Men herregud människa, hur kan du vara så elak mot din hund..Ja frustrerad på din hund får du vara någon annanstans än här..

Klart att man blivit irriterad på sin hund och reagerat därefter..hundra ggr ungefär..Den hundägare som säger annat ljuger eller så har dom aldrig haft att göra med lite "jobbigare hundar"

OBS! Dom första meningarna jag skrev var BARA på skoj. (jag tror nog att du redan förstått det) Jag har lite dålig humor, men den dåliga humorn har hållt mig uppe många ggr-även när det har med hundar att göra. 😂
Jag tycker absolut inte att du låter som en elak ägare eller liknande utan snarare tvärtom..Om jag hade varit hund så hade jag inte tvekat att bo hos dig..

Vi har ju "pratat" tidigare och jag känner igen mig själv i dig mycket..Speciellt från när jag var yngre och hade hund..
Jag tycker ju inte det låter som om du gör något fel mot din hund alls först och främst!
Men jag antar att du är lite som mig. Du vill göra/agera/träna din hund ännu bättre och göra det bästa du kan åtminstone..Istället för att skylla på hunden..

Redan där så förstår man ju att du är en person som tänker steget längre..Du skyller inte allt på din hund, utan vet att mycket som hunden gör beror på dig själv..Redan där har du tagit ett steg framåt..
En hund gör egentligen inte många "dumheter" överhuvudtaget som inte har med oss ägare att göra..Bara det många tror att det skulle bero på något annat än dom själva..
Men nästan alltid så beror det på oss ägare, vad ägaren har för relation, hur dom har tränat hunden och hur den reagerar, osv.. (förutom hur/var den är uppfödd osv, också till viss grad) Men den som har mest "makt" över att förändra en hund är ju ägaren..

Så det du skulle kunna göra är bla att "träna" dig själv först..
Alltså som tex är att du stärker ditt eget självförtroende genom olika saker..
Har man dåligt självförtroende så får hunden också dåligt självförtroende oftast..Om det inte är så att du fått en special tränad hund vars arbete är att hjälpa dig så måste du själv visa hunden hur man stärker sitt självförtroende.

Sen kanske du kan börja träna någon typ av lydnad utanför/innan/emellan promenaderna..Lydnadsträning funkar på nästan alla hundar (gamla, unga, svaga , starka)
Om han inte lyssnar på dig ute på promenader så skulle jag gissa på att du bara behöver visa honom mer bestämt om vad det är du vill..

Jag menar inte att du måste rycka undan honom på ett brutalt sätt med kopplet eller dylikt när han fått "nos på något" men du kan hala in honom med kopplet.
Och säga att det här gör vi inte någon mer gång! Det viktiga är vad du sänder ut för energi till hunden.. Sänder du ut en tillräckligt bestämd energi så kommer hunden lyssna på dig. Garanterat!

Det viktigaste är inte alltid vad du gör, utan HUR du agerar.när det gäller hundar.
Är du bestämd och visar hunden exakt hur den ska göra så lyssnar hunden, är du inte bestämd, eller vet du inte vad du pysslar med riktigt typ så kommer inte hunden lyssna vad du än säger..

Det tror ju jag (men jag vet inte säkert såklart) skulle vara bland det viktigaste för dig att fokusera på..Att få din hund att lita på dig som han gjorde när han var en liten valp..Och tänka på HUR du agerar/reagerar..
Jag säger inte att han inte litar på dig, men eftersom han är äldre nu och ni gör andra saker än när han var valp så behöver han kanske ett nytt typ av "stöd"..Han kanske behöver att du är mer bestämd nu än när han var valp..
Har du ändrat din träning med honom sen han var valp?
Om inte så kanske det är dags att göra det. för han är inte en valp längre..Lika lite som vi människor vill bli behandlade som om vi var små barn så vill ju hundar bli beh som om dom vore valpar.

Kombinera det med annan träning som tex nosträning, lydnadsträning, osv så voila..Du får den hund du vill ha..

Alltså jag vet vad jag vill säga..Men jag har lite problem med att förklara mig med vad jag menar. Så jag hoppas att du förstår vad jag menar..Om inte så kan du ju fråga vad sjutton jag menar.. 😂

Sen så finns det ju mer specifik träning för just det du skriver om och om du undrar över hur man ska göra mer specifikt så är det bra att skrika till. 😂

#1 Nej gud, du höll på att ge mig en chock så att jag avled för jag trodde att du var FULLT seriös!

