Jag tycker du har fått med mycket redan

Jag har skrivit lite under "Steg 4: Välja hund" "Omplaceringar" i den här artikeln.

Egen erfarenhet - Man märker att man inte format hunden från början.
Man kan prägla den lite av sig själv, men man ser tydligare att hunden har sin peronlighet ganska spikad redan.
Det blir mycket mer om att lära känna hunden. Vad den går för så att säga.

Ett år är ändå inte jättegammalt, så skillnanden är väl att man själv inte valptränat den på sitt sätt, vilket inte alltid betyder något dåligt.

En ettåring är oftast i sitt esse när det kommer till dryghet
Så man ska tänka på att man oftast får hem en slyngel direkt, och jag tror därför många ett-årsplaceringar inte funkar.
Men med tålamot och vetskap om vad åldern innebär för hunden har man en jättechans att få en kanonfin hund, fast den är ett år.

Vet inte om det var till någon hjälp, men i huvudsak, oftast går dessa grejer finat att träna in, även om en ettåring.

Lycka till!

(Tagit över 4 hundar runt året och två hundar vid  2-3 års ålder.)

Min första hund var 6 ½ år när jag tog honom, helt ouppfostrad - glöm allt vad lydnad och regler står för för det fanns inga! Han hade bara gått till jakt, då och då.

Men det gick alldeles utmärkt att få ordning på honom, trots så många år av sattyg. Därför tror jag att det är sååå mycket bättre att se till hur individen ÄR i grunden snarare än hur tidigare ägarna format den. Det finns ju hundar som älskar människor men skäller sig hesa på dem ändå - kan vara felinlärt, kan bero på ägarnas rädsla, kan bero på en tidigare erfarenhet som inte rättats till. Finns hundar som inte kommer på inkallning just för att ägarana tränat fel - vanligt problem!

Jag är hundra på att min hunds personlighet gjorde att det gick så lätt, vi klicka direkt. Även om han innan skällde när han var ensam, skällde och drog mot andra hundar, jagade direkt när han kom lös, inte kunde gå i koppel eller något så var han väldigt snäll i sig och möjlig att jobba med. Nu är han underbar.

Titta alltså mer på hur hunden är och hur ni kommer överens, än på vad hunden kan och inte kan pga tidigare ägarna. Låt inte en icke-fungerande inkallning hindra dig om man säger så.

Det enda som kan vara bra är ju att kolla upp rädslor och aggressioner så man är medveten om dem och sen avgöra om man kan och har möjlighet att arbeta med det. Tyvärr gömmer det sig många fina hundar bakom alla 1-års omplaceringar, det gäller bara att hitta dem!

Och glöm för guds skull inte vet. besiktningen! :)

Stort tack för alla svar!!

Rädslor var bra att poängtera, det hade jag glömt bort helt!

Hur brukar det funka med vet-besiktning? Är det något som säljaren ska stå för eller gör man som köpare det? Det känns ju som något man absolut vill ha i alla fall!

Kan ingetning on det men jag skulle ju uppskatta om säljaren kollade det då man tex alldrig köper andra saker utan att dom är besiktade..

#4 Jag tycker, och det är nog vanligast, att säljaren ska betala veterinärbesiktningen. På samma sätt som det för mig är självklart att en uppfödare har vet.besiktigat (samt vaccinerat osv.) en valp som säljs.

#6 Håller med dig =)

#3

_"Tyvärr gömmer det sig många fina hundar bakom alla 1-års omplaceringar, det gäller bara att hitta dem!"
_
Amen till det, kunde inte säga det bättre själv.
Det finns många guldklimpar som säljs p.g.a. fel ägare till den hunden. Har man turen, får man hem en kanonhund, oavsett ålder!

Hoppas på att denna hund är ett bra exempel på ettårsomplacering!

Jag har haft två omplaceringshundar.

Labben "Bosse" som var en livrädd hund när han kom till oss. En hund som hade farit ganska illa i sin dåvarande hem. Han var rädd för allt!

Det viktigaste för oss var att "läsa av" killen och komma underfund med hur han fungerade och hur han reagerade på olika saker.

Vi fick sakta men säkert bygga upp hans trygghet och få honom att lita på människor igen.

Det gick och denne underbara kille utvecklades till en kolugn labbe. Hade taket ramlat ner, så hade han säkert bara ruskat på huvudet och gått därifrån.

Omplaceringshund nr. 2 var Alfons Töntbull. En stabil kille som 2½ år, kom från ett bra hem.

Men det var också mycket att "läsa av" honom.

Jag tror att man får ha lite mer tålamod och vara lyhörd med en omplaceringshund.

Men med lugn och ett rofyllt sätt så går det i regel jättebra.

På kortet en mycket älskad gråhårig "Bosse".

Jag måste få tillägga att labben "Bosse" blev en så otrolig personlighet.

Han fick 9½ år hos oss. Underbara år!

