Nä, en korrigering skulle även jag har gjort. Fot är fot. Men det var kanske lite väl onödigt att både lyfta upp och sen trycka ner. Men att den skriker är nog inget att oro sig för. Labradorer är som valpar tycker jag. De skriker för ingenting, bara för att slippa undan en korrigering.  Korrigering är för mig inte att man slår hunden, det kan vara så lite som att man ger nytt kommando eller håller en hand på den för att hindra den.

Men endå. man behöver ju inte överdiva så mycket……..

Min Ludde skriker bara jag tar om nackskinnet. Folk kan titta och tro att jag slår honom  bara för det. Min schäfer var likadan.

Att labradoren skulle skrika för inget passar då rakt inte in på den labben som mamma hade innan.
Skulle kunnat lyfta hela hunden i nackskinnet utan att han skulle sagt ett ljud.
Antagligen bara försökt nosa vidare som Ferdinand *S*

Hi hi…ja det finns nog alla individer. Själv så känner jag bara skrikiga labbar. Nja, en är undantag.

Nä, en alldeles för häftig korrigering för min smak..

Absolut för häftig korrigering för min smak oxå!

Tycker jag också!

Om den var för häftig är svårt att uttala sig om tycker jag, då jag inte sett hur det gått till.

Nja, jag är inte alls förtjust i detta med att trycka ner hundar i marken. Absolut inte för att den inte går fot iaf.

Nej, jag är inte heller för att trycka ner hundar i backen. Men jag kan inte säga om ägaren till hunden gjorde rätt eller fel bara för att någon som sett detta ske ska återberätta hur det gick till på ett forum.

Det förvånar mig att någon på en hundsajt kan anse att ovanstående behandling av en hund är ursäktlig! Detta är inte dressyr. Lydnad skall bygga på tillit och inte på skräck. Har aldrig kunnat förstå att någon vill ha en strykrädd hund.

Idag finns det dressyrkurser att gå, och där lär man inte ut våld mot hund i dressyrsyfte. Denna ägare borde låta sina aggressioner gå ut över döda ting istället för en levande varelse.

För häftig korrigering för mig också..

håller med zebben fullt ut.

#14 - ? :S

#12 - Om jag förstått dig rätt så tycker jag samma. Man lär inte hundar kommandon genom våld.

vad menar du med ? :S

Det jag menar är att jag håller med zebben i den här disskusionen!. Än så länge..

*dubbel inlägg*

#16 - Så du tycker att man ska lära hundar kommandon genom våld?

Vart läser du det någonstans?? det är ingen som skrivit att man ska lära hundar kommando genom våld!.

#19 - Jag uppfattade det zebben skrev som att hon menade det, men då uppfattade jag väl fel, men jag tycker att de e ganska så uppenbart att de LillMalin skrev e våld det handlar om och man uppfostrar inte en hund med våld.. Aja, struntsamma.

Det finns inga dressyrkurser där man lär ut "korrigeringar" av det slag som #0 beskriver. På de kurser jag gått har man haft fina inlärningsmetoder som bygger på ömsesidigt förtroende mellan hund och ägare. Stackars hundar som är utlämnade åt sådana människor som #0 beskriver!

Jag anser inte att man behöver ha sett händelsen för att förstå att den var fel. Jag tycker det är bra att du öppnade den här tråden LillMalin och ärligt talar om vad du sett och hur du reagerade. Jag blir väldigt fundersam över att någon försvarar en sådan handling.

#21 Ingen försvarar väl handlingen?
Men somliga vill inte uttala sig eftersom dom själva inte sett händelsen.

Det är ju faktiskt lätt att överdriva eller underdriva ngt som man sett. Och alla tolkar saker olika. Alltså är det svårt att uttala om genom ngn annans ord.

#12 Vem försvarar ägarens handling?

Jag skriver att jag inte kan säga om han gör rätt eller fel, då jag inte sett vad ägaren gjorde mot sin hund eller ens vet vad som ligger bakom hans agerande.

Och jo, det finns tyvärr kurser/instruktörer som lär ut detta till hundägare. Att man ska trycka ner sin hund, man kallar det ledarskap och dominansträning. Förkastligt!

#11 Självklart är det så Zebben. Man kan ju bara yttra sig över vad man tycker om en sådan handling som beskrivs av skribenten, men vad som egentligen hände vet man ju aldrig.

