Det är överhuvudtaget inte ditt ansvar alls att hålla mannen borta från dig och hunden.
Mannen bor på ett boende av en anledning, och de är kommunens ansvar att se till personalen så de sköter sitt jobb, och det är personalens jobb att se de boende så de sköter sig och inte ställer till med obehag.

Jag skulle ha ringt direkt till kommunen och begärt att få prata med den som är ansvarig för kommunens LSS boenden.

Det kan bli riktigt farligt, främst för mannen. Din hund är en vakthund modell större, och känner hunden att du eller hn är hotad, då kommer hn förmodligen agera, i värsta fall fysiskt.

#0: Ska DU hålla dig undan trots att det är HAN som kommer för nära er och gör både dig och din hund rädda??! HUR menar chefen att du ska hålla dig undan, ni bor ju grannar för sjutton!! Du måste ju få gå till din bil och åka till jobbet! Och du har rätt att vistas utomhus och vid och omkring ditt eget hem! Jag tror knappt vad jag läser, helt bisarrt ju!

De borde inte låta honom gå ensam ute utan en personal med sig om han för det första ofta kommer hem upprörd och förstörd. När han dessutom beter sig som han gör mot dig och din hund så borde han ha förbrukat den rätten definitivt! Ansvarslöst av chefen att låta detta pågå! Om det inte ens går att kommunicera med honom, då borde han vara på ett hem där personal är tillgängliga dygnet runt. För jag förstår av texten att han har egen lägenhet men bor i boendet, och att ingen har honom under uppsikt hela tiden? Tänk om något allvarligt skulle hända honom eller någon annan som han möter under en promenad, vems är ansvaret då liksom?

Jag föreslår att du ringer till chefen igen och säger att det är nog nu, och kräver att det blir en ändring annars anmäler du boendet till Soc eller polisen!

Ja, det här är helt sjukt.

Fick till mig av några som jobbar inom LSS på annat håll att personalen enligt lag inte får begränsa hans frihet. Vill han gå ut själv så får han göra det även om det är uppenbart att det är olämpligt. Det måste hända något innan hans frihet får begränsas. Han har samma rättigheter som alla andra. Men han har också samma skyldigheter som alla andra trots sin funktionsnedsättning. Det är min räddning. Annars hade jag behövt flytta.

Så jag har polisanmält ofredande och det är mannen själv som blivit anmäld. Tragiskt egentligen, han förstår ju inte bättre men vad ska jag göra. Eftersom jag varken har vittnen eller bevis valde jag att inte ange brottet till åtal så det blev bara en anteckning. Händer det här igen uppmanade polisen mig att ringa 112. Då löper jag hela linan ut och tvingar fram åtgärder den hårda vägen.

Hunden kommer att gå med munkorg hemma för mannens säkerhet. Jag har nödvärnsrätt, det har inte hunden, så det är jag som skyddar oss.

#3: Bra att du agerar, men tråkigt att det är tvunget att gå till på detta sätt! Han har alltså exakt samma rättigheter och skyldigheter som alla andra trots att han är förståndshandikappad och bor på LSS-boende? På ett sätt är det ju bra, att han inte är omyndigförklarad pga handikappet. Men samtidigt så är det orimligt att kräva och förvänta sig att en förståndshandikappad person ska kunna fungera som alla utan förståndshandikapp! Problem med att förstå vad som gäller ute i samhället m.m. allt vad ett sånt handikapp innebär.. man kan ju inte ställa samma krav på honom som på andra, och när han inte förstår hur han ska bete sig mot allmänheten under promenaderna så borde man inte tillåta att han går ut själv. Ska han få ställa till obehag och oreda bara för att han ska ha samma rättigheter, undrar jag!?

#3: Det måste hända något innan hans frihet får begränsas.

De säger att det måste hända något innan de agerar. Vad innebär det egentligen ? Det som sannolikt KAN hända är att din hund märker din oro/osäkerhet och går upp i försvarsläge. Skall man vänta till hunden biter personen ifråga ?

Du har en vakthund. Din hund är avlad för …. Ja men just det. Den är avlad för vakt. Skulle hunden gå upp i försvarsläge och bli reaktiv, så kommer mannen med stor sannolikhet bli skadad. Och det är du och din hund som blir ansvarig. De kan lika gärna kräva at du skal avliva hunden för den är "farlig", trots att det är du och hunden som har blivit trängd.

Det är helt sjukt, men tyvärr är det detta som gäller enligt lag.

Men varför följer ingen från boendet med på promenad? Blir mannen arg och vill gå själv eller är det en resursfråga?

Om det är en resursfråga så väljer väl boendet att prioritera bort att personalen följer med. Är det äkta resursbrist eller snålhet?

