande, men det känns mer seriöst, och ni kanske kan lita mer på varandra.

#3 Tack för ditt svar. Och precis som du säger, är det svårt att hitta rätt ägare.
Och tanken med blocket är möjligt sant som du säger. Jag har bara negativa tankar om det hittills dock. Eftersom jag får för mig att, om jag lägger ut en "amstaff" kommer jag enbart få folk som tycker det är coolt med en sån ras. Men du har som sagt, antagligen rätt, att om jag verkligen skriver från början hur det ter sig, så faller många av dem bort.

#4 Jo, det var därför jag skrev fodervärd eller "liknande" … Jag menar inte direkt ett fodervärdskap, bokstavligen. Utan mer som Vattnadal skriver, att ha honom där på prov.
Och nej, jag förstår att det inte är en garanti. Det är därför jag vill finna en människa jag känner är rätt.

#5 Ja, lille Vidar ;)

Jag kan säga att jag med haft många tankar om att flytta ut till landet. Jag har nog haft dem allra flesta tankar det finns.
Men å andra sidan är jag arbetslös för tillfället och har inte heller körkort. Så att bo ute på landet, vore svårt för min del.
Min dröm vore att ha kvar Ecko. Men det verkar inte kuna lösas på ett bra sätt.

Och Ecko är just som Vidar var, låter det som. Han är en underbar hund som alla andra missförstår. Jag vill gärna kalla det hundrasism ärligt talat.
Han är jätte stressad i den här miljön, enda platsen han stressar ner är hemma, inomhus. Och det är ju inte direkt ett liv för en hund!

Tack så hemskt mycket för era svar.

Ja, men var noga med att få ett avtal som du vet juridiskt verkligen binder er båda vid det! Spelar ingen roll om du vill skriva det som fodervärdsavtal eller någon slags "prov". Jag tycker det är superviktigt att få det rätt, vet så många som blivit "lurade" av sådant här.

Jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt för er två!

Här kommer lite extratips att använda dig av så länge han bor kvar hos dig, för att minska hans stress:

En sak först, kolla om maten han äter innehåller majs, gör den det: BYT! Hitta ett foder utan majs! kanske kan du ge b-viamin extra (b50 heter den Vidar fick i början) ett tag, så att det tryptofan han äter får tas upp rätt. Har han b-vitaminbrist tas det upp fel. Sen försöker du ge honom mat som innehåller mycket tryptofan, banan, kalkon och pumpkärneextrakt är lättast att få tag på. På hälsokost kan du hitta bådce vitaminerna och pumpkärneextraktet.

Majs innehåller dopamin och noradrenalin, som gasar hjärnan ännu mer, och stressar en redan rädd och stressad hund ännu mer.

Tryptofan blir serotonin i kroppan, och det är lugnande. Det är därför folk går upp och tar ett glas mjölk och en banan om de har svårt att sova.

Sen kan du faktiskt prova DAP. Jag hade ett sådant halsband på Vidar en månad förra våren, när vi skulle till Leksand på medeltidsmarknad. Där är han rädd för massor och det är bara kul när vi är i vårt tält, eller lååångt från marknadsplatsen. Med DAP var han nästan en annan hund. DAP finns som halsband för utomhusbruk, som dosa att ha i väggen för att lugna hemma, och som spray för att använda i bil, tält, hos annat folk od.

#6 Visst riskerar du det. MEN, du behöver ju inte skriva ut vilken ras/blandning han är. Så undviker du dem idioterna också. Skriv om honom, nämn hans positiva och negativa sidor, skriv vad du vill att han ska ha och börja där, ge det en chans och berätta mer för de du tycker kan passa. Jag menar, det värsta som kan hända är ju att du inte hittar någon där men då har du iaf försökt.

#7 Jo, jag ska vara jätte noga med den biten. Tack :)

#8 Tack så jätte mycket för tipsen. Ska kolla upp det så snart som möjligt.
Vad äter Vidar för mat nu mera?

#9 Jo, precis. På det sättet kan man ju också börja.

#10 Vi har hattat lite hit och dit med Vidar. Först åt han Olivers, old and fit då han behöver massor av protein och inte så mycket fett, men för lite fett går inte heller. Sen barfade vi honom rätt länge, till vi i höstas började med mästers, ett svenskt foder. Till nu, då vi inser att det inte räcker till, så vi börjar ge fodax extra, och kommer förhoppningsvis att kunna lösa förvaringen av olivers, så att vi kan ge det.

Just nu äter Vidar alltså mästers, tillsammans med foder och lite barf.

Förstår att det känns väldigt tråkigt att behöva ta ett sådant beslut. Men det låter verkligen som det bästa för er båda.

Jag håller med de övriga att blocket absolut inte behöver vara endast av ondo. Jag hittade en omplaceringsannons här om dagen som jag tyckte verkade väldigt genomtänkt och seriös. Ska se om jag hittar den nu…

Här är den

http://www.blocket.se/stockholm/Boxer__hane__4_ar_32091905.htm?ca=23_1&w=3

De är också ärliga med varför även om den inte alls är på samma sätt som i ditt fall men också vad de förväntar sig för att det hela ska bli av.

Lycka till och hoppas du hittar det bästa hemmet för din vän.

#13 Tack så mycket! :)

#12 Hehe, okej. Låter liknande som för oss. Har testat både det ena och det andra med Ecko, eftersom han dessutom är känslig mot så mycket.

Vattendal du kan en hel del alltid kul o läsa dina tips för du hjälper även många andra 

Jag hoppas att du LisetteS hittar bra rätt hem till din hund, och ne allt med blocket är inte skit. Solla ut svaren o träffa personen/familjen du fastnar helst flera gg  för skriv bra kontrakt. Jag håller tummarna för dig o känn dig inte värdelös du får tänka på att du ger han en extra chans.

Ps skriv inte bara att endast till landet har läst flera skräckisar ang såna hem nämligen ds

O så svårt. Just att ha en hund man älskar men som inte fungerar i den miljö man lever i. Kände igen mycket av det du skrev, har själv haft en amstaff-blandning med mental ohälsa, instabil och med mycket rädslor. Om du vill ha råd, eller veta hur vi gjorde får du gärna höra av dig via pm. Brinner för sådana hundar

#17 Tack så jätte mycket. Råd tar jag gärna :)