Lättare med liten hund?
Då jag går i skaffa-hund tankar funderar jag lite vilken ras och, framför allt, vilken storlek och sorts hund som egentligen hade passat bäst till mig. Jag har tidigare varit väldigt inställd på basenjis men då det inte verkar finnas några tillgängliga under den tiden som jag vill ha valp (nu under sommaren) så börjar jag fundera om lite. Och jag funderar lite på om jag kanske bör välja en ännu mindre hund. Jag är 20 år gammal, jobbar som privatlärare ett par timmar i veckan (men alltså inte under sommaren = valptider), börjar plugga till hösten (antingen distansutbildning till ridinstruktör eller husdjursvetenskap vid SLU). Jag rider och är mycket i stallet, vill gärna kunna ta med mig hästen dit om dagarna. Vill gärna gå lite aktivitetskurser, så som valpkurs (givetvis), unghundskurs och kanske lite agility. Jag bryr mig inte särskilt om utställning så det spelar egentligen ingen roll om det är en blandras.
Det som har hållit mig tillbaka innan när det gäller rasval har varit att min lillebror är allergisk, eller har varit i alla fall, men nu verkar det som att han inte är det mot hund. Eller han har egentligen aldrig reagerat mot hund, möjligtvis mot katt någon gång och kanske häst. Men skulle det bli aktuellt ska han givetvis följa med till uppfödare och så får vi se till att han tål de små liven innan någon flyttar hem. :)
Men vad tror ni? Är det "smidigare" med en mindre hund? Jag tänker mest för att min mamma är lite skeptisk mot hundköpet, hon älskar hundar men tycker att jag "binder upp mitt liv för mycket". Det känns som att det är lättare att ta med sig en mindre hund på saker och ting (som vid en ev. flytt t.ex) eller det är kanske hugget som stucket? Vad tycker ni? Någon speciell ras som ploppa upp i huvudet på er? :)
Jag är sån att jag gillar ju små hundar mellan o små, det är smidigt att ta med tar inte plats och upplever bekanta som okej att ta med sig till dom. Helt smak sak :)
Vi ska antagligen ha en dvärgpudel och har nu en mellan stor 40cm hög blandrastik. Jag tycker du ska läsa på lite kika in vad du vill ha, vad har du tänkt göra mm
Sen detta med mammor vissa säger så, jag får höra det än och jag är över 30 men hon pussar så glatt våran hund 
Det som är fördelen med en liten hund är väl just att den inte tar mycket plats, i bil, på buss osv.
Sedan kan jag tycka att det är en nackdel att hunden är så långt ner, när man ska träna lydnad osv, så känner jag att det är mkt svårare att få till det med en liten hund, man måste vara snabb med belöningen o då måste man böja sig ner långt, jämfört med en större där det bara är att öppna handen till hunden för en godbit tex. Hoppas jag inte rörde till min förklaring alltför mkt, o att du förstår hur jag menar.
Det finns ju för- o nackdelar med allting, så jag skulle säga att du ska gå på magkänsla, o känna efter vad Du vill ha. :)

håller med Taci här faktiskt.. Känn efter vad du vill ha för hund innan du börjar tänka så där.. Jag var hästtjej innan och kan säga att det är mycket lättare att ha en större hund då än en mindre hund. Nu har jag en mellanpudel och det är en alldeles perfekt storlek på alla sätt och vis förutom då som taci säger att man måste vara snabbare i träningen med hunden.

håller med Taci här faktiskt.. Känn efter vad du vill ha för hund innan du börjar tänka så där.. Jag var hästtjej innan och kan säga att det är mycket lättare att ha en större hund då än en mindre hund. Nu har jag en mellanpudel och det är en alldeles perfekt storlek på alla sätt och vis förutom då som taci säger att man måste vara snabbare i träningen med hunden.

Storleken är inte allt!
Jag tycker att du ska tänka på vad du vill använda hunden till framför storleken. Att små hundar kräver mindre än en stor hund, stämmer inte alltid. Faktum är att en liten hund kan kräva mer än en stor, men det är min personliga åsikt.