#23 Usch då, finns det sådana kurser! Det visste jag inte. Dom kurser jag gått på har varit toppen. Trodde "hårda nypor" för länge sedan utgått ur dressyrkurserna. Har inte kennelklubben något att säga till om där?

#24 Jag finner ingen beskrivning av att ägaren stannat upp och börjat träningen från början, lugnt och fint, när det blev fel. Ser ingen anledning att man skall låta LillMalin känna sig misstrodd. "Du såg nog fel, missförstod det du såg osv." Det är ju de förtäckta budskapen till den som startade tråden.

Varför berättar ni inte istället om hur just ni skulle ha gjort i den situationen. Vilken form av dressyr använder ni er egentligen av? Det skulle vara intressant att höra. 

Kram på er!

#25 Eftersom vi inte vet vad mannen hade för syfte, kan jag ju inte säga hur jag hade gjort?

Det är möjligt det hände ngt mer som Lillmalin kanske missade.

Om min hund slutade gå fot, hade jag sagt det igen.

Nepp, det hände inge mer, kollade hela tiden…den bara stannade och nosade lite, sen vart han sur, mer gjorde den inte..

En av mina hundar kunde yla som besatt när hon gjort nåt fel utan att man ens rörde vid henne.

Killen kanske var lite tuff mot labben men han borde haft henne kopplad och på så sätt kunnat korrigera om han inte var nöjd med hur hon gick…. Min hund går bättre fot utan koppel än med men skulle inte fundera på att stoppa näsan i backen om hon inte fick…:)

håller med Hera..

Killen kanske hade sagt till hunden flera gånger att gå fot och tillslut blev han förbannad på att hunden inte lyssnade och tog tag i den. En tillsägelse skulle jag ha gett den om den inte lyssnade, men jag skulle inte lägga ner den på backen..

#25 Jag menar inte alls att jag misstror LillMalin. Men jag förstår vad Zebben ville komma, att det alltid är omöjligt att sitta här vid dataskärmen och uttala sig över hur någon gjort rätt eller fel.

Det jag menar är att eftersom vi enbart får historien återberättad från skribentens perspektiv, i det här fallet LillMalin, så väljer jag att se på händelsen så som hon beskriver den och säga vad jag tycker om det.

Just det här med att trycka ner hundar i marken har jag, som jag skrev tidigare. mycket svårt för att ta.

#22,  det var inte ens nån överdrift, skulle jag filmat det så du fick sett det eller?

Kan vi återgå till den fråga jag ställde. Vilken metod använder ni när ni dresserar era hundar? Att bara svara "jag säger till den igen" är inget svar tycker jag. Min erfarenhet är att det hjälper inte, utan man får stanna och börja om. Vad har ni fått lära er på de kurser ni gått? Jag är intresserad av att få veta mera om er, era hundar och vilken typ av dressyr ni lärt er. Enligt Zebben finns ju tydligen många olika typer av lydnadskurser. Jag trodde i min enfald att man arbetade på samma sätt överallt, men där tog jag fel. Tack för att jag fick veta det. De vidgade mina vyer. Det är lätt att bli hemmablind.

Jag tror till 100% på att det LillMalin skriver är vad hon såg. Hon beskriver hur hon upplevde det hela och delar med sig till oss.  Men kärnfrågan i det hela är ju, tycker jag, att vi skall ta tillfället i akt och delge varandra vad vi lärt oss på de kurser vi gått. 

Jag kan börja själv om ni har svårt för att komma igång.

Här fick vi lära oss att börja med kontaktövningar, som allting bygger på. Det gällde att fånga hundens uppmärksamhet till föraren oavsett hur många vi var som stod där i en stor cirkel med våra hundar. Hunden satt vid vår vänstra sida. Det gällde att hålla kvar hundens uppmärksamhet så länge som möjligt. Det innebar att jag och hunden hade ögonkontakt. I början var det svårt om hunden började vrida och vända på huvudet och titta efter något intressantare. Själv stoppade jag en bit hundgodis i min mun så att hon blev uppmärksam igen.