Du måste ha rätt i att jag är lik dig som ung för du slog verkligen huvudet på spiken! Jag brukar ofta säga det att Knut är duktig och att jag måste träna mig själv för att det inte är han som är dum, utan jag som är dålig, för så är det ju! Han kan ALLT och ger ALLT, men man måste mena det man säger och ha krav på att han SKA lyssna.

När han var liten så gick allt skitbra, även om jag inte hade lärt mig vad det innebar att ha hund, vilket man inte ens kan lära sig innan man har umgåtts mycket med hundar och haft ansvar för dem. Det var väldigt lätt då eftersom jag hade ett mål - att få en trevlig hund. Hur det ska gå till finns det hur mycket information om som helst.

Så jag gjorde ALLT, långt innan jag ens hade fått hem honom. Lyssnade på podcast med Eva Bodfält och antecknade, läste på iFokus, utforskade och tränade tränade tränade KONSTANT, varje sekund, varje promenad och tränade även inne. Upprepade ALLT tills det blev rätt och precis som jag ville ha det, oavsett hur mycket tid det tog. Gå fram och tillbaka 20 gånger för att han hade för bråttom. Byta sida 10 gånger för att han var för långt ut i kopplet/nosade. Vad det nu kunde vara!

Med en valp så är det ju så himla lätt att bygga upp ett ABC. Det finns såklart undantag, men med de allra flesta hundarna så är det något i stil med inlärt kommando/tillsägelse - önskat beteende/avbrutet beteende - belöning.

Jag tror att det som har hänt är att jag har tappat en hel del självförtroende och att jag inte har något mål att följa. Förut så gick jag lätt ut i en timme för att bara nöta nöta nöta kommandon, tricks och träna. "Jag har sett att folk har lärt sina hundar det här/jag har sett att detta ingår i rallylydnad" och så lärde jag in det direkt. Men det har fallit bort och jag har blivit väldigt tråkig och skäms istället för att vara stolt eller finna mig i att träning är normalt att behöva.

Det är viktigt att påpeka att jag har väldigt svårt att agera på önskemål överlag, oavsett vad det är. Oftast så tänker man "Åh vad kul med X! Det ska jag börja träna senare idag!" och sen så går veckorna och inget har hänt. Även med mina egna intressen och till och med viktiga saker.

Sedan så har min sociala fobi spökat och blivit värre och värre, trots att det borde vara tvärtom då jag gick i terapi för den :/ När han var valp och unghund så ägde jag världen som bara bestod av mig och min hund som var den bästa i hela världen som jag var 1000% stolt över. Vi var ett superstarkt team. Det spelade ingen roll vilka som var i omgivningen, jag tränade på. Det hjälpte nog faktiskt att inte ha några sociala kontakter då det är svårt att kommunicera självsäkert med andra.

Nu så ligger det ingen självsäkerhet bakom mina ord och min hund vet ju definitivt det.. Istället för att kräva så blir det ett försiktigt "nej.." eller "kom.." för att jag inte vill höras eller synas inför andra människor. Jag försöker få bukt med det genom att våga säga något till honom, för jag vet ju att jag måste pröva och faktiskt GÖRA för att se vad som händer. Men jag vet inte varför jag inte kommer dit.. Antagligen för att vanan är stenhård.

Det har blivit lite bättre, men jag behöver vara konsekvent som förut. "Ursäkta, du kom faktiskt inte när jag sa åt dig?" och det varje gång, för det är klart han inte fattar eller tar mig på allvar annars. Just kissfläckar är det hopplöst med så där vill jag mest acceptera och kontrollera mina reaktioner istället för att gå och vara sur/trött hela promenaden. Det har också blivit bättre, men måste förbättras ytterligare.

Jag antar att jag har mycket panik över honom eftersom han är 7 och jag vill ta tillvara på hans enorma potential så att jag kan ge honom ett liv som han kan skryta med i himlen när han är färdig med sitt jordeliv. Jag vill att han ska kunna vara stolt över att just jag har varit hans förälder. Nu känns det som att jag har förstört hela hans liv då jag har varit tråkig i flera år och nu är det för sent för många sporter och aktiviteter..

Vi är som sagt inbokade för nosework på tisdagen som kommer och jag tänkte passa på att fråga henne om vem jag kan prata med för att få ordning på mig själv, för jag vet att hon bara har nosework, markering och specialsök. Lydnad hade hon valt bort, men det finns ju andra instruktörer inom föreningen :)

Egentligen så tror jag att jag har koll på problemen, men att vanan sitter för hårt och att känslorna står i vägen, så att jag inte har en distans till dem utan dras med i dem och tar den enkla vägen istället för att träna och hantera situationen.

