Förstår hur du tänker men funderar lite på det där med "Henne ger man ett kommando till och då ska hon göra det. Sen om det tar 30min innan hon gör det, så ska hon göra det.", gör hunden det i ren "protest", för att hunden inte vet vad det är du vill ha ut av hunden eller för att hunden är distraherad av något betydligt mer spännande?

Här är det ETT, som mest med en upprepning innan jag går in och korrigerar felet. Hon ska utföra det jag ber henne om så snabbt som möjligt.

(innan jag läst hela inlägget)
-Hatar när andra ska tala om hur man ska göra med sin hund.. Sköt du ditt så sköter jag mitt brukar jag säga!

(Fortsätter läsa hela)
-Fasta regler och att vara konkret är A och O för mig och mina hundar. Så jag håller med dig.

Jag har själv råkat ut för att man hör bakom sig

- Hit..! Hiiiit! HIT!!!! HIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT! *falsett*

Sen när de går förbi mig med min eller båda mina hundar som oftast går lösa, har de mage och fråga varför jag har mina hundar lösa när HANS hund inte lyssnar!?

Hade jag vetat att han var precis bakom hade jag kanske kopplat hundarna för god sed.. Med ibland får man höra "Håll in hunden!!"
(När jag har min stora) för att den andre har problem med sin hund..
Får jag fråga varför jag måste hänga min hund i halsbandet för att "du" inte kan hålla reda på "din" studsboll..?

Kort och koncist ska det vara!
Det mår alla bra av

-Med du, och dig menade jag inte dig personligen, utan det vart lättast att skriva "du", hoppas du förstår

#1 Var fel att uttrycka sig så iofs, vissa gånger tar det lite längre tid innan hon gör som jag säger att hon ska göra, tex om det är något som är mer intressant.. Men oftast lyssnar hon på en gång med det mesta…

#2 Nej precis! Alla uppfostrar sina hundar på sitt sätt, eller vissa uppfostrar inte alls..
MEn jag skulle aldrig gå in och visa för någon annan om hur de ska göra, om de inte ber om det.

Och nej jag tog inte åt mig av "du och dig"

#4 Precis.. Ber jag inte om hjälpen vill jag inte ha den heller..
Om jag nu kanske inte rent av misshandlar hunden med mitt "uppfostrande" - Då kanske man ska ingripa..

Bra

#5 Ja men då är det en helt annan sak, tycker jag iaf.. Skulle jag börja stå och slå och sparka på min hund för att hon inte gör som jag säger, då hoppas jag verkligen att någon går fram och säger till.. men då handlar det om misshandel, inte uppfostran, iaf inte i mina ögon..

#6 Nej precis, vilket jag också visade

Fortsätter mitt tänkande lite, sjukt hur mkt man kan tänka när man inte har sovit ordentligt på 1vecka och troligtvis har början till feber..

Min hund är en omplaceringshund som jag tog hem i oktober tror jag, dalmatiner,bordercollie, setter om det nu har någon betydelse
Men det var iaf världens räddaste lilla hund som kom hem.
Hon var verkligen rädd för allt, människor, illern, tvn, dammsugaren, mattan, bilar… you name it, hon var rädd för allt utan hundbädden i princip.

Nu är det mkt bättre, hon viftar på svansen när jag eller någon av mina närmsta kompisar kommer hem, tvn är ofarlig, bilar så länge som de står still..

Men främmande människor är hon fortfarande livrädd för, när vi är ute och går så möter man ju garanterat folk, då vill hon helst hoppa rakt in i buskarna eller springa i väg åt andra hållet..

En kompis som haft hund ganska länge sa att jag skulle sätta mig ner, klappa henne och tala lugnande till henne.. men det känns lite fel, förstärker man inte rädslan då? Genom att klappa, då hon brukar få ett glatt brrrrraaaa!! och massa klappar efteråt om hon gjort rätt..
Vi brukar köra på ignorera-varianten och bara gå vidare, även att det är en ytterst studsig hund man har i kopplet som försöker slita sig..

Hoppas jag inte äralldelles för luddig i mina funderingar

Jag både daltar och är bestämd, beror helt på sak.

Daltar inte och är heller inte "bestämd", det ska inte behövas!

Jag ska inte behöva upprepa ett kommando hundra gånger och inte heller byta och låta hunden välja, behövs det så har jag inte varit en tillräckligt bra tränare. Vill jag att min hund ska sätta sig direkt trots att han är mitt uppe i en lek så måste jag träna så att han klarar av det. Gör han inte det, så är det mitt fel som tränare/lärare. Vill jag att hunden ska sitta och den inte förstår och jag sedan säger ligg och hunden lägger sig, så har jag inte tränat tillräckligt bra. Säger jag ligg och hunden sätter sig har jag inte heller tränat min hund tillräckligt bra. JAG har gjort fel, och får bakläxa.

