Jag har två cavaliertikar, en som är 2 snart 3 och en som är 1 snart 2. Vi har bara haft dem isär i en vecka högst och när dem träffades igen tror jag att dem först nosade lite och sedan sprang dem bara runt i hela huset och var jätteglada att äntligen träffas igen XD Den äldsta hunden brukar tvätta den yngsta hunden ibland och ibland tvärt om. Det beror ju också lite på vilket humör dem är på, men oftast är det den äldsta som tar hand om den yngsta efter som att hon står högre i rang. :)

//Elin :)

Ras: briarder
Ålder: Sting 3 år, Pippi 1 år (27/1)
Kön: tikar

Mina två har inte varit isär så jättelånga stunder. En dag max liksom. För att den ena varit iväg på tävling/utställning. Pippi blir alltid superglad att se Sting igen, oavsett vem som varit borta. Men har Sting varit borta och vi kommer hem igen så är Pippi extra glad. Svansen viftar så mycket så hela baken gungar och hon ser så jäkla söt ut, för hon studsar runt och vet inte vad hon ska göra. Sting tycker bara hon är allmänt jobbig. Sting försöker säga till henne, men Pippi bryr sig inte. Det är säkert för att Sting sa aldrig ifrån från början (när Pippi var liten). Sting bryr sig inte så mycket när Pippi kommer hem, hon blir mera glad för att jag kommer. Men natten lör-sön som kommer, kommer Pippi få sova utan Sting hemma. På söndag ska vi nämligen tävla lydnad och det är tidig start, så vi bor hos några vi känner över natten. Så slipper man åka tidigare än vad som behövs. :) Får se hur hon klarar det. Hon tycker inte om att vara utan Sting. Absolut inte att vara själv ensam hemma heller. Det är nog för att Sting har ju alltid varit hemma samtidigt i vanliga fall liksom…

I sommar ska vi ev. till Gotland och tävla agility i 1 vecka, så då måste Pippi klara sig utan Sting också… Stackars liten!

Dom tvättar varandras öron ibland :)

Det kvittar om det är 5 timmar eller 5 dagar hundarna är ifrån varandra.

Dom blänger lite, morrar lite,reser lite ragg i bland. Sen blir det slick i mungipan. Och sedan är det bra.

Hundarna får alltid gå ut och hälsa på varandra innan vi släpper ihop dom inne.

Dom kolla rangen varje gång dom träffas.

#3 Har de något vårdande beteende mellan sig?

Kan ju även skriva om mina två. Schäfrar, tikar 5 & 7 år.

Den yngre kom som omplacering när hon var 1½ år. Den äldsta har jag haft från valp.

De har aldrig varit så direkt förtjusta i varann. Första åren har det varit en del bråk. De har rykt ihop rätt rejält, men inte värre än att det har fungerat igen efter några timmar/dagar. Första 2 åren fick vi gå ut på neutral mark och gå en kort promenad innan vi kunde gå hem till lägenheten tillsammans.

Var en hund hemma och en hade varit ute, om så i 5 min så blev det väldigt stelt och man fick passa på dem för att de inte skulle bli osams. Numer fungerar det att komma direkt hem och att de kan hälsa på varann utan att det blir tjafs. Raggen är förstås där och de läser av varann.

Anledningen till deras tjafs från början är att min äldsta tik är otroligt språksäker medans omplaceringen var så otroligt dålig på hundspråk. Hon misstolkade allt. Nu har detta blivit otroligt mkt bättre och de förstår varann på ett helt annat plan nu. Tack vare min äldsta tiks skiklighet och språksäkerhet har det inte blivit så många bråk som det skulle ha kunnat bli. Hon har haft otroligt mkt överseende med den yngre och dennes mkt bristande språk.

De leker ihop på promenaderna ibland, men endast jaktlekar. De kommer nog aldrig leka brottnings/kamplekar. De är på tok för olika för det. De fungerar numer ihop som en flockfamilj, men de har inget vårdande beteende mot varann alls. Den äldre har faktiskt slickat den yngre i ögat vid ett tillfälle. Det var första och enda gången under deras snart 4 år ihop. De lägger sig aldrig intill varann och hamnar de i samma soffa så ligger de med rumporna mot varann och försöker att inte nudda den andre. 

Tuggben kan inte ligga framme här hemma, för då får man passa dem hela tiden. Ett litet missförstånd så ryker de nog ihop. Men är jag på kurs/utbildning eller så och har dessa ihop, så delar de sin filt och kan ligga och tugga märgben bara 50 cm ifrån varann. De kan även då ligga skavfötters eller rygg mot rygg med varann. Så gulligt att se. Men detta är endast då, skulle aldrig ske hemma.