Under hans uppväxt så stötte jag hela tiden på andra hundägare med mina problem och fick ofta höra "kan du träna min hund med eller? ;)" på halvskoj, medan jag hade mitt klockrena ABC och en superlydig hund, men nu så står jag här själv på en platå istället för att växa!

Jag behöver få självförtroende, bygga upp en bra grund och protokoll som ersätter de dåliga vanorna, vara i nuet istället för att tänka på framtiden eller vilken mat jag ska äta idag, sluta oroa mig över andras åsikter (de bryr sig faktiskt inte ens), låta saker bli fel och hitta mig själv i rollen som hans tränare och vägledare igen utan att tappa min kärlek för honom. Förr skyllde jag faktiskt allt på honom (för att jag själv blivit behandlad så hela livet) fastän jag tränade militant och hade en lydig hund och nu blir han överöst med kärlek fast jag är vek. Jag behöver hitta en balans.

Så, nu har jag gnällt klart! Jag blir ledsen på mig själv. Det är roligt ändå att mina problem är så tydliga :) Tack så mycket för att du lyssnar och engagerar dig, Heddiz! Det betyder jättemycket för mig! ♡

#0: 🤣 Nej ensam är du definitivt inte. Du skulle bara veta hur många gånger om dagen jag hotar mina valpar med att lägga ut dem på blocket. Hur många gånger jag nästan har slitit håret av mig när de inte lyssnar och gnällt över hur mycket jag hatar hundar 🙈😊😝

#3: Vad bra! Säg till nästa gång och gärna ett tag innan du lägger ut din beardisvalp på blocket..😄

Ja man har ju varit nära många ggr att ge dom små sötnosarna nya hem..det stämmer ju..Även fast man ångrar sig snabbt efteråt så kommer ju dom tankarna upp emellanåt haha.

#4: Han är på väg ut på blocket just nu. Han driver mig till vansinne 🥴

Skönt att höra att man inte är ensam, även om det inte är kul med små galna valpar. Min var otroligt lugn, så jag bara väntar på att nästa ska bli ett riktigt monster. Det var ändå många tankar på omplacering under unghundstiden.

Jag har fått som råd av rehab att variera sidorna som jag lyfter honom på, dvs hållet han är vänd när vi går i trapporna. Han tycker att det är lite läskigt med den andra sidan, antagligen för att det känns lite märkligt när min klena vänsterarm ska hålla hans rumpa. Jag passar på nu när han är nere ett par kilo ;)

Så idag började han dagen med att sprattla runt och sedan HOPPA ur min famn när vi nästan var uppe för trappen. Både han och grannarna fick höra en del då.. Nästa gång så mesade han sig såklart och försökte slippa undan, men jag sa att vi minsann visst ska bära på den sidan och efter det så har han faktiskt inte bråkat något alls. En sån himla tur då jag var rädd att jag skulle förstöra och få honom att bli jättebråkig varje gång.

Det blev till att lägga honom i sin bädd i köket och ställa ett kompostgaller för medan jag fixade med tvätten, växterna och sen sura lite sittandes i badrummet medan jag läste om hästar. Promenaden efter det var jättehärlig!

Man kan alltid upplysa dem om att det minsann finns fabriker där de tillverkar kattmat av olydiga hundar. 😁

#0:

Mitt förslag är: Släpp på en del krav. Om hunden nu är 7+år och du kämpat och kämpat med vissa saker..Varför inte strunta i det om det inte är nått superviktigt?

Tänker då på koppelgåendet. Det är fasen inte hela världen om hunden drar lite / inte går fint i koppel. Att den står länge på nån fläck - so what? Låt promenaden ta mer tid och skit i om ni inte går långt då.

Skaffa flexikoppel (men se upp för folk och hundar såklart så hunden inte beter sig illa) och slappa av. Du kanske aldrig får en hund som går fint i koppel - det är verkligen inte hela världen. Låt hunden vara lite olydig sålänge inget är farligt osv förstås.

#7 Om ändå! Jag brukar säga att jag ska skicka honom till Afrika eller något ibland :)

#8 Jag förstår vad du tänker och det har jag gjort så mycket som det bara går. Det enda som jag egentligen kräver är att inte dra i kopplet och inte slicka på/äta saker ute, samt såklart inte bete sig illa mot andra hundar.

