Nu syftar jag på jaktvarianterna av raserna:

Om vi börjar med springern så skiljer skallbenägenheten en del mellan linjerna. Beroende på vem du pratar med så är det big no-no eller önskvärt att hunden använder sig av skall i arbetet vilket alltså "officiellt" inte är rastypiskt men som avlas på av en del ändå.
Jaktspaniels är 110 knyck hela tiden, det tog nog ett halvår innan jag såg daghunden överhuvudtaget trava ute - det är full fart hela tiden. Inne kopplar han av när vi andra gör det men han backar ju inte för att hänga på om de andra hundarna leker.
En otroligt rolig hund på många sätt och vis men, som sagt, väldigt mycket energi. Retrievers är mer coola även om de också har arbetsvilja och energi - men de ransonerar den lite bättre, om man säger så. Jämfört med en retriever så är en spaniel mer flamsig, är man å andra sidan van vid briard så…då tycker man nog inte att en spaniel är så vimsig.😄
När de jobbar så kan de fokusera.
Dock har jag rätt många retrieverbekanta som kompletterar med eller helt har gått över till spaniel för att de tycker att spanieljakt är så otroligt kul. Det ena behöver ju iofs inte utesluta det andra - har man en spaniel/retriever så kan man ha två, eller tre, eller fem, typ.😀

Labbe vs golden, då. Labrador är outstanding som apportör vilket jag inte enbart säger för att jag är partisk. Dock förstår jag vad du menar med "robot", jag hakade själv upp mig lite i början och tyckte att de var lite "slätstrukna" liksom.
Det beror väl egentligen på att de har mera fokus och har mer will to please/är mer förarveka. Golden är lite flamsigare och "showigare" vilket kan ligga dem i fatet när det gäller jakt men kan vara en fördel i tex tävlingslydnad där det krävs en annan slags energi på plan.
Det här är inte bara mina egna åsikter utan delas av en hel del erfaret jaktretrieverfolk.
Till räddningssök skulle jag tippa att båda raserna funkar lika bra men att man bör ha i bakhuvudet att en del labbeuppfödare enbart tittar på jaktegenskaper när det gäller mentaliteten.
En del anser att en bra jakthund = en bra hund, helt enkelt. Att den även bör vara trygg socialt och i olika miljöer tappas bort för det "behövs inte".
Det här gäller långt ifrån alla uppfödare men man skall inte ta mentaliteten för given, en jaktlabbe är inte nödvändigtvis inte en "älskar alla"-hund.

I jämförelse med de flesta andra raser så är åtminstone jaktlabbarna plättlätta, det är klart att det handlar om fostran också men alltså, försök att gå ut och gå med sju tervar på en gång eller ens leva med dem - och gör det sedan med sju labbar… Räkmackeåkande de luxe! 😄

För att vara rakt på sak, enbart gå på känslor och inte ha några belägg för det överhuvudtaget så gillar jag labbarna bäst, tycker att golden känns lite korkade liksom.
Spaniels är ruskigt roliga, jag har sneglat åt det hållet och hade kunnat tänka mig en om mitt liv sett lite annorlunda ut.
Dock så jagar jag inte, att jag tycker att apportering är kul är för att jag råkade hamna i retrievervärlden och hundarna tycker att det är så fantastiskt. Att göra något med sin hund som verkligen sitter i generna är en riktig wow-känsla! 😍
Skulle jag skaffa spaniel/retriever igen skulle det få bli en omplacering som av någon anledning inte passar för jakt.

#1 Tack Lona, hoppades få lite input från dig.

Jag lät nog lite dömande mot labbar, och förstår precis vad du säger om dem/goldens också. Och det du säger har jag även hört från ett par jägare och andra som har lite mer erfarenhet av retrievers - förutom kanske med undantag detta med att goldens är lite korkade :P Det där blir väl tycke och smak i slutändan.

Visst är det så att jaktlabbe =/= älskar alla per definition. Har nog själv dock inte träffat en ännu som inte varit social och trevlig, men vissa har helt klart varit mindre "fjäskande" än man ibland kan tro och förvänta sig.

