Jamen skojar du! Att vara hundlös är som rena rama helvetet! Håller med dig helt och håller, det känns som det fattas en del av hjärtat. Speciellt saknar man ju hundarna man haft… Livet känns som mycket roligare med hund. Svårt att förklara men :)

Nej men inte Theo! Det var ju han jag skickade ett Pm om att han var så fin! Verkligen jätte fin, och gammal blev han ju inte… 2 av dom finaste raserna var han också

Oj, två av de hundar jag haft har satt sina speciella spår.

Leo och Rinoa.
Två blandraser som av olika anledningar är lite mer saknade än andra.

Leo var en stor 60 kilos nallebjörn med en pappa som var risen schnauzer och mamma var rhodesian ridgeback, labrador och dobermann/rottweiler.
Med sina 73 cm i mankhöjd vart han den största hund jag haft såhär långt, och tyngsta. Snällare kille fick man leta efter.
Han var speciell och tog alltid hand om vem det än nu var som höll i kopplet.
Min mamma var svårt sjuk en vecka, och pappa jobbade borta, jag var i skolan och min bror var hemma en dag.
Han var kanske 8-9 år och Leo måste ut.. Mamma tog en stor risk och bad min bror gå ut en kortis med honom, bara runt knuten. Givetvis lite orolig då Leo var stark, och kunde gärna dra för katt eller var lite för snabb fram mot andra hundar. Micke tog på honom selen och klev ut.
(grannen berättar) - Leo tittade på min bror.. Går sakta ner för trappen till huset efter min bror och de går iväg tillsammans.
Det kommer en hund, en tik som Leo gärna lekte med och var glad i.
Leo satte sig ner brevid en nervör lillebror. La huvudet mot hans ben och suckade. Tiken gick förbi och min bror började fortsätta gå…

Det är en histora som sätter sig på hjärtat.. Leo hade lätt kunnat släpa iväg min lillebror över gatan, men det gjorde han inte. Vet inte vad det betydde men folk sa att han visste.. Han visste att han skulle vara snäll.
Tänker på Alvedonreklamen - Är man stor, måste man vara snäll..

Leo vart ca 5 år gammal.

Rinoa var min spinkiga dobermann/schäfer - En tik som haft det jobbigt sedan valpsben.. Uppfostrad av familjens katt gjorde henne lite speciell i sitt beteende.
Vi fick hem henne när hon var 17 månader - Hon blev inte ens tre år.
Det hon vart med om gjorde att hon inte skapade några minnesbilder.. Under de 17 månaderna vi gick igenom med stenhård träning, hundtränare och psykologer fann vi ingen annan lösning. Hon fick somna in. Vi hade henne i 17 månader p.g.a. egoism. Hon kunde inte räddas.. Tyvärr.

På bilden är Leo - Mannen i mitt liv.

#3 Åhh Rinoa, en av dom finaste hundarna jag sett(även om bara på bild)  Hon var så snygg! Måste skaffa en Schäfer/dobermann som liknar henne nån gång i livet <3 hehe

#4 Tack Ricko. Ja, de flesta dobermann/schäfer jag sett liknar henne. Inte sett så många varianter av dem. En blandning jag helt klart skulle kunna tänka mig att ha.

Lägger upp en bild på Rinoa också.

Saknar min lilla valp som avlivades vid 7 veckors åldern.

#6 Oj, så ung. Får man fråga vad som hände?

#2 Han skulle bli 2 till lucia. Höftfelet blev värre på mycket kort tid så det fanns ingen utväg.

Ni hade verkligen super fina hundar!!

#8 Tack, men det är det två mest saknade, har även Nalle, långhårig schäfer. Wilma, rottweiler och en Pudel vid namn Malin. Malin är dock ingen stor förlust, ingen hund jag var så förtjust i, plus att jag var så liten då.
Sen har vi Foster, också rottweiler, men han är bara omplacerad, inte död

Sen två rottweilerbröder - Eros och Ego som tragisk gick bort i en tåg- och bilolycka.

Listan är längre.. men blir lite drygt att skriva alla

#5 Åhh alltså jag blir ju sjuk när jag ser henne! Jo det är sant hehe, men det är ju tur så man nästan kan vara säker på att få en sån snygg hund

#9 var det inte Foster vi såg i Rottweiler tråden? han var också sjukt snygg!

------------

har förlorat en heldel hundar också  Värst var väl Ricko som var min egen(han jag la upp en bild på, som jag även har döpt min användare efter) Går inte att riktigt att förklara just varför jag saknar han mest. Lite är väl för att han var min men alltså vi hade ett speciellt band emellan oss.

