Ni är varken dåliga eller bannlysta hundägare. Jag skulle snarare vilja säga att ni är ansvartagande, bra ägare, som insåg snabbt att det inte gick med just den valp ni hade. Att ha en valp och dessutom små/mindre barn med särskilda behov är tufft, det är jättetufft. Jag har haft det, och hade jag vetat det jag vet idag, så hade jag nog väntat med valp just de åren.

Vänta till barnen är lite större och att de kanske tom kan "hjälpa till" med valpen. Njut av att ha hundarna som ni är hundvakt åt just nu, och planera för en valp längre fram.

Det kan ju också vara så att just den rasen inte passade för er. Men oavsett ras , så är valptiden skitjobbig. Har en Chihuahuavalp på 14 veckor nu, och han kommer ge mig hjärnblödning en vacker dag. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag hotar med att sätta ut honom på blocket 😝 han är hemsk. Jag längtar verkligen till han är vuxen och kan bete sig 😒🙈🤣

En sak jag reagerade på, varför skulle uppfödaren välja valp ? Att ni skulle ha en "cool" valp förstår jag inte riktigt hur hon menade ? Jag har aldrig gått med på att uppfödaren skall välja mina valpar, har jag inte fått välja själv så har jag inte köpt från just den uppfödaren.
Nästa gång, se till att ni själva får välja vilken valp ni vill ha. Det är ni som skall ha den och leva med den i många år framåt.

#1: Tack draken, ditt svar värmde 😊❤

Tycker helt klart det var bra gjort att erkänna att det inte funkade. Finns många hundar som hade mått bättre av att flytta hemifrån.
Bättre att ni insåg det tidigt så valpen fick en bra chans nån annanstans.
Bara för att det inte funkade nu betyder det ju inte att det inte kommer fungera vid en senare tid i livet. Nu vet ni ju lite vad det innebär med hund och barn också.

#1 Det är många uppfödare som väljer valp åt sina köpare. Då parar dom ihop rätt valp med rätt köpare. Rätt eller fel vet jag inte. Men det är absolut inte ovanligt.

Tycker det är rätt vettigt att uppfödaren väljer, förutsett att hon/han utgår från vad köparen vill ha, speciellt om det finns specialla önskemål. I det här fallet var det ju uppenbart att en lugn hund var önskvärt. Uppfödaren känner ju valparna. Det kan vara svårt att avgöra själv efter att bara ha träffat dem kort någon eller ett par gånger.

Jag håller med "Draken" !

Ni gjorde ett moget beslut utefter hur eran situation var just då..Ibland kanske det inte funkar helt enkelt..
Och då gör man ju inte valpen en tjänst att fortsätta ha den kvar bara för att "så ska det vara- för annars är man en dålig hundägare"

Nej ni är absolut inte dåliga hundägare..Snarare tvärtom skulle jag säga..
Ni visar på ansvarstagande hundägare istället..

Sen borde uppfödaren ha informerat om att alla valpar kan bli riktigt JOBBIGA.
eller att alla valpar har jobbiga perioder iaf där man undrar- "hur i helsike tänkte jag när jag skaffade detta odjur som är totalt omöjlig" 😄

Att sen ha yngre barn som kanske behöver mer omvårdnad än "normalt" just samtidigt som en valp gör det ju inte lättare precis.
Men när barnen blir äldre så kan det ju mycket väl funka med en annan valp.

Eller kanske en vuxen hund skulle kunna passa er bättre? Med tanke på att du skriver att det funkar så bra att vara hundvakt -för vuxna hundar antar jag att du menar?
Så då kanske en vuxen hund eller en äldre valp skulle kunna funka mycket bättre?

Ibland finns det även uppfödare som har kvar äldre valpar eller vuxna hundar som dom tex ha tänkt att ha i avel, tävla med/träna i något specifikt, men där hunden inte passar som avelshund eller inom just den grenen..
Det är oftast inget fel alls på hunden, utan mer att den kanske inte passar som tex avelshund, vallhund, agilityhund, spårhund, osv..Så uppfödaren kan tänka sig att någon annan tar över hunden - om det är rätt hem..
Eller så finns det ju "vanliga" omplaceringar..
Så det finns ju alternativ till en valp s.a.s.