Spaniel upplever jag exakt som du säger. Fullt ös medvetslös, all over the place, mycket energi, spännande jaktform (men man ska ha marker för det..), trevlig hund. Men visst är det en särskild sorts mentalitet. Ja, briarder har en viss flamsighet ibland och tar länge att växa upp, men det är inte riktigt på samma planet vilken SORTS flamsighet det är, tror jag.. Nu har jag bara haft en, men jag har träffat många.

Skulle faktiskt säga att tvärtemot den bilden (som ofta ses och skrivs om) så har briarder ett slags stort lugn och trygghet i sig också - det märker man verkligen när man lever med en. Kanske beror på hur man gör i uppfostran också, jag vet inte, men min hade verkligen det. Tom inför några av de mest intensiva sakerna (som han älskade) - draget tex, så kunde nog folk trott att den där hunden kommer aldrig springa, det är ju en lite loj soffpotatis typ. För att sen explodera i 310km/h första kilometern..

De spaniels jag sett ute hade inte i sig att lunka i sakta mak nånstans direkt, haha.

Kan tro att jag skulle bli lycklig med både golden och labbe. Och tja, spaniel också - men jag tror att resten i livet + jakten och jaktmarkerna jag har nu passar bättre för retriever. Vet detta om skallet, och jag tänker inte uttala mig om vad som är "rätt" för därom får de lärda tvista :) För min del dock är jag inte ute efter en drivande hund nu dels pga anledningar som har gråa ben. Jag har inte det behovet heller - däremot skulle apportör öppna nya jaktmöjligheter för mig.

Har också insett att som jägare skulle det förstås vara ideal med åtminstone tre hundar med lite olika specialiteter. Men den tiden finns inte nu. Den måste inte vara allround eller kunna allt. Jag vill bara kunna ha den med mig när den inte "jagar" (hänga på pass tex, gå i skogen med mig kanske när jag smygjagar eventuellt - om det funkar med individen) + köra fågeljakt + sen hänga med på allt annat i livet. Räddningssöket osv är inte viktigt, men jag tycker diverse hundaktiviteter kan vara roliga att hålla på med. Tex hinderbanelöpning, löpning i allmänhet, whatever. Ha med hunden på café, whatnot.

Hade jag enbart prioriterat jakten (och draget) först och främst hade jag kollat mer på tex Vorsteh - men det blir nog ärligt talat en hund som kräver mer energi och tid generellt sett. Svårare att lämna bort, vore min gissning, svårare runt katter, svårare att ha lös. Sånt som jag nog inte helst vill skapa svårare förutsättningar för om jag inte måste. Självklart är hundar individer, men det är som du säger stor skillnad i raser och raser där. Min briard var lätt på vissa sätt, svår på vissa. Det som är bra är iaf att jag har erfarenhet av att ha ganska mycket hund så att säga.

Jag kanske inte kan neka till att jag gillar goldens utseende snäppet mer, samt att pälsen nog inte vore en nackdel.. nu är jag osäker, men jag tänker de är lite bättre i smällkalla vintern? Iofs hur ofta får man det problemet - fine, det finns ju ulltäcken att dra på liksom.

Sen är det väl det att "typ alla" jägare som har retriever har labrador - och jag är sådär lite knäpp att jag gillar att vara lite annorlunda. Min hund måste inte bli bästa jaktretrievern i Sverige liksom, men den kommer få vara med på mycket jakt och (helst) hämta många duvor, kråkor, änder..kanske lite gäss. Tränas i eftersök så bra som det nu går för individen. På äldre dar KANSKE användas lite som stöthund om det passar individen. Sitta med på pass, försöka få det att funka att smyga med på smygjakten.