Jag vet inte hur det är för dig, men jag får iallafall väldigt ont av att hunden drar och under perioden då jag verkligen HÅRDtränade på att åter igen få bukt med detta så hade jag ont i runt 3 månader i sträck. Han är en hund som tar 100% om han får 5%, så om jag skulle låta honom dra en gång så vill han jämt dra, HÅRT, varje gång.

Dock så har han faktiskt skärpt till sig en hel del med dragandet och gör det nästan aldrig illa numera, förutom om det luktar något speciellt eller bara är en sådan dag. Då kan jag unna mig att ta en annan väg eller kissa honom och gå hem med attityden "Jaja, skyll dig själv då", tills jag har surat färdigt :P

Flexikoppel vill jag absolut inte ha då jag har väldigt klena nypor trots starka armar, men jag funderade nyligen på ett längre koppel.

Samma sak med att slicka på kissfläckar. Jag prövade i samband med denna tråden att ha kokt kyckling som han ÄLSKAR och är helt galen i och avbryta beteendet med "Oj, kolla!" istället för att bli arg och det höll i.. två promenader. Sen var kycklingen totalt ointressant för ändamålet.

Det jag märker hjälper där är att säga åt honom och sen bara dra med honom. Att bara dra med honom funkar inte för då fattar han inte och bryr sig inte, så jag tror inte att det kan bli bättre än såhär.

Jag är ändå nöjd, för nu blir jag iallafall inte så arg och känner att världen går under när han håller på med sina dumheter och även om jag blir arg så blir det ett "Aaagh, du är så jäkla jobbig, din jäkla hund! Jag ska ALDRIG mer lita på dig!" och sen så går jag och tänker på vad jag ska laga för mat eller hur jag ska sy hans overall och så är det ur världen istället för att ältas och förstöra hela promenaden.

Det var rätt att fokusera på att träna mig själv på att inte bli arg och att inte fastna i helt onödig panikartad stress över skitsaker. Det är i de lägena det går helt snett eftersom jag blir så "arg" för att jag egentligen är stressad, tar i honom hårt i farten och sedan känner mig helt värdelös med uselt samvete och bestämmer mig för att aldrig mer skaffa hund för att jag är för elak.

Nog behöver jag säga till honom bestämt med vissa saker eftersom han helt enkelt inte bryr sig, men att inte komma upp i 7-8 på ilskeskalan över skitsaker utan kanske 2-3 och kunna släppa det snabbt är en stor vinst för mig!

Nu jobbar jag på att försöka komma ihåg "DU HAR TID" mitt i alltet och det går smått framåt. Det är svårt att bryta vanor.

Tackar för era tips. Det känns bra med konstruktiv hjälp istället för att bli dömd, för jag vill ju inget hellre än att bli bättre :)

#9: Jag kanske är lite konstig, men jag tycker verkligen inte detsamma som "Hornslandet"
Att du kan/ska strunta i att träna din hund och inte ska kunna begära att han ska kunna sköta sig bara för att han är 7 år??
Det är ju då hundar blir bättre och bättre, lättare o lättare att träna.

Visst det behöver inte vara hela världen om hunden drar lite, men om hunden drar mycket så blir det om inte hela världen..hela promenaden som kommer handla om hur jobbigt det är att hunden drar.

Så gå inte i den fällan om du har en hund som gärna drar och dessutom är stark..om du inte är stark själv.
Vilket kanske för vissa inte är en big deal, men för andra som mig så skulle det förstöra hela promenaden och min rygg.

För som du själv säger typ om du ger en sån hund lillfingret så tar den hela handen. 😁 Gällande hundar som drar tex.
Jag eller rättare min man har precis en sån hund som du har(gällande drag) som man inte kan tillåta dra en gång ens, för då blir det bara värre och värre.
Man måste säga ifrån till honom från början.
Vissa hundar kan man vara lite mer nonchalant med, som min egen hund som är lika stor och som ev kan dra nångång lite lite försiktigt i början, men sen lugnar han ner sig självmant..Jag har aldrig behövt träna honom att gå fint någonsin.
Medans min mans hund alltid varit en "draghund" och bara blir värre och värre om han tillåts dra.
Hur en hund agerar om den tillåts göra något den egentligen inte ska beror på från hund till hund..
Men vill man lära en hund något speciellt som att inte dra..Så kan man ju inte ena gången strunta i att den drar och andra gången bli upprörd över att den drar..Iaf inte en dragig hund.
Är man ok med att ens hund drar ibland så borde man ju vara ok
att den kan dra hela tiden.
Hunden fattar ju inte om vi ena gången tycker något är ok och nästa gång så blir vi förbannade..
Så det bästa är väl att bestämma sig vad man vill ha i en hund kanske.

