#0:
För det första - du är INTE ensam.

Jag har varit i liknande situation som dig. Min hane reagerade på allt förutom hundar konstigt nog. Men allt annat.
Människor, cyklister, barn, mopeder, konstiga ljud och kom det upp nya vägmärken var det även avvikande och läskigt.

Han skällde, morrade och gjorde utfall. Var hemskt och jag hade ångest varje gång vi skulle ut på promenad.
Hade innan jag skaffade hund föreställt mig en kompis som hängde med på äventyr, ta härliga promenader ihop med osv osv. Inget av det blev av. Hela min värld slogs i spillror och detta lilla liv som jag älskade så - varför kunde han inte bara bete sig?
Jag har varit utmattad tidigare och började även känna igen en del symtom från tidigare som började komma. Så pass jobbigt tyckte jag det var. Och hund skulle ju vara kul att ha?!?

Jag hittade tillslut en hundtränare som förstod min hund och även mig. Jag fick börja jobba med mig själv och min självkänsla - för den var ju i botten. Började bygga upp min självkänsla parallellt som vi byggde upp vår relation på nytt kring samarbete, trygghet/tillit. Efter ett tag började förändring ske.. och i takt med min självkänsla ökade försvann mycket av min hunds tidigare beteende.

Hur är din känsla när ni är ute på promenad? Som min hundtränare sa - känner du dig orolig känner din hund det men han förstår inte skillnaden på oro för hans beteende vid ev möte eller verklig oro/fara. Han tror säkert hela världen där ute är farlig för det är så han ser det utifrån din känsla.

Låt folk okända människor hälsa på din hund. Tips om du tycker det är jobbigt att säga nej - köp en sån här väst och sätt på under promenader och säg att inte får hälsa när västen är på för då är han i arbete.

https://www.taroshundsport.se/traning-och-tavling/hundvastar/stor-ej-vi-tranar

#0: Och du är inte en misslyckad hundägare! Du är en fantastisk hundägare! Heja dig!

Om det började så tidigt så skulle jag gissa att det är genetiskt. Är hunden SKK-reggad?

#1: *låt inte hunden hälsa på okända

#0: Du är inte ensam. Min hane (chihuahua) var, och är fortfarande ibland. vedervärdig i hundmöten och människor han tycker ser skumma ut. Han skäller och "gör utfall" mot allt och alla mellan varven.

Jag kör skvallerträning, och om jag har möjlighet så går jag undan för att undvika ett direkt möte.

#1: tack för svar och uppmuntran! Skönt att höra att jag inte är ensam, och vad kul att du kunde träna med din hund! Ska fortsätta kämpa.

#3: tack för svar! jo hunden är skk-reggad. Både föräldrar och kullsyskon är sociala och framåt, och uppfödarna säger också att det troligen är genetiskt då han har varit skygg från början.

#5: tack för svar och tips! Jag ska fortsätta jobba med skvallerträning fast med godare godis. Förhoppningsvis blir han tryggare som din hund blev!

#0: jag har en bichon havanais hane också =) underbar ras. Jag har inte några stora problem med hundmöten, men ändå något jag också behövt öva på. Bor också på ett hundtätt ställe =)
Men såklart kan även min hund (som älskar andra hundar) bli rädd och reagera när det kommer in okända stora (han-)hundar på området.
Det som funkar bra är detta:
Du måste försöka ligga steget före och lugna med godis och lugn glad röst innan han ser hunden eller i samma sekund och "trycka in" en godis i munnen och även fortsätt mata godis.
Ha en superglad, lekfull och ljus röst (nästan så man skäms för man låter pinsamt barnsligt glad) då signalerar man att det inte är någon fara. Numera vet min hund att "det är okej" med glad pigg röst, att det är inget vi behöver bry oss om, det är inget farligt. Men måste ligga steget före =)

Ser jag en stor hund komma så går jag inte undan. Jag ser det som ett bra tillfälle till en kontrollerad övning där jag kan vara just förberedd och ligga steget före. Om hunden ser den andra hunden först på långt avstånd blir det inte lika skrämmande för hen och man kan börja "bearbeta " sin hund med glädje och godis.

En metod som funkar bra på min hund. =)