Han har varit borta i (vad kan det vara?) ca 4-5 år och det är en kille vi aldrig kommer att glömma.

Jag har haft hund i hela mitt liv och det finns ingen som har lämnat så mycket spår efter sig som "Bosse" (Han hette Bonzo). Jag träffar fortfarande på människor som minns "Bosse" med glädje.

Denne livrädde labbe, som blev kolugn. Vilken känsla!

Han fick sin sista vila vid sin älskade "Snickarstuga".

På kortet "Bosses" sista vila och Marodören och kossorna.

Kom på en till fråga. Vilka vaccinationer ska en ettåring ha?

Vill bara säga att du ska någ kräva att den är besiktad om du kan var gärna med besikningen själv då hör man allt som vetrinären säger "kan vara bra o tänka på saker"

Även om jag har en ny hund beskitad och klar, så besiktar jag alltid den hos min veterinär också.

Jag litar def. inte på många veterinärer så därför gör jag så.. Också ett tips.

14, smart tips, då har man iaf 2 utlåtande och av en  vetrinär  man kan lita på :)

#15 Absolut! + att jag vill att min veterinär ska få veta vem min hund är från början. Så han vet vad som kom med i bagaget så att säga.
Har hjälp otroligt mycket med min förra tik, och är till stor hjälp med min hund jag har nu, även om problemen är obefintliga, så är det ändå skönt tycker jag

#12 Grundvaccinationerna den fått som valp. Efter dem vaccinerar man ju vanligen varannat år (lite beroende på vad man väljer för vaccin, om det krävs oftare för tävlingar osv.). Så beroende på exakt hur gammal han är, vad de valt för vaccin och så vidare eventuellt även 1 årlig.

#14 Om man bor i närheten av varandra kan man ju även komma överens om vilken veterinär som ska besiktiga. Eller att du besiktigar medan du fortfarande har hunden på prov (om man har det) och säljaren betalar dig

Tack för tips ang besiktning och tack SaraC för infon om vaccinationer!

Nu har ju inte jag någon "egen" veterinär så för min del så spelar det egentligen ingen roll vem som besiktigar hunden. Kanske man kan välja en som kenneln inte brukar använda sig av ändå för att få en som är så objektiv som möjligt.

Well, vi får se hur det går! Det är en del som ska lösas praktiskt också, om det här ska funka…hoppas hoppas!

#17 Ja, och får jag välja blir det min veterinär, utan tvekan..
Väljer de en annan besiktar jag bara igen. Det är inte så dyrt.. Det kan jag stå för om det blir aktuellt ;)

kom på en till sak…exakt vad kollar man vid en vet-besiktning?

Hunden är tydligen rätt lättstressad pga att han tidigare levt i en stressig miljö. Finns det någon som har erfarenhet av detta? Jag har än inte träffat honom och vet inte hur stressen yttrar sig, ska ta kontakt imorgon igen och förhoppningsvis hälsa på på söndag.

Bortsett från stressen så verkar han kalas på alla sätt, enligt uppfödaren som såklart är objektiv men ändå gav ett väldigt seriöst och ärligt intryck.

#20 Vid en vanlig besiktning brukar man kolla öron, ögon, känna igenom hunden lite och kolla tänder och så..

Inga stora grejer..
Beror lite på vilken typ av besktining.. men om man ska ta basic stuff.

Oh ja, jag har erfarenhet av detta..
Vad är det du vill veta mer exakt.. lite svårt att bara berätta, det är ganska mycket, och ett brett ämne ändå..

#21 Jag vet inte riktigt, men kanske lite tips på vad man ska se upp med? Om vi åker och hälsar på hunden, finns det några speciella saker vi ska vara uppmärksamma på? Tecken som är mer eller mindre katastrofala?

Jag kan inte mycket om stress alls egentligen, så för mig gäller det att nånstans bilda mig en uppfattning om på vilket sätt han blir stressad och om det är något jag tror vi kan hantera och träna på.

Kanske inte så konkret… förlåt :P

#22 Ja alltså..

När du hälsar på honom ska man väl leta efter ledtrådar i hemmet..
Destruktiva beteenden är en liten röd flagga..
Sen oavsett så gäller det att fråga fråga fråga, även om man aldrig kan vara 100% på att de talar hela sanningen.

Det bästa du kan göra är att skapa rutiner hemma direkt.
Bete er som att hunden vart hos er hela livet.
Dock med viss aktning i början kanske, hunden måste få känna sig hemma..
Få se sig omkring med mera.. Om du förstår hur jag menar?

Aktiviteten är viktig..
En lugn promenad är aldrig fel..

Lite lätt doggy massage är inte heller fel hemma.
Att försiktigt massera bogen är avslappnande för hunden.

Inne (och ute) är hjärngympa mycket vikrigt. Dock att tänka på att vissa lekar kan hetsa upp hunden, och det blir ännu en stressfaktor..

