Jag testade det med vår labbe en gång. Hon åt mer än vad hon bruka men efter ett tag märkte man att det tog stopp och hon nog började må lite illa (grimasera ordentligt när hon tugga i sig de sista bitarna) innan hon sluta och lämnade resten av maten.

Önskar jag hade filmat det men hade inte en tanke på det vid tillfället.

Nej finner ingen anledning till det

#1: Ja, en del hundar verkar ha en "varggen" inom sig, dom MÅSTE typ äta upp maten (eller så mycket som möjligt), för den får ju absolut inte gå till spillo.😅

Även om dom är mätta sen länge!

#3: Ja! Hon var ändå inte så extremt matglad som många labbar är och åt riktigt lugnt om ingen annan hund var nära (då hets åt hon).

Men det är stor skillnad nu med Pudel där maten kan stå framme hela tiden och hon bara äter lite åt gången (fast aptiten har blivit lite bättre sen hon kastrerades).

#4: Ja vissa hundar kan ju ha mat framme hela tiden, utan att dom äter för mycket..

Jag har aldrig haft en sån hund tidigare, (trots måånga hundar) som gärna sparar på maten och gillar att gå och småäta, (som en människa 😄) vilket är ok, tills våran andra (glupska) hund kommer för nära hans matskål.

DÅ kan han få bråttom att äta, på trots för att inte hans brorsa ska få något!

Jag skulle aldrig göra det medvetet.

En gång för många år sen stod det helt anonymt en säck med köttben utanför min grind. Antar att det var en svartslaktad ko faktiskt…

Det var ju färskt, så jag la ut det åt hundarna. Ja, inte alltihop, det mesta gick ner i frysen.

Men vi pratar om stora ben. Skulderblad och jag vet inte vad.
Det var nog rätt mycket kött på dom också men jag funderade inte över det.

Hundarna låt ute och tuggade i ett par dagar.

Tills Lizzie skrek rakt ut så fort hon rörde sig. Hon hade helt klart ont nånstans, iväg till djursjukhuset.

Där konstaterade dom att magsäcken var utspänd till omkring 4 gånger så stor som man normalt ser när en hund har ätit MYCKET.

Och det här var mycket brosk, ben och förmodligen kött.

Hon fick ligga med en slang ner i magen med nån olja, för att försöka få ut det hela den naturliga vägen, utan operation. Det tog 2 dygn…

Sen dess har jag sett till att aldrig övermata.
Helt klart är att vissa hundar inte begriper när det är dags att sätta stopp.

Min hund hade varit en fara för sig själv om hon fick äta hur mycket hon ville, iallafall om vi snackar sånt som går ner lätt. Labbehunger så det visslar om det! Jag gav torrfoder när hon var unghund och då bröt hon sig in i köket en gång och inhalerade flera kg torrfoder, hon mådde inte alls bra efter det men slapp akuten tack och lov.

Visst ger jag skrovmål, men då gäller det exempelvis en hel kanin på 2-4kg eller liknande som hon antingen äter upp direkt eller blir trött av tuggandet och gömmer undan som jag sedan stoppar i frysen tills nästa gång. Om hon inte gräver ner den i trädgården dvs, då får den ligga kvar..

#6: Där är anledningen till varför jag aldrig vågat prova att ge någon av mina egna hundar så mycket mat (eller godis) som dom egentligen velat ha, eller "tror" att dom vill ha åtm..

Jo jag skulle våga testa ge mer till en av mina hundar, pga att han är så himla kräsen. 🙄

#7: Jag har ingen Labbe, men min ena hund, en Belgare passar in på din Labbe-beskrivning.😅

Båda mina labradorer har ätit så att de nästan inte ville ha mer - inne hos veterinären när det var dags för dem att somna in. ❤️

Min isländska fårhund hade sannolikt kunnat äta tills hon bokstavligen sprack. Jag kom hem från jobbet en dag och hittade henne liggandes i fodertunnan samtidigt som hon vräkte i sig för fullt.
Hon var så stinn så hon knappt kunde röra sig.
Iväg till veterinären som gav en spruta apo-morfin för att framkalla kräkning.
Ingen effekt. En spruta till, då började Raskva se lite illamående ut men nä, kräkas tänkte hon minsann inte!
En tredje spruta, vid det laget mådde hon verkligen illa och hade kväljningar men svalde bestämt ner det.
(Hon borde verkligen ha kräkts av den dosen.)
Veterinären tyckte att vi skulle röntga - det kanske inte var så mycket mat hon hade fått i sig trots allt? Jag har kvar den röntgenplåten, det enda man ser är hjärtat och MAT!
Raskva fick åka hem igen mätt och belåten med stränga order om att vi genast skulle åka till Blå Stjärnan om hon visade minsta tecken på att må dåligt. Väl hemma igen påpekade hon att det var dags för middag men den fick hon åtminstone hoppa över!

Absolut inte, en av våra beardisar lyckades öppna foderbyttan när vi inte vad hemma och tömde nästan hela byttan, notera att vi precis hade köpt en ny 13 kilos säck och hunden slutade ENDAST för att vi kom hem och stoppade han, samma hund snodde och åt upp pappas calzone i en slurk samma dag.

Så här ska inget testas, mina chis får sina 50-75g per dag och min welsh får sina 300 nånting gram per dag xD

Mina nuvarande daghundar är båda två såna som har mat alltid i skålen. Den ena äter frivilligt en gång på kvällen, typ en halv portion (av frukosten då som hon inte ätit än). Den andra äter när det kommer någon och hälsar på för då kan det ju vara nån som kommer för att äta upp hans mat. Hade han haft obegränsat med ost är jag dock säker på att det inte enligt honom hade funnits nåt stopp. Ost. det är grejer.

En av mina kan mycket väl ha mat stående hela tiden, men den andra skulle äta så länge det finns mat.

De får den mängd de skall ha pr. dag och inget mer.