Basenji är en mycket trevlig ras, om du gillar fart och fläkt, långa promenader och att, både fysiskt och mentalt, aktivera din hund.
Lure coursing och/eller agillity passar för denna ras.
Jag tycker att du ska läsa på om de olika raser som intresserar dig och att välja den ras som du finner passar dig och dina behov bäst. Om det så är en liten eller stor hund spelar egenligen mindre roll då det viktigaste är att du och den tilltänkta hunden kommer att trivas och må bra tillsammans i många härliga år framöver.
Dock så finns det både för- och nackdelar med stor så väl som liten hund.
En liten hund tar mindre plats och har i regel mindre matkostnader.
En stor hund tar större plats (vilket inte alltid är uppskattat av vänner/bekanta), de har i regel högre matkostnader samt att stora hundar oftas inte lever lika länge som en liten hund.
Tilläggas bör dock att det finns undantag!
Lycka till!
Mvh/Bunn
Tack för era svar!
Jag har bestämt mig för att besöka en massa olika uppfödare och dels släpa med min lillebror så att jag ser att han tål dem och dels undersöka vilken ras jag tror passar mig. Jag ska nu spendera de kommande dagarna med att läsa på ALLT jag kan om de raser som intresserar mig!
Jag funderar lite, en korthårig Chihuahua eller mops - hur pass mycket fäller de? Har storleken någon skillnad vad det gäller allergi, de borde ju inte vara lika allergiframkallade som en stor labbe t.ex? Eller?
6, de raser du funderar på fäller, just allergi är jätte olika endel tål inte hundarnas saliv då kvittar ras/hårtyp. Kan du inte be att din lillebror gör pricktest? Sen tycker jag man bör köpa en ras som tåls oftast just för att han ska kunna hälsa och du åka o hälsa på hemma/hos honom mm senare i livet. Det är som sakt var jätte olika vad man tål o inte tål. Men en hund fäller ju inte hela tiden man kan borsta den därmed få bort mycket samt bada den oftare. Lycka till jag tycker han bör göra pricktest för att se om han tål hundar eller inte.
#7 Det var ju faktiskt en rätt bra idé, ska höra med brorsan om han hade kunnat tänka sig att göra det. Då är man ju lite mer försäkrad så att säga.
Vi ska iaf hälsa på några valpar imorgon som är 75%chihuahua och 25% Pudel. Jag tycker att det låter som en trevlig blandning men det återstår såklart att se. Helt bedårande är de i alla fall!
Men mor min är fortfarande skeptisk. Någon som har nåt bra tips för hur man kan övertala sin morsa? :P Hon älskar hundar egentligen och har alltid velat ha hund, men som sagt, nu tycker hon att min framtid ser för "osäker" ut och att jag binder upp mig. Precis som att mitt liv kommer att ta slut om jag skaffar hund. Suck. Har ni några bra tips på hur man kan motargumentera? ;)
#8: Det är mitt liv och jag tycker det är värt det? Min pappa hade samma argument mot råttorna (eller djur i huvudtaget) och jag försökte väl mest bara förklara att olika människor värderar olika saker i livet. För mig är det mer värt att ha mina djur omkring mig 365 dagar om året än att kunna åka på en sista minuten resa 7 dagar utan att behöva fundera över djurvakt.
Sen är väl framtiden tyvärr aldrig riktigt säker, man kan ha en situation som är ideal och nästa sekund händer något som kastar omkull allt. Jag tror att det handlar mest om prioriteringar att man är villig att göra en del uppoffringar för att få livet att fungera när man har hund.