Sen beror det ju lite på vilken typ av stress det handlar om.
Lite lättare kanske att förklara om man vet lite mer hur det ytrrar sig, och vad som är stressande för just den hunden..

#23 Tack för att du delar med dig!

Vi ska åka och titta på hunden imorgon så då kommer jag nog få veta mer om honom. Jag återkommer!

#23 Igår hälsade vi på hunden och vad jag såg var följande:

När de andra hundarna (tikar) var i samma rum eller ute med honom gick han upp i varv väldigt fort och hade svårt att varva ner.

När han blev ensam eller när vi tog på kopplet och gick på promenad så var han lugn.

Under promenaden var han ivrig och nyfiken men inte dragig.

Han hade inga konsigheter för sig när han gick upp i varv, det var mer att han blev lite "hetsig" och var överallt hela tiden, typ.

Han älskar filtar och gick gärna runt och bar på en filt, eller lade sig nånstans och snuttade på den tills han somnade.

Vi har ju bara träffat honom en gång men av vad vi såg så känns det inte som nåt jätteproblem. Här kommer han bli ensamhund vilket troligen är bra för honom, och jag planerar att köra mycket pasivitetsträning i kombination med miljöträning i början.

Anledningen till att han har blivit lättvarvad är att familjen han bott hos har haft en son som härjat för mycket med honom hemma. Han har aldrig fått vara ifred och mått dåligt av det. När han kom tillbaka till uppfödaren var han tydligen mycket värre än han är nu.

Vad tror du? Det är klart det är svårt att "döma" över nätet, men lite tankar iaf vore guld ! :)

#25 Ja alltså.

Det låter ju - om jag ska ta efter vad du skrivit - som att hunden helt klart ska få en chans.
Det låter som att det är hanterbart, och går att träna bort utan att ha skadat hunden för mycket.

Jag tycker det låter bra i kombination med som du skrev, ensamhund - passitivitetsträning och miljöträning.

En sak jag skulle vilja - om jag vore du - är att se till att hunden KAN varva ner även utan att nödvändigtvis bära runt på filten..
Att han vill ha något att snutta på, ser jag inte som en stressgrej, om det inte blir till överdrift.
Många hundar gör så som en mysgrej också..

Lycka till

#26 Ja, jag tycker också han förtjänar en chans. Bortsett från stressgrejen var han supertrevlig.

Ska definitivt träna honom att vila utan filt, framför allt för att han ska kunna koppla av på andra ställen än hemma!

(inte heeelt bestämt att vi tar honom dock, beror på vart jag ska jobba när jag är klar med utbildningen i juni, vilket jag förhoppningsvis får reda på idag..)

25,är han bara 1 år o lite till? Låter som en ganska normal hund vid den åldern isf, det är mer hundar de bryr sig om än människor matte o husse de försvinner lite ur deras syndfält. Detta går givetvis träna på, men han funkar med hundar stort plus.

Försök att träna mycket ute, med vettiga saker, spår, nosövningar, lite vardagslydnad od. Gå inte för fort fram, för om han blir "farträdd" kommer han att stissa upp sig mer. Inne satsar ni på, lugn och passivitetsträning. Om han brukar bära fikltar, se till att han har massor av leksaker istället. En golden måste få ha saker att bära för att vara nöjd. Ingen av mina har kunnat hälsa på folk eller visat sig glada utan något i munnen.

Stissar han upp sig av leksaker, ge honom så många att det blir för många. Om han har 10 bollar, 10 mjukisar, 10 trossar, 10 strumpor med knut osv, så blir det inte klika skoj och intensivt.

Vittra, min golden på 1 år (av samma stuk som den hanen, mer gamla sortens golden, varken show eller jakt) pysslar en bra stund varje kväll när vi sitter vid TV:n med att gå och välja leksaker i sin låda. Hon väljer noga ut en sak, tar med den till oss, leker själv med den först, försöker få igång husse att busa, sen hämtar hon något nytt.

Det där med snuttandet på filten kan ju vara att han skulle ha behövt vara kvar hos sin mamma längre, då kommer han troligen inte att sluta. Om han istället använde det för att avstressa när sonen i familjen var för jobbig, så kan det gå att få bort helt, eller i alla fall nästan.

Tack alla för hjälp och tips. Tyvärr ringde jag idag och sa att vi inte tar honom då jag fått min aspiranttjänst på Arlanda. Det kommer gå åt alldeles för mycket tid att pendla så hund får vänta tills jag ser hur det funkar. Tyvärr. 

30, då gjorde du ändå rätt för hunden. Lite trist om man läntar efter hund men du får ju förhoppnings vis ett trivsamt jobb :) Och läntar man hund så kan man säkert "låna" hund :D

#31 Jo jag vet att det var rätt beslut, är bara bitter över att jag inte fick min tjänst här i Norrtälje. Då hade jag sluppit pendla och kunde skaffa hund… Men men, var sak har sin tid, och hund ska jag ha, någon gång!