
Bet ihjäl kanin
I morse ringde min ledsna syster och grät, hennes schäfer tik Troja 5 år bet ihjäl grannens kanin när sonen gick på promenad.
Sonen berättade inget eftersom han vart så rädd (14 år) , grannen med all rätt knackade på dörren och berättade allt att det fanns vittnen till att hunen varit skylldig till att hoppa över staketet, slitit sig och fått upp buren.
Systern har haft mkt problem med tiken i olika sådanna samanhang, har gått på otaliga kurser för att försöka reda ut hennes beteende.
Dottern till tiken är placerad upp till 3ans lydnad tävlad av min syster så det är inte så att hon är olämplig som matte/djurägare.
Nu funderar hon på avlivning, även om hon absolut inte vill men för att få någon form av grannsämja där hon är nyinflyttad (villaområde).
-Vad tycker ni?
Ang jaktbeteendet så har hon prövat med allt tillochmed i ren desperation jaktelhalsband..
Vänligen/Linda

Kaniner väcker jaktinstinkten hos hundar. det är ett faktum. Synd att sonen inte berättade, hade varit bättre om syster din hunnit till grannen först.
Men bortsett från det så kan man inte utan att känna eller veta mer om hunden irl ta ett beslut om vad som är rätt.
Den enda som kan veta om hunden avlivas av de rätta orsakerna är din syster.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Usch det var verkligen illa. Låter väldigt otäckt för sonen att se det menar jag. Men att avliva hunden är väl lite väl drastiskt.
Vad säger grannen då?
Vad hade dom för konstig bur som kan få en schäfer att få upp buren så snabbt? Om en schäfer kan det så borde väl andra rovdjur såsom rävar få upp den lätt. Var det ett öppen bur eller så?

Nästan alla hundar har jaktintstinkt i sig.
Min hund springer efter kaniner,fåglar.
Någon dag fruktar jag för att han också
kommer få tag i någonting :/
Men var det en tam kanin som de hade
som husdjur?

Låter tråkigt, men jag håller med någon ovan. Att ha en bur som går att få upp så lätt är ju som att bjuda på olyckor. Nu ska man inte ursäkta hundens beteende här, men om en hund får upp luckan till kaninen så får garanterat en räv det.
Om schäfern går i gång så på en kanin som sitter i bur (alltså inget jaktbeteende) så är ju risken antagligen stor att hunden går i gång på katter, harar m.m Lösningen är nog bara munkorg på om Ni verkligen försökt med allt. Avlivning låter väl drastiskt. Och så att ha hunden kopplad och att en vuxen går ut som orkar hålla hunden.
Hoppas det löser sig med grannarna.
Ojoj! stackars grabben också
och även de övriga inblandade förstås, men jag håller nog med Zebben där en munkorg och koppel är nog att föredra framför avlivning, förmodligen har ju hunden en stor jaktlust…
Jag tänkte berätta för er om en liknande händelse som min son då 14år gammal var med om.
Vi bodde granne med en suverän hundmänniska på landet, och han hade fått hem en vorsthe som var helt oresonlig av många anledningar, men hur som helst han fick honom bättre och bättre i alla fall, och en dag så gick min son med våran york i koppel en promenad, och passerade då hans mycket fina hundgård, och utan förvarning tar vorsten sats och grinden går upp, och emot min son kommer denna hund och greppar tag i yorken över ryggen, och jag kan tala om att det var första och sista gången min son sparkade på en hund, hunden släppte ju till slut och hoppade på min grabb som blev riven i ansiktet av honom(allting skedde ju blixtsnabbt), så in kommer en blodig son gallskrikandes son med yorken i famnen, och vi for ju till djursjukhuset direkt men hans liv gick inte att räda han hade blivit punkterad i både hjärta och lungor.
Men som sagt dessa ägare var otroligt trevliga och visste vad dom gjorde, dom fattade beslutet att avliva hunden direkt, mycket pgr av att den dessutom hade anfallit min grabb direkt efter, den hade gjort riktiga utfall mot folk tidigare….
Det slutade lyckligt fast min son aldrig kommer att glömma händelsen, dom ville så gärna vara med och betala en ny york, från samma uppfödare som förövrigt stod upp för oss hela tiden och sade själv att hon inte trodde att det skulle läka lite om vi inte skaffade en ny york, så då blev det en liten Rulle och honom fick vi ha kvar i 10år, och ser jag i backspegeln så hade uppfödaren rätt i det hon sade….
Hoppas verkligen det ordnar upp sig till det bästa för alla parter, berätta gärna hur det går framåt.

uch vad hemskt att bli påhoppad på det viset.
Och att se sin hund blir anfallen av en annan hund.
Om något skulle hända min Ludde vet jag inte
vad jag skulle göra :'(

Nä det känns drastiskt, det är bara det att de prövat med allt möjligt..
-Hemma hos henne är det en uppskö av annordniongar som gör att inte vem som hällst kan öppna dörrana, inte för att de anfaller utan för att just den tiken rymmer och blir som okontaktbar om hon får chansen.
Hon har alltid koppel ute, vet inte händelsen till just att hon smet för sonen är en ganska stor kille.
Nu sitter hela familjen o är ledsna..
#5 Fy vad fruktansvärt för din son att bevittna..