Kommunens biståndsbedömare har väl bedömt vad mannen behöver hjälp med och antal timmar som boendet får ersättning för.

Om biståndsbedömaren får veta att han inte klarar promenader på egen hand utan risk för sin egen och andras säkerhet, så borde väl mer timmar och resurser ges.

Jag tror som någon tidigare skrev att det är kommunen som du ska vända dig till eftersom kontakt med boendet var meningslöst. Ansvarig person för kommunens boenden kanske kan få boendet eller biståndsbedömaren att lyssna.

#6: jag ringde biståndshandläggaren. Hon uppmanande mig att polisanmäla, varken boendet eller kommunen får begränsa hans frihet.

Jaså, det är så? Lika galet som att de släpper ut dementa som inte hittar tillbaka. Var finns det sunda förnuftet?
Men svaret tyder väl på att han blir arg om han inte får gå själv? Då får de inte hindra honom. Men man kan ju tycka det borde gå att jobba upp en relation där han tycker att det är ok att personalen följer med. Misstänker i alla fall att orsaken är att de inte vill avvara nån i personalen.

#5: Jag vet, det är därför det blir munkorg på. Min hund är rätt rejäl, det är mer än vakt i, så jag tar varje försikthetsåtgärd jag kan och är väl påläst.

#9: Klokt av dig att ha munkorg på fast det så skulle ju verkligen inte vara ditt fel om nåt hände. Men tyvärr ditt fel juridiskt då.

#4:

Det är väldigt tråkigt att det ska behöva gå till såhär. Jajamen! Han har exakt samma rättigheter och skyldigheter som alla andra.

Håller helt med allt du skriver. Kan tycka att det hade varit bättre att anpassa både rättigheter och skyldigheter efter individen så det inte blir såhär, för både hans skull och samhällets skull. Jag vill att han ska få ha så mycket frihet som möjligt, men inte så mycket att han ställer till det för sig hur mycket som helst. Som sagt, han förstår ju inte…

Jag får intrycket att du och mannen inte alls har kommunicerat. Prova att prata med honom om det händer igen. Du kan ju bara säga hej och se om du får nån reaktion. Babbla på om vädret eller vad som helst. Får ni igång ett samtal kan du ju förklara att din hund inte tycker om när främlingar kommer för nära o.s.v.

#12: När jag ringde chefen på boendet på försökte jag allt jag kunde. Anledningen till att jag ringde var för att jag inte tyckte att det var nödvändigt att polisanmäla, för det måste finnas bättre lösningar i och med att det finns ett förståndshandikapp med i bilden.

Jag frågade allt. Jag kan jag prata med honom själv? Kan personalen prata med honom? Kan dom använda andra kommunikationsmedel och kommunicera om hundar med honom? Regler, vad man får göra och inte göra osv. Kan han ha sällskap av personal? Jag trodde verkligen att han kunde få mer stöd om det var tydligt att han behöver mer stöd, även om han inte förstår att han behöver mer stöd.
Chefen sa rakt ut. Du kan väl försöka prata med honom men han kommer troligtvis inte förstå. Vi kan försöka kommunicera med honom också men vi vet inte hur mycket han kommer förstå. Jag försökte mer. Men finns det ingenting någon kan göra för att hjälpa honom så han slipper hamna i situationer han inte förstår och behärskar? Svaret var nej. Det är bäst att du håller dig undan.

Jag kan bara spekulera om varför jag rekommenderades att hålla mig undan. Är det för hans skull, så han inte blir rädd? Är det för min skull, ifall han blir arg? Jag har ingen aning.

Jag är sjukt besviken. Jag trodde att den här delen av samhället fungerade helt annorlunda. Jag trodde att det fanns mer skydd för dessa människor. Jag trodde att dom hade rätt till mer hjälp än såhär.

Om inte ens personalen som har resurser kan kommunicera med honom om det här. Hur ska jag kunna? Jag har ingen utbildning. Jag har ingen kunskap. Jag har inga resurser. Jag kan inte teckenspråk. Jag har inte bildstöd. Hur gör man när inte ens extra resurserna räcker till? Hur ska jag kunna lösa det här helt själv?

Det skulle vara intressant att veta vilken åldersnivå han ligger på utvecklingsmässigt. Två år, sex år, femton eller nåt annat?

Ingen släpper väl ut en tvååring på egen hand, så förmodligen är han äldre mentalt? Har han något tal och vilja att kommunicera alls eller är han kanske gravt autistisk?

Någon psykolog eller logoped borde rimligtvis ha gjort en bedömning någon gång som personalen på boendet borde känna till?

Håller helt med dig om att det är fel att lägga nåt ansvar på dig som bara råkar träffa på honom när du är ute med hunden.

#14: Det hade varit väldigt intressant att veta. Det hade ju kunnat gynna både honom och mig.

