Stackars lille kisse!

Tröstekram till dig!

Tack och i dag som det skulle var så roligt! ;(

Ja, det är hemskt när något sådant händer. Jag förstår om många tankar går till kissen. Fick han lida osv. Men chocken efter så svåra saker brukar göra att medvetandet sjunker en hel del.

Men försök att ha en bra bröllopsdag ändå.

Ja, lida fick hon ju göra eftersom hon hade ont i över 2½ timme innan hon fick somna in för alltid. Käken var ju ur led osv.

Men det var ju tur att vi iaf fick tag på henne och att hon inte sprang iväg in i skogen och försvann.

Ja, vi ska åka iväg till ett slott som har buffé med tårtverk och sånt. Så i dag ska vi frossa. Firade ju i mars när vi åkte till kanarieöarna så något annat blir det inte. Vi har ju Bessie också nu så….

Oh, gejsa, vad tråkigt. Stackars dig och stckars kissen.. Jag förstår precis hur hemskt det måste vara. Och på denna dagen också. Skönt att ni hittade henne i alla fall så att hon inte behövde lida ännu längre tid. Massor av tröstekramar till dig. Nu har katten kommit till ro.

Huvva så trist med kissen =( *kram*

och vill även passa på att säga grattis på bröllopsdagen, 30-år är inte illa

Gud så trist :( Förstår att det känns jobbigt men nu har hon inte ont i alla fall. Massa tröstekramar!

Vad tråkigt!Vet hur det känns.Massor med tröstekramar!

Beklagar!!!

Usch vad tråkigt med kissen, tröstkram till dig!

Skickar en Tröst-Kram jag oxå :)

Usch så trist. Bra av tidningsbudet att kontakta er iaf.
Sov gott lilla Oskar…

Ledsamt! Men bra att ni avlivade. Ser ofta på animal planet där dom lappar ihop heltrasiga djur, som får lida oerhört innan dom frisknar till eller avlivas endå… Elakt tycker jag! (givetvis ska man rädda skadade djur, men man får väga för och nackdelar!!)

Tack ska ni ha. Har ju varit borta hela dagen nästan tack vare vår bröllopsdag. Men har haft henne i bakhuvudet hela dagen ändå.

Hoppas att du ändå har kunnat glädja dig åt era 30 år. Det är inte dåligt! Jag och mib man har varit gifta i 26 år i år. Det är inte så vanligt att man håller ihop så länge.

Haha då har du ju bara 4 år kvar. Det klarar ni nog ska du se.

Ja, vi hade en trevlig utflykt i dag. :) Trist att komma hem nu på kvällen bara. Fattas ju en katt. Nu har vi bara 4 kvar. Ett tag hade vi 9 katter som var vuxna. Har fallit bort vartefter nu. En katt fick vi avliva som kom hem med höften ur led för ca 2 månader sedan. En spark eller också någon som kört på henne sa veterinären.

Usch stackars dig och stackars kisse skickar en massa tröstekramar.

Grattis på bröllopsdagen, tänk att ni varit gifta så länge…det är verkligen värt en ros, och hoppas ni hade en jättemysig kväll tillsammans.

[](javascript:void window.open('Slideshow.aspx?Login=V-lang&&BinaryId=c1f89a70-e91b-4a73-a0b3-4f9a50ec22b1', 'slideshow', 'width=750,height=550,menubar=0,resizable=1,scrollbars=1'))

usch vad tråkigt med kissen:( lider verkligen med dig!

Hoppas ni hade en trevlig bröllopsdag trots det och ett stort GRATTIS!

Tack ska ni ha. Ja, vi var ju dödströtta i går kväll. Hade sovit 3 timmar resp 4 timmar var.

Syrran kom och hälsade på bor i sin sommarstuga inte så långt från oss. Så vi åt jordgubbar till kvällsmat. Visst var det romantiskt. :)

Lider verkligen med er o missen :(

Tack Eros! Tråkigt att behöva lida innan man dör så pass länge också. Det var en sådan snäll kisse men lite rädd pga ladugårdskatt från början.

Beklagar, men kan glädja dig med att det itne gör ont att ha käken ur led i alla fall, så det lidandet slapp hon även om hon hade ont någon annastans

Jag tänker på er. Gläd dig åt att katten hade ett riktigt bra kattliv med allt vad det innebär och att hon hade ansvarsfulla ägare som ansträngde sig för ett bra slut. Kram!

Tack ska ni ha! Jag tror nog att hon led. Ena ögat fick sig ju en rejäl smäll och hon var blodsprängd där. Kanske hade inre blödningar. Och så kunde hon knappt andas för hon blödde så mycket ur näsan så jag satt och torkade där hela tiden. Det var inte bara käken tyvärr. För då hade vi ju kunnnat fixa det hos veterinären.

Vi fick ju åka och avliva en annan katt för ca 2 månader sedan. Hon kom hem och hade höften ur led. Antingen från en spark eller en bil då med. Och vi har bott här i 10 år och inget hänt förut.

Mer än att veterinären kom i full fart och tuschade emot en av våra katter som skulle springa hem när bilen kom. Blödde lite ur munnen men dom undersökte honom och det blev inget mer än en tand loss. Detta hade hänt precis när vi flyttat hit.