Misstänker attdet ligger mer än bara denna kaninjakt bakom. Så jag upprepar att de själva måste känna i sina hjärtan vad som är rätt och gå efter det.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

hej
tragiskt det som har hänt.
Men varför skickar man ut en 14 åring på prommenad med en hund som är för stark för honom, och som du själv säger inte klarar av sig själv?

#9 14 åringen är lång och stark, ser inget konstigt med det, fick nuhöra att hunden faktist smitit när sonen var hemma genom dörren så han hade inte änns tappat kopplet.
Det är en lydig hund som fått all träning som finns (genom bro-håbo BK, hundtränare etc) det är just i vissa samanhang som hunden beter sig konstigt.
Det är inte så att min syster ska svartmålas, hon flyttade till ett annat villaområde för att kunna ha tid att träna sina hundar ännu mer, hon är hemma med sina hundar 8 timmar om dagen och tränar dem alla dagar i veckan.
Vänligen/Linda
Ja en 14-15 åring kan vara både lång och stark, fråga mig jag har en som snart är 1,90 och urstark, men han har inget intresse för att gå ut med vovvsen, men min ett år yngre som skulle mycket väl också klara det, men han säger att skulle det hända mig eller hunden något så skulle jag inte må bra resten av livet, så han är ofta med och lär sig på mina turer i stället ;-).
7, ja min äldsta kan ha mardrömmar om det fortfarande ibland….jag hoppas verkligen att din syster och grannen med kaninen kan prata igenom det med grabben också, så inget ligger och pyr framåt, det gjorde vi efter några veckor och det löste många knutar både för oss och dem…..
Var det en liten kanin, typ dvärgkanin? För jag har hört att större kaniner som fransk vädur inger mer respekt hos hunden och därför är risken mindre att hunden attakerar. Någon som vet?

synd att det blev så :(
Wendy funkar utmärk med kanierna. Hon kommer med sitt tuggben och erbjuder dem att tugga på det, även om kanerna inte vill…
hon jagar dem inte äns när den hopparförbi i glädjeskutt… men det är ju olika.
#8: jag håller faktiskt fullkomligt med dig. Om en sån här sak skulle hända mig så skulle jag bli fruktansvärt ledsen jag också, det måste ha varit en hemsk upplevelse för sonen 

Uach va jobbigt för henne, men att avliva låter som några fler skrivit drastiskt även om jag förstår hennes situation just nu, min ena husky tik har också denna väldiga jakt instinkt vi har två våningar och har fått sätta grindar i trappen pga att vi har små djur uppe på, men tyvärr så va olyckan framme här för 1,5 år sen då jag snabbt skulle springa ut och titta vad barnen gjorde utanför och bara stängde ena grinden och låste inte dörren in till äldsta sonens rum, och ja då passade hundarna på, jag va ute max 5-10 min men då hade äldsta tiken dragit me den andra upp hoppat på buren i sonens rum tryckt in locket dragit ut kaninen o ja den va sten död när jag hittade dem, där stod hon lyckligt med kaninen i munnen. Behöver jag skriva att de kastades ner för trappen fy f n va arg jag va, och hur förklarar man för en då 8 åring, nu står buren med kanin o marsvin i , inne i en speciell bur av skivor och kompost galler och grinden i trappen är höjd och låses när vi inte är hemma allt för att slippa sådant igen,. Jakt ligger ju i hundars gener, och bor man i ett område där man vet det finns hundar så är det ju även lite upp till en själv att ha en bur som är rovdjurs säker, det är min åsikt.
Men det enda jag tycker din syster ev kan göra är väl att ersätta för kaninen sen får hon försöka säkra även för hundarna så de inte tar sig över igen. Önskar lycka till

Jag tycker självklart att ni inte ska avliva. Eftersom ägern kan hantera hunden borde inte hunden få gå ut med en annan. Eller den kan få gå ut med någon som vet vad det är för hund. Min ena hund har jakt i sej. Hon jagar själv våra kaniner. Men vi har nästan tränat bort det. Så det går om man tränar.
Djur med jaktinstinkt är otroligt starka om dem vill åt ett byte, därför är det inte konstigt att dem får upp en kaninbur.
I detta fall tycker jag nog egentligen mest synd om kaninen. Dem kan bli otroligt stressade och det är nog möjligt att den var död innan hunden kom åt den.