Kastrering på hanhund
Jag har precis börjat ta hand om en mix på Finsk Lapphund/Finsk Spets som inte fått någon uppfostran, alls, på 4 års tid. Måste bara säga att hunden är så gott som förstörd och jag gör mitt bästa för att både bygga upp honom och lära honom allt igen som en valp från ruta 1. Sedan kommer han nog gå till omplacering då jag inte anser detta vara rätt ras och kön för mig och hans riktiga ägare flyttar till USA.
William som hunden heter är otroligt energisk! Han vill inte vara inomhus och hur långa och utmattade promenader man än går så vill han ut igen, som att han aldrig brukade få gå ut så han vill ta tillfället i akt. Kopplet är så gott som omöjligt och det tar minst en timme av varierande lek och koncentrationsövningar för att han ens ska titta på mig, och det händer.. Nästan aldrig. Inte ens köttbullar och falukorv kan man lockas med när man är utomhus..
Det största problemet är hur otroligt hormonell han är. ALLA kissfläckar ska undersökas och markeras och jag vill inte ens prata om vad som händer när han ser en annan hund. Även om hunden går 50 meter framför oss blir han helt galen. Det är ytterst få gånger vi har kunnat passera en hund på andra sidan gatan utan att han dragit och skällt helt skogstokig, och jag har verkligen provat olika metoder.
När han väl träffar en hund (inomhus som exempel) så är han otroligt dominant. Han är inte aggressiv men han testar alla hundars gränser till max och en vacker dag kommer han åka på dyngstryk. Han juckade en hel kväll på en annan hanhund (7 månader gammal). Han bara vägrade ge sig även fast jag försökte lugna ner honom och få honom att koncentrera sig på annat.
Till frågan. Jag har föreslagit för ägaren en kastrering för jag tror verkligen det skulle hjälpa. Och fortsatt träning förstås. Men skulle det fungera eftersom han är 4 år gammal? Skulle han lugna sig och bli mindre hormonell eller skulle det ta minst upp mot ett år innan något händer överhuvudtaget?
Har även ett annat problem jag tar upp i en annan tråd.
Tack på förhand!
/Madelene
Jag skulle inte räkna allt för mkt med att en kastrering hjälper. Risken är att beteendet är för befäst. MEN jag skulle kastrera honom ändå och hoppas att få lite hjälp iaf med att kanske sänka hans värsta stress. Det viktigaste är dock att jobba för att få ner hans stress!
Du måste vara coollugn i alla jobbiga situationer. Du måste vara konsekvent (vilket inte betyder hård, utan att du gör samma sak VARJE gång). Bestäm dig för hur du vill hantera hans hundmötesproblem och gör så varje gång. Att han skall sitta kan vara en bra start. Låt han skälla, men sätt dig på huk, m honom mellan benen på dig och låt din rumpa hålla nere hans, samtidigt som du har ett ordentligt tag i halsband/sele så att han inte kan komma ur greppet. Men låt han låta om han behöver dte i detta läget. Säg inget, utan vänta bara ut att den andra hunden passerar och när han kanske slappnar av lite, (för att ta nya tag eller vad som helst) så reser du dig och säger nu går vi.
Jag skulle inte låta honom jucka på andra hundar så, då det ökar hans stress. Jag skulle istället koppla honom och tyst & lugnt bara hålla honom borta från den andra hunden. Jag skulle även rekommendera att du använder sele på honom, då risken för skador ökar med halsband och smärta kan öka stressen ytterligare.
Lugna övningar, inga krav han inte klarar av & ett lugnt konsekvent handlande från din sida kan nog få ner hans stress.
Har själv en tik som har svårt för hundmöten & hon skäller på betydligt längre avstånd än 50 m! ;)
#1 Det känns ju dock onödigt att kastrera om det inte skulle hjälpa.. Eller det beror väl på, vad är nackdelarna med kastering?
Det jag har lärt mig är att försöka "avbryta" när man ser att han börjar hetsa upp sig, fortsätta gå och vara lugn. Ungefär som "Vadå, vilken hund? Jag ser ingenting." Men det har endast funkar fåtal gånger när den andra hunden varit helt lugn och lådsas som ingenting. När de andra hundarna stannar upp och tittar på honom eller skäller så blir han galen. Har även provat att vända honom om, sätta ner honom och försöka avleda honom och bli uppmärksam på mig istället, dock verkar det bara förvärra. Men jag ska absolut prova det där någon gång och se om det verkar funkar bättre! Man får ta smällen att folk tror man är dum i huvudet och inte kan få tyst på sin hund. 
Vad tror du om att ta honom till brukshundsklubben när det är andra hundar där och träna kontaktövningar? Efter ett tag, när vi börjat lita på varandra och han stressat ner sig.
Eftersom han drar något så fruktansvärt när vi är utomhus så tror jag sele skulle förvärra koppelträningen. Eller?
Tack för tipsen!
Jag ser få nackdelar m kastrering. Inga om jag skall vara riktigt krass :P Alla mina är kastrerade och så kommer jag fortsätta att ha det, om jag inte mot förmodan skulle skaffa en hund för avel då.
Viktigast är att du hanterar hundmöten konsekvent. Att du alltid gör likadant och inte gör någon affär av hur han beter sig. Att testa olika saker medför ofta bara att man för en ännu mer splittrad hund som man inte kommer någon vart med. Så om ni har ett sätt som funkar ibland skulle jag nog försöka fortsätta med det och sen träna kontakt hemma i lugn och ro utan några störningar alls till en början. Det kommer ta tid innan du kan kräva det i så svåra situationer som hundmöten! Att han inte tar godis ute tyder på mkt hög stress. Det är stort sett omöjligt att äta om man är väldigt stressad, rent kroppsligt alltså.
När ni har fin och bra kontakt inne är det dax att flytta ut och träna på nya ställen. Börja lugnt och stilla. Brukshundklubben kan vara bra, då det blir tydligt för honom att det blir ett träningsställe. Men tänk på att så fort ni byter miljö så kan du inte förvänta dig att han kan lika mkt som inne i tryggheten utan störning. Men redan nu går det nog att åka ut till bruksklubben och på håll bara öva på att titta på de andra. Börja på ett avstånd där han inte hetsar upp sig och med tiden (dagar, veckor, månader?) så flyttar ni er närmare och närmare.
Sele behöver inte alls förvärra koppeldragandet. Många hundar drar mindre i sele. Men framförallt riskerar du inte att skada hunden. Min gissning är att han drar pga stress och att det blir bättre bara ni får ner hans stress och bygger upp en relation. Undertiden skulle jag skaffa ett hundförarbälte och sele och helt enkelt låta han dra utan att bråka om det. Beröm de sekunder han inte drar dock.
När jag fick hem en mkt rädd och stressad hund för snart ett år sen så drog han nåt helt sjukt. Jag som är van vid hundar som går kasst i koppel och som är betydligt större fick träningsvärk efter bara någon dag. Men vi har inte tränat koppelgående nånting, bytte ut hans halsband mot en sele och idag går han som en dröm i koppel, utan just då han blir rädd och stressen kommer tillbaks.
Starta ny diskussion