När det är dags för vår kära vän
Vi hundägare kommer alltid till den dagen när vår käre vän måste avlivas. Det är så hemskt för det är vi som bestämmer datumet om den är sjuk och gammal.
Har upplevt detta 5 gånger, men det kan också bli något vackert som när vår Golden fick somna in på veterinärens gräsmatta tillsammans med sina anhöriga. Han var så lugn och det såg ut som han log. Det var en skön känsla och dessautom att veta att han alltid haft det bra och vi inte behövde ha dåligt samvete för honom.
Ja, det är den stora nackdelen med att ha djur, att de inte lever så länge som man skulle önska. Men visst är det fint som du skriver, att vi har möjlighet att ge dem ett vackert slut.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Vår gamle "Bosse" fick somna in i sin älskade bil, med lillmatte bredvid sig.
Nu ligger han begravd vid Snickarstugan där han bodde många somrar och där han fick vara en fri kille utan koppel.
Det har vandrat många hundar genom våra liv, men Bosse är nog den som har den största platsen i mitt hjärta.
Mitt "hejdå" till Bosse!
Starta ny diskussion