#7 Hon låg i samma "påse" som en annan valp och kom ut 5 min efter den andra, hon var alltså en tvilling och mycket svagare och lite fel utveckad men jag var bestämd att den valpen skulle jag ha då hon var riktigt speciell och jag hade stödmatat henne enda från början till 7 veckors åldern, hon blev piggare och började leka med dom andra valparna och sen en dag så hade hon skadat tassen och skrek rätt ut och när dom kolla vad som hänt så låg hon och skakade som ett epelepsianfall och då avlivades hon, hon skickades till ett labb och dom hittade inget fel i hennes hjärna osv. Så jag blev så besviken på vetrinären som sa att han var så säker på att hon hade epelepsi och skulle bli en problemhund när hon blev stor då jag verkligen kämpat med den hunden.

Jag saknar vår gamle labbe Bosse, han var en alldeles speciell hund med alla sina egenheter…
Han avlivades 2006 och det går nog inte en dag utan att jag tänker på min lille kille.

#10 Hehe jo. Visst är det så. Hon var mycket vacker med sina långa ben.

Det är möjligt. Kan också har vart Zanna eller Nessie.. Minns inte vilka bilder jag la upp, men Foster kan mycket väl ha vart med.

#11 Oj, beklagar. vad synd att det gick som det gick.

#13 Ja hehe, Ja du la upp ganska många(snygga allihop) men det var en Rottis som du sa var omplacerad och har inte hört om nån annan Rottis som blivit omplacerad(av "dina" alltså) förutom han så jag antog det :)

#14 Inget man kan göra nu i efterhand, men blev så ledsen då jag kämpade enda från start och kommit så långt och sen tog allt bara slut, hon såg verkligen ut som en fjäril och var så vacker.

#15 Ja men då var det nog Foster
Han vart tyvärr svårt sargad av två pitbullsmixar tidigare i år, men nu mår han bra.

#16 Det förstår jag. Beklagar ännu en gång.

#18 kan lägga upp en bild så får du se skillnaden mellan hårbollarna, tror du hittar henne ganska snabbt bland valphögen.

#19 Ja, oj vad liten. Ser ut att vara från en helt annan ålder än resten av kullen.

#20 Precis, hon var mycket magrare också, ansiktet såg konstigt ut och ögonen var konstiga, hon såg inte ut som en hund utan ett trasigt gosedjur iallafall enligt mig.

#21 Ja, ser det. Synd att det gick som det gick. Stor kram till dig som kämpade så trots allt.

#22 Jo visst är det, men jag är fortfarande glad att jag inte gav mig, och att hon fick en chans att visa världen att en så liten hund kan ta så mycket plats i människors hjärta. Hon var helt klart vovven alla vela ha.

Tack!  Det har gått ett bra tag sen men jag glömmer inte henne och hennes speciella små ögon. Hon finns där uppe och är med mig hela tiden :)

#23 Aw, en fin tanke, och jag kan inte annat än hålla med dig.
Alla vår fyrfota finns med oss hela tiden, sålänge vi tänker på dem.

#24 Samma här, har haft många djur i mitt liv och dom finns där, vi ser inte djuren men vi kan känna dom, har hänt massvisd med gånger att jag känt att valpen varit med mig och det är så skönt att hon finns där för en. Som ett tack för att hon fick en chans. :)

Jag är inte hundlös, men saknar speciellt en hund jag hade för något år sedan, som såldes pga skilsmässa. Vet bara att han hamnade i bromma… Inget mer.

Jag hade bott ihop med honom i ca 4 år. Då är man fäst vid varann kan jag säga. Han är en schäfer hane.

Bild på min älskade Haven. Saknar honom nå enormt.

#26 Super söt schäfer. Tråkigt att mista ett djur på det sättet med.

#27 Ja, han är jätte fin. Ja, det är väldigt trist..

vår första clumber dog när hon var 3 månader,
vaccinet hade antagligen inte tagit, hon fick smittosjukdommen HCC (tror den heter så?)

Hm jag saknar en hund men äger en annan ( som jag älskar självklart) när jag var yngre hade jag en mastiff hane som var något utöver det vanliga, kunde hoppa staketet hemma för att komma och hälsa på mig på väg hem från skolan, hoppade över bäckar och orkade med alla bus allt från spåra rådjur en tiidigmorgon klockan 5 till att träna lydnad.. helt otypisk var han dessutom, såg mer ut som en brindel (riktigt svart och aprikos brindle)  xtra stor rottis med alldeles för ljusa ögon… Han avlivades i alldeles för unga år tyvärr och en dag kanske man kan hitta en hund av samma kaliber :)

#26 Åhh vad fin h*n var!

#31 Ja, han är jätte fin :)