#24 Märkligt att ni får valiva två katter med så kort mellanrum. Det är precis som om sorgerna kommer attackvis. Förra sommaren sprang vår 14 månaders leonbergerhund bort och vi hittade honom 3 veckor senare, död, i en bergsskreva 100 meter från huset, Du kan ju föreställa dig hur jag har grämt mig för om han plågades mycket innan han dog. Sedan, tå månader senare, dom vår 10 år gamla mammakatt - den allra goaste katt du kan tänka dig. Ja, sedan valde vi att skaffa en ny leonberger, som blev sjuk och fick penicillinbehandlas för en allvarlig luftinfektion vid 4 månaders ålder och som vi sedan tvingades avliva, 9 månader gammal, i porta cava shunt eller skrumplever - läkarna kunde, trots obduktion, inte fastställa det. Så tre djur dog inom loppet av 9 månader. Hur tungt kan det bli?

Nu hoppas jag att det bara händer trevliga saker under resten av sommaren, gejsa! Och att alla andra kissisar och voffisar håller sig friska!

Varma tassar från mina tre katter och två hundar!

#25# Ja, det brukar komma i skov. (heter det så) Förra året var vi rätt så förskonade från att avliva djur så året innan var det både 2 katter (åldern) och 2 hundar inom loppet av 8 månader.

Visst, det blir ju oftare ju mer djur man har. Jag har ägt 9 katter sammanlagt så man får ju räkna med att några blir sjuka eller att det händer något då och då.

Men jag är glad att jag sluppit avliva så pass unga djur som du. Men gud vad ruskigt med din 14 månaders vovve. Låg han fast eller tror ni att han inte hittade hem och svälte sig till döds? 100 meter från huset är ju inte långt. Skällde han aldrig? Stackars er och lilla vovven.

#26 
Han rymde från tomten med vår "gammel-labb", som smet för att grannens tik löpte. Sedan var han väl nyfiken och jag tror att han sprang över berget och ramlade ner i skrevan. Förmodligen var det en ren olyckshändelse. Vovven var lite hyperaktiv. Skrevan var två meter djup och bara25 cm bred, så jag fattar inte hur han lyckades trilla ner där, men jag tror att han föll rakt ner i skrevan och fastnade. Antagligen kvävdes han till döds. Vi gick och ropade på honom 10 meter från skrevan två timmar efter han försvanbn och dagen efter och inte ett ljud hördes, så förmodligen var han död redan då. Men ändå - jag vet ju inte. Usch - han var så himla fin. Grannens groendendal spårade upp honom efter tre veckor och då var det inte mycket kvar av honom.

Synd

Oj, vad ledsamt! Stackars missen och stackars er! Missen har det ju bättre nunär hon inte har ont. Inte kul på eran bröllopsdag, det förstår jag.

Omkramar från Elisabet

Beklagar =(

Usch så ledsamt, jag beklagar verkligen. Det är hemskt att se dom lida så.  Men hon har det bra där hon är nu, det är jag säker på.

#27# Men gud vad tragiskt för er och hunden.

En jakthund hade gått ner sig i en bäck inte alls långt ifrån oss. Dom hittade den på våren och det var inte mycket kvar av den. Hade ju legat i vattnet hela vintern. Den som grävde i dikena la upp kroppen synlig så vi skulle kunna kolla på den. Men korparna hade hunnit tagit det mesta så man såg ingen id-märkning. Så ägaren fick aldrig veta vad som hänt hunden. För vi hittade aldrig ägaren. Mycket grymt.

#29# #30# #31# tack ska ni ha.

#32 Ja det var jobbigt, men jag är tacksam för att jag fick konstaterat att han var död. Ovissheten är alltid värst - som i eran jakthundsägares fall.

Hur har resten av familjen/flocken reagerat på att kissen är borta?

#33# Ja, att inte veta är ju jättejobbigt. Så nu i efterhand är man ju "glad" över att hon stannade och ringde på vår dörr och berättade att hon kört på vår katt.

Först var man ju arg på henne men så här efteråt är man tacksam för det. Vet ju att man inte har en chans om en katt hoppar upp från diket och ska springa över vägen när man kommer i 50-60.

Vi märker ingen reaktion på djuren. Katter är ju ensamdjur. Bryr sig inte om varandra så mycket.

#34 Det är ju klart att du först reagerade med förtvivlan när du fick veta att din katt blivit påkörd - helt normalt. Men precis som du säger så tänker man på ett annat sätt när den första chocken lagt sig.

Vår kattpojke Leopold gick och vrålade av sorg när Lancelot hade fallit ner i skrevan. Två dygn gick han och skrek. Men så hade han och Lancelot en väldigt speciell relation. Även när grannen meddelade att de hittat Lancelot, tre veckor senare, sprang katten iväg och skrek. Jag vet inte om han förstod, men märkligt var det.

Men visst är katterna sinsemellan ensamdjur. Våra tre katter verkar inte ha något intresse av varandra - umgås bara när de "fräser av sig" mot varandra. Men Leopold har alltid kommit bättre överens med hundar. Han följer gärna med oss ut på promenad, fjantkatten!

Ja, det gör två av våra katter med. Följer med när vi går ut och går med hundarna alltså.

Vi märkte knappt något när vi tog bort mina nuvarande hundars mamma. Eller ens schäfern som Ludde oftast låg i samma korg med.  Konstigt!

Men dom kanske märkte att dom var dåliga?

Du tror inte att katten skrek första dygnet för att han visste var hunden låg? En tanke bara.

#36 Ja varför inte. Det har inte jag tänkt på. Tänk om det var så?

Jag tror du har rätt i att de vet om ett djur är sjukt, för Loket visade ingenting när vi avlivade Lillefot. Djur märker ju också om man själv är ledsen eller sjuk. De kommer ju gärna fram och "tröstar" då.

#37# Ja, dom kan ju känna om man har ont någonstans med ibland. Att som slickar mycket just där. Hundar är kloka djur. Precis som katter. :)

Absolut!