Min gamle kelgris är död
Jag avlivade min bästa vän igår, men det känns rätt bra idag ändå. Att låta honom leva skulle vara själviskt av mig. Han hade ont och bakbenen ville inte lyda. När han gick slog han i bakdelen överallt. Styrseln var borta och aptiten var borta. Men det blev en förändring redan i går när vi vaknade.
Hela dagen ville Lord gå ut för att sitta vid vägkanten och vänta på något. Där satt han tills jag ropade in honom. Suckande gjorde han som han blev tillsagd, men efter en liten stund var det dags igen. Han släpptes ut och gick genast och satte sig vid vägkanten igen. Han tittade neröver backkrönet som för att se om det kom någon bil, husse kanske. Och han väntade och väntade.
När husse äntligen kom, var Lord inomhus. Han var otroligt vig och pigg när dörren öppnades. Genast var han framme vid dörren och väntade på att få följa med. Vi behövde inte säga något. Han gick direkt fram till bilen och satte sig vid bakluckan, väntade på att husse skulle öppna så Lord fick göra det bästa han visste, åka bil.
Ingen behövde hjälpa honom, han klarade själv av att hoppa in. Bara dagen innan haltade han svårt och fick hjälp med att resa sig upp när det var dags att kissebassa. Men nu hade han alls inga problem. Och han såg så lycklig ut, såg nästan ut att vinka på mig där han tittade genom fönstret på bakluckan. Ett stort underbart hundleende riktades mot mig och jag kände kärleken strömma från honom. Visste han? Det verkade nästan som han välkomnade detta som väntade…
När bilen körde ut från gården ramlade jag ihop i en hög ute på gårdsplanen. Det kändes som om jag skickade mitt eget barn in i döden. Till slut tog jag mig in igen, la mig på soffan och skrek ut min sorg. Allt var nattsvart och jag ville följa min hund dit han skulle.
Jag vet inte vad som hände, men jag kände mig plötsligt helt lugn. Klockan var 17.16, en halvtimme efter Lords spruta och sambon var på väg hem. Så fick jag ett sms från sambon.
Det stod: Han dog 17.15. D gick väldigt lugnt till. Somnade in.
De fick vänta på veterinären ute i bilen en stund. En påkörd hund kom dit i ilfart för att avlivas. Och Lord fick en halvtimme till i livet.
Nu funderar jag: Var det Lord som kom hem och gjorde mig lugn? Var det ett sista farväl? Var det han som ville tala om att han hade det bra nu?
När sambon kom hem igår kändes allt som vanligt. Precis som om Lord följt med hem igen, och låg på sin vanliga plats framför tv:n.
Idag känns här tomt. Ingen fisande stinkbomb vid frukostbordet, ingen som lägger sitt stora huvud i mitt knä och tittar mig djupt i ögonen. Men det känns bra iallafall. Jag vet att jag gjorde rätt. Han har det bra nu och slipper plågas mera, min älskade vovve.
Vi har bestämt att det bästa vi kan göra är att "hoppa upp i sadeln" så fort som möjligt igen. Vi ska köpa en ny hund, en liten valp som barnbarnen kan leka med. Fast det blir ingen schäfer. En liten gråtass ska det bli, en ny jakthund med den rätta bakgrunden för snällhet och tillgivenhet.
Och vi ska älska denna lilla nykomling av hela vårt hjärta.
Vad fint du skrev om honom, fick lite tårar i ögonen=) Men visst var det rätt beslut men det gör såå ont ändå. Lycka till med det nya lilla knytet!
Härligt att du tar det hela på rätt sätt, och en stor kram till dig för att du gjorde detta för hundens skull och inte tänkte på dig själv.
Att mista en familjemedlem/sin bästa vän är otroligt svårt.
Skickar en tanke till dig och familjen,
Jätte fint skrivet! Blev oxå tårögd.. Vila i frid Lord.. <3
Gud vad fint skrivet. Jag känner igen mig när jag själv tog bort min schäfer. Oh gud vad jag gråter nu. Vila i frid lilla vovven.
Gud vad fint skrivet. Jag känner igen mig när jag själv tog bort min schäfer. Oh gud vad jag gråter nu. Vila i frid lilla vovven.
Vad fint skrivet….vilken styrka och värme du har i ditt hjärta.
Kan inte sluta att gråta….
Har själv varit med om detta hemska beslut…..men vi vet alla med hund att denna stund kommer…men alla fantastiska år vi får ha med hunden överväger. Trösten är att han ej lider längre, utan springer nu på de gröna himmelska ängarna med de andra änglahundarna.
Tänker på er i sorgen och önskar lycka till med ett nytt litet knyte i familjen.
Kram från en annan hundägare!
fint skrivet.. rip lord..
Usch sitter här och gråter..
Lider så oerhört med dig och familjen. Det var bara några veckor sedan jag själv gick igenom samma sak. Det är en klen tröst när det gör så ont….Det gör ont och känns tomt, men med tiden kanske det onda bleknar lite när man innerst inne vet att man tog det rätta beslutet!Jag hoppas i alla fall själv på det.
Kram!!
Började störtgrina när jag läste inlägget. Vet hur det känns och tycker det är bra att ni ska skaffa en ny vovve och komma på fötter igen- RIP Lord.
Håller med de andra, fint skrivet! Nu skuttar han omkring någon annanstans och slipper ha ont mer.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Tack alla..Det är så tomt i huset nu..Man är så van att snubbla över en hund överallt. Nu finns det inget att snubbla över mer. Jag saknar honom så det inte är klokt
Längtar efter en ny liten vovvsing att skämma bort. Har hört att en ny kull gråhundar planeras i Bohuslän. Ska kontakta ägaren.
Kram på er allihop. Ni värmer mitt hjärta
Väldigt vackert skrivet. Usch vad jobbigt för er trots att man vet att det är rätt beslut. Sänder en stooor kram till dig och familjen. Hälsningar KerstinP
tack Kerstin
Oj! Det var väldigt jobbigt att läsa din berättelse om eran vän. Sitter och gråter, minns hur det var för oss för 4 år sedan då vi fick ta farväl av våran Golden hane, Frasse. Att det fortfarande efter så lång tid känns tungt, men så är det…Man bara älskar dom som sina egna barn, eller hur? Vi har inte skaffat någon ny hund, men jag önskar er lycka till och mycket glädje med det nya livet!
usch :/ men det är väldigt fint skrivet, tycker också det var en bra sak ni bestämde er för att göra :) lycka till med nykomligen :)
Medarbetare på Hundar.ifokus
Låter mkt tråkigt!!!
Vad fint du har skrivit. Hoppas du får en ny vän snart.
kram…. finns inga ord…
Beklagar sorgen
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
Förstår hur du känner..Jag vet inte hur många djur jag förlorat.. har förlorst 6 hundar blandannat. och värst av allt var när jag förlorade min älskade Ricko.. Han var mitt allt!, min bästa vän,min hund,min familj, mitt hjärta, mitt liv.. Utan han är inget liv.. Ibland törs jag säga att jag älskar dig mer än mina syskon och mina föräldrar.. Även om detta kanske inte stämmer så känner jag så ofta.. Jag känner att du är värd mer än alla liv på denna jord.. Men en sak som är sant är att jag älskar dig mer än alla pengar i världen. alla saker ivärlden, alla djur i världen, alla mina vänner…
/Skrivet av din matte Ricko… 12 åriga emina.
// Mvh Emina - www.eminametovski.devote.se
Starta ny diskussion