#9 Tack, det ska jag absolut prova att hugga ifrån med! Håller helt med dig. Alla människor är olika, jag känner att jag hellre vill leva ett liv med mina djur och göra en del uppoffringar än leva utan dem. Utan djur fungerar jag bara inte! (Det ska jag minsann prova med)
Problemet är ju att jag fortfarande bor hemma (FÖRHOPPNINGSVIS flyttar jag hemifrån till hösten) så det är ju mammas hus, vill hon inte ha hund finns det inte mycket mer jag kan göra (förutom smuggla in den i mitt rum då). Men med tanke på att hon är bortrest var och varannan vecka (har särbo i Sthlm) tycker jag att hon gott kan ställa upp för min skull i ett par månader. I värsta fall får jag väl vänta tills jag hittat något eget, men det känns så surt då min sommar hade passat utmärkt att ha en liten valp (ledig i princip 3 månader…). Men jag ska verkligen propagera och tänker inte ge mig i första taget! ;)
10, Då tycker jag du väntar till du flyttat och hunnit landa lite med själv i eget boende. Då hinner du klura ut lite vad för ras du vill ha. Sen ska man hitta en bra uppfödare. Finns det uppfödare i din stad kanske kan man bygga god kontakt därmed lära dig bra knep hur man sköter om den rasen bäst. :) Sen kan det vara så att din mamma vill vara flexibel själv och kanske tror att du ska tröttna på hund? Har du frågat om det annars tycker jag det är din sak o skaffa hund du är ju ändå så pass gammal nu. Men du bor hemma o lite har hon tyvärr o säga till om då. man prata med din mamma lite mer o säg att du vill skaffa hund och det är nu som tiden är som bäst lov hela sommaren därmed hinner man med mycket med valpen. Få henne lite trygg så att säga :)
#11 Jo, visserligen kan jag ju vänta men jag känner bara att just nu hade dels passat så himla bra med tanke på sommaren och sen är det så att min häst kommer att avlivas inom de närmaste dagarna, något som är jättejobbigt. Jag känner att jag måste ha något att se fram emot och fokusera på nu, annars är risken att jag gräver ner mig.
Men jag ska verkligen prata med mamma när hon kommer hem (nästa helg) och få henne att förstå allt detta. Tack för era förslag! :)
Nu tillbaka till "ämnet" - jag funderar ju fortfarande lite på basenji, men vad tror ni? Är det bättre med en mindre ras om man är student (tänker storlek i kanske studentboende/lägenhet, ekonomiskt) eller är det hugget som stucket? Tänker att jag vill ha med mig hunden i stallet, är det kanske besvärligt med en liten hund då eller vad tror ni? Basenjisar är ju ofta svårare att ha lösa visserligen…hm. Gud vad förvirrad jag blir :P

Vilken ras du ska skaffa beror ju mycket på vad för typ av person du är, vad du vill göra med hunden osv.
Jag hadde inga problem med att ha min basenji lös, men det varierar mycket från individ till individ.
Känner du dig det minsta tveksam till valpköpet så tycker jag du bör avstå. Att "smuggla" in en hund på ditt rum låter inte som någon bra idé.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16, men var ändå tvungen att vänta tills jag fyllt 20 innan jag kunde skaffa en hund trots att jag velat ha hund sedan jag var liten.
En liten hund kostar i regel mindre i mat, men vissa raser har högre försäkringsbelopp än andra, oavsett om den är stor eller liten.
Ska du bo i studentboende/lägenhet så kan en liten hund vara mer lämpad eftersom en stor hund behöver mer utrymme, men som tidigare nämnt:
Jag tycker du ska fokusera på vad för typ av hund du vill ha mer än sälva storleken.
#14 Hehe, nej givetvis tänker jag inte smuggla in en hund på rummet. Jag måste såklart ha mammas godkännande först eftersom det är hennes hus, men så fort hon ger klartecken (om hon nu gör det) så är det valp på ingång.
Jag ska väl ta mig en ordentlig funderare igen men tycker det är så svårt att komma fram till vilken ras som passar. Jag vill ha en go och glad kompis som jag kan hitta på massvis med skoj med, många härliga promenader och utflykter, kanske lite agility träning eller någon annan form av aktivering. Men vill ändå kunna ligga och mysa i soffan. Jag vet inte, är en basenji FÖR aktiv för detta livet tror ni? Och hur pass aktiva och hur pass mycket orkar chihuahuaor egentligen? Är lite inne på nån blandras med vavva nu, kanske papillon eller Pudel.
