Aggressiv tik efter skendräktighet, hjälp!!
Jag har en tik på 1,5 år och en hane på 4. Vi fick tiken när hon var 6 månader, hon har antagligen ej haft det jättebra där då hon bland annat sen början varit skeptisk och skällt till framförallt män och ”skumma typer” ute. Även hundmöten.
Fram tills andra löpet har hundarna funkat hur fint som helst ihop. Endast en gång har de ”rykt ihop” för ett ben.
I december blev hon skendräktig och var väldigt vaktig och skällig även mot vår hanhund, till den nivån att hon attackerar. På promenader är det dock inga problem utan endast hemma. Vi förstod att det var bäst att ha dem sepererade till skendräktigheten lagt sig och vi hunnit kastrera tiken.
Vi har nu smått börjat introducera dem att va i samma rum igen vilket går bra till en början, båda viftar på svansen och de pussar varandra i mungiporna och hon liksom ”gnider sig” mot honom. Sen lägger hon sig i soffan och slappnar av och så SNAP blir hon galen bara av att han ska gå förbi.
Nån som varit med om liknande??
Vad beror det på och vad kan vi göra åt det?😅😭
Först så är det inte ovanligt att en hund och speciellt inte att en valp/unghund reagerar mer på män och "skumma typer" ute på tex promenad..
Det har alla mina hundar gjort mer eller mindre..alltså reagerat mer på män och framför allt "skumma typer" fast mina hundar är ju avlade för att bla skydda sitt hem/sin ägare..
Du skriver att ni skaffade tiken när hon var 6 månader och det är precis under den sk "trotsåldern" dessutom.
Jag skaffade också en hund som 5-månaders valp och han var också lite extra vaktig och vi hade våra duster där i början innan han blev världens bästa hund.
Då kan dom tex tycka att allt möjligt kan vara lite läskigt mer eller mindre, eller så kan dom vara lite extra vaktiga under en period och kan vara mer eller mindre "bångstyriga" att träna tex..
Det kan ju vara som du skriver också att hon inte haft det så bra kanske..Det är svårt att säga och du känner ju henne bäst, men det är inte så ovanligt att hundar reagerar mer på karlar o skumma typer i vilket fall.
När hon får sina SNAP i soffan så kan det bero på just att hon sitter i soffan och är "högre" upp än eran hane som går förbi helt enkelt..
Händer det bara när hon är i soffan?
Isåfall kan ni ju testa att hon inte får ligga i soffan på ett tag, utan kanske nedanför soffan istället. Vilket faktiskt kan räcka, men det beror ju på från hund till hund såklart..Men värt att prova iaf..
Eller händer det vid andra specifika tillfällen också?
The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"
#1: Det har hänt även när hon legat i hundsängen på golvet och han skulle förbi. Men kanske kan va värt att placera sängen längre bort och endast låta henne ligga där när vi har dem tillsammans
När det var som värst morrade hon bara han visade sig i dörrhålet (oavsett vilken sida på gallret jag/sambon var). Men då var hon mitt i skendräktigheten så det är ju stor förbättring sedan dess.
Men förstår inte beteendet varför det först går så bra och sen bara vänder. Vi vill ju va ”redo” om det händer och håller oss därför nära nu när vi testat ha dem tillsammans. Men när hon flippar går det på nån millisekund så man måste nästintill vara mellan dom för att hinna stoppa att hon flyger på honom. Samtidigt vill man ju att de ska få hälsa ordentligt efter att ha varit sepererade så länge samt att dom inte ska ”märka” att vi är lite oroliga över situationen😅
Starta ny diskussion