Jag kan säga att jag aaaaaldrig hade valt att ha mindre barn och valp samtidigt. Valpar kan vara hemskt energikrävande och gör allt dom inte ska.

Bra att ni tog beslutet så tidigt så valpen kunde börja om. Tyvärr går det inte alltid. Man måste klicka, känna stunder av glädje, stressen kan finnas länge om man har en väldigt aktiv valp. Är den dessutom bitig är man nära bristningen ibland. Men så plötsligt kommer en ny del av deras utveckling och man känner att det är kul. Sen slåt nästa period till och monstret är tillbaka i dubbel speed. Men perioderna går över. Bara att bita ihop.

#3: #4: Jag har aldrig varit med om att uppfödaren skall välja valp, jag tror inte jag har hört det överhuvudtaget nån gång. Men oavsett om det nu är vanligt, så skulle inte jag vilja att någon annan väljer min valp åt mig.

Absolut om det handlar om fodervärd, men det är en helt annan femma.

#7: Vår uppfödare valde valp (bla för att hon inte bestämt än vilken av tikarna hon själv skulle behålla), men hon valde också den valp vi fastnat mest för när vi var och besökte dem så i slutänden spelade det ju ingen roll.

Du är ingen dålig hundägare bara för att du upptäckte det inte blev hållbart i den situation du är i.

Jag har aldrig haft barn och valp samtidigt och kan inte riktigt förstå dem som skaffar valp samtidigt som man har småbarn för det kan vara så otroligt jobbigt med bara valpen men för en del verkar det ju funka men tror det är fler där det tyvärr blir för jobbigt.

Själv skulle jag inte skaffa valp om jag skulle skaffa hund i dagsläget (och det utan barn med i bilden). Finns ju så många äldre hundar som behöver hem och som redan gått igenom den jobbiga valpfasen man kan kika på. En fördel är ju att man dessutom har bättre hum om hundens personlighet.

Så om ni inte vill vänta med hund så kan ni ju kolla efter en lite äldre hund. Då kan det ju finnas chanser att faktiskt få träffa den fler gånger (och kanske passa en stund) för att se att alla trivs med varandra innan ett beslut fattas.

Tack för alla svar! Förväntade mig att bli sågad vid fotknölarna men blir glad att det finns snälla forum på internet 😊

Vi pratade om att ta över en vuxen hund innan, att det blev en valp var för att kändes osäkert, man vet ju inte vad en vuxen hund har med sig och gått igenom. Om vi skulle skaffa en vuxen hund i framtiden, vad ska man tänka på då? Kan man lita på sitt intryck av den? #5

Ang att uppfödaren väljer hund så har jag hört fler som tycker det är konstigt. Att det kanske inte var bra i det här fallet var nog för att den hunden hon tänkt att vi skulle ha inte fanns i den lilla flocken (om den fanns var det den som blev tjingad pga färgen), men att uppfödaren blundade för det eftersom hon ville att vi skulle ha en av dom.

#10: Jag hade en vuxen omplacering på prov för ett antal år sedan. Det jag märkte var att det tog ca 2 veckor innan han helt bott in sig och hans personlighet verkligen kom fram (därför det kan vara bra att se till att få träffa hunden några gånger innan och sen ha på prov/passa en period för att se att det verkligen funkar).

I mitt fall fick han flytta vidare då han "oprovocerat" började attackera min blinda kanin (det hade gått bra de två första veckorna) samt att han även attackerade våran äldre hund när de träffades (vilket inte hade funkat i längden även om hon inte alltid bodde hos mig).

Han fick flytta till en pensionär som bodde utan andra djur och vad jag vet så funkade det bra.

Hade några år innan detta "övertagit" min kompis hund (hon var fortfarande ägare men han bodde permanent hos mig sina sista år) efter att de fick barn då han inte trivdes med barnen. Men i det fallet så kände vi ju varandra sedan han var valp och jag hade passat honom flertalet gånger tidigare under varierad tid så visste ju precis hur han var och hur vi funkade tillsammans.

Sen när man träffar den eventuellt tilltänkta hunden får man ju försöka göra en analys av den, är den glad och framåt eller är den reserverad eller nervös. Hur reagerar den på stojiga barn osv.