När man väl fångat uppmärksamheten kan man säga "fot" och samtidigt sakta gå framåt. Då går hunden som man vill därför att den har ögonkontakt med föraren. Stanna och hunden stannar. Tryck lätt på bakdelen och säg "sitt". Beröm! Först när hunden är riktigt upptränad har den satt kommandot "fot" i samband med hur den skalll gå. Och när man stannar sätter den sig av gammal vana.

Vi hade en inhyrd lärare under några dagar, som var superduktig. Han såg att min Wilma ibland tappade koncentrationen, speciellt vid vändning eller ändring av riktning, så han kom för att hjälpa till. Utan några som helst besvär fick han ögonkontakt med henne, gick flera varv runt planen, vände, stannade - och hon gick perfekt. Jag bara gapade. Det var inte hunden det var fel på, det var jag som behövde träna mera. Det är nämligen inte bara hunden som går på kurs, ägaren måste också träna och bli korrigerad.

Det är väldigt lätt att man tappar humöret och blir arg när man misslyckas. Dock måste man lära sig behärskning, annars förstör man lätt allt man byggt upp och förtroendet mellan hund och förare rubbas. Det fick jag också lära mig. Vi hade träning med hundarna på planen men också teoretisk undervisning i lokal.  

Hur gick det till på er kurs? Kanske någon här till och med leder kurser eller tävlar i lydnad. Berätta! Den här tråden kan bli berikande. Eller skall vi start ny tråd så att den här inte blir så lång? Vad tycker ni?

Kramiz!

Jag tycker att det är lite konstigt resonemang att säga att man inte riktigt kan svara på det för att man inte såg det som hände själv. Det är väl aldrig någonsin okej att göra så med en hund?!

Jag misstror inte lillmalin alls, men om 10 personer hör en saga, så kommer dessa 10 när de återberättar historien uppleva helt olika saker. Så det är därför jag inte känner att jag vill in och rota i om någon korrigerar sin hund fel eller inte. Men som jag skrev, så är jag inte för att lägga ner en hund på backen. MEN jag vet inte bakgrunden till hans handling. Han har kanske sagt till hunden 20 ggr innan och helt enkelt blev trött på situationen. Att lyfta upp och lägga ner den är oftast inget vettigt alternativ, men alla har någon gång blivit irriterade och säkert handlat fel någon gång. Detta kanske aldrig hänt tidigare eller så kanske det är så han lärt sig på kurs att man hanterar situationen. Vem vet?

Nog om det.

YvonneW var nyfiken med hur vi andra har fått lära oss på kurs. Jag har alltid innan jag anmält mig på kurs varit väldigt noga med att kolla upp vem instruktören är och vilka metoder och filosofi denna har, så jag har ännu inte blivit missnöjd med någon kurs.

Jag kör mjuka metoder i min träning, men ställer även krav. Jag tränar mkt klicker och använder mig av många olika belöningar under inlärning. Mkt godis, boll och en del kamplekar. (mina nuvarande hundar går bäst på godis) När hundarna kan vad jag vill, så börjar jag ställe lite krav på att utförandet ska kunna genomföras under lite längre tid, med bättre koncentration eller med högre fart m.m m.m 

Jag säger aldrig nej till mina hundar under träning, blir det fel, så får de jobba vidare tills det blir rätt och sedan få belöning. Lyckas de inte med det jag ber dem om, så förenklar jag, eller funderar på varför de inte förstår och ändrar mitt sätt att förklara. Så i lydnads/bruksträning så ska allt vara roligt och alla försök till att göra rätt ska belönas.

 I vardagen så kommer nej och korrigeringar om så behövs. Jag har några få men väldigt strikta regler om hur mina ska uppföra sig ute. Jag kräver 100% av mina hundar. De är alltid lösa, men det innebär inte att de är fria, utan att de är lösa under ansvar. De ska inte gå fram till andra levande varelser utan tillåtelse, utan gå upp jämfota med mig om de ser/hör/luktar efter människa/hund/vilt när vi är ute i skogen/bostadsområdet. De ska även komma på inkallning direkt. Eller om jag säger stanna så ska de stanna på plats och invänta nästa kommando. Dessa 3 regler är vad de ska hålla sig till när vi är på promenad. Annars så får de rejsa och busa som de vill.

Jag är själv instruktör och är även snart färdig "problemhunds"instruktör. Det som genomsyras i mina kurser är hur viktig en bra relation är mellan ägare-hund. Hur man uppnår en bra relation. Hur viktigt det är att veta vad man har i sin hund och hur man ska berika denna individ för att hunden ska må bra.