#2#3 Man behöver inte böja sig ner för att ge belöning, till min jrt droppar jag bara godis och han gapar. Busenkelt! :)
#3 Varför är de lättare att ha en stor hund när man är hästtjej? Jag har alltid varit hästtjej och haft både stora, mellan och små hundar bland hästar och har alltid tyckt de vart smidigast med mindre hundar. Smidiga och snabbt ur vägen. Samtliga hundar jag vet som har dött bland hästar har varit medel till stora hundar. Senast förra veckan, en border collie som blev sparkad, krossad höft. Men alla har ju sina erfarenheter givetvis. :)
En fördel med liten hund är att den inte tar så mkt platis i bil oxh buss…Men en negativ sak är att dom tar VÄLDIGT mycket platis i sägen eller soffan:)

Hej,
Vill inte låta elak nu men jag tycker inte dú ska skaffa hund just nu. Mest på grund av allergi av andra pälsdjur så ska man inte ta hem ett pälsdjur i familjen, allergin finns där och kommer garanterat dras igång ordentligt om man får det i sitt hem.
Då får djuret flytta och det vet vi alla att man har fått nog av, omplaceringar är onödigt och bör i dom flesta mån undvikas om man tänker efter före!
Sen tror jag inte ditt rasval är så genomtänkt, en besenji tex är en jakthund som tidigare nämnts och att ha med den när du rider i skogen blir givetvis svårt, det motarbetar dig direkt med den instikten i det syftet.
Dessutom ska man inte flytta för tätt inpå, det är förvirrande för en valp att bo första tiden hos din mamma om hon känner sig besvärad av det, det kommer bli spänt och helt fel förutsättningar, hundar ska vara planerade och efterlängtade!!!!
Tänk efter före!

#14 Vavvor är inga plutte-gull hundar. De är glada, aktiva och orkar MYCKET mer än man kan tro. Tycker inte du ska skaffa någon hund om det inte känns helt rätt, då är detbättre både för din egen och för hundens skull att vänta.
Om en basenji är FÖR aktiv är svårt att säga, det beror väldigt mycket på hur mycket tid/engagemang du tänkt lägga ner på hunden och så är det även väldigt individuellt. Vissa basenjis är mer aktiva än andra.
#17,18 Jag förstår absolut vad ni menar med att mitt hundköp inte låter "planerat" med tanke på att min mamma inte är helt med på det än, men jag tror att mitt hundköp är bra mer planerat än många andras. Jag har en hel sommar som jag bara kan ägna åt valpen (dvs 3 månader, inte en vanlig semester på 4 veckor), till hösten pluggar jag distans eller ett program där jag ofta får lov att ta med mig hunden till skolan. Jag har pojkvän, släkting och vänner som ställer upp om det skulle behövas någon gång. I framtiden kommer jag jobba med djur, ev. ridlärare, vilket innebär att jag kan ta med mig hunden till jobbet. Sen kan jag givetvis inte förutspå exakt hur mitt liv ser ut om 5 år men det är det nog ingen som kan :) Jag tycker inte att det låter helt oresoneligt, eller vad tycker ni?
Angående rasvalet har jag nu bestämt mig för att det blir nog en vavva-blandning då jag dels tycker att storleken är behändig, det kan jag inte komma ifrån, och dels tycker att de har trevligt temperament om de inte är så himla bjäbbiga. Var och tittade på två olika kullar idag som var blandning med Chihuahua och de verkade helt perfekta - inte lika "ömtåliga" som en Chihuahua, men små och otroligt glada och sociala. Tikarna var supertrevliga hundar. Så som det ser ut nu lutar det åt en sådan :)

Jag är i nästan samma situation som du är. Är 20 år och bor hemma, har en hel sommar att spendera på en valp innan jobb till hösten, men skillnaden är att mina föräldrar bara tvärvägrar låta mig ta hem en hund vare sig vuxen eller valp då de tycker att jag är på tok för ung för att binda upp mig redan nu…. att jag är uppvuxen i en hundsläkt och mitt liv kretsar kring djur både på fritid och jobb spelar ingen roll, jag kommer tröttna har de bestämt sig för. Bara att rätta sig i ledet när man fortfarande bor hemma.