#10: Folk omplacerar hundar av många, många olika anledningar.
Bara för att det är en äldre valp/hund så behöver inte det betyda att hunden har ngr problem, men det finns ju även hundar som omplaceras som tyvärr kan ha riktigt stora problem.

Uppfödare som jag skrev om tidigare kan placera ut/sälja en äldre valp eller hund pga att den inte riktigt passade som tex avelshund, men dom kan även hjälpa till att omplacera andras (valpköpares) hundar..
Om du vet vilken ras du är intresserad av så kan du gå in på "rasklubben" för just den rasen och dom kan hjälpa till att omplacera hundar för den rasen och ibland är det från eller via uppfödaren..

Sen är det dom som omplacerar sin hund pga allt från flytt, skillsmässa, nytt jobb, sjukdom, dödsfall, småbarn, osv.

Sen finns det ju folk som omplacerar hunden för att dom inte klarar av själva hunden längre, pga ? olika saker, eller t.o.m hundar som länsstyrelsen tagit hand om/tagit från folk och tex placerat på hundstallet.

Jag rekommendera ju att du kollar efter en omplacerings hund som uppfödaren eller ägaren själv är med och omplacerar. pga något som inträffat i livet..
Och inte tar en omplacering från utlandet, hundstallet eller liknande…Där du inte kan prata med den förra ägaren..
Det är väl inget fel att ta en hund från hundstallet (det har jag själv gjort en gång), men det är absolut inget jag skulle rek till någon som inte är riktigt hundvan..
Jag är uppväxt med hund och hade haft många egna hundar innan jag tog en hund från hundstallet..Hade det varit min 1a egna hund så hade det kunnat gå illa.. Han var som klistrad på mig efter hundstallet och hade värsta seperations-ångesten som jag någonsin sett hos en hund. Han var vaktig mot allt och alla i början..Han krävde mycket aktivering, träning och passivitetsövningar för att bli normal..

Ngr ex på frågor som är bra att ställa till ägaren för att få en första uppfattning om hunden OCH om ägaren..
Är hunden frisk?
Finns det något den är rädd för eller inte tycker om?
Kan den vara ensam några timmar?
Är den rumsren?
Kommer den när man ropar, dvs kan den vara lös?
Hur mycket aktiviteter/promenader, osv behöver den för att må/funka som bäst?
Jagar den?
Hur trivs den med andra hundar?
Är den van vid barn?
Gillar den att åka bil?
Vaktar den?

Jag skulle säga att det inte bara är hunden som bör kännas "rätt" för dig, utan det är viktigt att du även klickar med den gamla ägaren/uppfödaren på något sätt åtm..
Känns det inte bra med ägaren. känns inte ägaren som en genuin o ärlig person så skulle iaf inte jag ta en hund därifrån, hur bra allting än låter.
Lita på din magkänsla först och främst. 😊🧐

5 och 9 är ju rätt ungt och det är alltid tuffare om dom även har special needs, vilked det låter som då du nämnde koncentationssvårigheter, jag personligen skulle aldrig se mitt liv utan hundoavsett pm jag hade barn eller inte ochtänker även att en hund/valp DEFINITIVT kan bli bra i en familj som har lite mer svårigheter än en ''Vanlig'' Familj.

Ser inget fel i att ni lämnade tillbaka hunden då den inte passade er familj, och tänker at tni inte borde vara bannade från att skaffa hund, men det jag tänker är att man kanske ska vänta ett tag med valp/hund, lära barnen hur man ter sig runt ett djur och sånt innan man testar igen, kan ju vara, även om ni kanske inte såg det så (säger absolut inte att det är så) att barnen kanske inte riktigt lärt sig hur man ska vara runt en hund och att det är anledningen till att det inte funkade, valpen kanske tyckte det var jobbigt för att barnen vasr väldigt hispiga och stressiga eller nått

Gällande att vara bannad.

Det är risk att uppfödaren berättar om er till uppfödare som dom känner, för att uppmärksamma att ni precis lämnat tillbaka en valp. Det är för att ingen ska sälja till hem som är en risk. Så hade ni tätt inpå återlämnandet försökt hitta en ny valp hade det kanske kunnat bli svårt om uppfödaren känner till vad som hänt.

Det finns ju dom som håller på så gång på gång, och det vill uppfödare inte råka ut för.

Men om inget bråk mellan er skett så bör det inte vara problem längre fram