Kurser jag har gått, så har alla jobbat med relationen hund-människa. Utan en bra relation så får man ingen lydig lycklig hund. Tyvärr har jag beskådat kurser där instruktören lärt ut ryck i kopplet så hundarna lyfte från marken och hamnade bakom sin förare. Jag har sett instruktör som inte kan närma sig sina kurshundar, utan att hundarna kissar på sig och börjar slicka sig om munnen. Vad denna instruktör gjord på tidigare kurstillfällen vet jag inte.

Jag har även beskådat valpkurser där instruktören under första tillfället lär ut att man ska trycka ner sin valp vid minsta lilla fel, annars så kommer valpen ta över ledarskapet. Osv. tyvärr ser man detta lite här och där.

Långt blev det…..

Tack för din långa berättelse Zebben! Du måste ha hållit på länge för att bli så duktig. Beundransvärt. Har hört talas om klickers, men inte provat. Å andra sidan har jag en gammal hund nu, så jag nöjer mig med det hon kan.

Minns år 1983, då jag hade en goldenvalp. Skulle gå på kurs på orten jag bodde på då. Men det var en sådan där "ryck-och-slit-kurs", där valparna skulle lära sig gå fot genom ryck i kopplet så dom flög genom luften. Det godkände inte jag så jag slutade efter två besök. Det är, som du skriver, viktigt att man tänker själv också. Det sista du skriver låter hemskt.

Jag har inte haft så många hundar i mitt liv, mest katter faktiskt. Jag gick två lydnadskurser med Wilma när hon var 2 och 4 år. Fick prova lite sök också, men då jag är rädd för att gå vilse i skogen om jag inte har stigar att hålla mig till så tyckte jag inte att det var något för mig. Hade en kille från kursen med mig som sa att Wilma markerade alla pinnarna. Jag såg att hon markerade en del, men inte att hon markerade alla. Vi hade i alla fall väldigt kul på våra träningspass, men att jobba för att tävla var det inte tal om. Wilma gjorde allting rätt och riktigt, men det gick inte så snabbt för henne. Fick ofta uppmaningen att peppa henne till att springa lite fortare, men hon höll sig till lätt "trav" i bästa fall.

Jag har funderat lite på om hennes "försiktiga" framfart kan bero på att hon har höftledsdysplasi. Vid hopp fick dom sänka ribban för att skona hennes höfter. Nu, vid åtta års ålder, märker jag att hon är väldigt stel i höfterna när hon reser sig efter att ha sovit, men sedan går det bättre när hon kommer igång.

Oj, det blir visst långt för mig också!

Jag har gått en kurs med min nuvarande hund. Hon var då 4 år och det var en lättare dressyrkurs. Innan dess hade hon aldrig gått i koppel…. Vi var där 2 gånger innan tränaren tyckte det inte var nån idé att vi kom eftersom jycken redan kunde allt. Har alltid tränat mina hundar hemma och det har funkat klockrent. Kanske ska tillägga att jag är uppvuxen med hundar och har alltid haft hund själv så jag är väl inte precis nybörjare. Däremot så har jag ganska hårda regler här hemma vad man får göra och inte.

#35 Tack.

Duktig och duktig…jag har massor att lära och lär mig hela tiden. Har inte heller haft så många hundar i mitt liv, men jag har haft förmånen att få träna och hjälpa andras hundar. Plus att jag sedan 9 år tillbaka jobbar med hundar heltid, är också otroligt lärorikt.

Har faktiskt bara hållt på med hund i 10 år, men har å andra sidan hittat min grej i hunderiet och vill lära mig allt, gärna på så kort tid som möjligt.

Så när Du gick kurs med din golden valp -83, så hade jag inte hundar i huvudet alls. Möjligtvis tyckte jag att de var söta. Det goda med det är att jag missade denna "rycka-slita-slå-"lydnaden" som brukshundsklubbarna många gånger lärde ut. Men å andra sidan är denna metod tillbaka, fast i lite nyare skepnad. Tyvärr..