Men för att ge tips på rasval. Har du hört talas om Norwichterrier? En pigg och glad liten hund, passar perfekt för långa promenader eller följa med på ridturen. Likväl som de kan spendera en dag eller två i soffan. Kan absolut passa till lite aktiviteter så som agility. Okomplicerade, enkla och lyhörda små hundar som inte alls passar in i "terrier-katergorin" då de inte är särskillt skälliga och inte alls ettriga, men däremot oerhört glada hundar, nyfikna, framåt, pigga och orädda. Finns lite jakt i dem, då de från början avlades som råtthundar men att lära dem gå lösa är nästan aldrig några problem utan jakten brukar mest bara märkas om man har andra smådjur hemma så som ex. hamster eller möss. Viss pälsskötsel krävs dock, lite borstning nån gång i veckan samt att pälsen behöver ryckas ca. 3-4 gånger per år.
Jag har haft Norwichar med mig i stallet likväl som jag sovit långt in på dagen utan att vovven sagt ett ljud, snarare snusat vidare i sägen när jag äntligen klivit upp. Morgontrötta krabater ; )
Kanske värt att kolla upp för dig? För din beskrivning av vad du vill ha för typ av hund så tyckte jag att en Norwich lät hur bra som helst!
#20 Visst är det irriterande? Ibland blir man vansinnig på sina föräldrar, låt oss få leva vårt liv och göra våra egna misstag. Klart att de ska få ha högsta domen med tanke på att vi fortfarande bor hemma, vill inte de ha en hund så blir det ju inte så helt enkelt som du säger. Men när det handlar om att man kanske kommer bo hemma ungefär ett år till så tycker jag i alla fall att de kan ställa upp… jag menar, vem vill inte ha hund som man bara kan gosa med och slippa ansvara för och ut och gå med i ur och skur och slippa betala för? Jag förstår inte varför de klagar ;)
Vad lustigt att du nämner Norwich, min bästa kompis har nämligen en sådan. Han är helt underbar på verkligen alla sätt och vis, glad och lycklig hela tiden :) Däremot kan han vara lite bjäffsig och extremt envis, men det kan visserligen chihuahor också vara! Jag ska absolut kolla upp uppfödare och valpar, lustigt att jag inte tänkt på norre tidigare då jag praktiskt taget träffar honom varannan dag ;)Tack för tipset!
Jag blir bara lite fundersam på hur påläst du är om raserna?
För Basenji är en väldigt egen ras, och inte alls en "vanlig hund". Tänk igenom i minsta detalj hur du vill att din hunds temperament ska vara, och vad du har att erbjuda den, så att du verkligen hittar rätt.
Sedan skulle jag rekommendera en renrasig före en blandras, då det är lättare att få tag i en seriös renrasuppfödare än dito som föder upp blandraser, och en blandras är alltid ett lotteri.
Varsågod, en läsvärd länk ang. rasval:
http://www.markazits.com/index.php?option=com_content&task=view&id=79&Itemid=139
#22 Tack för länktipset, det var verkligen bra läsning! Tyvärr är det ju så att jag blir lite hindrad i mitt rasval då jag måste ha en någorlunda allergivänlig hund, eftersom min lillebror har kattallergi och jag vill inte riskera något.
Jag har läst ALLT jag kan hitta om basenji men vad jag förstår så hänger väldigt mycket på individen i sig. Jag ska prata med en basenjiuppfödare ikväll och verkligen fråga ut henne och därefter bestämma om jag tror att det är en hund för mig.
Men jag skrev i alla fall ihop en liten önskelista med hjälp av länken du skickade, ser ut såhär ungefär:
- Max 10 kg
- Ca 2 timmars promenad/aktivering, beror lite på hunden (jag känner att jag är ganska flexibel på den biten, jag gör så mycket som hunden kräver helt enkelt :) )
- Korthårig, lättskött päls som inte fäller för mycket
- Vill "användas" till gos, promenader, kanske lite agility
- Ej överdrivet skällig eller vaktig
- Helst kunna ha den utan koppel ute på hundrastplatser och liknande som inte är inghängnade
- Vänligt inställd mot människor och andra hundar
Eh ja… det var väl lite de "krav" jag har. Kan inte komma på någon renrasig ras som passar in i detta, kan ni? 