Sen utanför det kommer jag springa med den, drag om den vill dra, ha med hunden till klätterklippan…testa div äventyrliga saker (har vänner som pysslar med allsköns spännande grejer med hundar…). Livet utanför jakten är viktigt, där vill jag inte sätta hunden hemma och gå ut själv liksom. Och där är faktiskt en KLM tex i allmänhet lite "svårare" än en retriever - är jag ganska övertygad om.

Ska nog prata lite mer med nån uppfödare och se. Helst hade man ju haft semester när man plockar hem valp, men det kommer väl inte gå denna gång heller -.-

Du har inte funderat på curly coated retriever? De passar in på allt som du beskriver och är dessutom väldigt ovanliga ifall du gillar att vara lite egen.

Nu så jagar jag visserligen inte och kan inte bidra rättvist ifrån en sådan vinkeln, utan utgår bara ifrån egenskaperna jag finner i min hane. En extremt bra hund att både arbeta med och leva med, även objektivt sett :)

#3: Har funderat på flertalet raser.. har inte mycket erfarenhet dock av curly då jag aldrig träffat någon själv, och inte vet om nån som jagar med en.. ska googla runt lite där å :)

#4 Jag tycker definitivt att du ska kolla in dem! De är verkligen skitcoola och snygga hundar och extremt mentalt stabila. Nu så har jag ju bara levt med min enda hane men jag var hos uppfödaren 3 gånger och träffade hennes vuxna hundar och såklart valparna, sen på uppfödarnas valpträff där jag träffade MÅNGA av dem, både ynglingar runt 7 månader och fleråriga vuxna. Det var inga problem att släppa hela bunten och låta dem busa omkring.

Det finns definitivt de som jagar med dem. Jag brukade se mycket om det i curlygruppen på Facebook. Nu så har jag inte haft Facebook på flera år, men om du söker på "curly Sverige" så bör det komma upp.

Min uppfödare var/är extremt aktiv som både domare och deltagare inom flera grenar. Hon föder inte upp längre vad jag kan se, vilket är tur eftersom hon hanterade allvarliga fel på vår kull minst sagt bristfälligt..

Om jag skulle gissa så kanske curlyn inte föredras i jakt då den kan vara självständig och egen med sina "kan själv", men i min erfarenhet så är det väldigt specifika saker och inte sådant som behöver gå ut över funktionen i jakten. Det kan också vara en fördel att hunden just kan själv och inte ger upp. Min hund kan lätt söka oavbrutet i 10 minuter, till exempel. Sedan så tror jag att man kan klara allt om man är envisare än hunden.

De har ändå extremt mycket will to please och en av de sakerna som gör min hund allra gladast är att göra saker för mig, oavsett om det är saker som jag ber om eller saker som han har lärt sig själv. Så, det beror nog mycket på vilken individ du får! Du har som tur är flera uppfödare att välja på och jag skulle inte bli förvånad om det fanns de som höll på med jakt till en stor grad :)

Jag svarar gärna så gott jag kan på det du undrar över.

Jag tror säkert att du blir nöjd med en labbe - svårt att inte bli det 😎- men säger magkänslan golden så kör på det!
En bra labradorpäls är varm med tjock underull och den barrar. Mycket.
Goldenpäls däremot lägger sig i fluffiga högar.

Generellt så är labbe och golden definitivt enklare än vorsteh och liknande raser som har betydligt hårdare skallar.

Nu är jag ju partisk men vill du prata med trevliga retrieveruppfödare så har du kennel Thorsvi i Enköping. Jörgen och Anita föder visserligen upp labrador men har säkerligen bra koll även på golden och är kunniga med stor erfarenhet.
Jag rekommenderar dem varmt!

Jag har några kennlar på både labbe och golden som jag avråder ifrån men det kan vi ta via PM. 😉

#6: Skickat DM!

Ska kolla upp dem i Enköping. Är på inget sätt anti-labrador heller. Kan tro att jag kan svänga fram och tillbaka i mina tankar om retriever-sort fram tills den dagen att jag står med en valp, om jag ska vara helt ärlig. Hur de passar in i mitt liv blir ju på tja, samma vis, så andra faktorer kommer också spela in.