Biståndshandläggaren igår var mycket mån om att inte gå in på detaljer överhuvudtaget så jag antar att det är information jag inte har rätt att ta del av.

Tycker det har gått lite för långt med hänsynen till vad en person själv vill, när man inte får lov att hindra människor från att skada både sig själv och andra. Är personen så sjuk att det inte går att kommunicera med den, då borde det gå att ta till viss form av förbud att röra sig fritt utan ledsagare.

#15: Nej, de har väl tystnadsplikt.
Men om någon inte kan kommunicera själv, så borde de ju få ha med sig personal som stöd i kommunikationen.

#17: håller helt med.

Man kan ju undra hur stort utrymme det finns för tolkning av vad som gäller. Kanske en annan chef eller en annan kommun skulle resonera annorlunda? Och vad skulle en jurist säga?

Ja, låter väldigt märkligt att han får vara ute själv om han inte ens kan kommunicera på ett litet barns nivå. Men du kan ju ändå försöka. Han kanske förstår även om han inte kan svara.

Jag kan relatera lite grann. När jag gick i småskolan, som var en jättestor gammal villa som såg ut som ett slott och låg i en stor park angränsade till en allmän park, byggde de en skola för utvecklingsstörda alldeles in del, i en del av parken. Vi fick sen äta i den skolans matsal.

Vi fick inte mycket information alls. Vi var livrädda för barnen på den andra skolan. De var äldre än oss, ofta storväxta, ville komma inpå en och gärna kramas, pratade konstigt, var högljudda, såg konstiga ut, hade konstig mimik och konstigt kroppspråk, hade ljud för sig och en del dräglade.

Klart vi var skraja! Felet var ju att ingen förklarat för oss. De följde inte ens med oss när vi skulle gå till matsalen, vi fick gå själv genom hopen av vad vi uppfattade som ondsinta jättar. Eftersom jag är jättegammal hände det här i en tid när man inte pratade så mycket om sånt som var avvikande. De där ungarna var säkert jättesnälla, men det var två år av gatlopp för oss som jag upplevde det. Jag reagerade som dina hundar för jag visste inte bättre.

Så jag förstår dina hundar. Men som vuxen förstår jag även den här mannen. Tycker boendet verkar ta dåligt ansvar. De kunde ju försöka göra något aktivt. T.ex. bjuda in dig så kunde ni försöka bekanta er lite med personalens hjälp. Går det bra kunde du kanske ta med hunden. Försöka är väl bättre än att inte göra nånting som verkar vara personalens hållning.

#7: Polisanmäla verkar vara det enda som hjälper i denna frågan. Det är jättesynd att du skall behöva gå den vägen.

#9: Det är jättebra att du tar ditt ansvar. Även fast jag tycker att det är helt fel att din hund skall behöva bära munkorg för att folk inte kan bete sig.

#15: De får inte prata med dig om personen ifråga, det handlar sekretessen. De får inte ens lämna ut han namn och ålder till dig, om inte han eller hans anhöriga eller god man lämnar fullmakt. Det är straffbart.

#19: Man kommer inte förbi sekretesslagen hur många jurister eller kommuner man än blandar in. Skall du som utomstående få information, så måste det finnas en skriftlig fullmakt.

#20: Förstår att ni var rädda. Vi hade en skola för förståndshandikappade granne med våran skola när vi gick i högstadiet, vi var livrädda. Och detta var ju i mitten/slutet på 80-talet, så vi visste ingenting om dessa elever, de var bara konstiga och farliga, som vi såg dem.

Hundar reagerar ju instinktiv och går upp i försvarsläge om de tycker att en människa eller ett djur beter sig konstigt.
Och det är stor sannolikhet att det kommer hända en "olycka" om hunden går upp i försvarsläge och "attackerar".

#13 Då du inte får reda på någonting pga sekretess, undrar om man kan ta sig an problemet från ett annat håll. Om mannen har anhöriga t.ex. Du får såklart inte numret till dom. Men kanske personal kan vidarebefordra ett meddelande om att det är väldigt viktigt att du får prata med dom. Om inte det är möjligt så måste väl personen ha en närmsta kontakt inom kommunen/socialen eller liknande om han inte klarar sig på egen hand. Återigen sekretess men om man kan få tillstånd av den som är närmast om att få en dialog men den som behövs. Betona hur otroligt viktigt det är att det här problemet kommer till en lösning nu. Du kanske inte ens är den enda som det berör på det här sättet. Kanske inte nån annan hundägare men en mamma med barn. Om han står och stirrar på ett barn kanske han blir polisanmäld hur oskyldigt det än är. Det måste ju vara i någons bästa intresse att det inte händer. För denna mans framtids skull.