Släthårig foxterrier:) Jag har en sån, och jag var ung när jag köpte henne, 18 år. Nu är hon sju år och vi har varit med om en hel del tillsammans.
#23 Tax, griffon, border terrier, Pudel, foxterrier, jack russel?
Alla dina "krav" utom vikt och hårlag är vad du som ägare gör hunden till. Ju mer du aktiverar den ju mer kommer den kräva, vill du inte ha vakt eller skall så tränar du den till att inte göra det, det är bara du som kan lära hunden gå fri och lyda.. det finns inte inbyggt i någon ras, vill du ha en trevlig hund så ser du till att socialiseringsträna den 
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Själv är jag ju mycket för små hundar, så jag talar för egen erfarenhet :p
Jag har en liten dvärghund, har faktiskt velat ha liten hund sen vi skaffade vår första hund - en mellanstor (sennen).
Varför? Jo, främst för att en större hund tar mycket mer plats & drar grymt mycket starkare.
Då jag reser mycket, vill jag gärna ha en hund jag kan bära & som tar en liten plats, för att underlätta resorna.
Därför valde jag en liten, och sen att dom kostar mindre i matdrift är ju bara ett plus i kanten :)
Sen tycker jag faktiskt att ska man välja sin förstahund finns det absolut många fördelar i att välja en liten hund.
/ Bella
Juck russel är en väldigt skällig och vaktig ras.Min familj har två och det räcker med att dom ser en gå förbi och dom skäller,har även 5 kompisar med asamma ras och dom ÄR skälliga!;) bara så du vet
#27
De har nog en väldigt lätt förklaring..får dem hundarna utlopp för sitt jaktbehov? Jag vet av egen erfarenhet att jackisar blir extremt vaktiga och skälliga i brist på rätt aktivering.
Tyvärr så fattar folk inte att jrts inte är sällskapshundar utan högt aktiva individer som har stort behov av både motion och mental stimulans. Dem är väldigt intelligenta och en stillsam vardag utan uppgifter slår mer än gärna fram mycket vakt och skäll. Får dem helt enkelt inte aktiveras så ser dem till att hitta nån form av sysselsättning.
Sen är de en grythund, som skäller i gryt. Så skällandet finns nära, så de gäller också att från början lära hunden när de inte är tillåtet. Det är helt upp till ägaren om jackisen är skällig eller inte. Rätt aktivering och en konsekvent ägare så har man en mycket bra hund av en Jack Russel Terrier.
#27 jag känner bara 2 jrt och de tränar agility och lite spår annars är de rena sällskapshundar. Ingen av dem är skälliga eller vaktiga.. Tvärtom så är de bland de tystaste hundar jag känner.. De bryr sig inte ens i att nån plingar eller bankar på dörren…
Så jag vidhåller att hundars uppförande är vad man som ägare gör det till…
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
#28 Foxterriern är oxå känd som "skällig", men min tjej är väldigt tyst, skäller väldigt sällan. Som sagt, uppfostran och aktivering av olika slag är viktigt när man formar sin hund och lär den vara en del av en funktionell familj.


#31 Så roligt för dig! :)
Hoppas allt går bra.
Av ren nyfikenhet måste jag bara fråga om din bror träffat valparna och om/hur han reagerat, om han besökt vårdcentralen och gjort något test?
#32, 33 Tusen tack! :)
Ja, han har besökt hundarna och inte bara de små valparna och mamma utan även en jack russel och kooikerhondje (uppfödaren hade de också) och han satt med båda dessa hundar i knäet och gosade (dessa hundar fällde för tillfället också så att det flög hundhår överallt)! Vi satt där säkerligen över en timme och han reagerade inte alls, inte minsta lilla. Han hade till och med hundhår över hela sig när vi åkte hem, men ingen reaktion över huvudtaget! Så vi har konstaterat att han är nog inte alls allergisk mot hund, för hade han varit det så skulle han ju garanterat reagerat på dessa hundar!
Men jag ska ändå vara extremt försiktig, hålla rent hemma och använta petal cleanse, och sen bör han ju inte sitta med näsan i pälsen konstant :)
