Låter som att bästa alternativet för dig är att titta på en vuxen omplacering där hunden redan hunnit utveckling sin personlighet och för du slipper den jobbiga valp och unghunds tiden (eftersom det är omöjligt att veta om du får en "lätt" valp eller en "dåre").

#1: bra tips, men, om man ändå är beredd att stå ut valpperioden? Vilken hundras kan då rent generellt vara passande?

Helt ärligt tror jag inte att det går att säga att en specifik ras passar, då alla hundar är individer, en ras som vanligtvis kan passa in perfekt spelar ingen roll om individen är med hyper.
kan tänka att vinthundar, grandis eller irlänsk varg kan passa då dom vanligtvis är tyst med tycker om att chilla i soffan med sina människor, dom har energin och är gärna med på saker, men det innebär inte att du kommer få en individ som verkligen följer den standarten.

Jag har en welsh, han är helt annorlunda från andra welshar, sen har jag en vavva som är chill och sällan skäller om han inte dras igång av dom andra hundarna.

Så dom två är helt motsatt från vad standarted är, och jag känner att det blir vanligare och vanligare att hundar är så långt ifrån standarten som möjligt, rätt säker på att det är extremavelns fel utseende blir viktigare än personligheten.

Mitt tips är alltså om du hittar en ras som passar dig så välj dom som jobbar med sina hundar, jobbar med det dom är gjorda för, dom följer oftast rasstandarten bäst.

Håller med ovanstående. Det är nästan omöjligt att säga hur en individ blir oavsett vad rasstandarden säger. En vuxen hund kan man säga att den kan passa i olika miljöer, men det är stört omöjligt att kunna avgöra det med en valp, oavsett ras.

Bearded Collie skulle kunna passa, om du får rätt individ. Beardisen hade de egenskaper du efterfrågar, men numera vet man aldrig vad man får. Jag har två exempel, och det gäller mina två sista.

Den ena var helt rabiat, han var aggressiv och reaktiv har var inte alls att lita på under några som helst omständigheter. Han hann inte med sin sjuårsdag.

Den andra, som jag fortfarande har kvar, är en klippa. Han är allt som du efterfrågar, honom kan jag lita på i alla väder. Han är nu tolv år gammal och har aldrig någonsin gjort en fluga förnär. Han är otroligt snäll och lugn.

Har även två Chihuahua, den ena är lugn och sansad, skäller sällan och bryr sig inte mycket om någonting. Den andra är ett yrväder utan dess like. Han är helvild och skäller som en tok mellan varven.

Valpar är needy, extremt. Så du bör titta på omplaceringar i vuxen ålder.

Sen om du tycker sociala situationer är jobbiga så skaffa inte nåt litet och fluffigt. Folk har inga hämningar när det gäller söta valpar. Kan säga att snabb-kiss med migrän och Pomeranian-valp inte är en höjdare. Vansinnigt massa år sen men dom höga falsettonerna "åååååhhh" rakt in i hjärna är omöjliga att komma undan.

#6: Förstår precis hur du känner. Det är inte mycket enklare med en Chi långhårsvalp.