#37 Åh, lyckliga du som får arbeta med det du älskar! Själv är jag för gammal att tänka på någon framtid nu, fyller snart 61 och är förtidspensionär. Den ena krämpan avlöser den andra, men det värsta är att jag snart inte hör någonting. Har de starkaste apparater som finns. Men när jag var ung var min dröm att få jobba med djur. Så blev det tyvärr inte.

Jag hade stora problem när jag gick kurserna med Wilma, hade ju så svårt att höra på avstånd. När vi skulle gå fot och svänga höger, vänster osv så kunde jag inte höra den som ropade ut vad vi skulle göra, så det fick bli så att jag svängde när jag själv tyckte. Huvudsaken var ju att vi gjorde alla moment.

Funderar på det du skriver om att den felaktiga inlärningsmetoden  är på ingång i ny tappning. Kan inte kennelklubben hjälpa till med att motarbeta detta? Du är mera insatt än jag i ämnet, så du kanske kan påverka? Det är ju synd om hundarna som råkar ut för detta.  

#36 Vi bor väldigt avsides, så det blir stor glädje och uppståndelse om Wilma ser människor och andra hundar ibland. Därför tyckte jag att det var ett nyttigt och omväxlande inslag i bådas vår vardag att få träna i grupp. Hon lärde sig att inte springa fram till andra hundar och människor även om hon var lös. Själv lärde jag mig också en hel del. Tränar henne också ibland genom att åka till en stad på sommaren. Då ser hon så mycket folk och hundar, så den uppståndelse hon upplever först lägger sig och hon går snyggt bredvid mig på trottoaren utan att försöka hälsa på alla. Förutom det så träffar hon grannhunden ibland (2 km bort). Det är där hon får vara när vi behöver hundvakt.

När hon är hemma skall hon inte behöva "gå på klospetsarna" för att det mesta i livet är förbjudet, men det är bra att hon kan de viktigaste lydnadskommandona. Men gos och kel tycker jag inte att det kan bli för mycket av.  

Du och din hund tycks passa väldigt bra ihop. Gratulerar till framgången!

Jag är också uppvuxen med hund. Men på den tiden och där jag bodde fanns inga kurser, men handböcker som måste ha skrivits av försvarsmakten. Jag tyckte det var betydligt roligare att träna henne i cirkuskonster än att agera "den elaka generalen".  

Kram på er och tack för att ni delade med er! Jätteintressant att läsa. /Yvonne

#38 Eftersom det inte var meningen att vi skulle ta hand om henne från början så var det en kul överaskning. En helt underbar hund, förmodligen en sån som man bara träffar på en gång i livet…*snyft* Hon är 14 år nu så det känns lite tufft att hon inte har så långt kvar. Har aldrig haft en hund som varit så otroligt positiv. Allt är kul… Från att gräva ner ben i mattes rödvinbärsbuske, dra ungarna i pulka eller jaga svågerns pudlar.. Hon blev hundbiten för ett par år sedan av en ilsken schäfertik men blev ändå inte hundilsken (vilket jag befarade att hon skulle bli). Hemma så gör hon väl som de flesta andra hundar men jag tolerarar inte som att hon tex tigger vid matbordet, hoppar upp i soffan eller knycker kex av lillan…Jag har stor vana av diverse djur men inte gått så många dressyrkurser för just hundar. Däremot så har vi varit och visat upp oss på hundskolan för ett par år sedan där hon fick mycket beröm.. Så kul..:) Kram

#39 Härlig läsning! Ofta blir det så att man "blir med hund" fast man inte tänkt sig det. Det var likadant för oss. Vilken ras är det? Eller kanske en blandis? Kanske har du lagt in ett foto på någon tråd som gått mig förbi. Vill du lägga in ett foto på den här tråden så att jag ser henne?

14 år är en hög ålder. Gissar därför att hon tillhör de mindre raserna, dom brukar bli äldst. Dom stora, som Wilma räknas till, brukar inte uppnå den åldern vad jag vet. Så jag har börjat bäva redan nu när hon är åtta år.

Kram på dig!

#40 Hade redan 2 stora hundar och bodde tillfälligt i en liten lägenhet. Man smälte helt när man träffade henne första gången.:) Hon är en schäfer/dobberman korsning. Riktigt pigg trots åldern. Ligger hon en längre tid så blir hon lite stel som alla gamlingar, men i övrigt frisk som en nötkärna.. Hon är bara 12 på bilden och betydligt gråare nu..