Precis som dig så orkar inte jag heller med att en hund på 30kg drar och drar. Då orkar jag inte gå med honom.
Så jag låter han inte dra någonting med mig om han vill gå framåt.
Han lärde sig tillslut så nu drar han inte med mig..
Däremot drar han när min man går ut med hundarna. Men min man orkar hålla emot så det bekommer honom inte så mycket..

Sen kan du visst lära din hund allt du vill ff..Hundar brukar bli minst dubbelt så gamla så 7 år är inte gammalt alls!
Bullshit..Men tyvärr så tror vissa ff på ordspråket att man inte kan lära gamla hundar sitta.
Lyssna inte på det..

Bara som ett exempel vad för otroligt man kan lära en gammal hund..
Jag själv fick min gamla Lakenois på 10 år att hoppa agilitybanor EFTER han blivit blind.
Vi hade iofs alltid tränat och tävlat i olika saker innan dess som spår, agility, lydnad..Och alltid haft en super bra relation.
Men att köra agility när hunden inte ser hindren framför sig alls är ju HIMLA stor skillnad mot när dom ser.
Men vi gav inte upp..Vi tränade på svårare och högre hinder och det gick faktiskt snabbt att få honom att hoppa en hel bana felfritt.
Hur han visste var han skulle springa och när han skulle ta sats och hoppa då han inte såg..var att han följde min röst och när jag klappade mina händer 2 ggr betydde det att han kunde hoppa och då hoppade han över hindren.
Slalom klappade jag 1 g för höger/vänster.
Andra hinder använde jag rösten..
Han såg ingenting utan litade fullständigt på mina instruktioner.

Samma när vi gick ut på promenad så lyssnade han på min röst för att "se".
Hade han inte kunnat lära sig mer pga ålder så hade inte blivit så duktig som blind.

Så ge inte upp vad du än vill lära din hund eller vad du än vill göra med din hund (tex tävla).
Jag skulle snarare säga tvärtom att nu när han äntligen börjar mogna lite så blir det oftast mycket lättare att få hunden att göra som man vill gällande tex dragande..
Efter att ha läst vad du skrivit så låter det mest som om att (ursäkta mig)😁Men det låter som om att du antingen är för mesig eller för arg om han tex drar!?
Kan det stämma?
Inget av det är bra att vara mot hundar..Är man för mesig så lyssnar dom inte, men inte heller om man blir skogstokig så lyssnar dom.
Ja jag har varit både mesig och blivit "dumarg" på en del hundar men det har ju inte hjälpt.haha.

Det som har hjälpt är att behålla lugnet.(räkna till 6) och vara riktigt bestämd med kroppen och rösten..
Du har väl hört talas om att du "pratar" med djur/hundar med kroppen och din energi hela tiden.
Alla gör det, men alla är inte ens medvetna om att deras kropp och energi säger en sak medans rösten kanske säger en helt annan sak.
Och då kan hundar reagera tvärtemot vad man säger, pga att dom först och främst kollar av kroppsspråket och vad du sänder ut för energier.
Alltså om du sänder ut bestämda energier eller osäkerhet så är hundar dom första som märker det.

Du är hjälten i din hunds liv..och han kommer alltid att lyssna/titta på dig och följa dig, dina signaler/energier och vad han tror att du menar.
Du måste visa det du menar och mena det du visar..😇

Kan du behålla lugnet, men samtidigt säga till på ett bestämt KORT sätt om han drar tex..på ett sätt som du vet att han brukar lyssna på?

Sen finns det ju andra knep för att få draghundar att sluta dra..
Som man kan träna parallellt.
Ett ex när jag tränade min mans hund att inte dra så kombinerade jag att vara lugn och bestämd med att ropa japp precis innan kopplet sträckts och när han vände sig om då så fick han godis 😅.
Det är typ som Eva Bodfäldts träning.
Som jag gick utbildning hos för 20år sen med mina Lackar haha..Men hon var/är jätte duktig och har många bra tips. Så kolla in hennes sidor.

Billig beardisvalp. Högst på menyn just nu står tydligen mobilladdare 🤬🙈