Alltid så kul att höra hur andra har det med sina hundar.

Vi har två hanhundar på 12 och 9 år. de är ibland som ler och långhalm och ibland rivaler(har inte lyckats få ur dem det beteendet trots att vi haft dem båda sedan de var valpar) den äldre hunden är lugn och väldigt harmonisk till sättet och så länge det är hundar han anser tillhör hans flock så går det bra (dock inte hundar som han möter ute) han står ut med det mesta, både från människor (barn) och hundar när han sätter den sidan till. han är en sådan där självklar ledare som redan som liten tog ledarrollen i bland de hundar han umgicks med då, det var inga slagsmål eller ens ett enda morr han tog bara ledarrollen.

när han var ett skaffade vi en valp från samma uppfödare och de trivdes jättebra ihop. det var aldrig några bråk mellan dem och man kunde låta dem gå ut och gå med barn utan att man behövde oroa sig. De agerade inte ut mot andra hundar och var väldigt säkra i sig själva.

Tyvärr gick vår lilla guldklimp genom isen när han var ca 1.5 och vår äldre hund började svälta sig själv av sorg så det stod klart att vi var tvugna att hitta en ny kamrat snabbt både för hans skull och för vår egen då vi saknade att ha två hundar.

Så vi skaffade en ny liten valp men från en annan uppfödare då vår hade slutat föda upp. ibörjan verkade allt bra men när valpen var ca två började han testa alla i sin omgivning. Han gav sig även på oss "barn" i familjen och när vi inte gav med oss så gav han sig på vår äldre hund som fick världens chock. Nu har de båda lugnat ned sig lite men vår äldre är mer osäker mot andra hundar och verkar tro att man måste attakera alla hundar innan man själv blir attakerad. (lyckas man lugna ned honom så går det bra men det är ett progekt att göra det…)

Den yngre har flera olater som vi aldrig ríktigt lyckats träna bort men då de enbart "ställer till med besvär" för oss så har vi lite gett upp nu. vi har varit noga med att visa att det är den äldre hunden som är högre i rang än den yngre och det har lönat sig även om den yngre ändå kan få för sig att testa gränserna eller bara visa vem det är som bestämer över saker och ting. (konstigt nog ser han alltid lika förvånad ut när han inser att det inte är han som har befälet hos oss.)

Mer ofta än de är osams är de dock sams och kan till och med krypa ihop i samma korg och sova.

labbekorsningar (lite inkorsad schäfer, mer i Findus den äldre än i den yngre som har en jaktlabb till far)
Findus 3½ år och Felix 14 månader.
Mycket slickande och nosande när någon har varit borta. Efter den delen av hälsningscermonin blir det lite lek och stoj sen lugnar de ner sig och blir som vanligt. Är hunden som varit borta trött så går den undan och lägger sig och sover. Detta sker oavsett hur länge hundarna har varit åtskilda.
Idag kom jag hem med Findus från kursen på hundklubben och han är rejält trött så han sover och drar timmerstockar nu. Kursen började förra veckan och vi hade inte möjlighet att vara med då så för hans del var det helt nya hundar. Sen har vi inte varit där på flera månader (juluppehåll samt gyttig apellplan som varit avstängd).

Mina tre tikar (sju år, sju år och fem månader) hälsar alltid på varandra med glädje när de varit åtskilda, två av dem är pussfreakar och pussar och slickar, den tredje är inte mycket för pussar men visar sin glädje över de andra med hela sin rultiga kropp!

Ha ha, måste haft en dålig dag när jag skrev mitt inlägg #5. När jag läser det igen nu när tråden kommit upp så låter det som om mina inte alls gillar varann. Det har faktiskt rätt kul ihop emellanåt. De kör korta jaktlekar och de har faktiskt pussats en del på sista tiden. Lite slickande i ansiktet på varann någon gång då och då.

#4 Oj, jag hade glömt bort den här tråden tror jag

Vårdande? Menar du då dom slickar varandra i öronen och ligger och gosar med varandra. Och putsar och donar.

#10 Japp, precis vad jag menar.

Min ahundar är en Tax på 2½ år och en blandras på 8 månader. de är som le och långhalm=) De brukar pussa på varandra och göra rent öronen på varann(!) Superbästisar kan man väl kalla dem=)

Jag har 12 hundar boendes hos mej. Dom bor i hundgårdar med dagliga promenader, golvvärme, radio och alltid kompisar.