Nån gång kan jag upprepa på den äldre hunden och då höja rösten, men bara för att han hör illa nu på äldre dar. Ett nödvändigt undantag! Han vet att varsågod betyder varsågod, och har han tiggt i tio minuter och inte tar den då vet jag att han inte hört vad jag sa.

Men jag är heller inte "bestämd", jag korrigerar t.ex. aldrig min hund för att han inte gör som jag vill. Gör han inte det finns det ju en anledning - har jag tränat dåligt på dessa situationer? Har jag valt fel belöning så det inte är värt besväret? Har jag gjort något annrolunda tidigare som jag inte för nu(alltid handtecken+röst och nu bara röst t.ex.).

Jag utgår alltså inte ifrån att "min hund SKA göra det jag säger åt den" utan att "min hund gör som jag vill om han vill", hundar (och vi också egentligen) gör ju det vi tjänar mest på och det är mitt uppdrag att göra det jag vill värt för honom.

Dessutom är allt vi gör positivt, allt ska vara kul. Inga korrigeringar alls, aldrig någonsin. Jag utsätter inte heller hunden för något den inte klarar av än, det är svårt att få hunden att stå på bakbenen med det som är störningar för hunden om den inte ens fixar det utan dessa störningar.

Gör han inte som jag tänkt är det ALLTID ALLTID ALLTID mitt fel, det är JAG som behöver förändra mig. Därför finns det heller ingen anledning att dalta eller vara lite extra bestämd med/mot hunden, det är ju mitt fel att det blev som det blev.

Jag är lite allergisk mot ordet "dalta" då väldigt många använder det ordet om snäll hunduppfostran. Jag har fått höra att jag daltar med min hund eftersom jag t.ex. inte blir arg på henne när hon skäller åt något utan i stället visar henne att det inte är någon fara.

Men nog håller jag med om att man ska vara tydlig och konsekvent. Att inte tjata utan ge ett ordentligt kommando om man vill något.

Jag håller helt med dig tsset. Sanningen är hård och många verkar tycka det är svårt att skylla på sig själva, alldeles för många skyller på hunden. men det är alltid hundägarens/tränarens/förarens fel. punkt.

#8 det är inte helt lätt att säga vad Du ska göra i den situationen. Men det som är viktigt är att hunden känner sig Trygg hos Dig.

Jag märker stor skillnad på Ronja (min hund) hur Jag beter mig när Vi möter människor och hundar. Efter en olycka där Ronja blev överfallen av en schäfer, så är Ronja väldigt osäker på andra hundar. Vi har jobbat mycket med detta och så fort Jag inte finns Där för Henne blir hon orolig och skäller grymt mycket på den mötande hunden. Om Jag istället (Ronja går alltid lös) fångar hennes uppmärksamhet Innan hon känner att jag Inte finns där, Om jag är Snabb och "berättar" det för henne, så har hon aldrig problem med att möta hundar. Men det är när hon känner att Hon inte litar på mig, som hon börjar skälla.

Det jag gör då, är att antingen, kommendera henne fot och vi står stilla på stället, Om jag vet att det är en obehaglig hund kan jag sätta henne bakom mig för att visa "att jag tar smällen". Är det en trygg hund vi möter (men som Ronja kanske inte tror) så får hon gå fot brevid mig hela vägen, sedan säger jag släppkommandot när vi gått förbi. Det finns en helt annan blick i Ronjas ögon när hon vet att jag är tryggheten.

Jag skulle varken klassa mig sjalv som att jag daltar eller att jag ar bestamd heller… Min hund ar en person hon ocksa och jag respekterar henne utifran det. Jag tvingar inte henne att gora saker "bara for att" och skulle inte kanna nagon stolthet i att ha en hund som bara slaviskt gar fot (nu kan hon fot superbra anda, men jag hoppas ni forstar skillnaden). Gladje i samarbete ska det vara!

Jag HATAR nar andra lagger sig i ens uppfostran sa lange inte hunden gor nagot dumt. Om hunden inte bits, hoppar eller ar helt uppat vaggarna sa har ingen med min hund att gora.

Min hund ar min kompis/foljeslagare - hon ar inte mitt husdjur, min slav eller min leksak.
Jag tranar henne och hon tranar mig, och vi lyssnar pa varandras kommandon. Vi har omsesidig respekt och det funkar toppen i varat forhallande. :)