Dom kommer givetvis in också och blir ompysslade. Just nu har jag en valpkull inne så det är lite krångligt.

MEN just det här med omvårdande mellan hundarna. Jag ser alltid till att dom har hundkompisar  och får aldrig gå ensamma. Just för att dom pysslar om varandra på ett sätt som inte jag kan.

Åh, det räcker med att en bara har varit utanför dörrn och vänt utan den andra, så blir de jätteglada och skuttar runt, gör lek inviter m.m som om de inte setts på månader….

De är alltså 2 styckenhundar i familjen vår.

Azlan korsning mellan Afghan/Saluki och Rippe som är Greyhound.

Har 3 hundar; 2 schäfrar och 1 s:t bernhard. När jag varit ute med en av dem så blir de överlyckliga när den kommer in igen (även den som varit ute). Spelar ingen roll om det är den äldste eller den yngste. Här ligger de ihop och delar säng (med mig i mitten). De enda gångerna som de får vara "isär" är när de äter, för då kan det bli gnabb.

mina hundar;
cri-kee flat coated retriver 10 år, tik
lazy clumber spaniel 3 år tik
7 valpar (fast dem räknas inte nu :P )

vi brukar inte hålla våra hundar isär så länge.. när vi lämnar dem på hundpassning så ska dem alltid va tillsammans och sånt för vi vill att dem ska fungera i flocken.. men på dagen så är min flatte på ett kontor, och sen kommer hon hem till min clumber vid fem.. dem nosar och vill busa lite i kanske någon minut sen lägger dem sig i ro i varsin korg :P

Vi har Missy (dogo argentino och 25% amstaff, 2 år) och en dagishund som brukar komma till oss var el varannan vecka o stanna ca 3-4 dygn. Vår dagishund heter Ebba och är en boxer på 8 år.

När Ebba kommer till oss med sin husse, möter jag dem i hallen med Missy bakom mig, så Ebba får hälsa på mig först (hon är alltid lika glad..boxerglad!) sen springer hon och Missy fram till varandra och börjar skojbrottas glatt innan Missy snabbt hälsar på Ebbas husse (som inte är så viktig enligt henne tydligen..)

Det är Ebba som bestämmer enligt överenskommelse mellan dem två, hon har en bädd hos oss som alltid står här, hon har även egen matskål och egen plats i soffan, så inget gruffs mellan dem. De ligger gärna nära varandra i soffan och sover, utomhus leker de glatt ihop. Det enda problemet vi har med Ebba är att hon avskyr andra främmande hundar, hon blir tokaggresiv till Missys förtvivlan, som verkar anse att det är ett beteende man inte ska ha som hund, stoppar jag inte Ebba i tid så flyger Missy på Ebba för att hindra hennes aggresiva beteende. Men annars är de som två systrar ihop!

Vi har två schäfrar, och hade vart bortrest i tre veckor.
rex, som är tolv år hade vart hemma och gizmo på sju månader på hund pensionat.
Gizmo blev gensast glad när han såg rex, men rex började morra och sedan när han slutade fick dom sova i samma rum, som dom alltid gör. Men då började rex att försöka para sig med gizmo, så dom fick delas på sig under natten, får se hur det blir idag mellan dom. Vad tkr ni man ska göra ?

Nu har jag bara en hund hemma. Men familjen består av ett gäng hundar. Labben Amos, schäfrarna Arras och Exit och Quila rottis/am.staff.

Att det var total kärlek mellan Alfons Töntbull och Quila kanske ni minns. Lyckan var total när de träffades och hon lystrar fortfarande på hans namn- Fastän Quila kunde vara helt bedrövlig mot Alfons. Hängde i öron , ben osv. Men aldrig att han sa till henne, vilket tålamod han hade.

Arras, han med tomtarna, slutade att tycka om Amos i somras då Amos var 4/5 månader. Varför vet vi inte. Men Amos blir glad när han ser Arras ändå.

Amos och Exit, som det bara skiljer en vecka på har mycket bus för sig när de är tillsammans.

Quila har accepterat Amos mer och mer, nu när han inte är valpig längre. Men hon tjurar till mellan varven när Amos gör något som baggiga Quila inte gillar.

Men kärleken mellan Alfons och Quila finns det inget som slår. Så till våren/sommaren ska vi ta med Quila till Alfons. Vilken lycka!